Saga om Sexologi

Här är en bild från RFSL’s nya kampanj som Sydsvenskan inte vill publicera eftersom de menar att den är sexistisk. Kampanjen kallas “Kärleken har många ansikten” och kanske ligger lite av förvirringen här. Att likställa sex med kärlek kanske skapar problem. RFSL’s bild kanske är en bra bild som representant för sex mellan kvinnor, mindre bra om den ska representera kärlek?

Att likställa kärlek med sex är RFSL långt ifrån ensamma om. Vi har en historia av en kärleksideologi när det gäller sex, vilket innebär att man likställer ett sexuellt förhållande med ett kärleksförhållande, att sexualitet i kärleksförhållande är finare. Jag tror att det är en ganska begränsande bild av sexualiteten att likställa den med kärlek, en bild som kanske ger upphov till en känsla av otillräcklighet om inte kärlekskänslorna infinner sig. Tilläggas bör att flera av de andra bilderna från kampanjen är påklädda. Sydsvenskan är nog tyvärr lite fel ute när de likställer sexig med sexistisk, men diskussionen om sex och kärlek är mycket välkommen!

Filmer från kampanjen kan ni se här. Resumé har intervjuat Sydsvenskans chefredaktör Daniel Sandström.

Läs även andra bloggares åsikter om HBTQ, kärlek, RFSL, sexualitet, Sydsvenskan

“Jag tycker inte att en man ska säga att en annan man är söt”

I fredagens Skavlan, som f ö var under all kritik som helhet kläckte Skavlan ur sig det här snygga uttalandet, ca 35 min in i programmet. Bästa sändningstid, statlig TV som vi betalar för – jag tycker inte att det här är ok.

Läs även andra bloggares åsikter om homofobi, Skavlan, SVT

Jag läser om Nemo som inte fick jobbet som han blivit lovad på grund av att chefen ansåg det vara olämpligt att han jobbade med barn och bloggade om sex. Nemo skriver om historien i sin blogg och har nu blivit erbjuden ett utbildningsalternativ som plåster på såren, men det verkar inte kunna motsvara det som han blev erbjuden från början.

Jag tycker att hela historien är lite sorglig eftersom jag drivit tesen här i bloggen att vad man gör sexuellt på internet kanske inte påverkar så mycket som vissa vill säga. Som exempel gav jag sexbloggarna och Paradise Hotell. Tyvärr verkar det vara så i Nemos fall att hans privata blogg har spelat in i bedömningen av hur han skulle fungera som professionell. Det är en glädje att läsa barnens föräldrars kommentarer på Nemos blogg angående historien, de vill ha kvar Nemo på sin förskola.

Det inlägg där Nemo pratar om sitt sexliv är inte särskilt explicit och jag tycker att det är mer anmärkningsvärt av chefer att googla blivande anställda än av 22-åriga Nemo att skriva om sina osäkerhetskänslor gällande sex. Jag undrar också vad chefen vill ha för anställda, munkar? Nunnor? Eller kanske en katolsk präst? För att kräva avhållsamhet av sina anställda har ju fungerat utmärkt genom tiderna. Jag raljerar lite, men jag står fast vid att Nemos blogg är hans privatliv och där har chefen inget att göra. Det hade varit en annan sak om Nemo bloggade som yrkesperson, om hans blogg hette Betraktelser från en förskola, men det gör den inte. Jag kan tycka att precis som att man som anställd har en skyldighet att skilja sitt professionella jag från sitt privata så har en chef också skyldigheter. Visst kan man vara nyfiken på sina anställda, men kan man inte hantera informationen så kanske det är bättre att låta bli att läsa bloggarna.

Vill ni stödja Nemo så kan ni skriva på hans namninsamling.

Läs även andra bloggares åsikter om Nemo, privatliv

De vill ligga med en feminist.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=J_mDa0NZhjg]

Feministiskt Initiativ lanserade i dagarna sin kampanj Feminister har bättre sex, Slitz skribent Jensen var inne på samma spår för ett tag sen. Jensen skriver en guide till hur du får ligga med en som han uttrycker det manshaterska. Enligt FI ett hett tips eftersom det då lovar bättre sex. Kanske kan vi se något samarbete här?

Skämt å sido så är det intressant hur ett feministiskt parti närmar sig begreppet sexualitet. Genom historien har feminismen haft lite svårt att gör det utan att fokusera på det negativa. Under 1990-talet handlade det om begrepp som abort, sexuella trakasserier och våga vägra analsex. Ett mer positivt och njutningsrelaterat fokus välkomnas varmt!  Jag har tidigare nämnt sexpositiv feminism. Sen måste jag säga att jag ställer mig lite skeptisk till Gudrun Schymans Newsmill om makt och hur den är skadlig för relationer. Jag tror personligen att just begreppet makt är något som gör många relationer rörliga och levande, men på båda hållen, inte som en enbart patriarkal sak och kanske som en positiv aspekt.

Sen är det något som Gustav också är inne på, nämligen att liggandet med en feminist är lika med att ligga med en kvinna. Både hos Jensen och FI ligger fokus på kvinnor som deras sexualitet. Här saknar jag en diskussion om det inte även kan vara bättre för män att vara feminister och ligga.
Gustav och Elin skriver också om FI’s kampanj.

Läs även andra bloggares åsikter om Feministiskt Initiativ, Gudrun Schyman, sexualitet, Slitz

Obs! Det går inte längre att fråga Darling

Jag har den senaste tiden sett en trend i att kritisera tidningssidornas sex- och relationsrådgivare. Vi kan läsa det här, här och här. Jag har också gjort det själv, här. Det görs även här och här.

En vän till mig reagerar spontant på ordet sexrådgivare med att konstatera att det oftast inte ges några råd alls, det handlar om att säga känn efter själv och det kan bara ni bestämma. Den senare tiden tycker jag mig ha kunnat se en annorlunda trend, en trend att mer och mer uttala sig utifrån sitt eget tyckande i spalterna. Jag tror att det går att koppla dels till att det går mer i takt med hur vi ser på terapi i modern tid, något som ska ge svar, ska hjälpa oss konkret, men också som ett svar på ett sensationssökande även inom rådgivning. Att ge någon råd om deras sexliv handlar om att balansera på en tråd av etik. Jag skrev precis så här om mitt arbete med bloggen

“I mitt arbete med bloggen så var frågor om etik ständigt närvarande. Det var viktigt för mig med en medvetenhet om mina reaktioner inför olika fenomen och sexuella företeelser. I Sexologi (Lundberg, 2002) läser jag ”När vi i vår yrkesroll konfronteras med sexologiska frågeställningar sätts inte bara vår sexologiska kunskap på prov, utan också vårt etiska förhållningssätt, våra subjektivt färgade sexuella normer, värderingar och vår sexualmoral kommer i dagen.”

Jag arbetade också med mig själv för att öka medvetenheten om de sexuella script. Dessa formar vårt samhälle i form av sexualideologi, den svenska kan sägas utmärkas av heterosexism och restriktiv sexualsyn (Ibid, 2002). Den vilar också på synen om en kärleksideologi, vilket innebär att erotik är tillåten under förutsättningen att det finns kärlek (Ibid, 2002). Lundberg (2002) drar också de paralleller som jag tidigare beskrivit mellan människors rättigheter och rörelser som kämpar för dem och synen på sexualiteten.

Även Hulter (2004) betonar vikten av en professionell hållning i mötet med klienters sexualitet. Hulter (2004) är även inne på de processer som viss information av sexuell karaktär kan framkalla hos de som arbetar professionellt med rådgivning.”

Linn Heed, vars svar angående bdsm kritiseras i vissa av bloggarna ovan, är en av Sveriges mest välutbildade sexrådgivare, det är därför extra sorgligt att läsa hennes svar. För mig blir det väldigt tydligt att hon fallit i fällan. Hon drar slutsatser utifrån en kort text om saker som vi rimligtvis inte kan veta något om. Kanske måste vi acceptera att en sexrådgivningsspalt är vad den är. Den fyller en fin funktion bara genom att upplysa andra om att de inte är ensamma om sina problem. Jag tror också att det är viktigt att tänka på att även kritiken som vi ger av spalterna är färgad av värderingar, i det fallet våra egna. Jag gillar definitioner. Här är WHO’s av sexualitet

”Sexualitet är en väsentlig del av att vara människa genom hela livet och innefattar kön, könsidentiteter och roller, sexuell orientering, erotik, njutning, intimitet och reproduktion. Sexualitet upplevs och uttrycks genom tankar, fantasier, önskningar, normer, attityder, värderingar, beteenden, praktiker, roller och relationer. Medan sexualitet kan omfatta alla dessa dimensioner, upplevs och uttrycks inte alltid alla av dem. Sexualitet påverkas av interaktionen mellan biologiska, psykologiska, sociala, ekonomiska, politiska, kulturella, etiska, legala historiska, religiösa och andliga faktorer.”

(Hulter, 2004)

Så brett kan man se sexualitet. Då är det inte så konstigt att vi inte kan rymma den i en frågespalt eller blogg, men jag tycker ändå att vi kan göra ett ärligt försök. Snart kan ni fråga Saga.

Läs även andra bloggares åsikter om BDSM, Helena Bergman, Linn Heed, Pillowtalk, sexualitet, Tanja Suhinina

Sydsvenskan skriver om ett teaterprojekt i Malmö. Föreställningen heter All you need is love och kommer att spelas på Intiman. Sex homosexuella män driver historien framåt och jag hoppas att detta är ännu en av senare års mer nyanserade skildringar av homosexuella män. Två andra exempel är Brokeback Mountain och Patrik 1,5

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=73AvGNSiVIU]

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=-xuugq7fito]

Har ni några exempel med kvinnliga huvudrollsinnehavare (Förutom Fucking Åmål)?

Läs även andra bloggares åsikter om Brokeback Mountain, homosexualitet, Intiman, Patrik 1 5, Sydsvenskan

Nu kan ni bli fan av Saga om Sexologi på Facebook!

Läs även andra bloggares åsikter om Facebook, Saga om Sexologi, sex

SR, Expressen och ett antal andra tidningar uppmärksammade i dagarna Arvikafestivalens annonskampanj som är en tjej som onanerar, vi får bara se hennes ansikte, så själva uppfattningen om att hon onanerar är något som skapas i oss själv med hjälp av associationer.

Under vår föreläsning i sexologi igår handlade det om sexualupplysning och bl a om hur unga får kunskap om sex. Vi diskuterade det faktum att alla tider har sina bovar, Elvis var farlig, Beatles var farliga, porren var farlig, analsex var farligt och internet är något som belyses som farligt idag. Det florerar en massa teorier och tankar om vad som händer med människors sexualitet när den kommer i kontakt med internet och media, men egentligen kanske vi inte riktigt vet vad som händer, om det händer något.

Jag var inne på detta i mitt inlägg om Paradise Hotel, att kanske är det inte så mycket som händer, kanske blir inte Caroline som onanerar i Arvikafestivalens kampanjs liv förstört och hennes framtidsplaner grusade av det faktum att hon kopplas ihop med sex i en annonskampanj.

Frågan är då vad kampanjen gör, skapar den en diskussion kring unga och onani? Eller är den bara en smart annonskampanj eftersom vi vet att sex säljer.

Sex säljer och frågan kan också vara vem som säljer sex i annonsen, är det Arvikafestivalen eller tjejen? Varför reagerar vi så väldigt starkt när vissa säljer sex medan själva idén om att sälja sex är något som förekommer på så många andra ställen? Vill Arvikafestivalen verkligen betona ungas rätt till sin sexualitet eller handlar det om ett rent kommersiellt syfte? Och spelar det någon roll? För det är också något som man kan fråga sig, har vi verkligen rätt till de ungas sexualitet. Är den verkligen något som vi får lov att exploatera eller är den något som tillhör dem. Kanske kan man tänka att lösningen istället ligger i att flytta fokus så att de får äga sin sexualitet?

Jag tror att kampanjen är positiv i det att den avdramatiserar, men när diskussionen istället kommer att handla om tjejen i kampanjen och hennes eget privata förhållningssätt till sexualitet så undrar jag lite vad som händer. Måste det vara så att vi använder en privatperson för att peka på samhällsfenomen, kan en debatt om onani och en lustfylld sexualitet inte läggas på ett samhällsplan istället? Ska vi kanske vända oss till oss själva och fråga oss varför vi som skribenter reagerar med att fokusera på tjejen, kanske ligger reaktionen mer i ett eget förhållningssätt till sex än i en oro för en 20-årig tjej som onanerar i en reklamfilm. Kanske borde tjejens inblandning vara slut efter att filmen är gjord, kanske borde någon annan få förklara. Caroline är väldigt klok, citat från Expressen

“- Jag tycker att det är en fin grej. Vi pratar för lite om om sex och ungdomars sexualitet. Jag tycker inte det är något man ska skämmas över. Det är något alla gör och som är fullt naturligt.”

men jag undrar varför hon ska behöva förklara sig. Vi ringer inte upp de här människorna och frågar hur de tyckte att det kändes att ta den här bilden.

Festivalen efterlyser nu en kille för ett liknande uppdrag.

Två filmer har tydligen gjorts

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=6QWJuLv2osU&feature=player_embedded]

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=18BaAzZi3cI&feature=player_embedded]

Eftersom det trots allt skrivs så mycket om Caroline så vill jag länka till hennes blogg, där ger hon sin egen bild.

Läs även andra bloggares åsikter om Arvikafestivalen, onani, reklam

Jag läser Isabelle Ståhls text om otrohet och synen på den svikna kvinnan, i detta fallet Elin. Det verkar som att otrohet är det ämne som mest flitigt förekommer i min blogg, det är också det ämne som väcker mest reflektioner. Mia skrev så här i en kommentar apropå otrohet i Second Life.

“Det här med otrohet alltså, varför är det så viktigt att hitta en universell gräns? Är det vid en kyss, vid sex, med känslor, på internet? Det framställs ofta som att det skulle finnas en otrohetsgräns, och den måste man hålla sig innanför. ”Trohet” är att få och ge och respektera ett förtroende, och förtroenden har man i massa olika sammanhang i livet. Vilka villkor som gäller (exempelvis ”Lova att inte säga det här till någon men…”) vet ju bara den som gett en sitt förtroende. Man får väl ju känna efter (eller fråga) vad som känns schysst för en själv och för ens kille eller tjej. Och varför litar vi inte på vår förmåga att känna vad som känns rätt och fel när det gäller otrohet, som vi gör i så många andra sammanhang? Kanske för att vi är rädda för att vår partners rätt och fel inte är densamma som vår egen definition. Men om så är fallet är det nog en smidaigare väg att synka ett förtroende sin älskade än att tycka att båda ska följa en universell gräns för vad som ÄR otrohet. Eller?”

Jag tror att Mia är inne på något väldigt viktigt här. Vi har ett stort antal monogama förhållanden som varje dag lyckas definiera för sig själva var gränserna går, för dem. Problemet blir när gränserna inte matchar och då får man snacka om det, för det mesta kanske allt bara funkar av sig själv?

En annan vän till mig gjorde jämförelsen med att gå till ditt jobb. Du kan välj att bara gå dit, göra minsta möjliga uppoffring, ta lite längre lunchpauser än alla andra, lite längre raster, helt enkelt pressa gränserna precis så långt som du vet att du kan pressa dem. Frågan är då vad du har för respekt för ditt jobb och hur mycket utbyte du har av det. På samma sätt skulle man kunna se på ett förhållande, du kan pressa gränserna och undersöka vad som händer, men kanske handlar det istället om en rädsla för att göra det bästa möjliga av förhållandet?

Den kvinnliga offerroll som Isabelle talar om förekommer i lika stor grad för män som blir utsatta för otrohet, den får bara inte lika mycket uppmärksamhet. Kanske är det t o m värre för dem eftersom studier har visat att det ofta är kvinnan i ett heterosexuellt förhållande som har det största kontaktnätet. Mannen blir därför ofta vid en separation lämnad ensam med sina tankar och känslor. Jag tror att det gör mycket skada att fokusera på bilden av den bedragna kvinnan eftersom jag tror att den bedragna mannen är minst lika vanligt förekommande. Jag tror också att det finns ett stort gap mellan vad människor anser är otrohet i praktiken och vad de gör. Det kanske är lite som att anta att när människor beskriver sitt optimala förhållande så beskriver de sitt eget förhållande.

Jag tror att människors relationer ser mycket olika ut, vi har alla våra egna gränser och förhållningssätt och därför blir det mycket svårt att svara på frågor om vad som är otrohet. Kanske handlar det istället om hur vi vill leva, hur respektfullt vi förhåller oss till varandra och hur mycket vi väljer att berätta för våra partners. Vi måste kanske acceptera att allt inte ska berättas. Isabelle skriver om relationsanarkister och visst är det en fascinerande väg att välja, som kanske passar många, men jag tror att det även med den formen att leva finns problem. Det är inte lätt att leva med en annan eller flera andra människor och vi är inte misslyckade för att vi går vidare eller går vid sidan. Vi kommer att bli sårade för det finns inga magiska recept på hur vi ska leva tillsammans, men vi kan göra vårt bästa. Kanske är det inte lättare att förhålla sig till tre människor än vad det är att förhålla sig till en människa?

Läs även andra bloggares åsikter om Elin, otrohet, respekt, Tiger Woods

Eftersom mina vänners statusuppdateringar på Facebook på senare tid innehållit orden Paradise och Hotel så kände jag mig tvungen att kolla vad det innebar. Genom Kanal 6 hemsida så kunde jag se första avsnittet. Paradise Hotel är en kavalkad av sprit, sol och sex. Första avsnittet är som en studie i vad vi först faller för, hur beter vi oss för att fånga någon. Är vi den som avvaktar och spanar in för att sedan slå till eller kastar vi oss in och undersöker situationen själva?

Vad innebär då en medverkan i Paradise Hotel? Med tanke på den senaste tidens debatt om hur vårt anseende påverkas om vi visar oss nakna i media, eller talar öppet om vårt sexliv så är programmet ytterst intressant. Det är ju trots allt få som verkligen blir kända efter en medverkan. Kanske händer inte så mycket, kanske blir inga liv eller framtida karriärer hjälpta eller förstörda. Jag funderar också på om Paradise Hotel inte är lite mer sympatiskt jämfört med andra dejtingprogram eftersom det inte utger sig för att förmedla några livslånga kärlekshistorier. Vi får vad vi ser. Det handlar om ett gäng unga människor som åker till värmen för att supa och knulla. Inte helt olikt unga svenskars charterresor, enda skillnaden är kamerorna.

För ett par dagar sedan så skrev jag om kopplingen alkohol och sex. I Paradise Hotel är den mycket framträdande. Produktionsteamet snålar inte direkt på drinkar och de tävlande är ganska ofta mosiga av sprit och sol när de intervjuas. När Jackie säger

“du får akta dig för jag blir så smått översexuell när jag dricker”

till sin rumskamrat så beskriver hon ganska precis vad det handlar om. Det är lättare att få småfulla människor att knulla med varandra. Det är också intressant hur hon sedan när hon berättar vad hon sagt till sin rumskamrat för tjejerna poängterar att han inte skulle utnyttja det. Vi har alltså en mening som börjar med akta dig och slutar med utnyttja inte det!

Så här ser sexet ut i Paradise Hotel. Jag diskuterade med några vänner något som de ville kalla “audioporr” alltså porr med enbart ljud och ingen bild apropå att vi kanske använder våra sinnen olika mycket, mer om audioporr i det här programmet. Paradise Hotel skulle kunna vara ett exempel på audioporr Vi får se lite dimmiga nattfilmningar och höra lite stönanden och sen någon som kommer, mer spännande eller chockerande än så är det inte.

Läs även andra bloggares åsikter om alkohol, audioporr, Kanal 6, Paradise Hotel, sex

Om att vara 20 år, av Magnus Weideskog samt Galej produktion.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=BUdfvZJUHj4]

Läs även andra bloggares åsikter om Galej produktion, Magnus Weideskog

Matilda tipsar om det här radioprogrammet om åldrande och sexualitet. Sexualupplysaren Olle Waller medverkar i inslaget.
http://www.sr.se/laddahem/podradio/sr_p1_nya_tendens_090318120013.mp3

Läs även andra bloggares åsikter om Matilda Berggren, Olle Waller, radio, sexualitet, åldrande

När jag som bäst sitter och filtrerar bort min blogglänk från min pojkväns elvaåriga systerdotters Facebook så slår det mig hårt i huvudet vad jag håller på med, jag sitter och cesurerar mig själv. Då inser jag också att jag genom att sitta och fullkomligt spruta ur mig “fula” ord som analsex antagligen har spärrat min blogg på större delen av svenska arbetsplatser. Dock inte Malmö Högskola, det har min lärare Niklas upplyst oss om, att på högskolan får man undersöka vad man vill på internet.

Jag har under de senaste dagarna också funderat över mitt beslut att blogga öppet om sex. Många av de andra som bloggar om sex är anonyma, men för mig är det viktigt att markera att det inte är något fel att prata om sex. Det blir också ett sätt att motivera mig själv att kunna stå för vad jag skriver, jag håller en viss kvalitet för att vilja skriva mitt namn under inläggen.

Så tillbaka till min pojkväns systerdotter. Anledningarna till att jag inte vill att hon ska hitta in till min blogg är dels att hon inte förstår svenska, hon skulle alltså bara se bilderna och inte kunna läsa texterna dels att hon bor i ett land där man inte pratar om sex på samma sätt som i Sverige. Ska hon se min blogg så vill jag vara med och kunna förklara för henne.

Apropå censur så läste jag nyss den här debattartikeln med en annan bloggare, Johanna Sjödin, en mycket intressant person. Hon lyckas vrida allt ett steg till och har en bild på sig själv som naken 16-åring på bloggen. Det gör att den är på väg att klassas som barnporr. Johanna menar att de flesta yngre i hennes generation har mer eller mindre nakna bilder på sig själv på internet och att om lagförslaget går igenom blir det som att kriminalisera en hel generation. Jag tror att hon är något på spåret, samtidigt måste lagarna uppdateras och aktualiseras, dock kanske inte på det här sättet.

Nu undrar jag, läser ni min blogg hemifrån eller på jobbet? Var är min blogg spärrad (förutom av mig själv)?

Läs även andra bloggares åsikter om censur, Johanna Sjödin

Jag har under min influensatid sett dokumentären Fyra decennier av sex som SVT har visat de senaste lördagarna. Den fick mig att fundera på analsex eftersom det är ett fenomen vars betydelse och värdering har skiftat totalt under bara tio års tid. Under slutet av 1990-talet drev tidningen Darling kampanjen Vägra Analsex. I kampanjen konstateras följande: analsex är överexponerat, analsex gör bara ont och kan inte framkalla någon njutning för tjejen samt att bara en liten klick av befolkningen (jämförbar med den lilla klick som sysslar med S&M) hänger sig åt analsex. Överallt talades det om hur oskyldiga tonårsflickor gick med på analsex eftersom deras pojkvänner ville ha det, Aftonbladet kallade in experter för att undersöka farorna med analsexet. Det talades om en ökning av skador på ringmuskeln på sjukhusen och andra hemskheter som var frukten av ökningen av analsex. Porrindustrin sågs som bovar i dramat.

Inom sexologin hör man ofta uttrycket “inget nytt under solen” i vårt fall innebär det att människor antagligen alltid experimenterat och haft analsex, det har bara inte varit något som man pratat om öppet. Jag kan komma på minst två kulturella (religiösa?) skäl till att man även tidigare haft analsex. Dels för att undvika graviditeter, dels av en tanke att behålla slidkransen intakt.

Här är ett verk av Édouard-Henri Avril från sekelskiftet 1800-1900

Idag låter det lite annorlunda. Hanna Fridéns svar 2008 på en fråga om analsex är mer präglat av en informativ ton och befinner sig långt borta från fördömandet under 1990-talet. Där Darling kanske problematiserade i lite väl hög grad finner vi istället 2008 en total avsaknad av densamme. Samma sak med Vecko Revyns analsexspecial som iofs väckte många upprörda röster, men inte från unga tjejer utan snarare från deras mammor (läste de Darling?). I Vecko Revyn möter vi 2008 följande punkter om analsex: information om varför man kan uppleva analsex som skönt samt hur man har analsex utan att skada sig.

Vi är alla barn av vår tid, varför vi tycker att vissa saker är tabu är ofta mer knutet till de kulturella strömningar som finns just nu än till fakta. Därför är information viktigt, därför är det viktigt att unga och gamla som funderar på vad analsex innebär och hur det går till kan få tillgång till den kunskapen. Unga människor kollar på porr och då har de redan sett analsex. De har däremot inte sett förberedelserna eller fått veta varför det fysiskt kan vara skönt eller göra ont. Det känns inte rätt att slakta Darling tio år efter att något skrivits, men jag vill uppmärksamma en sak som lever kvar hos vissa av oss nämligen synen på kvinnan som offer för mannens sexualitet. Att det är viktigt att lära unga tjejer att säga nej till alla hemskheter som män försöker tvinga dem till? Eftersom rädslan är för vad de säger ja till så föreslår jag att vi istället lär dem vad det är de kan säga ja till så får de själva ta beslutet.

Vill ni veta mer om analsex så finns RFSU’s praktika här

Läs även andra bloggares åsikter om analsex, Darling, RFSU, SVT, Vecko Revyn

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=SiFKZysBKaQ]
En intervju av Malena Ivarsson med den italienska ex-politikern och fd porrstjärnan Ciccolina (Ilona Staller).
Från Malenas glansdagar i Fräcka Fredag på SVT.

Läs även andra bloggares åsikter om Ciccolina, Fräcka Fredag, Malena Ivarsson, SVT