Nätdejting

April 16th, 2010 § 1 comment § permalink


TT rapporterar idag att av 1100 tillfrågade svenskar så träffades 23 % på nätet. 13 % träffades på krogen eller nattklubben.

I en diskussion kring internet som forum för sexualitet och relationer så konstaterade vi igår att trenden antagligen går mot att forumen blir mer och mer nischade. En vän berättade exempelvis om hur hon i forumet Sylvias begynnelse höll till där, hon ingick i en sorts kärntrupp där intresset dels var relationsinriktat, dels politiskt. Hon beskrev hur där även fanns par som var ute efter mer sexuella kontakter och hur dessa gruppers syften krockade ibland.

Jag tror att i och med utvecklingen av internet som forum så finns det numera sidor för alla olika ändamål. Du kan vara intresserad av en tillfällig sexuell kontakt, en specifik sexuell företeelse eller en längre relation. I och med att nätet växer så ökar chanserna att du hittar en sida som kan ge dig precis det du är ute efter.

Jag intervjuade för några veckor sedan Andreas som jobbar på ett nätdejtingföretag och träffade sin partner på nätet. Intervjun kan ni läsa här.

Läs även andra bloggares åsikter om , , .

Sexualmoral

April 14th, 2010 § 0 comments § permalink

När jag får ett nummer av Ottar av en familjemedlem så blir jag fascinerad. Numret bygger till stora delar av en diskussion kring sex och moral. Mina första reflektioner när jag kopplar samman orden blir avhållsamhet och restriktion gällande sexualiteten. Att ordet moral innebär att sexualiteten är något som ska tuktas och förminskas. Nästa tanke blir dock att så behöver det inte alls vara. Det kan väl absolut finnas en positiv sexualmoral!

Den första delen i en sexualmoral som jag tänker på är den i yrken som sysslar med sexualitet. Vilka skyldigheter och rättigheter det ligger i alla yrken som möter människor i deras frågor kring sexualitet. I läkarens, psykologens, sjuksköterskans, lärarens även frisörens. En skyldighet att inte döma, att våga se, att vilja ta del av och att vara samtalspartner. Kring vardagsfunderingar kring att räcka till, kring hälsofrågor och större existentiella frågor. I alla dessa människoyrken så finns en moralisk skyldighet att inte döma och framförallt att lyssna.

Jag tänker också på en sexualmoral på ett individplan, att ta ansvar för både sin egen och andras sexualitet. Att inte utnyttja och vara lyhörd och verkligen anstränga sig för att inte tvinga. Att ta ställning i frågor som man tycker är viktiga, inte av vana, mot och för, utan verkligen ta ställning och tänka efter. Vad är sexköp, vad tycker jag?

Ibland kan det förefalla som moral befinner sig över verkligheten, att den skildrar ett samhälle vi önskat fanns. Så tror jag inte att det behöver vara. Du kan i din vardag fatta de små moraliska besluten. Moral handlar i allra största grad om praktik. Moral handlar om hur vi lever med varandra i stunden.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , .

Nakenlekar

April 5th, 2010 § 3 comments § permalink

Klicka på länken och se filmen!

Nakenlekar

Sex, kokain & dopamin

April 5th, 2010 § 4 comments § permalink

Första gången som jag kom i kontakt med berättelser om hur olika droger påverkar sexualiteten var när jag som 18-åring läste Birgitta Stenbergs Rapport. Boken, som är självbiografisk, beskriver Stenbergs tid som missbrukare i 60-talets Stockholm. Stenberg missbrukar inte längre, men boken finns kvar och ger en utmärkt inblick i en värld som inte så många talar om. Nämligen den starka kopplingen mellan sex och droger. På ett ingående sätt så beskrivs sexualiteten då den sammanförs med droger

Jag hinner precis innan verkan når som den ska, den första orgasmen skakar genom mej innan han hunnit lägga sej över mej eller ens röra vid mig. Det är som om en stor het hand åter och åter hade kramat kring vaginan därinne och det räcker att hans skuldra nuddar vid min för att det ska hända, om och om igen. Det kommer att dröja en stund innan han blir hård nog att ta mig, sen räcker han i timme efter timme och bara han rör vid mig så brinner min hud”

När jag nu kopplar samman droger och sexualitet så handlar det inte om kopplingen droger – prostitution, utan om den fysiska effekten på sexualiteten som vissa droger exempelvis kokain har samt de följder som det kan få att just kopplingen droger – sexualitet är så stark.

De senaste veckorna har det handlat mycket om kokain i olika debatter, om hur särskilt unga kvinnor brukar drogen i allt högre grad. Lasse Wierup och Erik de la Reguera har kommit ut med en bok om kokainet under 00-talet. Kokain är en fängslande drog att koppla till sexualitet eftersom det inte enbart handlar om en rent fysisk effekt av drogen då den i början av ett bruk/missbruk förhöjer sexlusten och känsligheten samt kan intensifiera orgasmen utan även eftersom det är en drog som förknippas med glamour och sexuell attraktivitet.

Kate Moss – ett av kokainets ansikten?

När jag tillbringade några månader 2007 i Paris så var kokainet på intåg i den franska medelklassens liv. Priserna hade sjunkit och handeln fanns överallt där man rörde sig. Kanske är det samma trend som vi ser nu i Sverige. Varorna bytte fickor på klubbarnas golv och vakterna slet förgäves med att hålla kokainet borta från toaletterna. Bloggaren Petite Brigitte skriver om just detta. Kokain kallas lite skämtsamt för ”den socialistiska drogen”.

En fransk vän berättade för mig om hur man då man fick tag på riktigt bra grejer (finare kokain) inte tog det på klubben utan tog med sig det hem och ”tog det i lugn och ro” som han beskrev det. Jag förstod inte riktigt vad han menade och han förklarade att det handlade om en förhöjning av en sexuell upplevelse med hjälp av kokain. För initialt så fungerar kokain precis så, en känsla av nerver utanpå kroppen, en orgasm i huden. Tyvärr så för drogen även med sig en sviktande erektion och att lusten på sikt kan försvinna helt, impotens hos mannen kan bli en frukt av ett kokainmissbruk.

Kokain är en illegal drog och extremt beroendeframkallande. Det är fascinerande, den där dubbelheten i just kokain, hur den samtidigt som den missbrukas som fransk Svensson-drog ”den socialistiska drogen” är en av de starkaste i fråga om beroende och i allra minsta grad socialistisk.

För några månader sedan skrev jag en text om alkohol och sexualitet. Det var efter läsning av en liten bok om Sexualitet och missbruk av Inger Nilsson och Claes Heijbel som jag blev inspirerad till den. Att sammankoppla droger med sexualitet behöver inte vara skadligt just i den stunden, men efterföljderna kan bli förödande för en individs sexualitet. Att som nykter börja ha sex igen kan vara väldigt svårt, eftersom det varit en del av ens liv som varit så nära förknippat med ett rus. Vill ni läsa mer om detta så har jag skrivit om det i ovan nämnda text. När det gäller just kokains verkan på hjärnan så har forskare sett störningar i dopaminhalten hos kokainmissbrukare. Om dopamin säger de så här:

“Dopamine plays a big role in the awareness of pleasurable things in the environment, including food and sex. The lack of dopamine cells may make a person less responsive to natural rewards, whether it’s in the workplace or in a relationship.”

Sidan Sexperterna skriver om kokains och andra drogers verkan på sex.

Det är svårt att skriva om droger och sexualitet, att hålla balansen mellan att vara så objektiv man kan och ändå inte romantisera. När jag googlar bilder på kokain så är det ofta så här som kokainisten skildras. En ung, sexuellt attraktiv kvinna, gärna modellutseende. Jag tror att vi alla bidrar till en erotisering och glamourifiering kring droger, oavsett hur vi skriver om dem. Det viktiga är att berätta hela förloppet och inte stanna vid den initiala förhöjningen av en sexuell upplevelse. För vissa stannar bruket att droger där, för andra inte. Det är de där andra som vi måste komma ihåg, om och om igen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

“Alla som inte dansar är våldtäktsmän”

March 28th, 2010 § 3 comments § permalink


Soundtrack till det här inlägget, alla som inte dansar är våldtäktsmän.

En av de mer korkade sakerna som jag gjort under den här bloggens historia var att påbörja heterosexualitetsveckan måndagen den 22 mars 2010. Nu sitter jag i ett veckoslut under efterdyningarna av Uppdrag Gransknings reportage om hur en våldtagen flicka blev utfryst och en våldtagande pojke blev hyllad. I debatten kring den manliga sexualiteten, men bl a en av mina favoritskribenter Ann Heberlein i spetsen så blev det omöjligt att genomdriva det projekt jag hade tänkt mig. Öppet skrivande kring begreppet heterosexualitet och en lite friare och positivare inställning till vad det kan innebära att vara heterosexuell. Lite mer distanserad än för några dagar sedan så tänkte jag försöka ge er lite reflektioner kring den senaste veckans debatt.

Jag tänker mig att det är två problematiska fält som rör sig parallellt. Ett är en diskussion kring “den manliga sexualiteten”. Kring en ganska stereotyp bild av mannens sexualitet som vädras och anklagas för att ha skapat pojkar som den våldtagande pojken i Bjästa. När jag läser fördomar kring kvinnans sexualitet, om hur hon anses vara mindre sexuellt intresserad och bli förolämpad av porr så brukar jag sparka bakut. Jag accepterar inte fördomarna kring kvinnan och jag kommer inte heller att acceptera fördomarna kring mannens sexualitet. Jag tror helt enkelt inte att vi vinner något på det. Vi kan förklara beteende som våldtagande med maktstrukturer, men vi måste då samtidigt uppmärksamma att även män blir våldtagna. En våldtäkt är inte alltid en han-hon företeelse. Ingen vinner på att fortplanta bilden av den unge sexuellt dominante mannen och den sexuellt underlägsna kvinnan. Resonemangen blir kontraproduktiva eftersom de föder stereotyper och våld. Det är vi som skapar våldtäkt, det är vi som skapar Bjästa.

Mannen med skylten Stellan Hagmalms bil vid ett torg i Lund, ensamhet långt från Facebookgrupper

Det andra fältet rymmer en ny del av vårt samhälle. Internet. Hur vi samtidigt som vi lever mer och mer på nätet inte riktigt vill acceptera att det är verkligt. En grupp på Facebook är i allra högsta grad verklig, den är lika verklig som det politiska ungdomsförbundet som du var medlem i 1974. Internet är inte en enbart negativ eller positiv företeelse som vi kan välja bort om den inte passar, internet är en ny dimension av det vi kallar verklighet och det är dags att vi vänjer oss vid den. Julia Skott skriver smart om positivt och negativt på nätet.

Under några månader såg jag fler och fler av mina vänner gå med i gruppen mot “hat mot han som kastade ner hunden från bron“. I gruppen stod ofta att “han som kastade ner hunden från bron borde dö”. Om mannen som går runt med en skylt i Lund där det står Carl Olof Rosén sköt Ofol Palme hade skrivit “han som kastade ner hunden från bron borde dö” så hade inte tusentals människor gått efter honom. Han bor i en nedklottrad bil i centrala Lund och det är sällan hans blick möter Lunds övriga invånares. Han går där gata upp och gata ner med sin fru och sin skylt, på Facebook har hans grupp 3,207 medlemmar. Jag brukar inte moralisera, men jag, personligen, tycker att det är absurt att tänka att åsikter på internet inte skulle räknas i den verkliga världen. Går du med i en grupp där människor skriver att du hatar någon, att någon ska dö eller att någon är en slampa så får du stå för det. Annars låt bli att gå med.

I de nya stödgrupperna för flickan som blev våldtagen frodas hatet och mörkrädd läser jag människans tankar om vad som borde hända med pojken. Hans familj hotas och historien upprepar sig. Jag tänker – låt bli. Vill du göra något så gör det i din värld. Ifrågasätt och kritisera. Vägra vara en del i en mobb oavsett om det riktar sig mot våldtagna eller våldtäktsmän. Alla som inte dansar är inte våldtäktsmän. Jag kommer att slutföra heterosexualitetsveckan, för den är viktigt. Internet är IRL (in real life) och vi borde inte låtsas som något annat.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , .

Ondska?

March 25th, 2010 § 0 comments § permalink

Förra våren så blev professor Philip Zimbardo hedersdoktor vid Lunds Universitet och apropå det höll han en föreläsning kring sin forskning. Zimbardo är kanske mest känd som forskaren bakom Stanford Prison Experiment och sina teorier kring vad som skapar ondska och om det finns onda människor. Föds vissa människor onda eller kan egentligen vem som helst bli ond bara förutsättningarna och situationerna finns? Zimbardos teorier är intressanta i fallet med det lilla samhället som vid granskning handlar helt overkligt fel. Vad är det som gör att det kan gå så långt innan någon reagerar?

Uppdrag Granskning som visades igår kväll har väckt enormt mycket känslor hos människor. Här kan ni se programmet.

Andra bloggare om den mer sexualitetsrelaterade aspekten av programmet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Claire Tully

March 17th, 2010 § 1 comment § permalink

Idag är det St Patrick’s Day, vilket är Irlands nationaldag. Jag tänkte dela med mig av en bekantskap som jag gjorde genom en intervju i veckotidningen Village under mitt senaste besök i Irland. Vid första anblick så tror ni kanske att ni är helt på det klara med hur kvinnan på bilden ovan är. En utvikningsflicka, med modernare ord en glamourmodell. Vi har våra egna i Sverige, Natasha Peyre, Carolina Gynning och systrarna Graaf.. Listan kan göras lång. Populära förklaringsmodeller till varför kvinnor väljer en karriär som glamourmodeller är bristande självförtroende, bekräftelsebehov och brist på andra alternativ som unga och attraktiva i den värld där kvinnor sägs värderas utifrån utseende.

Jag undrar om vi skulle kunna leka med tanken att det inte är något yttre tvång som framkallar viljan att bli en glamourmodell. Att det kanske kan handla om ett självsexualiserande som kan ha en mängd olika orsaker. Jag tycker också att Claire Tully, som kvinnan på bilden ovan heter, är ett utmärkt exempel på att bakom varje glamourmodell så står en människa. Med kvaliteter utöver snygga bröst och rumpa.

Franska Coccinelle såg en gång ut som en man men kände sig som en kvinna

Vi fick på psykologin i hösta göra en övning där vi utifrån att granska vår lärare visuellt skulle berätta vem hen var. Vi gissade rätt på många av sakerna, vår lärares civilstatus och om hen hade barn. Människor är bra på att kategorisera, både sig själva och andra. Ibland får vi höra att kategoriserandet är till för vår överlevnad, för artens fortlevnad är det nödvändigt att kategorisera, det är så vi undviker faror och hittar vänner. När jag och mina vänner var i Dublin i vintras bodde vi på ett hostel. Det var ett mycket äckligt hostel och vi satt där i vår female dorm och shotade vodka för att det skulle kännas ok att lägga sig i sängen. En dag fick vi en ny gäst i vårt rum. In klev Alex och jag kände hur min hjärna gick upp i högvarv kvinna? man? man? man? kvinna? kvinna? kvinna? förgäves försökte jag kategorisera individen som stod framför mig i rummet.

Efter ett tag lugnade min hjärna ner sig och jag kunde konstatera att det antagligen handlade om en man till kvinna, dvs en kvinna som hade varit en man. Jag minns att jag tänkte att där Alex stod i sin jeanskjol och rutiga blus så var det ganska tydligt att hon önskade att bli kallad hon. Det gick inte att bortse från de ansträngningar som vår nya rumskompis gjort för att visa sin könstillhörighet. Jag kom därför fram till att det var en kvinna. Ibland stämmer inte vår första instinkt, vår första kategorisering, med hur det verkligen är. Vi är kognitivt välutvecklade, kan resonera och lära oss nya saker. Allt är inte som det först ser ut. En man kan vara en kvinna och en glamourmodell en forskare.

Claire Tully är förutom Irlands enda Page 3-flicka en akademiker med examen i biokemi och immunologi från Trinity Collage i Dublin, Irland. Hon driver välgörenhetsarbete för att uppmärksamma bröstcancer och önskar forska kring HIV på Oxford när hon får råd att utnyttja sin plats där.

Alla glamourmodeller har inte akademiska meriter som får ögonen på professorerna i Lund att glänsa, men vissa har det. Det finns kanske däremot en excellent servitris, kassörska, taxichaufför, politiker eller förskolelärare bakom det fluffiga håret och de runda brösten. Vi kategoriserar för att hitta rätt i verkligheten, men ibland nöjer vi oss inte vid enkla konstateranden utan använder våra fördomar för att skapa djupare insikter. Ofta, inte alltid, så sätts exempelvis ett attraktivt yttre i kontrast till exempelvis intelligens, det kan även gälla ett sexualiserat yttre. Vi förklarar att människor inte vet bättre eller är offer. Våra förenklingar möjliggör snabba beslut som kan vara viktiga ibland, men vi får inte glömma att vi gör dem, förenklingarna.
Här finner ni Claire Tullys hemsida.

Vill ni läsa mer om Irland och sexualitet så har jag skrivit om abort på Irland, den Irländska synden, om synen på sexualitet inom psykiatrin på Irland samt Sexualitet på Irland del 1 och 2.

Happy St Patrick’s Day!


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,
.

Var är flatorna?

March 5th, 2010 § 0 comments § permalink

På min kurs i HBT-kunskap (homo- bi- transkunskap) sa pratar vi mycket om osynliggörande av homo- bi- och transpersoner. Det är en djungel av begrepp och uttryck som ska användas rätt för att inte arga blickar ska fara genom klassrummet och jag som cis-person (vad är en cis-person?) får stå till svars för vad heteronormen gör med homo- och bisexuellas livssituation. Det är inte alltid roligt att läsa en kurs i HBT.

Tanja Suhininias blogg uppmärksammade hon häromdagen hur flator hade liten eller ingen plats på RFSL’s hemsida Sexperterna. Jag vet inte om jag känner att det är rätt att ge exempel där det är människor som verkligen gör något för HBT-situationen i Sverige, men det är precis samma tanke som slår mig när jag läser om föreställningen All you need is love i Sydsvenskan (Jag skrev om föreställningen för ett tag sen och frågade även då var kvinnorna är i skildringar av homosexualitet). Det är inte min mening att ifrågasätta vilket jobb det ligger bakom föreställningen eller vikten av den, jag bara undrar; Var är flatorna? I Sydsvenskan får dramatikern Klas Abrahamsson frågan och svarar att han inte kan den kvinnliga homosexuella världen tillräckligt bra samt att eftersom han själv är man och homosexuell så var det närmast till hands att skildra andra män som var homosexuella.

Jag undrar om det är hela sanningen, eftersom föreställningen bygger på intervjuer så hade det kanske varit ganska enkelt att slänga in 50 % flator och inhämta kunskap om homosexuella kvinnor. Hade det inte varit så att jag uppfattar det som att homo- och bisexuella kvinnor blir bortvalda i fler sammanhang så hade det inte spelat någon roll. Då hade det inte varit något att diskutera att det kommer en föreställning om bögar (en annan är föreställningen Fotbollsbögen som jag också skrivit om). Men vi behöver en flatshow, vi behöver veta mer om det är så att vi inte vet något. Fram tills den föreställningen görs vill jag rekommendera filmen Du ska nog se att det går över där en filmare följer unga kvinnor längs deras komma-ut-process.

Jag tror att Abrahamsson har rätt när han säger att flatvärlden skiljer sig från bögvärlden. Det är också viktigt att poängtera att det handlar om individer, det finns inte en bög eller en flata.

Det är tråkigt att det här blir en diskussion. Att poängtera vad människor inte gör när de gör något. Jag vänder därför mitt inlägg till de som inte gör föreställningar som skildrar homo- bi- och transpersoners livssituation. Föreställningen All you need is love har premiär i morgon och jag tycker att ni ska gå och se den. Jag väntar tålmodigt på min flatshow.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Från MILF och GILF till cougar – sexiga pumor

February 28th, 2010 § 0 comments § permalink

Hur kommer det säg att begrepp som MILF, GILF och cougar förflyttades från porrfilmer till TV-soffan? Jag minns hur en fransk kille jag dejtade en gång under en middag utbrast

-C’est quoi une MILF, Saga?

Han hade sett ordet MILF på porrsidor på internet och nu ville han veta vad det innebar. Jag definierade det precis som jag gör lite senare i texten, men nu har begreppet skiftat karaktär. Kanske används det snarare för att uttrycka att även äldre kvinnor kan vara sexiga och på tisdag är det dags för ännu ett begrepp. Cougar gör riktig entré i svenskens TV-soffa.

MILF & GILF?

MILF – Mother i’d like to fuck

GILF – Grandmother i’d like to fuck

Cougar – puma, i det här fallet en sexig kvinna i 40-årsåldern

I veckan skriver Ann Heberlein, doktor i etik, en krönika i Sydsvenskan kring begreppet cougar. På tisdag är det premiär för serien Cougar Town med Courtney Cox i huvudrollen som cougarn Jules. Heberlein diskuterar kring hur MILF och GILF fungerar som objekt medan cougar blir subjekt. Cougarn väntar inte på uppvaktning, tar för sig och tar initiativ. Jag och några vänner diskuterade även huruvida begreppet cougar innebär jakt på sex – inte efter ett nytt förhållande.

Diskussionen kring äldre kvinnor som knullar med yngre  män kretsar kring lite olika saker. Den kan vara inriktad på huruvida de är tantslem, jämförbara med begreppet gubbslem (äldre män som vill ha yngre kvinnor). Den kan handla om hur kvinnorna som skildras som cougars verkligen ser ut som random 40-årig kvinna som raggar lammkött på stadens nattklubb. Pelle Billing hoppar på spåret kring om vi ser likadant på äldre män som gillar yngre kvinnor som vi gör på äldre kvinnor som gillar yngre män. Jag tror att när det gäller de äldre kvinnorna så lägger vi ner mer tid på att fundera på varför de finner yngre män attraktiva. Vi ser förklaringar i en frigjord sexualitet, att våga ta för sig och vara aktiv i sängen samt biologiska förklaringsmodeller där kvinnor peakar i sin sexualitet vid 40.

Nabokovs Lolita

Kanske är MILF, GILF och cougar en naturlig frukt av att vi blir äldre och är friskare längre. Livet måste liksom fyllas ut mellan ett eventuellt familjeskapandet och pensionen. Det finns helt plötsligt år då vi kanske etablerat oss socialt och jobbmässigt, kanske står vi som singlar igen och behöver sysselsättning och sätt att få sex. Därför måste vi skapa nya bilder av äldre individer som sexuella och begreppen som MILF, GILF och cougar fyller den funktionen. Jag undrar dock vad männen ska kallas. Det är rätt typiskt att när ett fenomen (cougar) går emot tidigare kulturella normer så måste det undersökas och skärskådas. Det kan helt enkelt inte bara vara så att det finns äldre kvinnor som föredrar kicken av att knulla någon som är yngre. På samma sätt kanske vi är sämre på att gå in och granska varför vissa äldre män vill ha yngre kvinnor på ett djupare plan. Där finns synen på mannens sexualitet som något enkelt som vi inte behöver analysera närmre.

Skulle han få vara en cougar?

Det är även intressant hur vi (även jag) är så intresserade av cougarns utseende. Då vi bland män endast nuddar vid att han har de grå tinningarnas charm så ska minsta rynka eller veck eller frånvaro av dem på de som omnämns som cougars analyseras. Mannens attraktionskraft menar vi inte ligger i hans utseende utan i någon sorts naturlig pondus och värdighet som kommer med åldrande. Jag tror inte att det är hela sanningen, även om vi inte talar om det så är snygga män med yngre kvinnor betydligt mer socialt accepterade än mindre attraktiva män med samma smak för ungdom.

En vän till mig  drar en parallell till en önskan att kvinnor ska ta mer initiativ i sex. Att det är attraktivt att knulla med någon som vet vad de vill, som aktivt handlar för det och att cougars gör det. Handlar det om prestation? Att det är inte längre ok att ligga och ta emot. Precis som det på andra områden i livet krävs av oss att vi ska prestera så krävs det också sexuellt. Kanske är det så att ingen längre får orgasmer. Vi måste ut och hämta dem och cougars gör det.

Apropå sex, MILFs och vem som ska räddas från vem.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Kuken till morgonkaffet

February 18th, 2010 § 0 comments § permalink

I Nyhetsmorgon fäller Jenny Östergren kommentaren “Vi journalister är också utsatta, med det betyder inte att jag tar Anders på kuken” i en diskussion med Marie-Louise Ekman kring sexuella trakasserier inom teatern och en debatt startar. Är det rätt att säga könsord i morgon-TV? I Aftonbladets undersökning menar 80% av de 73640 som svarat att de tycker att det är befriande. Det är intressant hur språk och sexualitet hänger samman. Hur vissa namn på vissa kroppsdelar är provocerande och andra inte.

Vilka nyanser som finns i språket kring sexualiteten. Hur man kan färdas från ord som penis, slida, samlag och ända till fitta, kuk, röv och knulla. Hur ord på samma sätt som handlingar ständigt befinner sig på resor mellan den välsignade cirkeln (i Gayle Rubins modell) och kylan utanför den. En ständig skiftning i nyanser kring ord kan ibland vara förvirrande. Min engelsktalande man har svårt att förstå mitt användande av ordet fitta här på bloggen. För honom blir det direktöversatt till cunt, ett ord som man inte skulle skriva i en seriös blogg. När jag ska förklara värdeladdningen i fitta så blir det inte heller helt enkelt, oavsett om vi tycker om det eller inte så ligger mycket i ett ords laddning i hur det sägs och vem som säger det. Språk är inte bara föränderligt i synonymer utan i tonfall, sammanhang och individ.

Gayle Rubins modell med den välsignade cirkeln

Jag tror att språket är viktigt för sexualiteten. Genom att ha namn på kroppsdelar och aktiviteter så kan vi beskriva vad vi vill. I fallet med Nyhetsmorgon så kanske det mer handlar om att det ligger olika värdering i ordet kuk för olika människor. Kanske är det för Östergren ett namn på en kroppsdel, men för någon annan ett provocerande skällsord. Jag tycker dock att det framgår ganska klart att i Östergrens fall så visar användandet på att det handlar om en kroppsdel inte skällsord. Det  är fascinerande hur ett ord på tre bokstäver kan innebära 73640 tryck i en omröstning på internet.

Läs även andra bloggares åsikter om

, , , ,

Ska vi leka pappa, pappa, barn?

February 6th, 2010 § 1 comment § permalink

I den poetiska filmen Månkyssen skulle två franska pojkfiskar bli förälskade och barnen i låg- och mellanstadiet i den franska skolan skulle få ta del av den historien. Nu stoppas filmen efter att bland annat några som kallar sig “Kollektivet för barnets bästa” som är starkt engagerade mot homosexuellt föräldraskap engagerat sig mot filmen.

Filmen stoppas av Frankrikes skolminister Luc Chatel med förklaringen att det är för tidigt att prata om “sådana här ämnen” i låg- och mellanstadiet. Det väcker frågan om vad som skulle skilja homosexuell förälskelse från heterosexuell, den möter vi i många historier om prinsar och prinsessor. Ska vi skydda barn från all förälskelse då? Den väcker också tanken på vad barn känner och inte känner, när börjar barn känna förälskelse och när får de behov av intimitet? Jag skrev det här efter en föreläsning av Anna Kosztovics i sexologin i höstas.

I le Parisien kan vi läsa om hur HBT-rörelser i Frankrike drar paralleller till problematiken med självmord hos unga homosexuella, där kanske känslan av äckel mot deras kärlek hos andra blir för starkt och svår att hantera. Då välkomnas filmen som ett tidigt sätt att börja diskutera kärlek och sexuell identitet i skolan. Att se homosexuell kärlek som en vuxenfråga bli komplicerat, dels för att våra barn känner känslor, dels för att många barn idag växer upp med mamma-mamma, pappa-mamma eller pappa-pappa. Jag tänker på hur min vän  för några veckor sedan uttryckte en längtan efter när hennes dotter bli sådär sex-sju år och börjar fundera över existentiella frågor om kärlek och död. När mina framtida barn blir sex-sju så hoppas jag att det finns många poetiska filmer om pojkfiskar som blir förälskade.

Här skriver SVT om filmen och här får ni en förhandstitt, på franska

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=WXoouH58U5o&feature=player_embedded]

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Är människor djur?

January 31st, 2010 § 2 comments § permalink

Jag läste Margareta Winbergs text på Newsmill med koppling till den misstänkte polischefen och tog mig friheten att redigera lite.

Jag inleder med Winbergs text i orginal från Newsmill

“Margareta Winberg om mäns sexövergrepp
Polischefens sexdåd typiskt för maktmän

“Kanske är det så att män med makt känner en särskilt stor spänning inför brottet – och upptäcks det inte så stiger behovet av spänning. Man vill ha mer och värre”. Det skriver fd jämställdhetsminister MARGARETA WINBERG.

Vilka hemliga sexdrömmar har vi människor? Hur påverkas dessa drömmar av det omgivande samhället, dess struktur och värderingar?

Jag tror att många av oss människor bär på drömmar/fantasier som är rätt hemska. Hemska i bemärkelsen att de strider mot de normer och värderingar som är godtagna av en majoritet. Jag tror också att många aldrig, knappast ens för sig själva, riktigt erkänner sådana tankar, de förträngs. Och steget från fantasi till verklighet är oftast oöverstigligt. Det steget tas INTE!

Men för några män finns inte spärren. Dessa män låter fantasin bli verklighet. De saknar det som bygger på lagar, allmänna värderingar, moralregler och därmed allmänt hyfsat uppträdande.
De står över detta, vill ha makt, dominera, använda våld och förnedra. Den sexuella akten, hur den än ser ut, blir ett verktyg för detta. Om flera män medverkar i samma sexualakt underlättas normaliseringen – kan han så kan jag… Kanske är det så att män med makt känner en särskilt stor spänning inför brottet – och upptäcks det inte så stiger behovet av spänning. Man vill ha mer och värre…

Vi vet att sexköpare inte är en “särskild sort”. De representerar alla samhällsgrupper, är inte sällan gifta eller i övrigt sammanboende, har ofta barn, är allmänt sexuellt aktiva och lever ett så kallat normalt liv utom de stunder då de begår brottet “köp av kropp”.
Vi vet också, genom forskning från länder där prostitution är legal, att det finns två åtgärder som kan hindra männen:
• Att det stiftas lagar som gör att man begår ett brott om man köper en annan människas kropp.
• Att man blir uthängd offentligt med bild och namn

I den nu pågående sexskandalen har uppenbarligen inte en sträng lagstiftning hindrat förövare att begå brott. Inte heller risken för att bli avslöjad offentligt har utgjort något hinder. Upplevelsen tycks ha överträffat risken. Kanske kan den offentliga uthängningen som nu sker och som förmodligen kommer att omfatta fler män, förhindra några män att i framtiden våga göra det de fantiserar om. De får helt enkelt finna sig i att leva ett Svensson-liv med jobb, partner, barn, dagis, skola, föräldramöten och myskväll på fredag. Och denna tillvaro kan självklart förgyllas, med eller utan fantasier men – inom lagens ram.

Dessvärre tror jag dock att samhällsandan och strukturen där “riktiga män” skall dominera, vara överordnade i olika bemärkelser, kommer att leva länge. Lika länge får vi se exempel på den typ av övergrepp mot kvinnor och flickor som nu åter rullas upp i våra medier. Och att det är män i maktposition som anklagas, i detta fall en hög polischef, gör att både tron på jämställdhet som ett gott tillstånd och tron på rättsamhället har fått en djup spricka.
-Vad var det jag sa, haha, hörs redan.

Margareta Winberg

Här får ni min omredigerade version

Margareta Winberg om människors sexövergrepp
Polischefens sexdåd typiskt för maktmänniskor

“Kanske är det så att människor med makt känner en särskilt stor spänning inför brottet – och upptäcks det inte så stiger behovet av spänning. Man vill ha mer och värre”. Det skriver fd jämställdhetsminister MARGARETA WINBERG.
Vilka hemliga sexdrömmar har vi människor? Hur påverkas dessa drömmar av det omgivande samhället, dess struktur och värderingar?

Jag tror att många av oss människor bär på drömmar/fantasier som är rätt hemska. Hemska i bemärkelsen att de strider mot de normer och värderingar som är godtagna av en majoritet. Jag tror också att många aldrig, knappast ens för sig själva, riktigt erkänner sådana tankar, de förträngs. Och steget från fantasi till verklighet är oftast oöverstigligt. Det steget tas INTE!

Men för några människor finns inte spärren. Dessa människor låter fantasin bli verklighet. De saknar det som bygger på lagar, allmänna värderingar, moralregler och därmed allmänt hyfsat uppträdande.
De står över detta, vill ha makt, dominera, använda våld och förnedra. Den sexuella akten, hur den än ser ut, blir ett verktyg för detta. Om flera människor medverkar i samma sexualakt underlättas normaliseringen – kan hen så kan jag… Kanske är det så att människor med makt känner en särskilt stor spänning inför brottet – och upptäcks det inte så stiger behovet av spänning. Man vill ha mer och värre…

Vi vet att sexköpare inte är en “särskild sort”. De representerar alla samhällsgrupper, är inte sällan gifta eller i övrigt sammanboende, har ofta barn, är allmänt sexuellt aktiva och lever ett så kallat normalt liv utom de stunder då de begår brottet “köp av kropp”.
Vi vet också, genom forskning från länder där prostitution är legal, att det finns två åtgärder som kan hindra människorna:
• Att det stiftas lagar som gör att man begår ett brott om man köper en annan människas kropp.
• Att man blir uthängd offentligt med bild och namn

I den nu pågående sexskandalen har uppenbarligen inte en sträng lagstiftning hindrat förövare att begå brott. Inte heller risken för att bli avslöjad offentligt har utgjort något hinder. Upplevelsen tycks ha överträffat risken. Kanske kan den offentliga uthängningen som nu sker och som förmodligen kommer att omfatta fler människor, förhindra några människor att i framtiden våga göra det de fantiserar om. De får helt enkelt finna sig i att leva ett Svensson-liv med jobb, partner, barn, dagis, skola, föräldramöten och myskväll på fredag. Och denna tillvaro kan självklart förgyllas, med eller utan fantasier men – inom lagens ram.

Dessvärre tror jag dock att samhällsandan och strukturen där “riktiga människor” skall dominera, vara överordnade i olika bemärkelser, kommer att leva länge. Lika länge får vi se exempel på den typ av övergrepp mot kvinnor och flickor, män och pojkar som nu åter rullas upp i våra medier. Och att det är människor i maktposition som anklagas, i detta fall en hög polischef, gör att både tron på jämställdhet som ett gott tillstånd och tron på rättsamhället har fått en djup spricka.
-Vad var det jag sa, haha, hörs redan.

Saga: Kanske faller en viktig poäng bort i min version, men jag tror inte det. Sen håller jag inte riktigt med om det där med att hänga ut människor innan de är dömda, men det är en annan diskussion. Är det kön, makt eller förutsättningar som skapar handlingar?

Läs även andra bloggares åsikter om

, ,

Den manliga sexualiteten går ut & köper sex?

January 30th, 2010 § 0 comments § permalink

Jag ser på Debatt i veckan och det väcks så många frågor. Programmet hade sin utgångspunkt i en dokumentär av Svante Tidholm om män som köper sex. Kanske är det omöjligt, men jag skulle uppskatta om vi kunde tala om manlig sexualitet utan att prata om våldtäkt eller sexköp. Det finns ett oändligt antal frågor som är intressanta i fråga om sexualiteten för många män och de flesta män ser inte våldtäkt eller sexköp som en del av sin manliga identitet. Debatten börjar med att yrkesverksamma och forskare inom sexualitet uttalar sig kring den högt uppsatte polismannen som är misstänkt för sexbrott. Det är intressant och fokuserat, men sedan glider debatten över till sexköp för att sluta i en diskussion kring vad som ryms inom begreppet manlig sexualitet. Ledorden för programmet är “Makt eller mansroll?”.

Bilden av mannens sexualitet som våldtäkt och sexköp är provocerande. Rymmer inte en sexualitet mer än olika fenomen? Var finns nyanserna? Det kan finnas en funktion i att inte se sexköpare som mycket speciella människor utan att visa på att många människor kan tänka sig att köpa sex, men att sedan koppla det till manlighet förstår jag inte riktigt. I en text så berättar dokumentärfilmaren Svante Tidholm om sina tankar kring den manliga sexualiteten. Jag tycker att mycket av resonemanget är intressant, om hur manlig närhet och gemenskap ofta får stå tillbaka trots att behoven av dem finns. Men att dra slutsatser om alla sexsäljare och sexköpare är farligt. Tidholm kritiserar heteronormen men bygger själv på den, var är flatorna och bögarna?

“När kvinnorna inte är nöjda, vill de inte ha sex. Tack och lov behöver de nuförtiden inte ha sex mot sin vilja. Men för män, som varken klarar av att vara lyckliga i sina liv, och inte heller får närhet och bekräftelse, kan det kännas hårt. Längtan efter känslan av att allt är bra – som finns i det sexuella mötet – blir stor”

Är inte längtan efter närhet och bekräftelse gemensam för många människor? Det finns inga färdiga svar om sexualitet och debatten är viktig. Vad ligger i den manliga och kvinnliga sexuella identiteten? Min lärare i sexologi i Malmö Niklas Eriksson har forskat kring män som säljer sex, jag har skrivit om den tidigare då den ger en mer nyanserad bild av vem som köper och säljer.

Forskning kan ha som mål att ge en möjlighet att dra generaliseringar, men det finns individer som befinner sig i svansarna av normalfördelningskurvan, vars beteende inte hamnar i medelvärdet. I vårt fall innebär det då att kanske går det att dra generaliseringar kring manlig och kvinnlig sexualitet, men vi kan inte säga att det gäller alla män och kvinnor.

Jag är också lite tveksam till bilden som det här debattprogrammet ger av de kvinnor som säljer sex. Inte heller de är stöpta enligt en och samma mall.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , .

Vad är en nakenbild på internet?

January 27th, 2010 § 2 comments § permalink

Min helg tillbringade jag till stor del med att prata med olika människor om sociala medier. Alla var överens om att Facebook, Twitter och andra communities spelade stor roll i deras liv, men också om att det inte fanns så många strategier för hur de använde sig av dem. Många var ständigt uppkopplade i sina telefoner och samtal med andra avbröts ofta av att de kollade sin iPhone. Vissa hade bestämt sig för att ha mobil- och datorfria kvällar, och hade en tanke om att sådana lösningar skulle bli allt vanligare i deras förhållningssätt till internet. Jag har tidigare varit inne på att internet kanske kan ses som vårt nya offentliga rum, men på många  sätt är internet även ett privat rum. Gränser mellan offentligt och privatliv suddas ut och det som man trodde var privat är offentligt för andra. Kanske är vi helt enkelt nya på spelplanen och lite okunniga om reglerna fortfarande. Det tror jag även gäller internet i sexuellt syfte.

Sydsvenskan intervjuar doktoranden Pernilla Nigård angående ungas aktivitet på erotiska communities som exempelvis porrigt.se. Slutsatserna efter Pernillas intervjuer blir att tjejerna är ute efter bekräftelse och killarna efter sex. Man har också sett ett könsstereotypt mönster i hur bilderna ser ut, tjejerna uppmärksammas för bröst och blottade kön och killarna för spänst och muskler. I ett samtal med Ina Alm (mediepedagog på Pedagogiska centralen i Malmö) får jag en bild av att många unga inte säger sig lägga upp lättklädda bilder om man frågar dem. Ina menar att det kan handla om att de helt enkelt inte ser sina bilder som “nakenbilder”, kanske har deras intentioner från början inte varit att ladda upp en “naken” bild utan nakenheten kan förklaras med ett allt mer avklätt bildspråk i reklam och kultur. Kanske är definitionen av en mer eller mindre avklädd bild svår att göra, vad är naket och vad är lättklätt. Är lättklätt ett blottat kön?

Jag funderade lite på hur man kan förhålla sig till behovet att lägga upp mer eller mindre nakna bilder på internet. Jag kan se minst tre olika förhållningssätt som drivs i media, på bloggar, i tidningar, gemensamt är att vi nog måste börja förhålla oss. Frågan om uppladdning av lättklädda bilder gäller inte bara unga människor, kanske är unga människor de som har de mest välutvecklade förhållningssätten i det att de är uppväxta med internet och har internet som en del av sitt vardagsliv.

1. Motverka att bilderna läggs upp på nätet

De som går på den här linjen menar att individen har mycket liten eller ingen kontroll över bilder som laddats upp på internet. Bilder kopieras och sprids även om du ställt in att de bara ska vara tillgängliga för ett begränsat antal individer. Hur många kan säkert säga att ingen av deras 300 Facebookvänner skulle sälja vidare bilder på dem? Vissa menar att explicita bilder kan förstöra framtida karriärer och utbildningsmöjligheter. Genom att upplysa om negativa konsekvenser av att ladda upp lättklädda bilder så hoppas man kunna motverka det.

2. Informera om hur man kan lägga upp bilder på ett smart sätt

I artikeln nämns att många av de som laddar upp lättklädda bilder själva har strategier för hur de gör det. Att inte visa både ansikte och kropp på bilderna. Att försöka reglera och begränsa vem som ser bilderna samt att pixla ansikten och ta bort födelsemärken som kan göra individen mer identifierbar. Någon nämner även att göra bilderna svart/vita skulle vara ett sätt att göra dem mer konstnärliga och på så sätt mer ok. Om det är du som laddar upp bilderna så har du också en möjlighet att styra hur de ska se ut. Kanske skulle man kunna sammanställa råden i en guide, att tydliggöra kunskap om bildspråk på internet för fler? Jag tror att det hade varit utmärkt att vända sig till ungdomar för att få hjälp med hur den guiden ska se ut. Kanske är det en bra idé att erotiska forum på internet innehåller en sådan guide? Att prata om det på it-undervisningen i skolan kanske också är en bra idé.

3. Det spelar ingen roll

Att hävda som exempelvis Johanna Sjödin gör att det inte spelar så stor roll om det florerar nakenbilder på en. Att mena att det är en kulturyttring av vår tid som inte innebär några begränsningar för den som är naken utan är något som alla unga mer eller mindre gör. I det att det är så många som laddar upp bilder ligger att det inte längre kommer att förstöra jobbchanser eller utbildningsmöjligheter.

Sydsvenskans artikel är en i en serie.

Läs även andra bloggares åsikter om internet, Johanna Sjödin, naken, Pernilla Nigård, Sydsvenskan

Unga Humanister & sexualiteten som rättighet

January 24th, 2010 § 0 comments § permalink

Unga Humanister har lanserat kampanjen Vi tror att du vet bättre som ska uppmärksamma religion och HBT-frågor. Det förefaller vara en trend inom olika organisationer att använda olika frågor gällande sex (FI’s kampanj som jag tidigare skrivit om). Genom att beskriva sexualiteten som en mänsklig rättighet så drivs hos Unga Humanister en diskussion om skuld och skam kopplat till sexualitet upp till ytan. I QX-debatt kommenterar Erik Wadenius kampanjen, han beskriver en sexpositiv syn där sex ses som något berikande. I slutet av texten dras en parallell till forskning gjord av Benjamin Edelman kring porrsurfande i USA och en koppling till de kristna staterna där porrsurfandet tydligen var högre. Här blir jag lite förvirrad, är porrsurfande verkligen ett tecken på en skam och skuldfylld sexualitet? Kan man inte se porrsurfande som ett modernt uttryck för sexualitet? Mer och mer försvinner bilden av den ensamme fula gubben framför datorn och vi vet att sex på internet konsumeras av många och av många olika anledningar. Ibland är det svårt att på ett värderingsfritt sätt beskriva sexuella handlingar eftersom man kanske är omedveten om sina egna skript, som hur man ser på porrsurfande.

Då jag just nu läser forskningsmetodik och en del i min kurslitteratur behandlar just hur forskning skildras i media så hajade jag till lite mer. Vad man kan göra om man tycker att något forskningsresultat verkar lite märkligt som presenteras i media är bland annat att gå till ursprungskällan, genom att läsa forskningen i sin helhet så kan man få en bättre bild av studiens resultat. En slutsats (kristna stater konsumerar mer internetporr än andra mindre kristna) kan verka logisk och se spännande ut, men utan att ha läst artikeln i sin helhet så är det väldigt svårt att med säkerhet säga att det just är det faktum att de är kristna som gör att de konsumerar internetporr. Det kan finnas alternativa förklaringar som påverkar resultatet, för att veta med säkerhet måste vi läsa hela artikeln. Att dra slutsatsen att det handlar om skam och skuld är också lite tveksamt, vi kan spekulera i det, men inte dra några slutsatser om vi inte fått just det bevisat. Efter läsning av ett abstract tillhörande studien så finner jag att det är vissa religiösa påståenden som har korrelerat med porrtittandet, ex “I never doubt the existence of God” samt “Even today miracles are performed by the power of God”. Jag vet inte om det är dessa påståenden som lett till kopplingen till skam och skuld, men är det så är det intressant att de omvandlats till något annat.

En del i kampanjen var en föreläsning med historikern Dick Wase om sexualiteten under förkristen tid och nu, den var igår i Stockholm och jag hade hemskt gärna gått på den! På affischen kan vi läsa ett orspråk från Mehinacufolket, Sydamerika

“God fisk blir dålig men knulla är alltid roligt”

Här kommenterar Wadenius föreläsningen på sin blogg.

Min analys av kampanjen är att det är lite svårt att definiera vad den handlar om. Några intressanta punkter är uppmärksammandet av sexualiteten som en rättighet och en mer sexpositiv syn. Andra inslag är ifrågasättandet av religiösa normer gällande sexualitet, då kanske främst i fråga om HBT. Det där med att dra egna slutsatser från forskning (som även FI gjorde i sitt uttalande om feministers bättre sex) kan kännas lite farligt. Den historiska tillbakablicken gällande sexualitet tror jag är mycket viktigt, den ger ett djup i många frågor. Jag kan passa på att tipsa om Lunds Universitets kurs i Sexualitetens idéhistoria som går på vårterminerna.

Läs även andra bloggares åsikter om Dick Wase, Feministiskt Initiativ, kampanj, Lunds Universitet, Ung Humanisterna, Vi tror att du vet bättre

Where Am I?

You are currently browsing the Media category at Saga om Sexologi.

  • Twingly BlogRank
  • Twingly Blog Search ShowBlog=NO blog:http://www.sagasexologi.se/ sort:inlinks Most linked posts