Saga om Sexologi

I boken Sex is not a natural act & other essays från 2004 resonerar Leonore Tiefer om vilka sexuella problem som kommer att ge upphov till ett viagra för kvinnnor, kommer det handla om orgasmstörning, lustproblematik eller kanske båda två? Enligt Tiefer startar jakten på ett läkemedel för kvinnor motsvarande viagra i samma stund som läkemedelsföretagen inser de ekonomiska vinster som finns i en medicinering och nyligen publicerade DN en text med nyheten att ett viagra för kvinnor förväntas göra intåg på läkemedelsmarknaden. Texten, som jag uppfattar som lika delar en reklamtext från ett läkemedelsföretag som skrämselpropaganda från någon sexualfientlig rörelse, tar bland annat upp problematiken med de potentiella kvinnliga nymfomaner som läkemedlet kan tänkas skapa. Med nymfomani menas ofta överdriven sexualdrift, en diagnos i ICD 10.

Kommentaren om faran med nymfomani tror jag inte är någon tillfällighet. Det är säljande att reproducera bilden av den sexuellt utagerande kvinnan som innebär någon form av samhällsfara. Att prata om nymfomani går också i samma riktning som den samhällsdiskurs som vi ibland möter i media när det gäller sexmissbruk. Vissa praktiker lyfts som ofarliga, normala, önskade, andra praktiker som problematiska, abnorma och oönskade. Samma sak med frekvens av sexualitet. Vi ska absolut vilja ha sex, men inte för mycket. Då skulle det kunna påverka samhället till det negativa. Samtidigt får vi inte vara sexuellt tråkiga, vi ska utforska fast i en lagomgrad som motsvarar de light-BDSM-kit som du kan hitta i de större underklädesaffärerna. Du får gärna konsumera sexualitet, det är en livsstil, men när det gäller t ex frekvens eller antal partners så är det viktigt att inte gå utanför ramarna.

För några år sedan skrev jag om forskning om högsexuella kvinnor. Då kanske främst med vinkeln att de faktiskt finns. Intresset för sex är antagligen lika individuellt som intresset för andra fenomen. Nu kanske jag behöver lyfta de högsexuella kvinnorna igen, den här gången för att de framtälls som en samhällsfara. Jag önskar plats åt alla de som inte passar in i den smala ram av lust och förmåga som normen innebär. De som inte har så mycket lust och de som har lust i överflöd. Skapa nyanser och tolerans. Det sista vi behöver för att främja sexuell hälsa är fler smala normer att förhålla oss till.

Slutligen, med utgångspunkt i Tiefers resonemang om sexualitet och hälsa så tänker jag att precis som det kan vara aktuellt att vid depression att fråga dig hur din kontext, de du omger dig med och din omgivning, ser ut så kan det kanske också vid brist på lust och sexuell förmåga vara aktuellt att undersöka var problematiken du upplever kommer ifrån. Sedan kan du bestämma om du kan vara hjälpt av en medicinering, eller om du helt enkelt bara vantrivs i ditt sammanhang, i kulturen och kan blomstra i en annan kontext än den som du befinner dig i just nu. Är det strukturerna kring sex som skapar din dysfunktionalitet eller finns det ett reellt medicinskt problem?

Ursprungsartikeln från Daily Mail hittar ni här.

Kommentar till artikeln av Naomi McAuliffe.

En tidigare bloggpost om högsexuella kvinnor.

För en problematisering av en medikalisering av sexualiteten läs Leonore Tiefer, exempelvis Sex is not a natural act & other essays.

Läs även andra bloggares åsikter om DN, kvinnor, Leonore Tiefer, medikalisering, män, normer, nymfomani, sexualitet, viagra

En vän länkar till Mail Online och en artikel om Tom Fords modell i Vogue, Thylane Blondeau. Blondeau är tio år gammal och på blanka sidor ligger hon på en bädd av leopardmönster värdig en Hollywoodfru iklädd blanka guldstilettklackar. Jag googlar fram fler bilder och Blondeaus putande läppar och Brigitte Bardotinspirerade frisyr möter mig bland sökresultaten.

Exploateringen av tioåriga Blondeaus kropp anser jag är ett bra exempel på hur barns sexualitet kapas av vuxenvärlden. Jag har tidigare skrivit åtskilliga texter om hur barn har rätt till sin egen kropp och sexualitet, utan att vuxenvärldens inblandning. Om jag skulle publicera bilderna på Thylane Blondeau här på bloggen skulle jag medverka i den stöld av Blondeaus sexuella uttryck som Tom Ford initierar i Vouge. Tidigare i sommar läste jag i Sydsvenskan artikeln Pussar förbjudna för barnen på danska förskolor. Bakom påståendet ligger rapporten Doktorleg i børnehave. En rapport som framställts just på grund av okunskapen kring barns sexualitet och sexuella uttryck. Forskarna bakom rapporten säger på hemsidan att

“i mener, at området er stærkt underbelyst. Man risikerer at begrænse sunde og alderssvarende lege og adfærd hos børn. Men man risikerer også, at man på baggrund af manglende viden ikke at opdager og hjælper de børn, som udviser tegn på afvigende adfærd, eller som har symptomer på at have været udsat for krænkelser,”

Att danska förskolor konstruerar regler som riskerar att skuld- och skambelägga barns sexualitet är mycket problematiskt, samtidigt är det fantastiskt att rapporten har synliggjort det. Barns sexualitet är ett ämne som är så tabubelagt att få vill ta i det. En av de mest inspirerande föreläsningarna som jag haft under mina studier i sexologi på Malmö Högskola var då Anna Kosztovics talade om barns sexualitet med oss.

De regler som danska förskolor konstruerar kring barns sexualitet konstrueras med bakgrund att många vuxna blir oroliga när barn deltar i lekar kring sexualitet. I Sydsvenskans artikel uttalar sig två lundaforskare kring studiens resultat och de menar att de inte mött liknande förbud i Sverige. Kosztovics talar om en svensk studie där 80 procent av personalen på förskolor tycker att det är ok att barnen leker sexuella lekar, hon menar dock samtidigt att resultatet skulle varit annorlunda om de hade pratat med föräldrar istället. I en tidigare artikel i Sydsvenskan intervjuas just Kosztovics och talar då kring kunskapsbrist och risk för tabu även i Sverige. Det talas dock också om en förändring i attityden kring barns sexualitet, fler vill få kunskap och verktyg att arbeta med barnen kring sexualitet.

Jag välkomnar rapporter som Doktorleg i børnehave och att vi kan ge barn rätt till och erkännande av sin sexualitet. Respektera barnens sexualitet som deras egen och acceptera vuxenansvaret att skaffa tillräcklig kunskap för att kunna göra det. Sexualiseringen av Thylane Blondeau, de blanka bilderna på tioåringen, och reglerna kring pussar på danska förskolor kan ses som ett uttryck i samma kontext. Vuxenvärlden skapar ett sexualiserat barn för att sedan beskydda det från sitt eget sexuella uttryckssätt, bilderna på Thylane Blondeau publiceras om och om igen världen över och danska barn får pussförbud.

Här skriver DN om bilderna i Vouge Enfants.

Läs även andra bloggares åsikter om Anna Kosztovics, barn, sex, sexualitet, Thylane Blondeau, Tom Ford, Vouge

Jag vill tipsa er om tidningen Genant som elever på Humfryskolan i Malmö har skapat. Tidningen behandlar temat sex och samlevnad och är skriven med könsneutralt språk. Genant finns i olika former, även som radio och tv. Några av ämnena som eleverna avhandlar i första numret är sexdebut, mens – första gången och andra gånger, vad händer på ungdomsmottagningen, hur dumpar du någon och första dejten – så här lyckas du!

Tidningen kan laddas ner och beställas på genant.se där finns även lärarhandledning för hur pedagoger kan arbeta med tidningen tillsammans med sina elever. Genant som radio och tv nås också via hemsidan. Även till dessa finns det lärarhandledning.

I Genant tar eleverna bland annat reda på vad som menas med mononorm, vad RFSU’s Jack Lukkerz tycker om månggifte och om det alltid gör ont första gången men har penetrativt sex.

Läs även andra bloggares åsikter om Genant, hen, Humfryskolan, Jack Lukkerz, RFSU, sex- och samlevnad

Läs gärna Karoline Erikssons krönika i SvD där mitt inlägg med en jämförelse mellan filmen Black Swan och Till det som är vackert citeras .

Samuel Fröler och Alicia Vikander i Till det som är vackert

Precis innan ridån går upp, reklamen ska virvla förbi och filmen Black Swan ska möta oss på bioduken så berättar jag för min vän om en film jag såg dagen innan. Jag berättar om den unga kvinnan i Till det som är vackert och förklarar att jag tror att det är en mycket bra skildring av en samtida kvinnoroll. Jag minns hur jag hört tidigare under min studietid att kvinnorollen ges epitet som varm, omhändertagande och mjuk. De unga kvinnor, Katarina och Nina, som jag möter på filmduken inom loppet av två dagar är kontrollerande, destruktiva och skarpa.

Vincent Cassel och Natalie Portman i Black Swan

Katarina har gått ur Facebook, börjat lyssna på Mozart och klar sig i säckiga urtvättade t-shirts. Hon längtar efter renhet. Nina är kontrollerande ut i tåspetsarna, i sitt psykotiska tillstånd slits hon mellan måstet att släppa för att bli liderlig, sexuell och kontrollen hon håller för att få sin perfektionism. Katarina och Nina möter varsin äldre man. Dessa män får på vissa sätt personifiera den press som det västerländska samhällsklimatet förmedlar. De unga kvinnorna  måste lyckas vara perfekta, balansera kontrollerat på finkulturell mark och leverera sexuell frigjordhet.

Inom psykiatrin finns kontrollen. Det förmedlas – för att få kontroll måste du släppa kontroll. Tvångssyndrom, anorexi och bulimi. Medvetanden så pressade av perfektionism att de sparkar bakut och skapar en psykotisk frizon. Allt finner vi i Black Swan och Till det som är vackert. Hur gör vi när arbetet som sker i behandling går tvärt emot den kulturella press som finns i vardagen?

Jag frågar mig; vad finns det för behandlingsmetoder för kultur?

Här skriver Tanja tänkvärt om rätt snygg och fel snygg.

Här skriver Isabelle om skapande av ideal.

Läs även andra bloggares åsikter om Black Swan, Till det som är vackert, Samuel Fröler, Alicia Vikander, Vincent Cassel, Natalie Portman, balett, perfektion, sexualitet, sex, kultur, film, psykiatri, tvångssyndrom, anorexi, bulimi, psykos.

På San Francisco Chronicles hemsida hittar jag den här kommentaren kring uppgiften att skriva en sexberättelse. Debra J Saunders har hört om uppgiften från sin vän Ola Tedin på Ystads Allehanda och länkar till svenska nyheter på engelska, Outrage over Swedish teens’ sex dream essays, i The Local. Vad som är intressant är kommentarerna som Saunders får på sin text. Här är ett axplock:

“I like sex and enjoy a healthy sex life, but if my teacher asked me to do that and share it with him/her and possibly other classmates at age 13 (or any age for that matter), then they would have been violating my personal rights of privacy. A very selfish assignment request, and a bit creepy. To say ‘tell me how you think about sex’ or you do not pass is a bit of a red flag in any country. Side note, why the assange reference? No shame on the author’s part.”

“Here in the USA, we champion killing and violence and the mere mention of sex gets big government, the GOP and congress involved.”

“sverige, I envy your having living in Stockholm for five years – it’s one of the most beautiful cities on this planet, and the Swedes are lovely people! Thanks for you common sense posting. If only Americans could divest ourselves of our hysteria about sex, we’d be much better off as a nation.”

“We are so crazy when it comes to SEX the rest of the civilized world must think we are stupid and hypocrites SEX is nothing to be ashamed about, look at the world population people must be having SEX.”

Samma kritik kring skillnad på personligt och privat samt ett ifrågasättande av lärarens intentioner som lyfts i bland annat Ystads Allehanda finns med, men också en reflektion kring hur synen på sexualitet är i USA och hur den skiljer sig mot den i Sverige. Någon kommentator pekar ut att Saunders (enligt kommentatorns) intention att skapa upprörda känslor kring uppgiften inte har fungerat. Många av de som kommenterar vänder istället blicken självkritiskt mot USA och den restriktiva sexualsyn som de anser råder. Jag tycker att det skulle vara intressant att integrera de amerikanska kommentatorernas syn på sexpositiva Sverige med de kommentarer som finns vid artiklarna hos Aftonbladet och Ystads Allehanda, många väldigt onyanserat kritiska mot synen på sexualitet som de anser förmedlas i svensk sex- och samlevnadsundervisning.

Genom historien om sexberättelserna på Kastanjeskolan i Tomelilla så fortplantas bilden av sexpositiva Sverige, trots att ett helt annat klimat råder på svenska debattsidor och forum. Jag funderar på om vi verkligen har synen på sexualitet som Saunders kommentatorer tillskriver oss.

“Swedish culture, when compared to ours, is largely post-religious, earnest, communitarian, and respectful of nature and humanity. In that context, the writing assignment in question isn’t the invention of some lecherous instructor but a thoughtfully designed educational project to help young people acknowledge, understand, and live with their emerging sexuality. I think it’s a great idea. I surely wish that I had similar community support for developing some sexual self-knowledge when I was in my early teens.”

Läs även andra bloggares åsikter om Debra J Saunders, USA, Sverige, sexberättelser, Tomelilla, synd, sex, Kastanjeskolan, Aftonbladet, Ystads Allehanda, kultur.

I onsdags var jag med i en panel hemma hos min vän Matilda Berggren och diskuterade raggning med tre andra väl valda deltagare. Programmet kommer att ligga på Sveriges Radios nya satsning Ligga med P3′s hemsida om någon vecka. Ligga med P3 är ett projekt som Matilda Berggren driver tillsammans med Julia Blomberg och Robert Jacobsson (som även han läser på masterprogrammet i sexologi vid Malmö Högskola). Projektet har form av en hemsida där Matilda står för sexfilosofin och bloggandet, Robert svarar på frågor kring sex och Julia gör reportage om allt ifrån dogging till polyamori och glory holes.

Matilda och jag träffades första gången vi sökte till Skurups folkhögskolas Journalistlinje, den gången kom ingen av oss in utan vi fick fortsätta våra projekt på annat sätt. Matilda läste radioproduktion i Malmö och jag fortsatte min väg mot sexologin. Jag tycker därför att det är extra roligt att vi i Journalistlinjens tidnings senaste nummer kan läsa en intervju med Matilda om Ligga med P3. Skurupsposten hittar ni här.

Ligga med P3 har som första tema onani. Tonen på sidan är avslappnad och varm, den bjuder på möjligheter till diskussion och reflektion kring sex. I sitt första blogginlägg på sidan konstaterar Matilda att onani låter som ett fabeldjur i Narnia. Jag har stora förhoppningar på Ligga med P3!

Matilda Berggren hittar ni förutom på Ligga med P3 på http://matildaberggrens.blogg.se/.

Läs även andra bloggares åsikter om Sveriges Radio, P3, Ligga med P3, Matilda Berggren, sex, onani, radio, Skurups folkhögskola, journalistlinje.

En vän tipsade om att på www.halsa2020.se/pinigt/ går det att se animerade filmer gjorda efter unga människors inskickade historier om pinsamheter och sex. Smart och humoristiskt om sex. Jag rekommenderar varmt Han såg inte ut att ha något iallafall!

På hemsidan kan du se alla filmerna och även skicka in dina egna historier.

Läs även andra bloggares åsikter om pinigt, sex, unga, animation, film.

Idag kunde man läsa i Sydsvenskan om hur tingsrätten resonerat kring fallet med den 16-åriga tjejen och den 32-åriga mannen som jag skrev om i förra veckan. Även här på bloggen har fallet fortsatt att diskuteras, Martin Olsson inledde med att skriva så här:

“Man kan diksutera detta fram och tillbaka men man kommer inte runt fakta. Flickan (kvinnan) utsattes för grovt våld under en längre tid. Med tillhyggen. Enligt lag kan man inte samtycka till detta, av samma skäl som man inte kan samtycka till att bli mördad. Enligt svensk lag är det inte okay att behandla någon så illa, med eller utan samtycke.
Att det handlar om sex kvittar. Det är våldet som räknas.”

Den kommentaren blir extra intressant eftersom även tingsrätten valt att resonera i de banorna, fast tvärt om. Genom att frånkoppla våldet från sexet prövas istället händelserna som misshandel och frågan blir hur grovt våldet var. Handlar det om grov misshandel eller misshandel av normalgraden? Tingsrätten konstaterade misshandel av normalgraden och där fick jag lära mig något nytt. Misshandel av normalgraden går att ge samtycke till och blir därför inte straffbar. Rubriksättningen hos Sydsvenskan, Tingsrätten: 16-årig flicka samtyckte till våldssex, är också intressant eftersom den som jag förstår det inte riktigt stämmer. Tingsrätten uttalar sig om våldet, misshandeln, inte om sexet.

I artikeln resonerar åklagaren kring fallets koppling till sexualitet och menar att det hade varit annorlunda om det handlat om enbart våld. Det kan man fråga sig, hade misshandeln räknats som grov om den inte hade haft sexuella inslag? Det är intressant hur våld kopplat till andra aktiviteter är mer accepterat, en vän till mig gjorde mig uppmärksam på ett annat sammanhang i Sverige där våld är socialt accepterat – inom viss sport…

Läs även andra bloggares åsikter om våld, sex, sport, tingsrätten.

Förra veckan var jag i Karlstad och läste KBT. I vandrarhemmets kök låg Hotell- och restaurangfackets tidning. I den kunde jag läsa en artikel kring hur polisen gick ut och informerade hotellpersonal om hur just de kunde avslöja sexköp och människohandel på hotell och restauranger. De arbetande uppmanades att hålla utkik efter tecken som mycket sexleksaker på rummen, potensmedel och kondomförpackningar. Om en kvinna misstänktes sälja sex skulle man fråga henne om hon var turist, svarade hon ja väntade ett litet förhör om stadens turistmål. Om hon då inte kunde några sågs detta som ett tecken på att hon skulle sälja sex. Det fanns även lite mer diffusa tips som att studera samspelet i sällskapet, tecken på undergivenhet samt bristande kunskaper i svenska och engelska i kombination med ängslan sågs som ett misstänkt tecken.

Jag tänker på en föreläsning på sjuksköterskeprogrammet i Lund där läraren upplyste oss om att vi just den här dagen skulle få lära oss något av det viktigaste under hela utbildningen. Läraren undervisade oss om vilka typer av blåmärken som oftast uppkommer om någon blivit misshandlad. Läraren berättade om hur mycket sjukvårdspersonal blundade för skador som mycket väl kunde vara misshandel, detta p g a en rädsla att ha fel. Inom vården hade personalen en unik möjlighet att avslöja förhållanden där människor blev utsatta för övergrepp. Vår lärare ville att vi, om vi hamnade i de situationerna, skulle kunna gripa den chansen och kanske rädda någons liv.

Jag tänker att personerna bakom kampanjen för hotell och restaurang har samma tankar. De vill dela med sig av kunskap som ska leda till att missförhållanden avslöjas. Tyvärr är den kunskapen lite för vag och ibland rent ut sagt fördomsfull kring människors sexliv. Tipsen kring sexleksaker, potensmedel och kondomförpackningar är fördomsfulla och mycket omoderna i en värld där exempelvis handeln med sexleksaker etc på internet bara ökar och ökar. Råden kring att granska samspelet i sällskapet skulle kunna vara fruktsamma, men de är väldigt vaga.

Så när är då sexuella fördomar konstruktiva? Antagligen aldrig, eftersom det är just det som de är, fördomar. Fördomar som att sexsäljande är de som använder dildos och att ängsliga personer som inte pratar svenska eller engelska är antagligen inblandade i eller utsatta för kriminalitet. Sällskap med flera män och en kvinna tyder på sexhandel.

Intentionen är god. Personal inom hotell och restaurangbranschen har antagligen en unik inblick i en värld där människohandel kan förekomma. Jag skulle bara önska att råden inte skrevs i en fördomsfull och sexualfientlig anda.

Här står lite mer om sexleksaker och antagen sexhandel hos SvD och Tanja.

Läs även andra bloggares åsikter om sexköp, hotell, restaurang, människohandel, sexleksaker, dildos, kriminalitet, fördomar.

Efter en föreläsning på masterprogrammet i sexologi i Malmö diskuterar vi ett rättsfall som de senaste dagarna varit omskrivet i både dags- och kvällspress. Grunddragen är att en 16-årig ung kvinna haft sex med en 32-årig man. De träffas på en internetsida för intresserade av bland annat gruppsex, partnerbyte och BDSM. Om vad BDSM är kan ni läsa hos RFSU. Ett så kallat slavkontrakt skrivs, samtycke till sex där tjejen ska ha en undergiven roll och mannen en dominant. Under en helg är tjejen hos mannen och de har sex med tjejen i rollen som undergiven och mannen i en dominant roll. Våld riktas mot tjejen. Vad som nu ska prövas i rätten är huruvida våldet som riktats mot tjejen i samband med sexet har varit för grovt för att samtycke ska ha kunnat lämnas till det.

Vi diskuterade med utgångspunkt i Foucaults tankar kring diciplineringen av sexualiteten om det är rätt att juridiskt besluta om vad som är rätt och fel att göra i sängen? Frågor kring BDSM kom även upp. Det ifrågasattes hur någon kan tända på sex med rollen som undergiven och dominant. Personligen tycker jag att det är skrämmande att diskussionen tar en sådan vändning. Många människor får njutning i BDSM-lekar och det är något som måste respekteras. I de flesta fall är partnerna väl införstådda i lekens regler och den sker i grunden på lika villkor oavsett vilka roller parterna har i leken.

Jag reagerar på hur rättsfallet omskrivs i tidningarna.  Jag tycker att vi ska vara uppmärksamma på hur vi talar om den här historien. I det här fallet talar flertalet av tidningarna om en 16-årig flicka, jag gör en snabb sökning på Google och finner att i många av de fall där det handlar om att en 16-åring blivit utsatt för ett brott så omtalas hon som en flicka. När det istället handlar om exempelvis de unga bloggerskorna exempelvis Blondinbella talar vi om en ung kvinna. Kan det vara så att beroende på vilken känsla som ska förmedlas i artikeln så används olika ord? Det handlar inte om att rapportera om händelser, utan om att väcka en känsla, en bild av hur händelserna ägt rum.

Det är svårt att resonera kring det här fallet eftersom vi i resten av samhället håller en ställning där vi tar avstånd från våld. Jag försöker därför definiera vad som är skillnaden mellan det våld som riktas mot kroppen i BDSM och det våld som vi inte accepterar i vårt samhälle. Författaren till boken SM101 Jay Wiseman listar några punkter som avser skilja BDSM från övergrepp och misshandel

1. BDSM sker alltid med samtliga inblandades samtycke. Det gör inte misshandel.
2. BDSM-utövare planerar sina aktiviteter i syfte att minimera riskerna för varandras fysiska och emotionella välmående. Det gör inte någon som misshandlar.
3. BDSM-aktiviteter förhandlas fram, och man kommer överens om i god tid i förväg om vad som ska hända. Det händer aldrig när det gäller misshandel.
4. BDSM-aktiviteter kan förbättra förhållandet mellan de involverade. Det kan inte misshandel.
5. BDSM-aktiviteter kan utföras i närvaron av andra stödjande människor, och det anordnas till och med speciella fester för detta ändamål. Misshandel kräver isolering och hemlighållande.
6. BDSM-aktiviteter har vederhäftiga och överenskomna regler. Misshandel sker helt utan sådana överenskommelser.
7. BDSM-aktiviteter kan vara önskat, och till med starkt efterlängtat, av den undergivna. Ingen önskar sig av uppenbara skäl att bli misshandlad och utsatt för övergrepp.
8. BDSM görs för en erotisk tillfredsställelse och/eller personlig utveckling för alla inblandade. Detsamma gäller knappast vid misshandel.
9. BDSM-aktiviteter kan avbrytas ögonblickligen, när som helst, och av vilken anledning som helst om den undergivna använder sig av ett så kallat säkerhetsord. Ett misshandelsoffer kan inte stoppa en förövare på detta sätt.
10. I BDSM-aktiviteter så behåller alltid den dominante kontrollen över sina känslor. En misshandlares känsloutbrott är okontrollerade.
11. Efter en BDSM-aktivitet känner sig den undergivna ofta tacksam gentemot den dominanta. Ett misshandelsoffer känner sig aldrig tacksam gentemot sin ”motpart”.
12. BDSM-utövare känner inte att de har någon inneboende rätt att på grund av deras kön, inkomst eller andra faktorer kontrollera deras partners beteende. Det gör däremot ofta de som begår övergrepp.

I många av artiklarna kommenteras tjejens psykiska tillstånd. Det beskrivs hur hon tidigare haft en självskadeproblematik. Jag tycker att man här kan reagera på stigmatiseringen som det fortfarande verkar innebära att ha ett tidigare självskadebeteende. Att hon haft ett självskadebeteende behöver inte alls ha något att göra med att hon senare söker sig till BDSM-sammanhang. Att självklart dra de parallellerna tycker jag är problematiskt. Det går inte att ta för givet att tjejen sökt sig till BDSM för att få utlopp för någon inneboende lust att skada sig själv. Det kan vara så, men det är ingen självklarhet.

Det känns lite tveksamt att det utifrån ett så specifikt fall skulle gå att dra paralleller till vuxna människors lek med BDSM.

Då jag en gång blev inbjuden i den världen slogs jag av den lyhördhet och ömsesidig respekt som mötte mig där. Det förhållande till sex som jag mötte där hade mindre med övergrepp och misshandel att göra än mycket annan sex som sker utanför BDSM-världen.

Det handlar kanske inte om att sätta några regler för hur mycket våld som ska vara tillåtet inom BDSM utan snarare om att avgöra om det här handlar om ett misshandelsfall med ett klart övergrepp mot flickan eller BDSM.

I min årskrönika på bloggen inför nyår 09/10 skrev jag om hur kanske vi går från ett paradigmskifte, där vi går från att styra sexualiteten med att sjukförklara beteende som inte passar till att använda juridiken för att reglera sexualitet. Den texten kan ni läsa här.

Mer att läsa om rättsfallet här och här.

Läs även andra bloggares åsikter om BDSM, sex, misshandel, övergrepp, juridik.

Det är en intervju med Chloé och hennes mamma Nathalie Schuterman i TV 4 postad på min Facebook av en vän som får mig att börja fundera över barn och mode. Chloé och hennes mamma blir intervjuade med anledning av filmen Sex and the city ‘s premiär i dagarna och i studion finns delar av Chloés garderob hämtade, hon älskar fashion. Inslaget får mig att tänka på de dokumentärer som med jämna mellanrum går på reklamkanalerna där amerikanska mammor klär upp och ut sina döttrar inför skönhetstävlingar. Att skapa perfektion i ett barn. Kanske är det något som många föräldrar redan vid födseln av barnet ser, deras barn är perfekt i det att det är ett barn, deras barn. För andra behövs en efterkonstruerad perfektion.

För några veckor sedan i Tyskland så slog det mig hur tyska barn på många sätt ser ut som svenska barn gjorde när jag var liten. Barnen har omatchande färgkombinationer, kjolar utanpå byxor och urtvättade Disney-tröjor. En gång om året ungefär, innan vi åker till Irland för att hälsa på min mans familj så får jag uppleva H&M’s barnavdelning. Vi brukar köpa kläder till en elvaårig flicka och det är lätt att hitta rätt avdelning i källaren fylld med barnkläder. Hela lokalen ser nämligen oftast ut som ett gigantiskt ying och yang-märke med färgerna blått/grönt och rosa/lila. Jag frågar mig om det alltid handlar om både en kommersialisering och en sexualisering av barn, antagligen inte. Sexualiseringen består enligt mig i att skapa ett sexigt yttre för barn enligt vuxnas standard för sexigt, ett utseende långt ifrån det som är barnets egen sexualitet. Jag har tidigare skrivit som barns sexualitet och hur viktigt det är att den får finnas på barns villkor.

Jag frågar mig också, är det alltid problematiskt med modeintresserade barn? Många barn har specialintressen som de lär sig allt om, ett barn jag känner var expert på skalbaggar vid fem års ålder. Varför reagerar vi mer på 10-åriga Chloé Schuterman än 15-åringen från Danmark, Nicklas Skovgaard som ni kan läsa om i Sydsvenskan idag, som modebloggar med stor framgång. Jag funderar först om det är kommersialiseringen som vi reagerar på hos Schuterman, men jag kan lova att Skovgaard även han har dyra kläder. Så funderar jag på om det kan handla om att han är lite äldre, i Skovgaards fall känns det tydligt att det är ett eget intresse som odlats, men varför skulle det inte vara det för Schuterman. Hon verkar mycket medveten om vad hon gör och vad hon tycker om. Kanske ligger problemet i att modet för Schuterman känns sexualiserat, men modet för Skovgaard känns genomtänkt och kreativt. Varför känns det så?

I tidningen Psychologies som jag köpte i Paris så finns flera bilder på män och deras barn, barnen är nakna och könen tydliga. I Sverige skulle de bilderna klassas som barnpornografi. Många bilder från gamla veckotidningar, typ Allers, på sommarbarn i Sverige skulle också klassas som barnpornografi i dagens lagstiftning i Sverige. I Tyskland har många barn omatchade hängiga tröjor. I Sverige är barnkläder en växande mångmiljonindustri som på sätt och vis kan ses skapa behoven av den stränga barnporrlagen. Vi skapar barnet som är minivuxen till utseendet, förfäras över sexualisering och lagstiftar bort det nakna barnet från det offentliga rummet. På stranden täcker oroliga mammor sina barns kroppar för att ingen ska fotografera dem.

Jag undrar var barnet får lov att vara naket?

Läs även andra bloggares åsikter om barn, sexualisering, mode, Schuterman, kommersialisering.

Med utgångspunkt i Magnus Falkeheds krönika Flera fruar inte OK för alla tänkte jag reflektera lite kring Frankrike och polygami. Samtliga av de i Falkeheds krönika som lever med flera partners är män. Han lyfter dock även några kvinnor, jag återkommer till det.

Thierry Ehrmann, miljonär och polygamist, två fruar, har byggt en kopia av ruinerna efter World Trade Center i en fransk by

Liès Hebbadj har enligt egen utsago tre älskarinnor och en fru

Krögaren Paul Bocuse lever med tre kvinnor och träffar dem enligt rotationsordning

Deras polyamourösa livsstil ryms inom ett äktenskaps ramar. Det är intressant eftersom många fransmän och fransyskor väljer att annat system för att kunna ha fler än en sexuell kontakt. Det är i Frankrike ett utbrett kulturellt fenomen att ha älskare och älskarinnor. Jag tycker mig dock kunna se stora skillnader i vad det innebär att vara fru/man och älskarinna/älskare. Som älskare eller älskarinna så får du plocka vissa delar av en relation, men inte alla. Som fru eller män tillkommer skyldigheter och vardag som inte finns för älskarna eller älskarinnorna. Som älskarinna/älskare träffar du kanske din partner en gång i veckan iklädd fina underkläder, som make/maka ser ni alla delar av personen.

Jag har funderat på om det kanske praktiskt sätt är ett måste för ett flertal sexuella kontakter, ska du samtidigt engagera dig på en arbetsplats och med vänner så blir kanske kärleksrelationer med ett flertal personer övermäktigt. Då är de polygama männen spännande, hur får de ihop det? Jag tycker att man i exempelvis uppdelningen tre älskarinnor och en fru kan ana en rangordning, en man berättar också om turordningssystem. Det är också intressant att fundera på om fruarna interagerar med varandra. Finns det sexuell spänning även dem emellan? Är det nyckeln?

Sedan undrar jag var de polygama kvinnorna finns? Det är min uppfattning att franska kvinnor har älskare/älskarinnor i en liknande utsträckning som männen har älskare/älskarinnor. Det borde därför finnas kvinnor som lever med flera män eller kvinnor. Här får ni några franska kvinnor som haft svårt att inordna sig i monogamin.

Jeanne Moreau, skådespelerska, har berättat om en dröm om ett hus med sju sovrum med en man i varje, en för var dag i veckan, blir förälskad för lätt enligt henne själv

Cécilia Ciganer – Albéniz, tidigare gift med Frankrikes president Nicholas Sarkozy, rymde iväg med sin älskare

Författarinnan Catherine Millet, skrivit en bok, Catherines M:s sexuella liv med frikostiga beskrivningar av gruppsex, inte helt såld på monogamin

Vem vet var nyckel till svaret om polygami finns, kanske handlar det om ett ganska franskt motstånd att underordna sig auktoriteter och ett samhälle med en lite mer synlig otrohetskrets. Hela begreppet otrohet blir problematiskt i den här texten, för kvinnorna som inte kan innefattas av polygami så handlar det om otrohet, för männen som kan innefattas av den polygama livsstilen så handlar det om ett livsval. Sedan kommer etnicitet in i bilden och det skrev Magnus Falkehed som sagt om. Jag är nog inte klar med franska relationsformer…

Läs även andra bloggares åsikter om sex, otrohet, Frankrike, polygami, Sarkozy, kvinnor, män, älskare, älskarinnor, månggifte.

Via Tanja Suhinina, på Facebook, hittar jag en artikel på Nyheter 24 om en rektor för en privatskola som fått sparken eftersom han på Facebook var med i grupper som hade sexuellt innehåll (ex Multiple orgasms, Sex?). Mannen hade även bilder på sig själv med sexuell underton (liggande med uppknäppt skjorta, iklädd ett förkläde med en sexiga underkläder som motiv. Då rektorn sedan var vän med både chefer och elever på Facebook så uppmärksammades hans privata sexualitet i samband med hans professionella roll som rektor.

Är det ett problem att en medelålders man som privatperson är med i grupper med sexuellt innehåll på Facebook? Är det avvikande eller som den tillfrågade psykoterapeuten i artikeln uttrycker det “när det är så pass avvikande beteende och det blir svårt för honom att utöva sin yrkesroll med den respekt en rektor måste ha för sitt arbete och för sina bekanta. För eleverna blir det både obehagligt och löjeväckande att se en person uppträda på det här sättet”.

Problemet är inte att mannen är med i grupperna eller har bilderna utlagda på sig själv. Problemet är att han inte varit restriktiv med vilka som kan se dem, är det så att det inte är möjligt för en att styra vilket innehåll på ens Facebook som är tillgängligt för vem så kanske det är bättre att låta bli att bli vän med chefer och elever.

Sedan kommer vi till mannens sexualitet som beskrivs som avvikande, löjeväckande och obehaglig. Det är sorgligt. Jag har länge varit fascinerad av just de Facebookgrupperna som det skrivs att mannen varit med i. Jag tycker att det är fantastiskt hur människor på Facebook vill visa att deras sexualitet kan vara lika mycket en del av personligheten och intressena som Oasis eller Lunds Konsthall. Den sexualfientliga inställning som gör att mannen i och med sina privata grupper inte skulle ses som lämplig som rektor är i sig mycket obehaglig.

Vi har dock ett problem. Vad sägs om att skapa en möjlighet att när du blir vän med någon så kan du göra valet mellan att låta denne se en mer privat och personlig sida eller en mer officiell variant med kanske bara kontaktinformation. Vi måste fråga oss vad relationen till Facebookvännen innebär, handlar det om en privat eller en professionell relation?

Läs även andra bloggares åsikter om internet, facebook, rektor, sexualitet, sex, privat, professionell, personlig, integritet.

Idag vill jag tipsa er om Sydsvenskans Orvar Säfströms krönika. Krönikan är ett svar på en text kring spelet RapeLay av Aftonbladets Malin Wollin.

Säfström har skrivit en alldeles utomordentlig text, Wollin verkar vara av uppfattningen att endast grabbar spelar TV- och dataspel samt att räddningen för en kille är att träffa en “tjej som är snäll och trevlig”. Antagligen behöver jag inte säga det, men spelet har även det en vidrig människosyn.

Orvar Säfström

Malin Wollin

Läs även andra bloggares åsikter om RapeLay, Malin Wollin, Orvar Säfström, våldtäkt, spel