Den olyckliga förälskelsen

December 15th, 2011 § 5 comments § permalink

Bild från http://playdates.tumblr.com/.

Första gången en man krossade mitt hjärta var jag 12 år. Han var 18 år och jag hade skickligt duperat honom under ett halvår. När han förstod hur ung jag var såg han ingen annan utväg än att aldrig mer kontakta mig, trots sin förälskelse. Då jag var 22 år träffades vi igen. Efter ett halvt år krossade han än en gång mitt hjärta. Det gjorde inte lika ont den gången.  

Än en gång är jag olyckligt förälskad och enormt receptiv. Den unga mannen har täta ögonfransar och när han stänger dem och somnar ser han ut som en docka. Jag tänker på honom som något som ges till mig mitt i all olycka.

- Är du en sån som fäster dig lätt vid människor?

Utan den cynism eller den desillusionism som jag befunnit mig i de senaste veckorna ser han på mig. Jag läser i Till sista andetaget av Anne Swärd

Kärleken och alla lögnerna. Särskilt kärleken, dess gift är som ormarnas, går raka vägen till hjärtat utan att det gör ont, plötsligt är man bara förlorad.

Någon jag talar med beskriver kärleken som den sociala konstruktionen och inte mindre verklig för det. Jag får beskrivet för mig hur vårt samhälle saknar fysisk smärta. Det fysiska lidandet är mer och mer fjärran oss. En barnmorska i min klass beskriver hur gravida kvinnor är räddare än någonsin för att föda. Och smärtan det innebär. Många vill gå i KBT innan sin förlossning. Kanske är det därför som vi klamrar oss fast vid det mentala lidandet. Vi är olyckligare än någonsin läser jag. Ändå lever vi i en tid där vi smärtstillar bort minsta obehag och lär oss beteendestrategier för att undvika dysfunktionella sammanhang och relationer.

Är då den olyckliga förälskelsen en reaktion på det? Vissa blir aldrig kära. De går i ett jämnt tillstånd och hittar kanske efter ett tag en partner att slå sig till ro med. För andra är den olyckliga förälskelsen ett normaltillstånd. De verkar söka det själsliga lidandet. Kanske är det bara otur, kanske fattar de ett medvetet val för att få känna i en tid full av Ipren.

 

Läs även andra bloggares åsikter om förlossning, förälskelse, Ipren, KBT, kärlek, lidande

Michel Houellebecq & Färska Prinzen

September 12th, 2011 § 1 comment § permalink

Första gången jag läste Michel Houellebecq bodde jag i Paris i en etta på 25 kvadrat med två vänner. Sexskildringarna i boken var så explicita att jag bara läste när de andra inte var hemma. Jag chockades och fascinerades över hur han skildrade världen och förvånades över att jag fortsatte läsa trots att många av orden kring exempelvis kvinnan och hennes sexualitet var så provocerande.

En av mina närmsta vänner, en kvinna med fler högskolepoäng än den genomsnittlige doktoranden, spelar Färska Prinzen för mig för första gången. Hon ursäktar sitt nyfunna musikintresse upprepade gånger. Det är inte konstigt. Färska Prinzen sjunger att otäcka saker kommer ur hans mun och jag håller med. Texterna, delvis homofoba, våldsromantiserande, sexistiska och med pedofila inslag är på många sätt inte försvarbara. Ändå fångar han mig.

På omslaget till Houellebecqs bok Plattform väcks frågan om han är en moralist eller en amoralisk provokatör, för mig väcks samma fråga när jag lyssnar på Färska Prinzen. Det är med samma lite skamfyllda hjärta som då jag läste Houellebecq för första gången, som jag låter mina hörlurar pumpa ut Färska Prinzen. På samma sätt som jag kan tycka att Houellebecq kommer nära kärnan av vår sexualitet, så kan också att Färska Prinzen beskrivas göra det. Bådas skildringar av kvinnor, av människan, väcker motstånd hos mig, men de skildrar också en verklighet. Och vems ansvar är verkligheten? De som skildrar den eller de som lever i den och underhåller den? Eller skapas den i skildrandet?

Färska Prinzen provocerar med sina texter, han provocerar med skildringarna av en människosyn fjärran den som jag eftersträvar och sina sexskildringar som rör sig in mot det där geggiga realistiska som jag senast mötte i Charlotte Roches Våtmarker, det är fittor, kukar och porr. Han sjunger att han är kär i din mamma och han låter din mamma ha en sexualitet som inte är försiktigt stereotypt kvinnlig utan rå, direkt och bär push up-BH.

Vad är sex? Hur skildrar vi sex? Jag funderar på om det kanske fyller en funktion att skildra sex så direkt och rått som både Houellebecq och Färska Prinzen gör. Vi möter ofta kulturellt tillrättalagda skildringar av sexualiteten. Samhället sägs vara sexualiserat, men det som skildras är ofta en sorts sexualitet med blanka hårlösa ben och snabba filmsamlag utan förspel. Inte den ibland naiva, ofta råa, ibland intensiva och inte sällan svårfångade sexualitet som livet kan bjuda på.

Tänk om Färska Prinzen inte fanns, tänk om Michel Houellebecq inte fanns, tänk om världen som de skildrar inte fanns? I min brevlåda ramlar Intimitetens omvandling av Anthony Giddens in, en bok som jag träffade på redan på grundkursen i sexologi. En bok som jag tror skulle vara passande i en analys av både Michel Houellebecq och Färska Prinsens texter. För vad är det som de båda skildrar, om inte just intimitetens omvandling.

Läs även andra bloggares åsikter om Anthony Giddens, Charlotte Roche, Färska Prinzen, Intimitetens omvandling, Michel Houellebecq, sexualitet, Våtmarker

En dag – David Nicholls

August 9th, 2011 § 0 comments § permalink

Jag är arton år och kvinnan mittemot mig, med små servetter i en pappask, ser på mig och säger

- Det finns ju en massa fantastiska människor i världen som inte blir tillsammans fast de skulle kunna bli det, så är det bara, men de är ju lika bra även om de inte är tillsammans.

När jag läser En dag vill jag klippa in kvinnan i boken. Hennes realistiska och praktiska syn på våra så oändligt komplicerade känslor skulle kanske ge historien en helt annan vändning, men sedan tänker jag på mötet, på mina möten. På hur livet kan förändras i ett möte, på en lunchrestaurang, i en föreläsningssal, på en flygplats och på hur jag inte skulle vilja vara utan dem.

Det är när jag hittat sommarens lugn som jag börjar läsa En dag av David Nicholls. Boken får mig att  fundera över just stunden då människor möts och perfektionen som finns i det mötet. Innan vi hunnit smutsa ner kontakten med för många ord, eller ett maktspel, eller en för noggrann redogörelse av vad vi vill med relationen. Det är nästan ett under att bara mötet blir av. Så många variabler kan påverka det, varför är vi från början på platsen, ser vi den andra människan och möjliggör mötet? Stämmer de sociokulturella markörerna i den utsträckningen att vi vågar oss fram? Är vi ens på rätt plats i världen?

En dag blir som en limbo för mig. Kanske är det den kognitiva beteendeterapins praktiska accepterande av sakernas tillstånd som under min utbildning färgat mig och på sätt och vis förstör läsningen av romanen för mig. Jag sträckläser i alla fall, men det blir inte mer än en flyktig strandbok, kanske senare. För i nuläget hade jag hellre stannat i perfektionen när Emma och Dexter möts, med de oändliga möjligheter som ett mellanmänskligt möte innebär, men precis som livet så fortsätter En dag och mötets perfektion varar bara i några flyktiga timmar. Samtidigt sätter En dag fingret på det fantastiska att det bara krävs just en dag, ett möte, för att allt ska förändras.

Svenska Dagbladets recension. Bokhoras.

Läs även andra bloggares åsikter om David Nicholls, En dag, kärlek, möte

Déjà vu et lu – med sexologiska sinnen

May 24th, 2011 § 0 comments § permalink

Den senaste tiden har jag fascinerats av känslan som infinner sig när jag läser om en bok eller ser en film på nytt, efter det att min referensvärld förändrats.

Den första filmen jag såg gång på gång var Lasse Hallströms Mitt liv som hund och fast jag lärde mig samtliga repliker utantill så fann jag ofta en känsla eller stämning som jag inte lagt märke till tidigare. Den bok som jag läst om flest gånger är Joyce Carol Oates Blonde, detta delvis på grund av en nästintill osund fascination för Marilyn Monroe som 17-18-åring.

Då jag för några veckor sedan läste om Per Hagmans Pool insåg jag hur mycket min världssyn har färgats av mina studier i sexologi. Helt plötsligt hade jag nya begrepp för sexualiteten i boken och den blev synlig för mig. Strypsexet som Hagman skildrar poetiskt och inslagen med prepubertala flickkroppar hade tidigare gått mig förbi. Jag brukade kanske mer läsa det som en dekadent helhet utan att etikettera det sexuella beteendet. Nu hade jag helt plötsligt en terminologi att luta min läsning på.

När jag sedan ser om Sören Kragh Jacobsens Mifune inser jag att jag har blivit riktigt akademiskt skadad. Min svårighet att njuta av filmupplevelsen som förr då jag till en början analyserar den inledande sexscenen och drar paralleller till det kommande gråzonsexet mellan Liva och Kresten. Scenen där Kresten med tom blick sträcker sig efter bilnycklarna och kramar dem krampaktigt medan hans nyblivna fru rider honom skulle om könsrollerna varit ombytta varit ett klart fall för en gråzonsdebatt. När sedan han och Liva har sex på golvet i faderns lantgård så skildrar detta smärtsamt hur stämningen på några få sekunder kan ändras om inte den ofta ordlösa sexuella kommunikationen är lyhörd och närvarande.

Akademin har lyckats i mitt fall, sexologin och psykologin genomsyrar det jag gör och utifrån de ramarna analyserar jag min tillvaro. Kanske kommer detta ändras i takt med att jag blir mer yrkeserfaren. Kanske kan jag om några år läsa om Pool och njuta till fullo av Hagmans dekadenta skildringar utan att tänka i termer av sexologi.

Läs även andra bloggares åsikter om Blonde, dogma, Joyce Carol Oates, Lasse Hallström, Mifune, Mitt liv som hund, Per Hagman, Pool, psykologi, Sexologi, Sören Kragh Jacobsen

Tiden den stannar när vi rör vid varann

May 22nd, 2011 § 4 comments § permalink

Under våren har jag burit runt på Esther Perels Vill ha dig i väskan. En medeltjock pocket som har revolutionerat min syn på parförhållandet och erotiken och lusten. Boken ingår i kursen Sexualupplysning, prevention och rådgivning som vi läser den här våren på masterprogrammet i sexologi. Vid första anblick skiljer sig inte Perels bok från andra självhjälpsböcker om hur våra förhållanden ska bestå, men efter att ha läst något kapitel så inser jag att detta är något annat. Perel för en analyserande, ibland nästintill filosofisk diskussion kring erotik och lust i långa förhållanden. Utifrån olika områden som bland annat otrohet, föräldraskap och maktspel så presenterar Perel förhållningssätt och funderingar som startar något i tanken om den långa relationen. Perel formulerar t ex finurligt att vi förväntas vara monogama i ett promiskuöst samhälle.

Ett av de vanligaste problemen som jag stöter på hos vänner i långvariga relation är att paret i början haft ett levande sexliv, men redan efter något år knappt har sex längre. Inte sällan är det dessutom så att någon av partnerna vill mer, vilket skapar en obalans som ofta tar sig uttryck på fler sätt än bara i förhållande till sexualiteten.

Perel presenterar en intressant teori kring detta knuten till ett revolutionerande resonemang kring närhet och osäkerhet. Hon beskriver hur trygghet och behovet av trygghet påverkar vårt förhållningssätt till den andre parten i förhållandet. Hur jakten på den andre övergår i ett tillstånd av ömsesidig fångenskap, ett tillstånd som på få sätt ger utrymme för erotiken. Perel skriver så här

“I vuxna relationer återspeglas denna dynamiken bara alltför väl. Vi söker en partner som är ett stabilt, pålitligt ankare. Samtidigt förväntar vi oss att kärleken ska vara en gränsöverskridande upplevelse som lyfter oss i den grå vardagen.

Perel beskriver hur vi ofta strävar efter en villkorslös närhet i förhållandet, detta blir dock problematiskt eftersom närheten, till motsats vad många tror, inte nödvändigtvis ger bra förutsättningar för erotik. Istället kräver erotiken ett visst mått av avstånd, att aktörerna är skilda individer och kan definieras som detta. Vi knyter den andre tätt till oss på jakt efter den sanna närheten, men egentligen kanske vi då istället eliminerar erotiken. Sättet vi gör detta på beskriver Perel som att vi

”penetrerar vår partner mentalt. Vi pratar, vi lyssnar, vi bekänner och vi jämför. Vi visar upp vissa delar av oss själva samtidigt som vi förskönar, förändrar och döljer andra delar”

Istället kanske vi kan välja att leva med osäkerheten, och på så sätt kan behålla erotiken i förhållandet? Genom att låta den andre vara en avgränsad individ och samtidigt definiera oss själva som individer så kan vi behålla den spänning som initialt gjorde oss intresserade av den andre. Vi måste helt enkelt stå ut med den osäkerhet som avståndet som definierar oss skapar.

Det är inga universallösningar som presenteras, men förhållningssätten som utifrån Perels 20-åriga erfarenhet som parterapeut kan vara intressanta att ha i åtanke. Jag känner dock att jag kan lyfta viss kritik kring att boken kretsar kring en västerländsk kulturell syn på sexualitet och förhållanden och att de kliniska exempel som presenteras nästan uteslutande behandlar heterosexuella relationer, något som skulle kunna sägas osynliggöra homo- och bisexualitet. Med en medvetenhet om detta så är Perels bok läsning som jag rekommenderar.

Läs även andra bloggares åsikter om Esther Perel, förhållanden, litteratur, lust, njutning, relationer, sex, sexualitet, terapi, Vill ha dig

Sex – En motorväg till Gud

March 12th, 2011 § 4 comments § permalink

En av mina vänner berättade för mig hur en litteraturvetare som hon en gång kände brukade gå in på pressbyrån och plocka till sig några pocketböcker från bestseller-listorna för att hålla sig uppdaterad på litteraturen som inte rymdes i kompendierna till dennes kurser. Lite samma tanke fick jag när en vän tipsade mig om boken Sex – En motorväg till Gud. Jag beställde boken från en nätbokhandel och några dagar senare ramlade Johan Ekenbergs försök till att hjälpa par till ett bättre sexliv ner i min brevlåda.

I boken ryms allt från kartläggning av ditt liv (vad gör du egentligen om dagarna?) timme för timme till muskelövningar för underlivet. Ekenberg guidar dig stegvis genom både penis- och slidmassage och förespråkar att män inte ska få utlösning. Jag ställer mig dock något skeptisk till teorierna kring hur hormonnivåerna påverkas av en ejakulation, Ekenberg menar att män genom att inte ejakulera behåller en hög nivå av testosteron vilket ger dig en ökad livskraft och en känsla av att återigen vara ung. Det finns inga källor som styrker hans teorier och de är också formulerade som möjliga, inte sanna.

Ekenberg är som bäst då han håller sig på en fysisk praktisk nivå, jag tror att många av övningarna kan vara bra för att lära känna sin kropp och sin sexuella funktion. Vad han enligt mig bör hålla sig ifrån är pseudovetenskapliga teorier kring könshormoner och mannens respektive kvinnans sexuella funktion. Visst kan vissa saker stämma för vissa, många män (och kvinnor) känner säkert mycket prestationsångest inför sex och många kvinnor (och män) blir säkert störda av sin vardagsstress under sex, men att uttala sig generaliserande om människors sexuella problem utifrån kön tror jag är att göra det lite väl enkelt för sig.

Så vad tar vi med oss från Sex – En motorväg till Gud? De inledande kapitlen kring att kartlägga stress och göra muskelövningar ger konkreta förslag för vad individer kan göra för att känna sig mer tillfreds med sin sexualitet, de är bra. Vad som inte är bra är Ekenbergs sätt att trots det att han använder ordet partner helt exkludera homosexualitet och bisexualitet ur sin manual. Han menar i slutkapitlet att sexuell läggning är egalt och att de flesta av hans kursdeltagare är heterosexuella. Tyvärr är inte sexuell läggning egalt eftersom hela boken (förutom de delar som handlar om individen) riktar sig till män som lever med kvinnor och kvinnor som lever med män.

Full Moon Luc Viatour

Kapitlet kring hur sex kan leda till ett andligt uppvaknande är intressant eftersom just andlighet är något som jag tänker att relativt få i sekulariserade Sverige ger sig hän åt. Att tillstånd som du befinner dig i under sex skulle kunna liknas med andliga upplevelser är en spännande jämförelse. Är sex den nya andligheten? Kanske är sex som tillstånd ett av få medvetandetillstånd där människan närmar sig de upplevelser som tidigare uppnåtts genom bön, fasta eller meditation? Som jag förstår det menar Ekenberg att sex leder vidare till andligheten, vad jag tycker är intressant att fråga sig är om det inte räcker med att räkna sex som andligheten? Kan vi istället för att se sex som motorvägen se det som rastplatsen?

Här kan ni se Johan Ekenberg själv förklara vad Sex – en motorväg till Gud innebär.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , .

 

Skam

February 11th, 2011 § 1 comment § permalink

Lightning cloud to cloud (aka)

Jag har just börjat läsa Kjønn i bevegelse av Elsa Almås och Esben Esther Pirelli Benestad. I ett av de första kapitlen beskriver Pirelli Benestad den skam som hen kände inför de lekar där hen iklädde sig “kvinnokläder” som liten. En av föreläsarna på masterprogrammet i sexologi, Gunnel Brander, har tidigare föreläst för oss kring skam kopplat till sexualitet.

Pirelli Benestad funderar över hur ett annat barn, som också iklädde sig kvinnokläder inte alls föreföll känna samma skam inför det hen gjorde. Pirelli Benestad leker med tanken att vi har olika förutsättningar att känna skam. Jag funderar på om det finns någon form av biologisk predisponering för skam eller om allt handlar om hur individen har uppfostrats? Kan inställningen till barnets sexualitet ligga till grund för känslorna skam och skuld? Då jag söker på skam och skuld så finner jag många sidor med psykologer som vill hjälpa personer att överkomma sin skam och skuld. Det verkar som att känslorna, som jag förknippar med förr, med en svunnen tid och kanske i viss mån religion, inte alls är något som försvunnit med samhällets sekularisering. Istället är individens känsla av skam och skuld i allra högsta grad verklig. Undra vad det beror på?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , .

Indie & erotisk litteratur

October 28th, 2010 § 0 comments § permalink

En recension i Sydsvenskan i somras av den femte deckaren om Klitty Andersson förflyttade mig några år bakåt i tiden till en liten indiefestival utanför Kalmar i tre delar vid namn Mitt första liv, Mitt nästa liv och Mitt sista liv. Under det som vad jag kommer ihåg var Mitt sista liv så gjorde Klittyböckerna intåg i de unga blivande Stockholmsindiekulturelitiskas liv. Högläsning av de kulturpolitiska porrböckerna i gassande sol utanför tältet och samtliga var fnissigt solvarma och lite rodnande inför textstycken som

“Han höll sitt betsel med ena handen och med den andra fiskade
han fram en lång penis, så blek att den såg slemmig ut, ur Calvin
Kleinkalsongerna. Den var styv och redo med halvblottat lila ollon,
och tvärs över den låg en enda kraftig blodåder likt en död, fet
daggmask under huden. De två medhjälparna drog isär gummans
lätt blödande jätteskinkor och stanken som slog upp fick Ballander
att vända bort huvudet, men tycktes bara egga Åkerström ytterli-
gare. Han tryckte obönhörligt in sin grenliknande lem i gummans
mutta, och för första gången gav hon från sig ett ljud som inte bara
tycktes vara av ren smärta. Ett dovt kuttrande blandat med utländ-
ska ord strömmade ur henne när Åkerström med något koketta juck-
ningar,”byråkratiska”, tänkte Ballander, knullade henne bakifrån.”

- utdrag ur Den vidrige

Senare vid badbryggan får jag höra ett samtal mellan två av de som läste, en ung kvinna och en ung man. Den unga mannen säger till den unga kvinnan

- Men det var liksom inte lika roligt när du läste för då blev ju alla killarna bara kåta

Jag hör inte vad kvinnan svarar. Jag tänker bara att nu försvann all den soligt småkåta stämning som högläsningen tidigare bjudit på. I indiesverige förväntades fortfarande kvinnorna vara kyskt ironiskt återhållsamma och den trista stämningen ett faktum om det gick att ana att någon tjej verkligen ville knulla.

Klittyböckernas hemsida här. Inläsningar av erotiska texter hittar ni på Ligga med P3.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

Surrealister om sex III – blygsel & sex

April 11th, 2010 § 2 comments § permalink

I det tredje samtalet om sexualitet mellan surrealister så förflyttas vi mot barndomen. Det beskrivs en känsla av blygsel kopplad till minnen av sexualitet. Vad jag tycker är intressant att reflektera över då är om den känslan av blygsel kring sex är något som vi har medfött eller något som vi lärs in i. Jag kommer att tänka på ett uppmärksammat svar från en  psykolog på en stor svensk dagstidning på en fråga kring barn som betedde sig sexuellt utåtagerande. Psykologen skriver “Dock verkar det som att barnen har normaliserat sitt sexella beteende. De upplever inte att de gör något konstigt eller fel. Det i sig säger förstås också något om hur man handskas med vuxensex i familjen.”. Om vi väljer att bortse från grundsynen på sexualitet i psykologens svar (den skulle kunna tolkas som nästintill sexualfientlig) så har vi här en konflikt kring hur sexualitet ska utlevas. Det skulle kunna handla om att barn inte har lärts in i skammen och blygheten kring sex och därför uppfattas som störande.

Ett annat sätt att se det är en mer psykodynamisk tanke inom sexologin om skam som en vanligt förekommande känsla i förhållande till sexualitet. För att sedan överkomma den skammen och bli sexuellt tillfredsställd så krävs att man sätter sig över den, att ett sexuellt utåtagerande inte leder över till att individen känner skuld.

Surrealisternas samtal handlar också om utsattheten i den nakna kroppen. Viss form av sexuellt aktivitet är ett av de få sammanhang som finns där vi umgås nakna med andra människor. Där kroppen (tillsammans med tanken) är verktyget för vår aktivitet. Jag tänkte då på Julia Skotts projekt Kroppsbilder, ett bloggprojekt där den nakna människan visas så som hon ser ut, utan retuschering eller ljussättning. Så som hon umgås med andra vid sex. Begreppet Kalsongsmugglare innebär män som direkt efter sex smusslar på sig sina kalsonger under täcket. De verkar drabbas av en enorm blygsel inför sin egen nakenhet. Kanske kan det kopplas till känslorna av skam, att individen bara förmår sätta sig över dem under en begränsad tid, efter det slår verkligheten och vi ser våra kroppar i ett kallt vardagsljus igen.

I UngKAB’s enkät som vi använder oss av i vår undersökning så finns frågor kring känslor vid sex. Dessa känslor kan vara väldigt motstridiga. För några månader sedan skrev jag om forskning kring varför människor har sex. De känslomässiga skälen kan skifta från uttråkad till arg. Sexualiteten kan få oss att känna oss blyga, sexiga, upphetsade, arga, små, utlämnade, kåta, starka. Hur kände du senast du knullade?

Om första och andra samtalet

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , .

Sex med surrealisterna, 100 år senare

March 14th, 2010 § 7 comments § permalink

När jag läste boken om Lee Miller som jag fick i julklapp så väcktes ett intresse för surrealisternas inställning till och tankar kring sex och sexualitet. Jag fick en skymt av ett frimodigt sätt att resonera kring sexualitet som jag trodde främst kom under den sexuella revolutionen på 1960-talet.

Förra veckan träffade jag en bekant som under middagen tipsade mig om boken Surrealisterna och sex som bygger på några surrealisters mycket öppna samtal kring sex på 1920-30-talet. Jag lånade boken på biblioteket och blev mycket positivt överraskad, i vanliga fall brukar jag bjuda på en recension av boken när jag läst ut den, men jag tänkte att ni skulle få vara med under min läsning av Surrealisterna och sex och få följa mina tankar kring de olika samtalen som vi får ta del av.

Några av dessa herrar samtalar mycket öppet kring sex

Vad bjuder det första samtalet i boken på?

Den första diskussionsfrågan som tas upp är en fråga kring om hur det märks eller inte märks om en kvinna får orgasm. Surrealisterna menar att de inte alltid kan märka det, att det är mycket beroende på kvinnan. Sedan kommer frågan till om det går att märka att en man kommer. Under en lektion i sexologi (den enda) på sjuksköterskeutbildningen så frågade vår lärare oss om en man kunde komma utan att få utlösning – jag har frågat några män och de sa att det kan de. Jag har även frågat om män kan fejka en orgasm/utlösning och komma undan med det, de jag frågade svarade att det var möjligt. Precis som surrealisterna senare konstaterar så är det inte alltid klart vilka kroppsvätskor som tillhör vem och jag menar att kanske är den stora finalen, orgasmen mer relativ än vi vill inse. Jag tycker också det är intressant att granska den manliga orgasmen lite närmre. Ibland förefaller vi ha en idé om att den är så enkel och jämn. Så tror jag inte att det är, den är skiftande i både intensitet, utseende och styrka.

Sedan kommer surrealisterna till en diskussion kring homosexualitet. Där är de intressant att någon (Raymond Queneau) tar upp kärleken som försvar till homosexualitet som vissa av de andra finner onaturligt. Han menar att kärleken upphöjer en sexualitet som de andra inte riktigt vill acceptera till något ädlare. Jag skulle vilja säga att vi än idag använder kärlek för att berättiga sex och att sex utan kärlek har en lägre rang oavsett om det handlar om hetero- eller homosex.

Efter detta diskuterar herrarna i öppna ordalag om det finns en maxålder för onani. Som jag förstår det så handlar det om en syn på att onani under yngre år fungerar som en ersättning av sex med partner, kanske har vi ibland den bilden även idag.  Surrealisterna ser inte ålder som ett hinder för onani, de verkar mena att det är en del av sexualiteten även i äldre år.

Jag vill här passa på att uppmärksamma den åldrande människan som en sexuell individ. Som exempel kan vi ta en undersökning som heter Sex i Sverige som 1996 kom fram till att medelantalet samlag senaste månaden av människor i  åldrarna 71-74 år var 2,7, det är visserligen en något lägre siffra än yngre, men det är likväl en siffra.

Efter detta talas det om vad man tänker på när man onanerar samt om det finns någon skillnad på kvinnlig och manlig onani, en (Pierre Naville) menar att kvinnor är mer intresserade av onani än män. Det tycker jag är intressant då vi ofta möter en bild av att det är lättare för män än kvinnor att onanera och att män onanerar mer frekvent.

Sedan diskuterar herrarna trekant, en (Benjamin Péret) beskriver en upplevelse av trekant som en besvikelse. Här vill jag passa på att inflika ett svar på en fråga om trekant som jag skrev till Man Magazine för någon månad sedan.

TREKANT I EN RELATION

Min fru och jag fantiserar om att ta in en kvinna till i sovrummet. Vilka konsekvenser kan det få? Är det värt det?

Jag svarar

Det går inte att ge något generellt svar på den här frågan, men jag kan hjälpa er med några saker att fundera på innan ni eventuellt ger hän åt fantasin.

Till att börja med vill jag säga att det är ett bra tecken att ni kan vara öppna med varandra och fantisera tillsammans. Det är viktigt att ni båda pratar om era förväntningar och mål med fantasin. Lek också med tanken på hur det kommer att kännas efter sexet.

Det önskvärda är att det blir en lustfylld upplevelse för dig och din partner, som kanske ger lite extra sexuell spänning i er relation, men givetvis kan det även få negativa konsekvenser. Om ni inte är på det klara med vad ni vill ha ut av trekanten och varför ni gör det så kan känslor som svartsjuka, misstro och rädslan för att gräset är grönare på den andra sidan uppstå.

Det är svårt att avgöra om fantasier är till för att levas ut eller om de fungerar bäst som just fantasier – det kan bara ni bestämma.

Glöm inte bort varandra under sexet för att bara koncentrera er på den tredje parten, det är ju er relation som är den centrala i trekanten. Känner du och din partner er trygga med er relation och fortsatt sugna på ta in en tredje part så säger jag bara: lycka till och njut.

Jag skulle tycka det var väldigt spännande om ni skrev era funderingar och idéer om orgasmer, onani och trekanter, ni kan vara helt anonyma då ni kommenterar. Vad säger ni? Kan även män fejka och vet ni om er partner har kommit?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , .

En humoristisk bok om nätdejting

January 2nd, 2010 § 10 comments § permalink

Bland mina julklappsböcker hittar ni Du ska vara spännande och varm av Anna Bengtsson. Det är en helt fantastisk liten bok om hennes upplevelser av nätdejting. Tonen är torr och humoristisk och jag tror att det är helt rätt sätt att närma sig ämnet. Det är spännande hur hon blandar ett torrt akademiskt språk med internetspråket. Jag hörde någon tala om internetspråket häromdagen, om hur det var olikt både tal- och skriftspråk, en hybrid olikt andra sätt att uttrycka sig.

Första gången som jag förstod att äldre människor, hehe, då menar jag människor över 50 nätdejtar var när jag var på en teaterföreställning med en grupp som min farmor är engagerad i. De kallar sig Teater Trots och samtliga är pensionerade, den äldsta skådespelerskan över 80. I deras föreställning förra året nämnde de nätdejting som något som de sysselsatte sig med.

Bengtsson skildrar sina äventyr dels i text med flitigt användande av citat, men också små teckningar. Hon inleder boken såhär

”Det finns en längtan. Inte efter passion, jag vill ha lugn och ro. Men jag saknar det ständigt pågående samtalet med en man! Och sex, om jag kommer ihåg hur man gör. Den ende jag har fått titta djupt i ögonen på senare år är min optiker.”

Kanske har tidigare äldre generationer nöjt sig med att avsexualiseras när partnern försvinner, men jag tror att dagens äldre och framtida äldre känner annorlunda. Många är barn av den sexuella revolutionen i slutet av 60-talet och jag tror inte att den marken som de vann för sin sexualitet då är något som de känner för att ge upp. Men var ska man träffas? Om man tar staden Lund där jag bor så är många uteställen hopplöst åldersegregerade, och frågan väcks om krogen är en bra arena för att träffa någon.

Jag pratar med någon av min mans vänner som är singlar, de är 30+ har långa förhållanden bakom sig och stabila jobb, men berättar att det är svårt att träffa någon. Kvinnorna som de träffar på nattklubbarna är inte några som de känner att de vill eller kan bygga vidare med och jag brukar föreslå internet. De brukar rynka lite på näsan och fråga om där inte bara finns konstiga människor, jag svarar att jag inte tror att det är så längre. Bengtssons bok är ett bra exempel på det. Visst finns det många olika roliga citat från människor, men de visar också på den mångfalden som finns på nätet. På en hemsida på en dejtingsajt så får du en unik chans att framställa dig själv så som du vill att folk ska se dig. Du kan också beskriva i detalj vad du söker.

”Ärlighet och trohet är viktigt. Du får inte vara allergisk mot höns”

Du kan sitta och klura på meningar och välja dina bilder noggrant. Frågan är dock om det ger en sannare bild av dig själv eller en bild som är som du vill vara. Kanske skriver du inte om ditt alkoholmissbruk eller din ovana att äta i sängen. När ni skrivit till varandra och lärt känna varandra genom ord så kan ni ta steget och träffas. Bengtssons bok innehåller många skildringar av dessa möten, de är okonstlade och olika precis som alla andra möten i livet. Här är några citat

”Vilken besvikelse: den man jag blivit förälskad i per mejl skulle äntligen besöka mig. Han bor i en annan stad. Jag mötte honom vid tåget och när han klev av var han dyngrak.”

ett mer lyckat möte

Jag dejtade tio på en gång! Vi hade skittrevligt.”

eller

”Vi har varit gifta tidigare, nu hittade vi varandra igen här på dejtingsajten”

Sen har jag också förstått efter att pratat med mina vänner och läst den här boken att det för människor som levt ett tag kan finnas en aspekt av platsbrist i livet. Kanske har man en stor familj redan som kräver mycket och man måste hitta andra arrangemang för att få sexuell samvaro. Kanske handlar det då snarare om att göra överenskommelser. Vi träffas, har mysigt tillsammans men har inga drömmar eller krav om ett nytt liv tillsammans. Man har redan skapat sitt liv med människor som man älskar, men den sexuella biten saknas och då ordnar man den, inte ett nytt liv.

Och förälskelsen, finns den på nätet? Efter läsning av Anna Bengtssons bok är jag övertygad om att den kan finnas där. Hon fastnar för en T. som inte vill försvinna från hennes tankar. För precis som i verkliga livet så kanske vi fastnar lite extra för vissa personer och då bleknar de andra, oavsett om de finns bakom en skärm eller i en bar.

Läs även andra bloggares åsikter om Anna Bengtsson, Du ska vara spännande och varm, nätdejting

Carolina Gynning & sexualiteten

November 17th, 2009 § 1 comment § permalink

Jag får hem Carolina Gynnings nya bok EGO Woman och kärleken bara växer. Min beundran för Gynning föddes när hon befann sig i Big Brother-huset och jag gick i trean på Österportsskolan i Ystad. Gynnings blonda trassliga yttre talade mycket till mig då och den kärleken har bara växt med åren. När jag nu läser hennes EGO Woman så får jag en förklaring till varför jag fascineras så mycket av henne. Trots det porrdocksskapande som hon ibland utsätter sitt yttre för så måste jag säga att jag tycker att hon är en av de sexigaste kvinnorna i Sverige. Det handlar om den enorma positivitet som hon skildrar sin egen sexualitet med. Hon lyfter sin njutning över funderingar om vem som är offer eller vem som utnyttjas. Hennes lidande är självklart i relationerna och i känslorna av ensamhet, men när det gäller sex, då är Gynning drottning.

Hennes sexliv är ett lika naturligt bidrag i boken som medierna som hon går till, och det känns aldrig för självutlämnande eller snaskigt. Gynning är i EGO Woman totalt i kontroll av sin egen sexualitet och låter oss veta det.

Jag läste för några veckor sedan en recension av Sofi Farmans nya bok Elsas mode i Sydsvenskan

“En sexscen skildras med orden “när han tränger in i henne gråter hon inombords av lycka”. Inträngaren ser ut som “en riktig grekisk gud”. “

För helvete Sofi tänker jag. Gynning tar oss aldrig dit ner, hon svävar över det med formuleringar som

Men det sket sig duktigt som vi brukar säga i Skåne, våra stora läppar möttes och vi var förlorade i varandra, i alla fall för den här kvällen”

Hos Gynning är det två människor som har sex med varandra, ingen som gråter av någon penetration och ibland är sex bara sex. Hon skildrar sex med en direkthet som är mycket beundransvärd. Carolina Gynning är ett fenomen och hon förtjänar varje bit av det. Hon har en styrka och en kraft som jag önskar till varje trasslig blondin där ute och på det sättet är hon en utmärkt förebild.

Läs även andra bloggares åsikter om Carolina Gynning, EGO Woman, Elsas mode, sexualitet, Sofie Farman

Våtmarker – sexualitetens Pippi?

October 25th, 2009 § 2 comments § permalink

När jag försökte långa Chalotte Roches bok Våtmarker på Laholms Bibliotek i somras kollade bibliotekarien på mig som om jag frågade efter barnporr alternativt någon Harlequin-bok. Hon upplyste mig om att det var en väldigt kontroversiell bok som de hade valt att inte köpa in till sitt bibliotek. Jag blev genast om möjligt ännu mer sugen på att läsa den. Så beställde jag den slutligen på nätet för 41 spänn för någon vecka sedan och det här är mina reflektioner.

Våtmarker är en bok om Helen som hamnar på sjukhus efter att ha skurit sig vid sina hemorrojder under intimrakning. Den skildrar hur Helen från sjukhussängen reflekterar över sitt liv och sina sexuella eskapader och till viss del delar med sig av dessa till sin sjukskötare Robin. På baksidan av boken lovas en beskrivning av en ung kvinnas extremare sexualitet men jag tycker snarare att det handlar om en beskrivning av kroppen.

Helen har ett ganska ovanligt förhållande till sin mus (Helens ord) och även andra kroppsliga organ, dock bara de som är kopplade till sex, med undantag från brösten, Helen fäster inget större intresse för dem. Helen smakar gärna på sina kroppsvätskor och beskriver hur de känns i konsistens och smak. Ibland kan hon även “spara” den, dvs inte tvätta sig för att utforska hur smakerna och lukterna utvecklas. Jag uppfattar inte detta som en bok om en gränsöverskridande sexualitet utan en undersökande bok om hur blicken kan vändas mot kroppen och dess sexuella funktion. Helen tillåter sig att utforska den smutsiga fysiska kroppen som vi i vår vardag försöker fjärma oss från med ex att raka av vår kroppsbehåring.

När jag började läsa hade jag en förhoppning om att Våtmarker skulle påminna om Houllebecqs böcker, men det gör den inte. Våtmarker saluförs med att den kritiserar många av de saker som Houllebecq gör i sina romaner. Vår konsumtion, gärna kopplad till vår sexualitet. Jag vet inte huruvida det beror på att Roches språk från början inte är bra, eller om det handlar om en dålig översättning. Hade jag kunnat tyska hade jag gärna läst den på originalspråk. Jag saknar den kvaliteten som lyfter pornografiska skildringar till ett högre plan. Som sexuell bok är Våtmarker inte särskilt utmärkande, som en studie av kroppen är den unik och fascinerande. Parallellt med det sexuella fysiska spåret går en ganska naiv historia om Helens försök att sammanföra sina skilda föräldrar genom sin sjukhusvistelse. Vissa saker fastnar dock. Helens odlande av avokadokärnor som hon onanerar med är mycket intressant och målande.

“Där i vattnet bildar den ett mögligt slemskikt som har en mycket inbjudande inverkan på mig. Ibland tar jag upp den ur vattenglaset under den här tiden och för in den i mig. Jag kallar den min ekodildo. Självklart använder jag endast ekologiska avokador som avokadovärd. Annars får jag ju förgiftade träd.

Men innan jag för in den måste tandpetarna såklart avlägsnas. Tack vare min vältränade slidmuskulatur kan jag sedan skjuta ut den. Och därefter åker den tillbaka ner i vattnet, tandpetad och klar. Och sedan är det bara att vänta.”

“En sexualitetens Pippi Långstrump, skruvad till tusen” har Norra Skåne skrivit. Jag håller inte riktigt med. Snarare en skildring av en ganska trasig tjej som inte riktigt får ihop det. Det gör mig lite trött, kan vi inte någon gång skildra en ung utforskande sexualitet utan inslag av trassliga familjeförhållanden, droger och självskadebeteende.

Helen kommer också inte på något som jag tycker är väldigt fascinerande, tanken att en befriad kvinnlig sexualitet är likställd med att anamma drag som man anser är typiskt manliga. Detta illustreras i stycket där Helen går på bordell. Som jag uppfattar det så antar Helen här en roll av översittare med rätt att kommentera de prostituerades utseenden och förmågor. Hon använder det maktövertag som hon får genom att vara den som köper tjänsten till att förhålla sig på ett ganska osympatiskt sätt till de som hon köper den av.


Läs även andra bloggares åsikter om Charlotte Roche, Michel Houllebecq, Våtmarker

Erotiska noveller

October 23rd, 2009 § 2 comments § permalink

Svenskarnas sexsurfande uppmärksammades i veckan med World Internet Institutes undersökning och internetvanor och sex. Frågan som ställdes var ”Hur ofta, om någonsin, använder du dig av internet för att ta del av sexuellt innehåll?”. 17% använder sig av internet för att ta del av sexuellt innehåll.

En som jag uppfattat det stor del av innehållet som vardagssvensken surfar in på är erotiska noveller. Ni är intresserade både av att läsa andras alster, men också av att själva dela med er av era skapelser. Ett utdrag från novellen En mamma på sidan ”Sexnoveller”

” Men jag blev inte lugnare. Jo, i skräcken. Men något annat vaknade. Emot hennes dofter, emot hennes mjuka stora bröst märker jag hur min kuk reagerar. Jag blir alldeles kall, ligger i min mammas famn, det känns som om jag sitter fast, och min kuk börjar svälla. Jag vill tänka på annat, men kuken bara fortsätter resa sig. Försöker maka undan underlivet, men sängen är för trång, och kuken växer och når henne rakt i magen. Jag svettas nu, kan inte andas.”

En av mina teorier om varför vi gillar erotiska noveller är för att de kittlar fantasin och gör det lite långsammare än en pornografisk bild av en naken människa, som vi matas med dagligen. Den långsamt krypande spänningen som en erotisk novell skapar är något som vi ofta inte ger oss själva tid med i vårt snabba tempo. Det är något spännande med att inte få allting serverat på ett fat, ansträngningen att skapa bilderna i huvudet kanske också förstärker upplevelsen.

Det där med att skapa novellerna själv tror jag även det kan väcka mycket lust. En vän till mig berättade om hur hon som barn hade skrivit ”snuskiga historier” tillsammans med en killkompis som de sedan lämnade på olika ställen i byn. T ex på kyrktrappan. Minnen av den pirriga känslan som infann sig fanns fortfarande kvar.

Erotiska noveller är inget nytt inslag i kulturen, exempel på tidigare skapare är Anaïs Nin, där blir de erotiska ibland ganska grova skildringarna rumsrena i form av finkultur. Ge dig iväg på antikvariatsjakt. Är du lite latare kan du surfa in på antingen Sexnoveller eller Porrigt.se och läsa. Porrigt.se fungerar även som sexcommuity.

Läs även andra bloggares åsikter om Anaïs Nin, erotiska noveller, World Internet Insitute

Where Am I?

You are currently browsing the Litteratur category at Saga om Sexologi.

  • Twingly BlogRank
  • Twingly Blog Search ShowBlog=NO blog:http://www.sagasexologi.se/ sort:inlinks Most linked posts