Nattliga och dagliga drömmar

June 30th, 2011 § 2 comments § permalink

Jag befinner mig i Östergarns bygdegård på Gotland för att se min morfar Anders Alm spela i föreställningen Kärlek… så in i Norden. Temat är kärlek, men i pausen slår det mig att temat även är något annat. Kärleken som skildras i texterna är nära knuten till drömmar och tankar. För ofta är kanske en kärlekshistoria till större del uppbyggd av de förhoppningar och drömmar som vi har på och om den.

Jag tänker på känslan då du sitter mittemot någon som berättar om en av nattens drömmar. En situation som ofta är obegriplig och långtråkig för den som inte befann sig i drömvärlden. Så tänker jag på något som jag läste i en tjejtidning som tonåring.

Du ska aldrig fråga vad han tänker på

Relationer består till stora delar av tankar om det som varit, drömmar om det som varit eller det som kunde bli, det som aldrig varit. Då vi ibland nästan med tvångsmässighet berättar för varandra över frukostbordet om de oförklarliga händelser som utspelat sig i våra tankar under natten borde vi kanske istället ge tid åt att synkronisera de dagliga drömmarna, berätta om dem, dela dem. Istället behåller vi ofta våra drömmar i vår tankevärld utan att dela dem. Vi sitter där och låter osäkerheten krypa längre och längre in i dem. Ibland är vi så rädda för våra drömmar att vi väljer att skapa nya drömmar att tro på. Tankarna och drömmarna blir som helig mark som vi inte bör närma oss, men hur ska vi då veta?

En man jag känner brukar då vi talar om drömmar säga att människan inte låter bli att förverkliga sina drömmar eftersom hon är rädd för att misslyckas, utan eftersom hon är rädd för att lyckas. Kanske är det samma sak med många av våra relationer. Vi håller dem på säkert avstånd från drömmen, eftersom potentialen i dem är skrämmande. Istället blir det som i visan i föreställningen, Olle Adophlsons Vad tänker hon på?

Vad tänker hon på, vem tänker hon på
Just nu, när hon sitter där och låtsas
Att vi sitter här tillsammans efter middan
Vid en TV-kanna och gör slut på en kväll
Ja, inte är det på mig, det vet jag
I alla fall inte på mig
För det har hon inte gjort sen vem minns när

Vart tänker hon gå, till vem vill hon gå
Just nu, när hon sitter där och låtsas
Att vi sitter här och snart tänker lägga oss
Och snacka lite grann och ha det bra
Ja, inte är det till mig, det vet jag
I alla fall inte till mig
För det har hon inte gjort sen vem minns när

Gör nånting, säg nånting, det är snart försent
Hon har redan hittat någon annan
TV-kväll för TV-kväll klipps trådarna av
Snart finns bara tystnaden och kvällarna kvar

Vart tänker hon gå, till vem vill hon gå
Just nu, när hon sitter där och låtsas
Att vi sitter här och snart tänker lägga oss
Och snacka lite grann och ha det bra
Ja, inte är det till mig, det vet jag
I alla fall inte till mig
För det har hon inte gjort sen vem minns när

Vad tänker hon på, vem tänker hon på
Just nu, när hon sitter där och låtsas
Att vi sitter här tillsammans efter middan
Vid en TV-kanna och gör slut på en kväll
Ja, inte är det på mig, det vet jag
I alla fall inte på mig
För det har hon inte gjort sen vem minns när

Läs även andra bloggares åsikter om drömmar, kommunikation, kärlek, tankar, visor

Jag onanerar till tecknade tjejer, oftast manga. Är det normalt?

June 18th, 2011 § 0 comments § permalink

I dagarna har svaret på en av frågornaLigga med P3 uppmärksammats. Personligen tycker jag att det är lite trist att uppmärksamheten blir i en negativ ton då Ligga med P3-redaktionen under den senaste tiden gjort ett enormt inspirerande och utmanande arbete kring sex och sexualitet.

Här är frågan och svaret:

“Jag onanerar till tecknade tjejer, oftast manga. Är det normalt?
/Larsen

Hej Larsen!

Tecknade bilder av barn i sexuella sammanhang är förbjudna. Lolikon eller lolicon kan dessa manga-bilder kallas, en förkortning av ”lolita complex”. Detta är en genre inom manga som skildrar unga tjejer, som inte är könsmogna i pornografiska situationer. Den manliga motsvarigheten kallas shotakon.

Bilder (och här räknas filmer, animeringar, foton och teckningar) som föreställer vad man kan anta vara barn i sexuella sammanhang anses vara barnpornografi i Sverige. Att inneha, sprida eller titta på dessa bilder är förbjudet

När det gäller den japanska mangaformen lolicon/shatakon finns några domstolsbeslut i Sverige där de betraktade den typen av manga som barnpornografi. En statlig utredning gjordes 2007 där de menar “att det över huvud taget framställs pornografiska bilder av barn är kränkande även för andra barn än det avbildade barnet”.

Alla människor tänder och går igång på olika saker. Det handlar inte om att vara onormal eller normal. Just begreppet normal är väldigt dumt, för det får konsekvensen att vissa personer ses som dåliga (onormala) och andra som bra (normala). Ofta resulteras detta i att de som får stämpeln som onormal stöts och väljs bort i olika sammanhang.

Om du har frågor eller känslor kring detta ämne som du skulle vilja prata mer om rekommenderar jag dig att kontakta psykolog.

Varma hälsningar, Robert.”

Vad som händer efter att frågan och svaret sänts är att Alexander Bard plockar upp det och skriver på sin blogg. Bard gör en tolkning av Robert Jacobssons svar där han menar att Jacobsson säger att ”all japansk manga är barnporr och kriminell” och att ”alla som läser manga ska söka hjälp”.

Utifrån vetskapen att det är enormt lätt att vara efterklok är min tanke är följande, jag tänker att det ligger en problematik det i att svaret på frågan inte är direkt riktat till frågan. Jacobsson hade kunnat lyfta att många människor onanerar till tecknade bilder. Istället, vilket också är en väg, så upplyser Jacobsson om de fall när det blir komplicerat om någon onanerar till tecknade bilder. Det är också en väg att gå, han säger ingenstans att all manga är kriminell och inte heller att alla som onanerar till manga behöver söka hjälp, han upplyser om vilken typ av manga som kan skapa juridiska problem för den person som onanerar till den.

Jag förstår att det kan ligga en frustration i att manga då det nämns sammankopplas med barnpornografi. Jag tycker även som tidigare nämnt att det ligger en problematik i att svaret inte är direkt kopplat till frågan, men jag kan också se kopplingen utifrån den debatt som förts i Sverige under det senaste året och att det är först i de fall då mangan klassas som barnpornografi som det innebär en risk för någon form av problem för den som onanerar till den.

Att ge sig på Jacobsson som person anser jag är problematiskt. Jacobsson arbetar på en redaktion där arbetet sker i samspel med hans kollegor. I det att Ligga med P3 senare publicerar ett förtydligande kring frågan på sin hemsida ligger en vilja att göra svaret tydligare. Det tycker jag bör uppmärksammas, den omfattningen av arbete kring sexualitet som redaktionen Ligga med P3 producerat under de senaste månaderna är imponerande och det skulle vara märkligt om det aldrig kom något som behövde förtydligas. Hade det varit så att redaktionen konsekvent brast i sitt arbete och förmedlade en stigmatiserande och dömande syn på sexualitet så hade jag kanske haft problem med Jacobssons svar. Nu har jag, efter att ha följt mer av deras arbete än just denna frågan och svaret, inte den uppfattningen och anser därför att häxjakten på Robert Jacobsson som person är obehaglig och oproduktiv. För istället en öppen diskussion på ett högre plan kring normalitet och sexualitet och varför vi fortfarande känner behovet att veta

om vi är normala.

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om Alexander Bard, Ligga med P3, manga, normalitet, onani, Robert Jacobsson, sex

Bara en strippa

June 16th, 2011 § 0 comments § permalink

Jag läser Sydsvenskans insändarsida Ordet och en av insändarna illustreras av en kvinna som dansar runt en stång i små rosa trosor. Hennes bröst är nakna och i handen håller hon ett tomtebloss. Insändaren handlar om hur regiondirektörer på Region Skåne använt skattemedel till att gå på strippklubbar i Barcelona.

Bildsättning i förhållande till sexualitet är intressant. Det är en balansgång och ofta krävs ett metaresonemang för att den inte ska kännas stereotyp eller underbygga de maktstrukturer som redan finns i samhället. I det här fallet har jag vissa invändningar. Jag tänker så här, jag undrar hur mycket kvinnan på bilden fått betalt och om det går att ställa i förhållande till det antal läsare som idag kommer att öppna tidningen och läsa Ordet. Om Sydsvenskan hade publicerat en mer konstnärlig bild på en naken person, kanske till och med en känd naken person, så gissar jag att beloppen hade varit i en annan klass. Nakenhet och ekonomi är starkt knutet till social och kulturell tillhörighet.

På vissa sätt innebär publiceringen av bilden på den nakna kvinnan i förhållande till insändaren att hon än en gång exploateras. Hon får stå som symbolik för de kvinnor som regiondirektörerna mött på strippklubbarna och jag är tveksam till om hon blivit tillfrågad om detta. Jag vet inte heller om jag personligen anser att det är motiverat att illustrera en insändare om just exploatering av kvinnor och maktkorruption med en enskild halvnaken person.

Ibland reproduceras kvinnan som strippars utsatthet i diskussionen kring just hennes utsatthet, ofta oavsiktligt, men ändock. Regioncheferna illustrerar inte insändaren, det gör en naken kvinna utan namn, men hon är ju bara en strippa.

Läs även andra bloggares åsikter om exploatering, makt, Region Skåne, strippor, Sydsvenskan

Vill du knulla? de Luxe.

June 15th, 2011 § 1 comment § permalink

När Oskar Linnros sjunger Mitt namn är mycket och jag vill ha mer så vill jag verkligen ha mer. Nationella hivrådet hade fått mig på fall redan med Knullträdet och med nya kampanjen Knull de Luxe så visar de än en gång att de kan nå fram.

Glidmedel känns som något som är standard i många längre sexuella relationer, men när jag talat med singelvänner så har jag fått intrycket av att det fortfarande är lite tabu att plocka fram glidmedel med one night standet. Som att det blir för mycket förberedelser, som att man räknade med sex och det i sin tur ses som något osmickrande. Knull de Luxe kombinerar på ett snyggt sätt kondom och glidmedel och gör det lite lättare att inkludera glidmedel.

Gång på gång hör jag vänner berätta om kondomvägrande och ibland är det som att signalsubstanserna i samband med sex liksom skapar yrsel som sätter sig som en kondomtankeblockad och när vi nyktrar till i efterspelet så blir det bara ett stort FAN. Om Knull de Luxe lyckas skapa en lite positiv attityd till glidmedel och kondomer, med Linnros, snygga människor, het sex och städdamerna så är de varmt välkomna. För just en attitydförändring betonar Nationella hivrådet, att föreslå kondom ska ses som attraktivt och ansvarstagande.

Sex kan innebära möjligheter att välja och att du kan bestämma vad ditt val ska vara. Vem du ska knulla eller inte knulla, hur du ska knulla och när. Att få klamydia eller hiv innebär i vissa aspekter (inte alla) en begränsning av den sexuella valmöjligheten och det är skittråkigt.

Därför välkomnar jag knull, de Luxe.

Läs även andra bloggares åsikter om glidmedel, hiv, klamydia, Knull de Luxe, knulla, Knullträdet, kondom, Nationella hivrådet, Oskar Linnros, sex, SMI

Till sängs med iPhone

June 13th, 2011 § 2 comments § permalink

En solig försommarsöndag i Lund. Två iPhones hopklistrade mellan lakanen. Jag vet inte själv när det började, men det började med stor sannolikhet med min iPhone. Den första Sony Ericsson-mobilen i guld och beige fick snällt ligga och sova bredvid sängen, gärna några meter bort. Min iPhone däremot, sover som ett bortskämt husdjur helst så nära huvudkudden som möjligt. Med jämna mellanrum under natten uppdaterar den mejlen så att jag ska känna mig ajour när morgonen kommer.

I DN läser jag att 35 procent av alla Android- och iPhoneanvändare kollar nätet och då helst Facebook redan innan huvudet lämnar kudden. Som blivande sexolog frågar jag mig hur detta inverkar på sexualiteten och nära relationer. I bloggen har jag tidigare testat appar som ska piffa upp sexlivet, där iPhone integreras med sexualiteten .IPhone och surfande i sängen kan dock lika gärna kan ha en negativ inverkan. Kanske mest på grund av fokus och brist på koncentration.

Hur vi sjunker in ner i skärmen i bloggstatistik eller Facebookuppdateringar. Hur fokus flyttas från omvärlden och människorna runt oss ner i internetvärlden. Samtidigt ger just nätet och de sociala medierna enorma möjligheter till flört, sexuella spänningar och kommunikation. Jag funderar lite till och tänker så här; när det gäller den där klibbiga, nära, fysiska sexualiteten som iPhones ska hållas utanför. Sexapparna lever inte upp till vad de lovar och närvaro är en högt skattad sexig egenskap. Men innan sexet, mellan sexet och efter sexet är iPhone välkommen in!

Läs även andra bloggares åsikter om iphone, sex, sexualitet

Men när du strippar och klär av dig är det samma grej

June 9th, 2011 § 0 comments § permalink

Joan Baez och Bob Dylan

Med låten Resten av ditt liv på skivan Sagolandet hoppar Timbuktu, Jason Diakité, på tåget med Oskar Linnros och ger sig in i en trekant à la Linnros-Maggio-Diakité. Är det så att svenska artister har hittat en ny källa att ösa ur? Det handlar inte om den olyckliga kärleken, eller den stora, eller den första, den handlar om den före detta och det är svart och bitvis hatiskt.

“Hamnar du i helvetet skicka mig ett vykort
Min kamera försvann, du skyllde på min före detta vän
Som du dessutom knulla i min säng
Vill hellre genomleva nittionio jävla vintrar
Att rulla naken över krossat glas, äta fimpar
Än att nånsin igen känna dina vibbar”

Där Maggio och Linnros båda bygger på en illusion om sig själva som ett vi så bygger Timbuktu på att sätta ord på det där fula, det där som inte är rätt, det långsinta, det ledsna och uppgivna i att ha blivit sviken av den som vi släppte närmast. När Timbuktu sjunger

“Jag hoppas att olika olyckor händer
Du vet vad jag känner
Jag vet att du hör”

så tror jag honom och därför blir jag extra glad av att läsa flickvän som civiltillstånd i en av intervjuerna med honom. Och kanske svarade Säkert honom med låten Är du fortfarande arg redan förra året, för arg är han. Timbuktu,

“Och är du fortfarande arg?
Är du fortfarande trött?
Önskar du fortfarande att vi aldrig hade mötts?”

För någon månad sen skrev jag om separationer, då skrev jag

“Kanske är det så att ingen annan händelse i våra liv blottlägger våra svagheter så som en separation. Våra mindre smickrande sidor ställs plötsligt i starkt strålkastarljus. Vi stalkar våra partners, är snikna, snåla och oärliga, egenskaper som tidigare setts under en slöja av en välinarbetad tvåsamhet står vi helt plötsligt ensamma med.”

Allt detta finns där i texterna av Maggio-Linnros-Diakité-Norlin, men också dubbelheten i att exen varit så nära varit så varma. Kanske är det i den värmen som hatet så småningom växer fram och gemensamt för de två är passionen.

 

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om Annika Norlin, ex, Jason Diakité, Oskar Linnros, relationer, Resten av ditt liv, Sagolandet, Timbuktu, Veronica Maggio

Melancholia

May 29th, 2011 § 1 comment § permalink

I Melancholia använder sig Lars von Trier av en av de få ritualer som vi har kvar i den västerländska kulturen, bröllopet. Utifrån bröllopet  bygger Trier kring ångesten över kulturens kontroll. Samtidigt omfattar filmen hotet  från planeten Melancholia som närmar sig jorden och utifrån detta skildras ångesten över vår brist på kontroll över naturen.

Under en av intervjuerna gör Trier en hänvisning till pornografi i förhållande till Kirsten Dunst och hennes roll som Justine, kanske är den hänvisningen inte så långsökt. På samma sätt som kvinnokroppen i pornografin kläs på, kläs av, sminkas, förses med löshår och lösnaglar för att skapa illusionen om perfektionism och sedan används i ett skådespel kring sexualiteten, så tuktas och ansas kroppen inför bröllopet och visas sedan upp. Tuktningen av kroppen är tydlig även i Melancholia, Justine inklämd i sin vita bröllopsklänning och brösten som väller över det smala livet.

Bröllopet och pornografin har också gemensamma ekonomiska nämnare, stora intressen och hög omsättning. Justine och Michaels bröllopsfirande är ett tydligt exempel på den ekonomiska ruljans som existerar kring bröllop. Även äktenskapets möjliga ekonomiska förhållanden synliggörs i Melancholia genom den relationen mellan Justines syster Claire och hennes man. Pornografin säljer idén om sexualiteten som lättillgänglig, het och enkel, bröllopet säljer idén om äktenskapet som grunden för ett kulturellt och socialt sammanhang, ramar för sexualiteten som inkluderar dig i en bekräftad tillhörighet.

Systersagan Claire och Justine är långt ifrån det enda relationella dramat i Melancholia, de romantiska relationerna är minst lika framträdande. Inom sexologin studeras de förändrade former för relationer som tiden bjuder på. Kärleksideologin, där sexualitet och kärlek tidigare vävts samman, blir mer och mer uppluckrad. Ändå är sexuell trohet en norm i förhållande till äktenskapet, baserat på kärlek. Tvåsamheten och monogamin är inte längre självklar, men har fortfarande en stark kulturell status. Hur detta påverkar individerna i kulturen tänker jag att Melancholia kan ge en vink om. Justines psykiska lidande skulle kunna ses som förklaringsmodellen till hela dramat, men det kan också ses som ett symtom.

Fler som skriver om Melancholia.

 

Läs även andra bloggares åsikter om bröllop, film, Kirsten Dunst, Lars von Trier, Melancholia, pornografi, sexualitet, äktenskap

Condomeriet – bland guldkondomer & preventivt arbete i Köpenhamn

May 27th, 2011 § 2 comments § permalink

På en tvärgata till Strøget i Köpenhamn ligger Condomeriet, i regi av Sex og sundhed. På några få kvadratmeter ryms något som närmast kan beskrivas som en godisbutik förklädd till kommersiell ungdomsmottagning, överskottet av verksamheten går dock till preventivt arbete för sexuell hälsa. Stämningen är skön och under den knappa kvart som vi tillbringar där inne kommer flera större gäng av ungdomar in och plockar bland de färgglada kondomförpackningarna.

Kondomer för alla storlekar som ger en variation av värme, kyla och smak.

Att skapa en fysisk plats för rådgivning och informationsspridning på det här sättet är tilltalande och intressant. Det finns mycket att sysselsätta sig med i den lilla butiken och det är inte förrän efter några minuter som vi lägger märke till informationsbroschyrerna som smugit sig in mellan kondomerna med smak av mint och jordgubb.

Färdigblandade godispåsar med kondomer

Guldkondomen

Vi landar efter att ha botaniserat runt i en mjuk soffa och finner oss själva läsandes broschyrer om säker sex. Min slutsats blir att Condomeriet är ett vinnande koncept. Från en ansats att köpa färgglada kondomer leds vi fram till information och kunskapssökande.

Condomeriet bjuder namnet till trots även på bland mycket annat femidoms.

Condomeriet hittar ni på Badstuestræde 18, mellan Strøget och Kompagnistræde. De har öppet tisdag – fredag kl. 13-18 och lördagar 12 – 16. Mejladress är condomeri@sexogsundhed.dk.

Läs även andra bloggares åsikter om Condomeriet, Danmark, kondom, Köpenhamn, preventivt arbete, sex, Sex og sundhed

En slags sexantropolog?

May 26th, 2011 § 0 comments § permalink

Första avsnittet av Sex and the city. Big ger Carrie lift hem då hon inte får någon taxi.

–       Vad sysslar du med?

–       Förutom att gå ut varje kväll?

–       Vad jobbar du med?

–       Det här är mitt jobb, jag är en slags sexantropolog

–       Är du… prostituerad?

–       Jag skriver en spalt som kallas ”Sex och staden”

Då jag fick frågan på en tillställning häromveckan och jag svarade att jag läser till sexolog kretsade den fortsatta diskussionen kring de reaktioner som jag får på mitt val att blir sexolog (eller specialist i klinisk sexologi som jag någon gång hoppas kunna titulera mig). När jag berättar vad jag sysslar sker ofta ett av följande tre scenarier

1. Någon form av skämt, i klass med sexsäljar-skämtet som Big kör med Carrie, gärna en sexuell anspelning i kombination med ett mycket nervöst skratt.

2. Finns det? Skeptisism.

3. Vad är det? Hur blir man det? Uppriktigt intresse.

Vi har även de som verkar bortse från att jag tagit 300 högskolepoäng och ser mitt yrkesval som en ingång till att bete sig illa, riktigt illa. Som inte förstår att mitt yrkesval inte har något med min egen sexualitet att göra. Ibland får jag sökningar på Sagas sexblogg, det tycker jag exemplifierar på ett perfekt sätt vad detta inte är. Vad jag inte är. Redan i mitt första inlägg på bloggen satte jag ribban och jag har försökt hålla den. Bloggen kommer aldrig att handla om mitt sexliv, mitt sexologiska arbete kommer aldrig handla om mitt sexliv. Skulle det börja göra det så skulle jag genast betala för fler timmar i egenterapi.

Jag och min kursare Eva har diskuterat det här med att presentera sin profession många gånger. I början valde vi våra sammanhang, vi kände efter och om det kändes obekvämt så tryckte vi istället på psykologibiten och utelämnade sexologin. Efter ett tag tog vi mod till oss och bekände färg oftare, dock med ett mycket stort leende, som för att släta över ett inte helt okontroversiellt ämne.

Sedan mognade vi i våra roller och nu kan vi säga sexolog utan konstlade leenden eller höhö. Vi blev också säkrare på vad det innebar, vad sexologi är blir ofta inte enkelt att förklara eftersom ämnet är tvärvetenskapligt och ingångarna många. Jag märkte också i takt med att jag presenterade mitt yrkesval för fler och fler att jag aldrig kunde veta vilken av de tre reaktionsformerna som personen framför mig skulle falla in i. Personer som jag tänkte att det skulle bli jobbigt med blev det helt underbara diskussioner med. Många människor har genom att jag berättat vad jag håller på med delat med sig av fantastiska historier och känslor kring sexualitet och sex.

Jag tror att ni kan gissa vilken reaktion på mitt val att bli sexolog som jag tycker känns bäst att få, jag förstår att ämnet väcker intresse och undran om vad sexologi är. Jag hoppas också att ni vet att jag aldrig förväntar mig era sexuella historier, jag är lika glad över att få höra om er konst eller era juridikstudier.

Nyfikenhet är grunden till mitt val av yrke, nyfikenhet på människor och deras historier. Att historierna sedan handlar om sex beror på en händelsekedja som började med en kurskatalog från Malmö Högskola i en lägenhet i Paris.

 

Läs även andra bloggares åsikter om profession, professionalitet, Saga om Sexologi, Sex and the city, sexolog, yrkesval

Svenssonsex med sexuellt maktspel – passiv eller undergiven?

May 25th, 2011 § 0 comments § permalink

Under en middag i veckan gick diskussionen varm kring sexuella maktspel. Det som avsågs var maktspel där rollerna inte var tydligt formulerade från början utan kanske mer någon form av Svenssonsex med BDSM-tendenser. En av middagsdeltagarna uttryckte viss förvirring kring vad den passiva rollen innebar. Passiv i sängen var för personen något dåligt, att “bara ligga där”, synonymt med att inte anstränga sig. I diskussion med den mer dominante parten uttryckte denne att hen såg det mer som att personen följde med och blev förd, vilket var positivt och hett enligt henom. Denna bild av den undergivna rollen styrktes av andra middagsdeltagare som pekade på skillnaden mellan att vara passiv och att vara undergiven, där den undergivna roller var minst lika ansträngande och aktiv som den dominanta.

Är det så att vi förmedlar en negativ tolkning av ordet passiv som sedan hänger med i vår syn på olika sexuella roller? Är de sexuella rollerna isolerade till sexlivet eller följer de med till andra sociala situationer? Om jämställdhet och lek med makt skriver Esther Perel så här

“Vissa skulle säga att Elisabeths smak för undergivenhet bara speglar den gamla vanliga manliga dominansen. De skulle hävda att sexuella beteenden där den ena partnern är dominant och har kontroll medan den andra är passiv och svag, till sin natur är hierarkisk, förtryckande och egentligen föga mer än ett extra sexistiskt uttryck för patriarkatet”

Perel skriver om hur strävan efter jämlikhet och jämställdhet inverkar negativt på sexlivet, hon pekar på hur de t o m kan leda till tråkig sex. Att värderingar som samförstånd, kompromisser och rättvisa kan påverka sexualiteten negativt. Hon understyrker dock skillnaden på sexuellt maktmissbruk och sexuella maktlekar. Om den passiva rollen skriver hon så här

“I vår kultur förknippas passivitet med kvinnlighet och svaghet. Följaktligen skapar passiviteten stora emotionella konflikter hos män (och även hos många kvinnor).”

Det blir någon form av moment 22 där män med passiv roll inte lever upp den den manliga sexuella stereotypen och kvinnan med passiv roll är förtryckt. Kan den passiva rollen vara rätt eller är passivitet något fult i den västerländska kulturen? Jag frågar mig var lösningen ligger, går det att bortse från könsrollerna i resten av livet och frikoppla dem från sexualiteten? Ska vi fokusera på rollen som individ med en sexualitet och inte problematisera könstillhörigheten? Är det möjligt?

Kanske är kärnan att leken med roller och leken med makt får ta plats, jag funderar dock på rörligheten i rollerna. Kan vi tänka oss att byta roll om vår partner efterfrågar det, och hur länge i så fall? Hur djupt rotat är det sexuella maktspelet och är rollerna statiska eller föränderliga?

Här kan ni läsa en klassiker om när jag gick på fetischfest.

Jag har även skrivit om våldsamt sex eller sexuellt våld.

Ligga med P3 har tema BDSM den här veckan.

 

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om BDSM, dominans, fetisch, lek, makt, S&M, sex, sexualitet

Om von Trier & knulla

May 23rd, 2011 § 2 comments § permalink

Vi sitter på en servering och ostronen har precis kommit in. En av Svenska Filminstitutets anställda stannar till för att prata med oss, vi hör honom säga skandal och han ser chockad ut. von Trier har under presskonferensen för filmen Melancholia uttryckt antisemitiska idéer och sympati för Hitler. Premiärfesten sägs vara inställd och det talas om bojkott av filmen. I efterhand tar von Trier tillbaka uttalanden och menar att han var på gott humör och skämtade.

Jag står på Skandinaviska Terrassen och blickar ut över ett publikhav, de svenska bidragen till en av festivalens tävlingar har precis presenterats och en av de unga regissörerna står bredvid mig. Vi talar om Ystad som filmmetropol och han berättar för mig att staden redan under tidigt 1900-tal var en plats för filmbranschen. Helt plötsligt vänder han sig mot mig och säger

–       Du, ska vi inte gå in där inne och knulla

Jag ser hur mitt ansiktsuttryck som under en millisekund gått från glatt konverserande till chock får honom att inse allvaret i situationen

–       Jag skämtade bara, fan förlåt Saga

Skämt som tangerar verkligheten blir mer verkningsfulla. Båda regissörerna försöker regissera tillvaron utifrån en idé, men i tillvaron finns också omvärlden och omvärldens människor är reaktiva. Kanske är målet just reaktionerna, men att regissera den fiktiva världen och regissera den verkliga är två skilda saker. Omvärlden kommer inte följa manus och den ibland subtila skillnaden mellan skämt och allvar är inte alltid självklar.

Den unge regissören blir min vän. I hans manus skulle kommentaren ge mig något att basera min krönika på berättar han för mig efter några dagar. Om omvärlden vill vara vän med von Trier efter uttalanden återstår att se.

Här kan ni se presskonferensen på SVT. Kirsten Dunst fick pris för sin roll i Melancholia, von Trier är dock fortsatt portad..

 

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om Cannes, knulla, Lars von Trier, Melancholia, skämt

Att vara ung kvinna i Cannes – Las Palmas & erotisk konstfilm

May 23rd, 2011 § 0 comments § permalink

Planet glider in över de glittrande städerna på Rivieran, Cannes identifieras genom yachterna som ligger som eldflugor kring hamnen. Timmen är sen och Nice flygplats bjuder inte på många resenärer, det tyska flygbolagets plan är halvtomt och jag har en lätt panik i det att jag måste hitta någon att dela taxi till Cannes med. Jag vänder mig till en ung man

–       Ska du till Cannes?

Mannen svarar jakande och jag anar en svensk brytning. I taxin från flygplatsen berättar han att han heter Johannes Nyholm och är regissören bakom filmen där en bebis trashar en bar i Las Palmas, ett klipp som fått över åtta miljoner visningar på YouTube.

Då jag berättar att jag inte har någon ackreditering, d v s jag kommer inte in på det inhägnade festivalområdet och kan bara se vissa av filmerna, ger han mig ett insidertips om hur jag ska komma in på filmvisningarna.

–       Du ställer dig vid röda mattan uppklädd i din finaste klänning, när det kommer en ensam man så viftar du med handen och ropar ”company?”

Johannes Nyholm ger mig tipset med glimten i ögat och berättar att han lurat i en killkompis att det fungerade även för män, det gör det inte. I Cannes fungerar blont hår och en maxiklänning i färgen korall som inträdesbiljett till terrasserna och paparazzifotograferna smattrar efter. I mitt fall kommer ackrediteringen tack vare Johannes Nyholm och jag slipper genomlida ”company-experimentet” för att komma in på filmvisningarna.

Cannes är inte kvinnornas stad. I Le Monde kan jag läsa att kvinnor dock fått större plats i festivalen, i år är fyra stycken med i det officiella urvalet, jämfört med inga förra året. Regissören Vero Cratzborn visar mig en erotisk konstfilm på sin laptop på en av festerna längs strandpromenaden. I filmen kryper en snigel över huvudpersonens bröst och Vero Cratzborn pekar ivrigt på en erigerad hästpenis i bakgrunden.

–       It’s Freud!

Efter min första natt i Cannes vaknar jag med insikten att staden är ljus och lätt att röra sig i, men att det i rollen som innebär inträdesbiljett ingår en risk att männen på Grand Hotells terrass sträcker sig efter dig som brännmaneter. De skenbara fördelarna av att vara kvinna i Cannes omvandlas i natten raskt till motsatsen. Oavsett hur jag får min ackreditering så kvarstår faktumet att det är männens värld jag rör mig i och filmfolket fortsätter dagarna i Cannes med att festa med en intensitet snarlik den som bebisen i Las Palmas uppvisar.

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om Cannes, film, genus, Johannes Nyholm, Las Palmas, Saga om Sexologi

Semesterromansen

May 21st, 2011 § 0 comments § permalink

Vi kommer alltid ha Paris sjunger Veronica Maggio och sätter ord på semesterromansens flyktiga väsen. Under en vecka eller långweekend regisserar vi vår romantiska tillvaro och fjärmar den från vardagens Facebookberoende och yrkesmässiga leda. Vi regisserar boendet och väljer noggrant ut de plagg som ska fylla resväskan på hjul och fyller resten av utrymmet med små oöppnade flaskor från Apotekets reseavdelning. På resan får vi möjlighet att inför vår partner, eller våra potentiella partners, visa det mest välregisserade av våra jag. I enlighet med Goffmans teatermetafor så befinner vi oss under dagarna på en fjärran plats front stage 24/7 och vårt mål, till varje pris, är att stanna där. När hungern eller gnälligheten hotar vår tillvaro kämpar vi till varje pris för att behålla illusionen.

Med fotoapplikationer på Iphonesen fångar vi sedan dagarna i Paris, Berlin eller kanske Cannes, i ett fördelaktigt ljus och förmedlar sedan semesterromantiken à la Maggios superåttafilm till de som står ut med att se på.

Det fina och förödande med minnen, är just det som Maggio sjunger om, att vi alltid har dem. Minnena bygger upp våra världar oavsett om de kretsar kring barndomen i Bollnäs eller någon av de 270 soldagarna i Cannes. Semesterminnena är inget undantag, de ligger kvar och skaver mot verkligheten när vi landat på Kastrup. Att applicera det mindfulnessfyllda fånga dagen i vardagen är inget alternativ och vi stannar kvar ytterligare några dagar i bilderna av romantik, via Facebook så klart.

Läs även andra bloggares åsikter om Cannes, Facebook, hipstamatic, iphone, mindfulness, Paris, romantik, Veronica Maggio

Som en virtuell bikt

April 20th, 2011 § 0 comments § permalink

På bloggen 25 Things About My Sexuality kan läsarna skicka in 25 punkter kring sin sexualitet. Där kan vi läsa t ex

“I love sex in uncommon places. I once had sex on an overnight train in Vietnam. The beds were super skinny, lining the walls of the train cars. I climbed into Sir W’s bed, and we had the hottest, quietest sex while we could hear everyone around us coughing, shuffling, and breathing. Only a curtain separated us from the other passengers. I still wonder if anyone caught on.”

Som en form av virtuell bikt breder sig de olika historierna kring sexualitet ut sig. Bloggen startade 2009 och innefattar mer än 300 personers 25 bekännelser kring sin sexualitet. Strikt anonymitet ger en mångfald av fantastiska små berättelser kring allt från fantasier, sexdebut, drömmar och sexuella äventyr.

Bloggen får mig att dra en parallell till Michel Foucault och Sexualitetens historia. I Viljan att veta kan vi läsa om bikten

“Men även om språket tuktas blir bekännelsen, köttets bekännelse allt längre.. ..lägger allt större vikt vid köttets alla frestelser: tankar, begär, vällustiga fantasier, <<orena tankar>>, själens och kroppens samtidiga rörelser, allt detta bör hädanefter finnas med i detalj i biktens och själasörjandets system.”

Jag funderar på om det inte är just denna funktion som internet, sexbloggandet och 25 Things About My Sexuality fyller, frånkopplat religionen, men kanske finns religionens funktion kvar, bara omformulerat till något annat?

Jag får tips om bloggen via Ligga med P3 som den här veckan lanserar sin egen version av 25 Things About My Sexuality under namnet “10 saker om min sexualitet”, Ligga med P3 redaktionen har även gjort en film för att lansera sitt projekt. Känner ni för att dela med er av 10 saker kring er sexualitet kan ni göra det här.

Läs även andra bloggares åsikter om berättelser, Foucault, Ligga med P3, sex, sexualitet

Bröst – länkkärlek till G som i G-punkt

April 16th, 2011 § 3 comments § permalink

Jag har tidigare skrivit om både tankar kring bröst, i anslutning till Anna Hellstens krönika om Plura och hans  matlagande bröst, och trashiga bröst, då bland annat Ebba von Sydow problematiserade vilka nakna bröst som är arty och vilka som är trashiga. Hur ett par nakna bröst, i exempelvis konst, film eller mode, möts  förefaller vara kopplat till en mängd faktorer, däribland ekonomiska, sociala och kulturella. Beroende på bärarens sociala och kulturella tillhörighet, på om någon tjänar pengar på att de visas eller inte så kategoriserar vi  dem. Är de frigjorda kanske? Eller förtryckta? Sitter de på någon som är offer i en kultur eller borde de t o m förbjudas?

På min fantastiska vän Matilda Berggrens blogg ramlar jag över Maria och Mettes parodi på Pluras matlagande nakna bringa. Jag sitter där minut efter minut och i magen vaknar en liten glad upprorisk känsla. Bröst på någon som identifierar sig som kvinna brukar inte skildras så här. Mette och Maria kliver med ett bestämt kliv utanför de sociala normer som jag lärt in kring hur kvinnobröst ska skildras och/eller bete sig. Det slår mig att vi kan skriva hur många långa texter som helst och problematisera hur bröst skildras, men det kommer att ta så lång tid. Mette och Maria är tidseffektiva och vrider runt vår bild av kvinnokroppen under några minuter och får mig att le i dagar.

Nu fick det här inlägget fokusera på bröst, Maria och Mette bloggar om mycket annat på gsomigpunkt.wordpress.com. Deras matlagningsfilm hittar ni här.

Läs även andra bloggares åsikter om bröst, genus, normer, Plura

Where Am I?

You are currently browsing the Kultur category at Saga om Sexologi.

  • Twingly BlogRank
  • Twingly Blog Search ShowBlog=NO blog:http://www.sagasexologi.se/ sort:inlinks Most linked posts