Melancholia

May 29th, 2011 § 1 comment § permalink

I Melancholia använder sig Lars von Trier av en av de få ritualer som vi har kvar i den västerländska kulturen, bröllopet. Utifrån bröllopet  bygger Trier kring ångesten över kulturens kontroll. Samtidigt omfattar filmen hotet  från planeten Melancholia som närmar sig jorden och utifrån detta skildras ångesten över vår brist på kontroll över naturen.

Under en av intervjuerna gör Trier en hänvisning till pornografi i förhållande till Kirsten Dunst och hennes roll som Justine, kanske är den hänvisningen inte så långsökt. På samma sätt som kvinnokroppen i pornografin kläs på, kläs av, sminkas, förses med löshår och lösnaglar för att skapa illusionen om perfektionism och sedan används i ett skådespel kring sexualiteten, så tuktas och ansas kroppen inför bröllopet och visas sedan upp. Tuktningen av kroppen är tydlig även i Melancholia, Justine inklämd i sin vita bröllopsklänning och brösten som väller över det smala livet.

Bröllopet och pornografin har också gemensamma ekonomiska nämnare, stora intressen och hög omsättning. Justine och Michaels bröllopsfirande är ett tydligt exempel på den ekonomiska ruljans som existerar kring bröllop. Även äktenskapets möjliga ekonomiska förhållanden synliggörs i Melancholia genom den relationen mellan Justines syster Claire och hennes man. Pornografin säljer idén om sexualiteten som lättillgänglig, het och enkel, bröllopet säljer idén om äktenskapet som grunden för ett kulturellt och socialt sammanhang, ramar för sexualiteten som inkluderar dig i en bekräftad tillhörighet.

Systersagan Claire och Justine är långt ifrån det enda relationella dramat i Melancholia, de romantiska relationerna är minst lika framträdande. Inom sexologin studeras de förändrade former för relationer som tiden bjuder på. Kärleksideologin, där sexualitet och kärlek tidigare vävts samman, blir mer och mer uppluckrad. Ändå är sexuell trohet en norm i förhållande till äktenskapet, baserat på kärlek. Tvåsamheten och monogamin är inte längre självklar, men har fortfarande en stark kulturell status. Hur detta påverkar individerna i kulturen tänker jag att Melancholia kan ge en vink om. Justines psykiska lidande skulle kunna ses som förklaringsmodellen till hela dramat, men det kan också ses som ett symtom.

Fler som skriver om Melancholia.

 

Läs även andra bloggares åsikter om bröllop, film, Kirsten Dunst, Lars von Trier, Melancholia, pornografi, sexualitet, äktenskap

Att vara ung kvinna i Cannes – Las Palmas & erotisk konstfilm

May 23rd, 2011 § 0 comments § permalink

Planet glider in över de glittrande städerna på Rivieran, Cannes identifieras genom yachterna som ligger som eldflugor kring hamnen. Timmen är sen och Nice flygplats bjuder inte på många resenärer, det tyska flygbolagets plan är halvtomt och jag har en lätt panik i det att jag måste hitta någon att dela taxi till Cannes med. Jag vänder mig till en ung man

–       Ska du till Cannes?

Mannen svarar jakande och jag anar en svensk brytning. I taxin från flygplatsen berättar han att han heter Johannes Nyholm och är regissören bakom filmen där en bebis trashar en bar i Las Palmas, ett klipp som fått över åtta miljoner visningar på YouTube.

Då jag berättar att jag inte har någon ackreditering, d v s jag kommer inte in på det inhägnade festivalområdet och kan bara se vissa av filmerna, ger han mig ett insidertips om hur jag ska komma in på filmvisningarna.

–       Du ställer dig vid röda mattan uppklädd i din finaste klänning, när det kommer en ensam man så viftar du med handen och ropar ”company?”

Johannes Nyholm ger mig tipset med glimten i ögat och berättar att han lurat i en killkompis att det fungerade även för män, det gör det inte. I Cannes fungerar blont hår och en maxiklänning i färgen korall som inträdesbiljett till terrasserna och paparazzifotograferna smattrar efter. I mitt fall kommer ackrediteringen tack vare Johannes Nyholm och jag slipper genomlida ”company-experimentet” för att komma in på filmvisningarna.

Cannes är inte kvinnornas stad. I Le Monde kan jag läsa att kvinnor dock fått större plats i festivalen, i år är fyra stycken med i det officiella urvalet, jämfört med inga förra året. Regissören Vero Cratzborn visar mig en erotisk konstfilm på sin laptop på en av festerna längs strandpromenaden. I filmen kryper en snigel över huvudpersonens bröst och Vero Cratzborn pekar ivrigt på en erigerad hästpenis i bakgrunden.

–       It’s Freud!

Efter min första natt i Cannes vaknar jag med insikten att staden är ljus och lätt att röra sig i, men att det i rollen som innebär inträdesbiljett ingår en risk att männen på Grand Hotells terrass sträcker sig efter dig som brännmaneter. De skenbara fördelarna av att vara kvinna i Cannes omvandlas i natten raskt till motsatsen. Oavsett hur jag får min ackreditering så kvarstår faktumet att det är männens värld jag rör mig i och filmfolket fortsätter dagarna i Cannes med att festa med en intensitet snarlik den som bebisen i Las Palmas uppvisar.

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om Cannes, film, genus, Johannes Nyholm, Las Palmas, Saga om Sexologi

Bröst – länkkärlek till G som i G-punkt

April 16th, 2011 § 3 comments § permalink

Jag har tidigare skrivit om både tankar kring bröst, i anslutning till Anna Hellstens krönika om Plura och hans  matlagande bröst, och trashiga bröst, då bland annat Ebba von Sydow problematiserade vilka nakna bröst som är arty och vilka som är trashiga. Hur ett par nakna bröst, i exempelvis konst, film eller mode, möts  förefaller vara kopplat till en mängd faktorer, däribland ekonomiska, sociala och kulturella. Beroende på bärarens sociala och kulturella tillhörighet, på om någon tjänar pengar på att de visas eller inte så kategoriserar vi  dem. Är de frigjorda kanske? Eller förtryckta? Sitter de på någon som är offer i en kultur eller borde de t o m förbjudas?

På min fantastiska vän Matilda Berggrens blogg ramlar jag över Maria och Mettes parodi på Pluras matlagande nakna bringa. Jag sitter där minut efter minut och i magen vaknar en liten glad upprorisk känsla. Bröst på någon som identifierar sig som kvinna brukar inte skildras så här. Mette och Maria kliver med ett bestämt kliv utanför de sociala normer som jag lärt in kring hur kvinnobröst ska skildras och/eller bete sig. Det slår mig att vi kan skriva hur många långa texter som helst och problematisera hur bröst skildras, men det kommer att ta så lång tid. Mette och Maria är tidseffektiva och vrider runt vår bild av kvinnokroppen under några minuter och får mig att le i dagar.

Nu fick det här inlägget fokusera på bröst, Maria och Mette bloggar om mycket annat på gsomigpunkt.wordpress.com. Deras matlagningsfilm hittar ni här.

Läs även andra bloggares åsikter om bröst, genus, normer, Plura

Saga om Sexologi provar Pole Dancing som träningsform

March 22nd, 2011 § 1 comment § permalink

Eftersom min enda referens till Pole Dancing är stripporna på klubben Bada Bing i serien Sopranos så hakade jag på några vänner som skulle testa Pole Dancing på en dansstudio i Malmö. På dansstudion Malmö Dansakademi gick allt i rosa och ludd. Efter några minuter där inne konstaterar vi att många av tjejerna har skjorts på sig. Vi står där i våra löpartights och känner oss fel. Senare förstår vi att skjortsen möjliggör dans och akrobatiska konster runt stången eftersom friktionen mellan benen och stången är en förutsättning för att du ska lyckas med konsterna. Pole Dancing som ursprungligen kommer från amerikanskt 1920-tal har förflyttat sig från strippklubbar till träningssammanhang. Det är en träningsform som är kräver styrka, flexibilitet och uthållighet. Under timmen på Malmö Dansakademi blir vi mer än väl medvetna om vilket jobb som ligger bakom en show med Pole Dancing. Den enda av oss som någorlunda klarar av att klättra upp längs stången “sträck ut, rulla ihop som en köttbulle” är den som är mest vältränad och har imponerande armmuskler.

Bild från Malmö Dansakademi.

Pole Dancing väckte senast svensk mediestorm då det lanserades för barn under namnet kids acro. Det är inte den enda träningsformen som anspelar på sex och strippyrket. På många håll i landet lanseras stripp-aerobic och pussy cat doll-dans. Under vår upplevelse av Pole Dancing så talas det dock bara ett fåtal gånger om dansens ursprung. Det är bland annat när vi försöker klättra med fotsulorna mot stången som små apor som instruktören upplyser oss om att

– Stripporna med sina höga klackar klättrar med ovansidan av fötterna

inte med fotsulorna, som små apor som vi.

När jag sedan diskuterar upplevelsen och dansklassernas framgång så undrar jag över funktionen i danserna. Jag funderar på om det är så att vi i vårt stressade vardagsliv saknar en arena att känna oss attraktiva på. Är det så att sex måste kombineras med något nyttofullt (i det här fallet träning) för att vi ska avsätta tid åt det? Ofta tipsas om att schemalägga sex för att få tid till det, när det talas om det så är det dock med skrattet i halsen och poänger om hur oromantiskt det är med sexschema. Då är det kanske lättare att gå till dansstudion och få schemalagt en timme av rörelser som har sitt ursprung i sexarbetarnas vardag.

Klassen på Malmö Dansakademi ger en kroppsmedvetenhet som jag tror kan upplevas attraktiv. Vi går därifrån med stor respekt för fysiken hos de som kan svänga sig upp och ner runt stången och ganska många blåmärken. Kanske fyller Pole Dancing ett behov, kanske behöver det problematiseras. Jag funderar på om det finns Pole Dancing som riktar sig till män och hittar det här blogginlägget.

Här hittar ni en stilstudie i Pole Dancing från Micke Kazarnowicz.

Här kan ni läsa om när jag gick på fetischfest och när jag undersökte nätdejting.

Läs även andra bloggares åsikter om dans, Malmö Dansakademi, pole dancing, Saga om Sexologi, sex, Sopranos, stripp, träning

Black Swan – Till det som är vackert

March 9th, 2011 § 2 comments § permalink

Samuel Fröler och Alicia Vikander i Till det som är vackert

Precis innan ridån går upp, reklamen ska virvla förbi och filmen Black Swan ska möta oss på bioduken så berättar jag för min vän om en film jag såg dagen innan. Jag berättar om den unga kvinnan i Till det som är vackert och förklarar att jag tror att det är en mycket bra skildring av en samtida kvinnoroll. Jag minns hur jag hört tidigare under min studietid att kvinnorollen ges epitet som varm, omhändertagande och mjuk. De unga kvinnor, Katarina och Nina, som jag möter på filmduken inom loppet av två dagar är kontrollerande, destruktiva och skarpa.

Vincent Cassel och Natalie Portman i Black Swan

Katarina har gått ur Facebook, börjat lyssna på Mozart och klar sig i säckiga urtvättade t-shirts. Hon längtar efter renhet. Nina är kontrollerande ut i tåspetsarna, i sitt psykotiska tillstånd slits hon mellan måstet att släppa för att bli liderlig, sexuell och kontrollen hon håller för att få sin perfektionism. Katarina och Nina möter varsin äldre man. Dessa män får på vissa sätt personifiera den press som det västerländska samhällsklimatet förmedlar. De unga kvinnorna  måste lyckas vara perfekta, balansera kontrollerat på finkulturell mark och leverera sexuell frigjordhet.

Inom psykiatrin finns kontrollen. Det förmedlas – för att få kontroll måste du släppa kontroll. Tvångssyndrom, anorexi och bulimi. Medvetanden så pressade av perfektionism att de sparkar bakut och skapar en psykotisk frizon. Allt finner vi i Black Swan och Till det som är vackert. Hur gör vi när arbetet som sker i behandling går tvärt emot den kulturella press som finns i vardagen?

Jag frågar mig; vad finns det för behandlingsmetoder för kultur?

Här skriver Tanja tänkvärt om rätt snygg och fel snygg.

Här skriver Isabelle om skapande av ideal.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , .

Sexuell mognad

October 13th, 2010 § 0 comments § permalink

Efter visning av Klara Levins film Älska med mig följde bland annat en diskussion kring vad som är avancerat i fråga om sex och vilken åldersgrupp som filmen skulle lämpa sig för. Var den kanske främst lämplig för högstadie eller gymnasium? Det fick mig att tänka på ordet mogen i förhållande till sexualitet. I den nya upplagan av boken Sexologi (2010) reflekterar författarna kring sexuell mognad i förhållande till sexdebuten (den postpubertala).

När är individen mogen för sex?

I Sexologi konstateras att tillåta sig upplevelser av sexualitet och finna positiv tillfredsställelse i dem är ett tecken på mognad. Jag tycker det är intressant att fundera lite över begreppet mognad i förhållande till sex. Vi kan prata om kognitiv mognad, om fysiologisk mognad, men även en social mognad.

Jag funderar på hur samhället reglerar individens mognad. Förr var ritualer i förhållande till mognad betydligt vanligare. Konfirmation fyllde en sådan funktion. I min favoritfilm Mitt liv som hund så smyger huvudpersonen Ingemar på sin vuxna väninna Berit då hon målas naken av konstnären. När han rasar genom glastaket så Berit får plåstra om honom så säger hon på klingande småländska

– Om du fortsätter så här Ingemar så kommer du aldrig bli konfirmerad

Ingemar svarar tveklöst

– Det var det värt i så fall!

Så kallade Purity balls får stå för en modern form av ritualer. Tjejer går på tillställningarna med sina pappor och lovar kyskhet i utbyte mot en ring. Kyskheten består i avhållsamhet från vaginal penetration. Ofta är oralsex och analsex förekommande som substitut. Vad som är avancerat är ofta bundet till kontext, förr i Sverige sågs exempelvis oralsex som avancerad sex.

Pratar man om den sexuellt mogna kvinnan så får man vänta åtskilliga år.

Mognad ställs i förhållande till ålder och jag tänker även kunskap. Så har kunskap någon åldersgräns? Ibland sprids en idé om att barn bör undanhållas från avancerade fakta.

Jag tänker som exempel hur man tidigare tänkte att barn till psykiskt sjuka skulle skonas från vetskapen att föräldern var sjuk. Många av barnen som skonades från den kunskapen möter man idag i psykiatrin, som patienter. Barn vet skitmycket. Vad barn gör är att om de inte får svar på sina frågor är att de skapar egna svar. När det gäller psykisk ohälsa hos en förälder och varför den har uppkommit så blir barnets svar till sig själv ofta skuldtyngt. Jag har varit olydig, bråkat med mina syskon, skrikit i affären, det är därför min mamma/pappa är sjuk. Jag tror att liknande uppfattningar skapas kring sexualitet om barnet inte får svar på sina frågor. Tystas ämnet ner och tyngs med skuld så uppfattar barnet det och skapar sin egen förklaringsmodell. Så länge som kunskap om sexualitet sprids på barnets villkor så ser jag inga hinder för det.

En av mina vänner berättade för mig om hur när hon som 14-åring hade sex utan att veta att orgasm fanns, hon var 17 år när hon fick reda på det. Hon tycker att det är ett stort problem. Frågan är då om lösningen på det problemet är att säga åt 14-åringar att avstå från sex, eller att berätta att orgasm finns? Kunskap är makt över sin egen sexualitet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , .

När oskulder kysser

October 9th, 2010 § 5 comments § permalink

Vi håller på med ett projektarbete i sexologin kring begreppen sexdebut/oskuld. Jag har börjat skriva nu och arbetet ger upphov till så mycket funderingar. Under 90-talet låg det hos mina vänner mycket fokus på som vi uttryckte det, att förlora oskulden. Man pratade om hur det skulle gå till, vad som skulle hända, sidenlakan och tända ljus eller inte. Det pratades mycket i förväg. Omkring den stora händelsen som skulle ske. När det väl skedde, så blev det tyst. Först flera år senare, med en av mina vänner som väntat med “att förlora oskulden” tills hon var 20, så snackade vi. Det var fantastiskt att få prata om erfarenheter kring första gången, så långt senare. Med andra ögon och erfarenheter få uppleva nervositeten och pirrigheten igen. Att äntligen få känslorna och de fysiska erfarenheterna.

Sexdebut skulle också kunna omskrivas som att förlora oskulden. Att förlora oskulden kan upplevas som ett problematiskt begrepp eftersom det förutsätter att något går förlorat och är nära sammankopplat med myter kring en påstådd mödomshinna som spricker vid ett eventuellt första penetrerande samlag (RFSU, 2009). Att mödomshinnan i själva verket är en slidkrans är information som jag tycker det är viktigt att sprida. Användandet av begreppet oskuld är även problematiskt då det blir nära sammankopplat med en heteronormativ syn på sexualiteten, att förlora oskulden uppfattas som att ha ett penetrerande samlag, man och kvinna. Att sex ofta är så mycket mer än det glöms liksom bort i förlorandet av oskulden.

Även begreppet sexdebut anser jag kunna problematiseras. Vad innebär en sexuell debut egentligen? Om vi ser även barn som individer med en egen sexualitet, både med varandra och självständiga (RFSU, 2009) borde den sexuella debuten komma betydligt tidigare än i tonåren, postpubertalt. Att utforska sexuella upplevelser förekommer enligt RFSU (2009) genom hela uppväxten, dock på olika sätt beroende på ålder och utvecklingsnivå. Alltså skulle man kunna se sexdebuten mer som ett kulturellt begrepp än en faktisk debut av sexuella beteenden. Jag anser att man genom att tala om sexualitet som något som vaknar i tonåren förnekar många barns sexualitet och sexuella upplevelser.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Våldssex utan sex

September 29th, 2010 § 3 comments § permalink

Idag kunde man läsa i Sydsvenskan om hur tingsrätten resonerat kring fallet med den 16-åriga tjejen och den 32-åriga mannen som jag skrev om i förra veckan. Även här på bloggen har fallet fortsatt att diskuteras, Martin Olsson inledde med att skriva så här:

“Man kan diksutera detta fram och tillbaka men man kommer inte runt fakta. Flickan (kvinnan) utsattes för grovt våld under en längre tid. Med tillhyggen. Enligt lag kan man inte samtycka till detta, av samma skäl som man inte kan samtycka till att bli mördad. Enligt svensk lag är det inte okay att behandla någon så illa, med eller utan samtycke.
Att det handlar om sex kvittar. Det är våldet som räknas.”

Den kommentaren blir extra intressant eftersom även tingsrätten valt att resonera i de banorna, fast tvärt om. Genom att frånkoppla våldet från sexet prövas istället händelserna som misshandel och frågan blir hur grovt våldet var. Handlar det om grov misshandel eller misshandel av normalgraden? Tingsrätten konstaterade misshandel av normalgraden och där fick jag lära mig något nytt. Misshandel av normalgraden går att ge samtycke till och blir därför inte straffbar. Rubriksättningen hos Sydsvenskan, Tingsrätten: 16-årig flicka samtyckte till våldssex, är också intressant eftersom den som jag förstår det inte riktigt stämmer. Tingsrätten uttalar sig om våldet, misshandeln, inte om sexet.

I artikeln resonerar åklagaren kring fallets koppling till sexualitet och menar att det hade varit annorlunda om det handlat om enbart våld. Det kan man fråga sig, hade misshandeln räknats som grov om den inte hade haft sexuella inslag? Det är intressant hur våld kopplat till andra aktiviteter är mer accepterat, en vän till mig gjorde mig uppmärksam på ett annat sammanhang i Sverige där våld är socialt accepterat – inom viss sport…


Läs även andra bloggares åsikter om , , , .

Hotell, restauranger, fördomar & dildos

September 28th, 2010 § 2 comments § permalink

Förra veckan var jag i Karlstad och läste KBT. I vandrarhemmets kök låg Hotell- och restaurangfackets tidning. I den kunde jag läsa en artikel kring hur polisen gick ut och informerade hotellpersonal om hur just de kunde avslöja sexköp och människohandel på hotell och restauranger. De arbetande uppmanades att hålla utkik efter tecken som mycket sexleksaker på rummen, potensmedel och kondomförpackningar. Om en kvinna misstänktes sälja sex skulle man fråga henne om hon var turist, svarade hon ja väntade ett litet förhör om stadens turistmål. Om hon då inte kunde några sågs detta som ett tecken på att hon skulle sälja sex. Det fanns även lite mer diffusa tips som att studera samspelet i sällskapet, tecken på undergivenhet samt bristande kunskaper i svenska och engelska i kombination med ängslan sågs som ett misstänkt tecken.

Jag tänker på en föreläsning på sjuksköterskeprogrammet i Lund där läraren upplyste oss om att vi just den här dagen skulle få lära oss något av det viktigaste under hela utbildningen. Läraren undervisade oss om vilka typer av blåmärken som oftast uppkommer om någon blivit misshandlad. Läraren berättade om hur mycket sjukvårdspersonal blundade för skador som mycket väl kunde vara misshandel, detta p g a en rädsla att ha fel. Inom vården hade personalen en unik möjlighet att avslöja förhållanden där människor blev utsatta för övergrepp. Vår lärare ville att vi, om vi hamnade i de situationerna, skulle kunna gripa den chansen och kanske rädda någons liv.

Jag tänker att personerna bakom kampanjen för hotell och restaurang har samma tankar. De vill dela med sig av kunskap som ska leda till att missförhållanden avslöjas. Tyvärr är den kunskapen lite för vag och ibland rent ut sagt fördomsfull kring människors sexliv. Tipsen kring sexleksaker, potensmedel och kondomförpackningar är fördomsfulla och mycket omoderna i en värld där exempelvis handeln med sexleksaker etc på internet bara ökar och ökar. Råden kring att granska samspelet i sällskapet skulle kunna vara fruktsamma, men de är väldigt vaga.

Så när är då sexuella fördomar konstruktiva? Antagligen aldrig, eftersom det är just det som de är, fördomar. Fördomar som att sexsäljande är de som använder dildos och att ängsliga personer som inte pratar svenska eller engelska är antagligen inblandade i eller utsatta för kriminalitet. Sällskap med flera män och en kvinna tyder på sexhandel.

Intentionen är god. Personal inom hotell och restaurangbranschen har antagligen en unik inblick i en värld där människohandel kan förekomma. Jag skulle bara önska att råden inte skrevs i en fördomsfull och sexualfientlig anda.

Här står lite mer om sexleksaker och antagen sexhandel hos SvD och Tanja.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , .

Sex? Våld? Sexuellt våld? Våldsamt sex?

September 22nd, 2010 § 6 comments § permalink

Efter en föreläsning på masterprogrammet i sexologi i Malmö diskuterar vi ett rättsfall som de senaste dagarna varit omskrivet i både dags- och kvällspress. Grunddragen är att en 16-årig ung kvinna haft sex med en 32-årig man. De träffas på en internetsida för intresserade av bland annat gruppsex, partnerbyte och BDSM. Om vad BDSM är kan ni läsa hos RFSU. Ett så kallat slavkontrakt skrivs, samtycke till sex där tjejen ska ha en undergiven roll och mannen en dominant. Under en helg är tjejen hos mannen och de har sex med tjejen i rollen som undergiven och mannen i en dominant roll. Våld riktas mot tjejen. Vad som nu ska prövas i rätten är huruvida våldet som riktats mot tjejen i samband med sexet har varit för grovt för att samtycke ska ha kunnat lämnas till det.

Vi diskuterade med utgångspunkt i Foucaults tankar kring diciplineringen av sexualiteten om det är rätt att juridiskt besluta om vad som är rätt och fel att göra i sängen? Frågor kring BDSM kom även upp. Det ifrågasattes hur någon kan tända på sex med rollen som undergiven och dominant. Personligen tycker jag att det är skrämmande att diskussionen tar en sådan vändning. Många människor får njutning i BDSM-lekar och det är något som måste respekteras. I de flesta fall är partnerna väl införstådda i lekens regler och den sker i grunden på lika villkor oavsett vilka roller parterna har i leken.

Jag reagerar på hur rättsfallet omskrivs i tidningarna.  Jag tycker att vi ska vara uppmärksamma på hur vi talar om den här historien. I det här fallet talar flertalet av tidningarna om en 16-årig flicka, jag gör en snabb sökning på Google och finner att i många av de fall där det handlar om att en 16-åring blivit utsatt för ett brott så omtalas hon som en flicka. När det istället handlar om exempelvis de unga bloggerskorna exempelvis Blondinbella talar vi om en ung kvinna. Kan det vara så att beroende på vilken känsla som ska förmedlas i artikeln så används olika ord? Det handlar inte om att rapportera om händelser, utan om att väcka en känsla, en bild av hur händelserna ägt rum.

Det är svårt att resonera kring det här fallet eftersom vi i resten av samhället håller en ställning där vi tar avstånd från våld. Jag försöker därför definiera vad som är skillnaden mellan det våld som riktas mot kroppen i BDSM och det våld som vi inte accepterar i vårt samhälle. Författaren till boken SM101 Jay Wiseman listar några punkter som avser skilja BDSM från övergrepp och misshandel

  1. BDSM sker alltid med samtliga inblandades samtycke. Det gör inte misshandel.
  2. BDSM-utövare planerar sina aktiviteter i syfte att minimera riskerna för varandras fysiska och emotionella välmående. Det gör inte någon som misshandlar.
  3. BDSM-aktiviteter förhandlas fram, och man kommer överens om i god tid i förväg om vad som ska hända. Det händer aldrig när det gäller misshandel.
  4. BDSM-aktiviteter kan förbättra förhållandet mellan de involverade. Det kan inte misshandel.
  5. BDSM-aktiviteter kan utföras i närvaron av andra stödjande människor, och det anordnas till och med speciella fester för detta ändamål. Misshandel kräver isolering och hemlighållande.
  6. BDSM-aktiviteter har vederhäftiga och överenskomna regler. Misshandel sker helt utan sådana överenskommelser.
  7. BDSM-aktiviteter kan vara önskat, och till med starkt efterlängtat, av den undergivna. Ingen önskar sig av uppenbara skäl att bli misshandlad och utsatt för övergrepp.
  8. BDSM görs för en erotisk tillfredsställelse och/eller personlig utveckling för alla inblandade. Detsamma gäller knappast vid misshandel.
  9. BDSM-aktiviteter kan avbrytas ögonblickligen, när som helst, och av vilken anledning som helst om den undergivna använder sig av ett så kallat säkerhetsord. Ett misshandelsoffer kan inte stoppa en förövare på detta sätt.
  10. I BDSM-aktiviteter så behåller alltid den dominante kontrollen över sina känslor. En misshandlares känsloutbrott är okontrollerade.
  11. Efter en BDSM-aktivitet känner sig den undergivna ofta tacksam gentemot den dominanta. Ett misshandelsoffer känner sig aldrig tacksam gentemot sin ”motpart”.
  12. BDSM-utövare känner inte att de har någon inneboende rätt att på grund av deras kön, inkomst eller andra faktorer kontrollera deras partners beteende. Det gör däremot ofta de som begår övergrepp.

I många av artiklarna kommenteras tjejens psykiska tillstånd. Det beskrivs hur hon tidigare haft en självskadeproblematik. Jag tycker att man här kan reagera på stigmatiseringen som det fortfarande verkar innebära att ha ett tidigare självskadebeteende. Att hon haft ett självskadebeteende behöver inte alls ha något att göra med att hon senare söker sig till BDSM-sammanhang. Att självklart dra de parallellerna tycker jag är problematiskt. Det går inte att ta för givet att tjejen sökt sig till BDSM för att få utlopp för någon inneboende lust att skada sig själv. Det kan vara så, men det är ingen självklarhet.

Det känns lite tveksamt att det utifrån ett så specifikt fall skulle gå att dra paralleller till vuxna människors lek med BDSM.

Då jag en gång blev inbjuden i den världen slogs jag av den lyhördhet och ömsesidig respekt som mötte mig där. Det förhållande till sex som jag mötte där hade mindre med övergrepp och misshandel att göra än mycket annan sex som sker utanför BDSM-världen.

Det handlar kanske inte om att sätta några regler för hur mycket våld som ska vara tillåtet inom BDSM utan snarare om att avgöra om det här handlar om ett misshandelsfall med ett klart övergrepp mot flickan eller BDSM.

I min årskrönika på bloggen inför nyår 09/10 skrev jag om hur kanske vi går från ett paradigmskifte, där vi går från att styra sexualiteten med att sjukförklara beteende som inte passar till att använda juridiken för att reglera sexualitet. Den texten kan ni läsa här.

Mer att läsa om rättsfallet här och här.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Titta noga – de här kan inte få hiv

May 5th, 2010 § 6 comments § permalink

Året är 2007, jag och en vän sitter i väntrummet till Hudkliniken i Lund.

– Säg att du haft sex med någon från ett annat land

väser min vän plötsligt till mig

– Va? Varför? Vilket land?

– Kvittar. Annars får du inte testa dig för hiv, typ chartersex, säg det!

En halvtimme senare vandrar vi ut totalcheckade för allt från klamydia till hiv. Jag uppgav att jag haft sex med någon från det enormt stora landet Afrika och min vän hade haft en charterromans på Kanarieöarna. Idag får jag än en gång höra en historia om hur en av mina andra vänner inte fått testa sig för hiv, trots att hon vandrat in på barnmorskemottagningen med orden jag vill testa mig för allt. Klamydia gick de med på. Vad hon gjorde för fel? Hon var kvinna, svensk, heterosexuell och ljög inte.

Det är min uppfattning att många i situationen där de ber om ett hiv-test är lite nervösa. Lite rädda, kanske skamsna över att inte ha skyddat sig som de ska och pirriga inför auktoriteten i form av barnmorska eller gynekolog. Det kanske skönaste att få höra då är att ett hiv-test är överflödigt eftersom personen inte innefattas i riskgruppen. Det är ett mycket kortsiktigt resonemang antagligen framtaget för att spara pengar åt sjukvården.

Resonemanget bygger på en förlegad sexualsyn, hetero håller sig till hetero, är du ung och snygg kan du inte ha hiv. Min vän har aldrig testat sig för hiv, hon har däremot som de flesta andra unga människor rest runt i världen och träffat många intressanta människor. Hon har bestämt sig för att inte vänta med sex till hon gifter sig och anser inte att man måste vara kär i den man har sex med. Då hon kliver in på en mottagning och ber om att bli testad så ska hon bli det. Utan en övertalningskampanj och att behöva ljuga.

Även om inte hon innefattas i det som de professionella som hon möter räknar som riskgrupper så kan de omöjligt vara säkra på att de hon haft sex med inte gör det. De vet inte om hennes partners varit otrogna med smittade eller missbrukat på ett riskfyllt sätt, kanske vet inte hon heller det. Vad hon vet är dock otroligt mycket, så mycket att hon ber om ett hiv-test, litar på en professionell auktoritet i form av barnmorska, och blir nekad. Nästa gång uppger min vän antagligen att hon varit i Kambodja och haft en oskyddad trekant, då kanske hon får sitt hiv-test.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

Is your sex on fire?

April 16th, 2010 § 0 comments § permalink

studenttidningen Lundagårds hemsida läser jag en debattartikel av Malena Chronholm kring hur hon uppfattar sextrakasserier på nationernas klubbar i Lund. Sydsvenskan har också skrivit om Malenas upplevelser och följt med henne på klubb i Lund.

Min uppfattning är att det ligger ett problem i att skilja på den ganska frimodiga inställningen som finns till sex på nationernas klubbar och ett problem med en brist på respekt för andra människor. Jag har tjejkompisar som väljer vissa klubbar eftersom de vet att de garanterar ett ligg och tjejerna vill ha sex. Jag har också hört halvseriösa teorier kring att det procentuellt skulle vara mindre våldsbrott i studentvärlden och att det skulle kunna vara kopplat till att fler får ligga. Logiken är följer du med eller tar med någon hem så står du antagligen inte och sparkar på en plastskylt utanför kebabstället.

Jag tänkte att jag skulle ge er ett exempel på vad jag menar. Förra torsdagen efter en utekväll på lundanationen Östgöta så skulle jag hämta min cykel, jag står och låser upp den när jag höra bakom mig

– FY FAN VILKEN SNYGG RUMPA

jag ler för mig själv och tänker att det var ju ganska gulligt, jag har inga större problem med att någon säger så om mig. Sen fortsätter det

– HON VILL NOG FAN HA KUUUUK

Där kommer problemet, att ha en mer öppen sexualitet och raggning är i sig inget problem. Problemet kommer när den stämningen används för att visa på något annat och när folk helt enkelt inte beter sig. Fortsättningen av raggningen, om att jag vill ha kuk har ingenting med mig att göra. Det är inte en fråga utan ett påstående, mer riktat till personens sällskap än till mig, för mig har det därför inte med sex att göra. Jag tror inte att det är de brinnande könen som är problemet utan bristen på respekt och kunskap om hur man närmar sig andra människor.

Vi kan inte alla gå runt med manschettknappar som på bilden ovan där vi visar vad vi är intresserade av, därför krävs lyhördhet och en snygg raggningsteknik. Det är inte hett att bli aggressiv om någon avvisar dina raggningsmoves, det är inte heller hett att ta på individer utan att vara på det klara att de vill det, oavsett om det är män eller kvinnor.

Den sexuella öppenhet som länge funnits i studentvärlden i Lund ska vi vara rädda om och vårda. Den innebär möjligheter till en torsdagsligg från ÖG’s eller en lördagstrekant från Smålands, men den innebär också skyldigheter i fråga om respekt och förståelse. Tar inte studentvärlden frågan på allvar så kommer det inte längre att finnas något frimodigt Ligga i Lund.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , .

Surrealister om sex III – blygsel & sex

April 11th, 2010 § 2 comments § permalink

I det tredje samtalet om sexualitet mellan surrealister så förflyttas vi mot barndomen. Det beskrivs en känsla av blygsel kopplad till minnen av sexualitet. Vad jag tycker är intressant att reflektera över då är om den känslan av blygsel kring sex är något som vi har medfött eller något som vi lärs in i. Jag kommer att tänka på ett uppmärksammat svar från en  psykolog på en stor svensk dagstidning på en fråga kring barn som betedde sig sexuellt utåtagerande. Psykologen skriver “Dock verkar det som att barnen har normaliserat sitt sexella beteende. De upplever inte att de gör något konstigt eller fel. Det i sig säger förstås också något om hur man handskas med vuxensex i familjen.”. Om vi väljer att bortse från grundsynen på sexualitet i psykologens svar (den skulle kunna tolkas som nästintill sexualfientlig) så har vi här en konflikt kring hur sexualitet ska utlevas. Det skulle kunna handla om att barn inte har lärts in i skammen och blygheten kring sex och därför uppfattas som störande.

Ett annat sätt att se det är en mer psykodynamisk tanke inom sexologin om skam som en vanligt förekommande känsla i förhållande till sexualitet. För att sedan överkomma den skammen och bli sexuellt tillfredsställd så krävs att man sätter sig över den, att ett sexuellt utåtagerande inte leder över till att individen känner skuld.

Surrealisternas samtal handlar också om utsattheten i den nakna kroppen. Viss form av sexuellt aktivitet är ett av de få sammanhang som finns där vi umgås nakna med andra människor. Där kroppen (tillsammans med tanken) är verktyget för vår aktivitet. Jag tänkte då på Julia Skotts projekt Kroppsbilder, ett bloggprojekt där den nakna människan visas så som hon ser ut, utan retuschering eller ljussättning. Så som hon umgås med andra vid sex. Begreppet Kalsongsmugglare innebär män som direkt efter sex smusslar på sig sina kalsonger under täcket. De verkar drabbas av en enorm blygsel inför sin egen nakenhet. Kanske kan det kopplas till känslorna av skam, att individen bara förmår sätta sig över dem under en begränsad tid, efter det slår verkligheten och vi ser våra kroppar i ett kallt vardagsljus igen.

I UngKAB’s enkät som vi använder oss av i vår undersökning så finns frågor kring känslor vid sex. Dessa känslor kan vara väldigt motstridiga. För några månader sedan skrev jag om forskning kring varför människor har sex. De känslomässiga skälen kan skifta från uttråkad till arg. Sexualiteten kan få oss att känna oss blyga, sexiga, upphetsade, arga, små, utlämnade, kåta, starka. Hur kände du senast du knullade?

Om första och andra samtalet

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , .

hiv med små bokstäver

April 6th, 2010 § 3 comments § permalink

Idag (genom bloggen Pillowtalk) hittar jag en artikel i DN om det ökade antalet hiv-smittade i Sverige. Artikeln fokuserar på en ökning bland män som har sex med män, men jag tror att ett ökat chanstagande när det gäller oskyddat sex är ganska gemensamt för de flesta sexuella kontakter.

Det är svårt att förklara varför vi inte skyddar oss, trots att vi vet så väl att vi ska det. I artikeln görs försök med porren, utan kondom, som en bov i dramat. Jag tror också att det mycket har att göra med känslan för de som vi har sex med. I de flesta fall så är sex något positivt och de eller den människan som vi väljer att knulla med är någon som vi tänker gott om. Vi tänker inte vår sexpartner som en potentiell smittorisk. Vi tänker heta luddiga tankar, långt från hiv.

Lösningen är inte någon hiv-nojja med tillhörande stigmatisering av smittade. Lösningen  är kanske snarare ett uppvaknande. Det är inte längre tider då det går att chansa. Sex är inte något som är avgränsat till två människor som lever ihop hela livet. Din partner har antagligen knullat med en massa andra människor, vissa av dem har eller har haft könssjukdomar.

Jag vet att det ibland är svårt att ens få testa sig för exempelvis hiv i Sverige. Ibland får man av sjukvårdspersonal höra att det inte är nödvändigt. Stå på dig då, och testa dig med jämna mellanrum. I Lund kan du testa dig på Hudkliniken, de nås på telefonnummer 046-17 11 65.

I vår uppsats och i det här inlägget skriver jag hiv med små bokstäver. Detta för att hiv inte längre är det där avlägsna främmande exotiska inslaget som skrivs HIV utan numera är hiv lika tillgängligt som trådlöst bredband. Det måste vi inse.

Här skriver ungdomsmottagningarna om att testa sig.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , .

Sex, kokain & dopamin

April 5th, 2010 § 4 comments § permalink

Första gången som jag kom i kontakt med berättelser om hur olika droger påverkar sexualiteten var när jag som 18-åring läste Birgitta Stenbergs Rapport. Boken, som är självbiografisk, beskriver Stenbergs tid som missbrukare i 60-talets Stockholm. Stenberg missbrukar inte längre, men boken finns kvar och ger en utmärkt inblick i en värld som inte så många talar om. Nämligen den starka kopplingen mellan sex och droger. På ett ingående sätt så beskrivs sexualiteten då den sammanförs med droger

Jag hinner precis innan verkan når som den ska, den första orgasmen skakar genom mej innan han hunnit lägga sej över mej eller ens röra vid mig. Det är som om en stor het hand åter och åter hade kramat kring vaginan därinne och det räcker att hans skuldra nuddar vid min för att det ska hända, om och om igen. Det kommer att dröja en stund innan han blir hård nog att ta mig, sen räcker han i timme efter timme och bara han rör vid mig så brinner min hud”

När jag nu kopplar samman droger och sexualitet så handlar det inte om kopplingen droger – prostitution, utan om den fysiska effekten på sexualiteten som vissa droger exempelvis kokain har samt de följder som det kan få att just kopplingen droger – sexualitet är så stark.

De senaste veckorna har det handlat mycket om kokain i olika debatter, om hur särskilt unga kvinnor brukar drogen i allt högre grad. Lasse Wierup och Erik de la Reguera har kommit ut med en bok om kokainet under 00-talet. Kokain är en fängslande drog att koppla till sexualitet eftersom det inte enbart handlar om en rent fysisk effekt av drogen då den i början av ett bruk/missbruk förhöjer sexlusten och känsligheten samt kan intensifiera orgasmen utan även eftersom det är en drog som förknippas med glamour och sexuell attraktivitet.

Kate Moss – ett av kokainets ansikten?

När jag tillbringade några månader 2007 i Paris så var kokainet på intåg i den franska medelklassens liv. Priserna hade sjunkit och handeln fanns överallt där man rörde sig. Kanske är det samma trend som vi ser nu i Sverige. Varorna bytte fickor på klubbarnas golv och vakterna slet förgäves med att hålla kokainet borta från toaletterna. Bloggaren Petite Brigitte skriver om just detta. Kokain kallas lite skämtsamt för ”den socialistiska drogen”.

En fransk vän berättade för mig om hur man då man fick tag på riktigt bra grejer (finare kokain) inte tog det på klubben utan tog med sig det hem och ”tog det i lugn och ro” som han beskrev det. Jag förstod inte riktigt vad han menade och han förklarade att det handlade om en förhöjning av en sexuell upplevelse med hjälp av kokain. För initialt så fungerar kokain precis så, en känsla av nerver utanpå kroppen, en orgasm i huden. Tyvärr så för drogen även med sig en sviktande erektion och att lusten på sikt kan försvinna helt, impotens hos mannen kan bli en frukt av ett kokainmissbruk.

Kokain är en illegal drog och extremt beroendeframkallande. Det är fascinerande, den där dubbelheten i just kokain, hur den samtidigt som den missbrukas som fransk Svensson-drog ”den socialistiska drogen” är en av de starkaste i fråga om beroende och i allra minsta grad socialistisk.

För några månader sedan skrev jag en text om alkohol och sexualitet. Det var efter läsning av en liten bok om Sexualitet och missbruk av Inger Nilsson och Claes Heijbel som jag blev inspirerad till den. Att sammankoppla droger med sexualitet behöver inte vara skadligt just i den stunden, men efterföljderna kan bli förödande för en individs sexualitet. Att som nykter börja ha sex igen kan vara väldigt svårt, eftersom det varit en del av ens liv som varit så nära förknippat med ett rus. Vill ni läsa mer om detta så har jag skrivit om det i ovan nämnda text. När det gäller just kokains verkan på hjärnan så har forskare sett störningar i dopaminhalten hos kokainmissbrukare. Om dopamin säger de så här:

“Dopamine plays a big role in the awareness of pleasurable things in the environment, including food and sex. The lack of dopamine cells may make a person less responsive to natural rewards, whether it’s in the workplace or in a relationship.”

Sidan Sexperterna skriver om kokains och andra drogers verkan på sex.

Det är svårt att skriva om droger och sexualitet, att hålla balansen mellan att vara så objektiv man kan och ändå inte romantisera. När jag googlar bilder på kokain så är det ofta så här som kokainisten skildras. En ung, sexuellt attraktiv kvinna, gärna modellutseende. Jag tror att vi alla bidrar till en erotisering och glamourifiering kring droger, oavsett hur vi skriver om dem. Det viktiga är att berätta hela förloppet och inte stanna vid den initiala förhöjningen av en sexuell upplevelse. För vissa stannar bruket att droger där, för andra inte. Det är de där andra som vi måste komma ihåg, om och om igen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Where Am I?

You are currently browsing the Kropp category at Saga om Sexologi.

  • Twingly BlogRank
  • Twingly Blog Search ShowBlog=NO blog:http://www.sagasexologi.se/ sort:inlinks Most linked posts