Cicciolina (Ilona Staller) & Jeff Koons – One Man’s Art is Another Man’s Porn?

February 21st, 2012 § 0 comments § permalink

I inledningsföreläsningen till kursen Sexualitet i ord och bild fick vi ta del av citatet “One man’s erotica is another man’s porn“. Just det citatet funderar jag på i förhållande till Jeff  Koons och hans konstverk i serien Made in heaven, fast där bör kanske frågan snarare ställas om Koons arbete med Staller handlar om pornografi eller konst? Är det fin- eller fulkultur och hur definieras konsten och/eller pornografin? Det är under föreläsningen om sexualitet i konst som jag fascineras av historien om Jeff Koons och Ilona Staller (Cicciolina). De möts 1989 och deras äktenskap varar mellan 1991 och 1992. Under den tiden skapar Koons Made in Heaven med Ilona Staller som medaktör och musa.

Staller har i sin tidigare karriär varit varit skeptisk till hårdporr med anledningen att hon inte vill stöta sig med Vatikanen. I samband med Made in Heaven bildar Staller också den politiska kampanjen Party of Love, som hon sedan på grund av sin graviditet med sonen Ludwig ger upp och överlåter till en vän tillika porrstjärnan Moana Pozzi. Koons och Stallers skilsmässa blir en otäck historia med en långdragen vårdnadstvist som Koons slutligen förlorar. I rätten sägs Koons peka på Stallers olämplighet som moder i det att hon medverkat i hårdporr, något som blir intressant eftersom Koons själv i lika stor utsträckning skulle kunna sägas ha gjort det.

Staller har tidigare inte skapat så explicit material som det i Made in Heaven. Vad är det då som definierar hårdporr? Det är inte otänkbart att kalla vissa av verken i Made in heaven för hårdporr. Bildspråket med de detaljerade bilderna av genitalier som finns med i konstverken är karaktäristiskt för hårdporr till skillnad från mjukporr som inte innehåller “gynekologbilder” i samma utsträckning och inte är lika explicit, hårdporr kännetecknas även av “cum shots”, som på bilden ovan.

Vad Koons gör som är intressant är att han för in ett bildspråk från ett sammanhang i ett annat. Hans verk skulle kunna ses som ett ifrågasättande av det om omtalas som finkultur och rädslan för den fysiska responsen i den “fina” kulturen. Koons menar dock själv att hans verk inte bygger på någon sådan intention. I SVT 1990 talar han om skapandet, hur Ilona skapar med sitt kön och hur han använder det uttrycket i sina verk. I hans ord i det inslaget upplever jag att det finns mycket värme och beundran för det som Staller står för.

Efter skilsmässan från Ilona Staller gifter sig Jeff Koons med Justine Whealer, som arbetar som assistent till honom. De flesta bilder som jag finner på paret är från mingelsammanhang i New York societet, långt från de hårdporrbilder som dyker upp i sökfältet när jag söker på Ilona Staller och Jeff Koons. Om Ilona Staller finner jag inte mer än att hon 2005 medverkade i Filip och Fredriks High Chapparall och att hon gjort ett misslyckat försök att ta sig in i det ungerska parlamentet. Hon lever nu på en förtidspension efter sin tid i Italienska parlamentet.

Enligt Linda Williams (författare till Porn Studies) är det lägsta kulturella uttrycket det som skapar fysisk respons. Kanske också därför Koons får mycket kritik för Made in Heaven. Vad som istället kännetecknar finkulturella responser är komplicering, distansering och problematisering. Något som kanske upplevs som svårgjort i en konfrontation med de explicita bilder som Koons skapar. Också kontexten styr hur verk uppfattas, just i denna stund upplever du Koons verk via internet, det skulle kunna ses annorlunda än om du upplevde dem på ett vernissage. Men hur ställer vi oss då gränserna mellan den virtuella verkligheten och den fysiska suddas ut? Då du lika väl kan uppleva ett konstverk via en bildskärm i ditt hem? Vi kan också fråga oss om mitt bloggsammanhang gör att det ändå är finkultur som du konsumerar, om den berättigas i och med det. Koons Made in Heaven skulle kunna avfärdas som fulkultur i den fysiska respons som de eventuellt väcker. Koons talar i intervjun i SVT om hur han vill föra konsten till en mer objektiv postition där den och även försöker “fylla allmänhetens behov” och få en biologisk koppling till världen, det är intressant i förhållande till den fysiska fulkulturen. Är det så att Koons vill frammana en fysisk respons på finkultur?

Vad jag mer funderar över efter att ha fördjupat mig i relationen mellan Koons och Staller och skapandet av Made in Heaven är huruvida Koons ser Staller som någon som skapar tillsammans med honom eller om hon mer har en position som musa. I SVT’s intervju lyfter Koons Staller som konstnär men hon erkänns samtidigt inte. I förhållande till deras senare levnadsöden där Koons omsätter miljoner är det en utmanande fråga. Uppfattar vi Jeff Koons som lika pornografiskt naken som vi uppfattar Ilona Staller, Cicciolina.

Verken från Made in Heaven kan ni se på Jeff Koons hemsida.

Källor: Illona Stallers hemsida. Jeff Koons hemsidaIllona Staller. Jeff Koons. Defending Jeff Koons av Charlie Finch. Jeff Koons på Answers.com. Föreläsningar på Sexualitet i ord och bild.

Läs även andra bloggares åsikter om Cicciolina, hårdporr, Ilona Staller, Jeff Koons, konst, pornografi, porr, sex, sexualitet

Thylane Blondeau – att stjäla ett barns sexualitet

August 8th, 2011 § 9 comments § permalink

En vän länkar till Mail Online och en artikel om Tom Fords modell i Vogue, Thylane Blondeau. Blondeau är tio år gammal och på blanka sidor ligger hon på en bädd av leopardmönster värdig en Hollywoodfru iklädd blanka guldstilettklackar. Jag googlar fram fler bilder och Blondeaus putande läppar och Brigitte Bardotinspirerade frisyr möter mig bland sökresultaten.

Exploateringen av tioåriga Blondeaus kropp anser jag är ett bra exempel på hur barns sexualitet kapas av vuxenvärlden. Jag har tidigare skrivit åtskilliga texter om hur barn har rätt till sin egen kropp och sexualitet, utan att vuxenvärldens inblandning. Om jag skulle publicera bilderna på Thylane Blondeau här på bloggen skulle jag medverka i den stöld av Blondeaus sexuella uttryck som Tom Ford initierar i Vouge. Tidigare i sommar läste jag i Sydsvenskan artikeln Pussar förbjudna för barnen på danska förskolor. Bakom påståendet ligger rapporten Doktorleg i børnehave. En rapport som framställts just på grund av okunskapen kring barns sexualitet och sexuella uttryck. Forskarna bakom rapporten säger på hemsidan att

i mener, at området er stærkt underbelyst. Man risikerer at begrænse sunde og alderssvarende lege og adfærd hos børn. Men man risikerer også, at man på baggrund af manglende viden ikke at opdager og hjælper de børn, som udviser tegn på afvigende adfærd, eller som har symptomer på at have været udsat for krænkelser,”

Att danska förskolor konstruerar regler som riskerar att skuld- och skambelägga barns sexualitet är mycket problematiskt, samtidigt är det fantastiskt att rapporten har synliggjort det. Barns sexualitet är ett ämne som är så tabubelagt att få vill ta i det. En av de mest inspirerande föreläsningarna som jag haft under mina studier i sexologi på Malmö Högskola var då Anna Kosztovics talade om barns sexualitet med oss.

De regler som danska förskolor konstruerar kring barns sexualitet konstrueras med bakgrund att många vuxna blir oroliga när barn deltar i lekar kring sexualitet. I Sydsvenskans artikel uttalar sig två lundaforskare kring studiens resultat och de menar att de inte mött liknande förbud i Sverige. Kosztovics talar om en svensk studie där 80 procent av personalen på förskolor tycker att det är ok att barnen leker sexuella lekar, hon menar dock samtidigt att resultatet skulle varit annorlunda om de hade pratat med föräldrar istället. I en tidigare artikel i Sydsvenskan intervjuas just Kosztovics och talar då kring kunskapsbrist och risk för tabu även i Sverige. Det talas dock också om en förändring i attityden kring barns sexualitet, fler vill få kunskap och verktyg att arbeta med barnen kring sexualitet.

Jag välkomnar rapporter som Doktorleg i børnehave och att vi kan ge barn rätt till och erkännande av sin sexualitet. Respektera barnens sexualitet som deras egen och acceptera vuxenansvaret att skaffa tillräcklig kunskap för att kunna göra det. Sexualiseringen av Thylane Blondeau, de blanka bilderna på tioåringen, och reglerna kring pussar på danska förskolor kan ses som ett uttryck i samma kontext. Vuxenvärlden skapar ett sexualiserat barn för att sedan beskydda det från sitt eget sexuella uttryckssätt, bilderna på Thylane Blondeau publiceras om och om igen världen över och danska barn får pussförbud.

Här skriver DN om bilderna i Vouge Enfants.

 

Läs även andra bloggares åsikter om Anna Kosztovics, barn, sex, sexualitet, Thylane Blondeau, Tom Ford, Vouge

Jag onanerar till tecknade tjejer, oftast manga. Är det normalt?

June 18th, 2011 § 0 comments § permalink

I dagarna har svaret på en av frågornaLigga med P3 uppmärksammats. Personligen tycker jag att det är lite trist att uppmärksamheten blir i en negativ ton då Ligga med P3-redaktionen under den senaste tiden gjort ett enormt inspirerande och utmanande arbete kring sex och sexualitet.

Här är frågan och svaret:

“Jag onanerar till tecknade tjejer, oftast manga. Är det normalt?
/Larsen

Hej Larsen!

Tecknade bilder av barn i sexuella sammanhang är förbjudna. Lolikon eller lolicon kan dessa manga-bilder kallas, en förkortning av ”lolita complex”. Detta är en genre inom manga som skildrar unga tjejer, som inte är könsmogna i pornografiska situationer. Den manliga motsvarigheten kallas shotakon.

Bilder (och här räknas filmer, animeringar, foton och teckningar) som föreställer vad man kan anta vara barn i sexuella sammanhang anses vara barnpornografi i Sverige. Att inneha, sprida eller titta på dessa bilder är förbjudet

När det gäller den japanska mangaformen lolicon/shatakon finns några domstolsbeslut i Sverige där de betraktade den typen av manga som barnpornografi. En statlig utredning gjordes 2007 där de menar “att det över huvud taget framställs pornografiska bilder av barn är kränkande även för andra barn än det avbildade barnet”.

Alla människor tänder och går igång på olika saker. Det handlar inte om att vara onormal eller normal. Just begreppet normal är väldigt dumt, för det får konsekvensen att vissa personer ses som dåliga (onormala) och andra som bra (normala). Ofta resulteras detta i att de som får stämpeln som onormal stöts och väljs bort i olika sammanhang.

Om du har frågor eller känslor kring detta ämne som du skulle vilja prata mer om rekommenderar jag dig att kontakta psykolog.

Varma hälsningar, Robert.”

Vad som händer efter att frågan och svaret sänts är att Alexander Bard plockar upp det och skriver på sin blogg. Bard gör en tolkning av Robert Jacobssons svar där han menar att Jacobsson säger att ”all japansk manga är barnporr och kriminell” och att ”alla som läser manga ska söka hjälp”.

Utifrån vetskapen att det är enormt lätt att vara efterklok är min tanke är följande, jag tänker att det ligger en problematik det i att svaret på frågan inte är direkt riktat till frågan. Jacobsson hade kunnat lyfta att många människor onanerar till tecknade bilder. Istället, vilket också är en väg, så upplyser Jacobsson om de fall när det blir komplicerat om någon onanerar till tecknade bilder. Det är också en väg att gå, han säger ingenstans att all manga är kriminell och inte heller att alla som onanerar till manga behöver söka hjälp, han upplyser om vilken typ av manga som kan skapa juridiska problem för den person som onanerar till den.

Jag förstår att det kan ligga en frustration i att manga då det nämns sammankopplas med barnpornografi. Jag tycker även som tidigare nämnt att det ligger en problematik i att svaret inte är direkt kopplat till frågan, men jag kan också se kopplingen utifrån den debatt som förts i Sverige under det senaste året och att det är först i de fall då mangan klassas som barnpornografi som det innebär en risk för någon form av problem för den som onanerar till den.

Att ge sig på Jacobsson som person anser jag är problematiskt. Jacobsson arbetar på en redaktion där arbetet sker i samspel med hans kollegor. I det att Ligga med P3 senare publicerar ett förtydligande kring frågan på sin hemsida ligger en vilja att göra svaret tydligare. Det tycker jag bör uppmärksammas, den omfattningen av arbete kring sexualitet som redaktionen Ligga med P3 producerat under de senaste månaderna är imponerande och det skulle vara märkligt om det aldrig kom något som behövde förtydligas. Hade det varit så att redaktionen konsekvent brast i sitt arbete och förmedlade en stigmatiserande och dömande syn på sexualitet så hade jag kanske haft problem med Jacobssons svar. Nu har jag, efter att ha följt mer av deras arbete än just denna frågan och svaret, inte den uppfattningen och anser därför att häxjakten på Robert Jacobsson som person är obehaglig och oproduktiv. För istället en öppen diskussion på ett högre plan kring normalitet och sexualitet och varför vi fortfarande känner behovet att veta

om vi är normala.

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om Alexander Bard, Ligga med P3, manga, normalitet, onani, Robert Jacobsson, sex

Lust & last – art is seduction

June 1st, 2011 § 0 comments § permalink

Lars Nilsson, He was an ass man, I guess

Redan tidigare har jag varit inne på diskussionen kring vad som är erotik, erotisk konst och vad som  är pornografi. Frågan är intressant och inte helt enkel att besvara eftersom det finns en mängd aspekter som styr. Vad innebär verket för betraktaren? Vad innebär det för konstnären? Vad gör betraktaren då denne iakttar? I vilken kontext visas verket? Dagen efter årsmötet för Svensk förening för sexologi går jag, likt flera av de andra deltagarna på mötet, på Nationalmuseum och ser utställningen Lust & last.

I anslutning till Jesper Justs verk  A fine romance där en ung man dansar pole dance för sin partner, vars njutning stiger i takt med att filmen fortskrider, så presenteras Susan Sontags citat “Art is seduction”. Fortsättningen på citatet “not rape” är bortklippt och citatet används i en fundering kring just vad som är pornografi och vad som är konst. I diskussionen fokuseras på en delaktighet och ett medgivande från betraktaren, att syftet med konsten är att spela på den estetiska föreställningsförmågan och inte som pornografin, att väcka lust. Att citatet förekommer i samband med Justs installation är intressant eftersom rummet bjuder på en känsla av att kliva in i någon annans intimitet och den erotiska spänningen stegras under den tid som verket varar. Vi står trångt och de flesta stannar enbart några minuter i rummet.

Justine i Melancholia

Det ligger dock en problematik i de verk som utställningen Lust & last bjuder på, en problematik som dras till sin spets i Malin Hedlin Hayden och Jessica Sjöholm Skrubbes kommentar till utställningen, Patriarkalt och misslyckat. Blicken som granskar verken granskar främst avklädda kvinnokroppar och den blicken blir inte sällan exploaterande.

Detta lyfts dock i ett verk av Lars Nilsson, Vid mitten av min levnadsbana fann jag mig i en mörk skog, där betraktaren i texten till verket konfronteras med sin egen blick på kvinnan som onanerar i en skogsglänta. Bilderna som förmedlas är för övrigt slående lika en av scenerna i filmen Melancholia, där Justine naken vilar på en klippa. Här får vi konfronteras med vår blick och sättet som vi iakttar, kvinnan beskrivs i bildtexten som trygg och skyddad, och istället är det vårt voyeuristiska sätt som är i skottlinjen. Här är det betraktaren som blir ansvarig för om verket blir pornografiskt eller inte och de flesta hanterar det ansvaret med att vända bort blicken. Hur den handlingen kan sägas definiera verket är intressant för en fortsatt diskussion.

Läs även andra bloggares åsikter om erotisk konst, genus, Jesper Just, Lars Nilsson, Lust & last, Nationalmuseum, pornografi

Black Swan – Till det som är vackert

March 9th, 2011 § 2 comments § permalink

Samuel Fröler och Alicia Vikander i Till det som är vackert

Precis innan ridån går upp, reklamen ska virvla förbi och filmen Black Swan ska möta oss på bioduken så berättar jag för min vän om en film jag såg dagen innan. Jag berättar om den unga kvinnan i Till det som är vackert och förklarar att jag tror att det är en mycket bra skildring av en samtida kvinnoroll. Jag minns hur jag hört tidigare under min studietid att kvinnorollen ges epitet som varm, omhändertagande och mjuk. De unga kvinnor, Katarina och Nina, som jag möter på filmduken inom loppet av två dagar är kontrollerande, destruktiva och skarpa.

Vincent Cassel och Natalie Portman i Black Swan

Katarina har gått ur Facebook, börjat lyssna på Mozart och klar sig i säckiga urtvättade t-shirts. Hon längtar efter renhet. Nina är kontrollerande ut i tåspetsarna, i sitt psykotiska tillstånd slits hon mellan måstet att släppa för att bli liderlig, sexuell och kontrollen hon håller för att få sin perfektionism. Katarina och Nina möter varsin äldre man. Dessa män får på vissa sätt personifiera den press som det västerländska samhällsklimatet förmedlar. De unga kvinnorna  måste lyckas vara perfekta, balansera kontrollerat på finkulturell mark och leverera sexuell frigjordhet.

Inom psykiatrin finns kontrollen. Det förmedlas – för att få kontroll måste du släppa kontroll. Tvångssyndrom, anorexi och bulimi. Medvetanden så pressade av perfektionism att de sparkar bakut och skapar en psykotisk frizon. Allt finner vi i Black Swan och Till det som är vackert. Hur gör vi när arbetet som sker i behandling går tvärt emot den kulturella press som finns i vardagen?

Jag frågar mig; vad finns det för behandlingsmetoder för kultur?

Här skriver Tanja tänkvärt om rätt snygg och fel snygg.

Här skriver Isabelle om skapande av ideal.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , .

Frida Kahlo – sexualitet

May 11th, 2010 § 2 comments § permalink

Vi går och ser Frida Kahlo RetrospektiveMartin Gropius Bau i Berlin. Utställningen är välbesökt, kön tar två timmar. Muséet har lånat ihop många av Kahlos verk från muséer över hela världen och i de starkt färgade rummen, ockra, rött, solgult, hänger tavlorna skisserna och teckningarna i teman. Ett rum rymmer de erotiska verken som skildrar Kahlos kärleksliv, delvis med Diego Rivera. I introduktionen till rummet så står det (fritt översatt och återgett) I verken kan ni se Frida Kahlos sårbarhet i hennes mans otrohet. Både Frida och hennes make hade ett antal relationer utanför äktenskapet.


Texterna med tolkningar av verken fortsätter i samma stil, de slits mellan att skildra Frida Kahlo som ett offer för sin mans flera sexuella relationer, hans hot inför skilsmässa, och en helt annan bild av Frida Kahlo där hon själv är den med många sexuella relationer med både män och kvinnor. För en liten youtube-film som skildrar den andra, The real Frida Kahlo.

De litterära tolkningarna av verken förmår inte skildra människan i den dubbelhet som hon ofta uppträder i, kanske är hon både förövaren och offret i sina relationer. En av tavlorna föreställer Rivera naken i fosterställning i Kahlos famn, under den står att Kahlo målade den då Rivera hotat henne med skilsmässa.

Frida Kahlo – The Love Embrace of the Universe, the Earth (Mexico), Diego, Me, and Senor Xolotl

En av mina vänner har utbildat sig inom konst och kombinerat den utbildningen med genusvetenskap. Under Frida Kahlo Retrospektive så förstod jag nyttan i en sådan tvärvetenskaplig utbildning. Tolkningarna av Kahlos verk som Martin Gropius Bau bjöd på saknade en medvetenhet om hur kulturella mönster, tidegångar och sexuella script färgar synen på sexualitet. Det gjorde bildtexterna enformiga och inadekvata. Dubbelheten och känslan som konstverken i sig förmedlade, individens upplevelse av Frida Kahlos konst, kraschlandade inför mötet med en snäv modern västerländsk tolkning av kvinnans och mannens sexualitet.

Frida Kahlo – Fruits of the earth
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , .

Lee Miller

January 13th, 2010 § 0 comments § permalink

En annan julklapp jag fick är en bok om den surrealistiska fotografen Lee Miller från USA. Lee Miller föddes vid namn Elisabeth 1907 och hennes fotografier känns än idag väldigt moderna. Miller arbetade till en början som fotomodell och jag tycker att det är intressant hur hon vänder kameran från sig mot omvärlden. Till en början för arbete med mode, men även för att hylla erotiken och kvinnokroppen samt i slutet snarare som samhällsskildrare, i arbete med dokumentation av andra världskriget. Jag funderar lite över fler kvinnor som gjort som Miller, banat sin väg in bland fotograferna med ett vackert yttre, men omvandlat sin roll från objekt till subjekt med hjälp av sin talang.

Miller våldtogs som 7-åring och blev smittad av gonorré. Eftersom inget botemedel fanns så blev frukten av våldtäkten ett utdraget lidande.

Lee Miller skildras som en stark människa, trots de många svåra händelser som hon utsätts för. Jag tycker att det är intressant hur Miller inte tyngs ner av de stora manliga konstnärer som omger henne ex Pablo Picasso, Ray Man, Joan Miró och Max Ernst. Kanske har det att göra med den surrealistiska andan att låna av varandras konstverk och på så sätt utveckla konsten, men det kan givetvis ha att göra med Lees alldeles egna sätt att vara. Hennes utseende är mycket fascinerande och jag tolkar det som att hon genom sitt liv inte räds att utnyttja det till sin fördel. Det finns inte i Millers liv någon dikotomi mellan utseende och talang, den dikotomi som vi ofta möter i vår tid.

Lee Miller beskrivs på ett flertal ställen i texten som ”extremt promiskuös”. Jag funderar på om det inte är lite missvisande, samtidigt skriver författaren om hur det sexuella klimatet bland surrealisterna beskrivas som en tidig sexuell frigörelse och på ett flertal ställen talas om ”l’amour fou” den galna kärleken, eller den fria kärleken som det översatts till. Kanske är då det kanske inte Miller som ska beskrivas som promiskuös utan snarare tidsandan som sexuellt liberal, visserligen så kan kanske samhällsandan tillskrivas individen och då blir Miller en symbol för den. Ett annat exempel där åsikter och värderingar vävs samman med Millers verk i hennes egenskap av kvinna är detta foto föreställande ett avlägsnat bröst som Miller fick behålla efter att ha dokumenterat en operation. Författaren tolkar det som en feministisk symbolism då hon fotograferar bröstet på en tallrik med en kniv och gaffel , men jag tror att det lika gärna kan handla om en fascination av människokroppen, levande vävnad, absurditeten i placeringen av bröstet etc, men det är givetvis min personliga tolkning.

Till skillnad från exempelvis Marie Kröyer som slutar måla när hon gifter sig så skapar Miller parallellt med sina män. Det kan dock även ha att göra med att hon inte blir gravid förrän relativt sent i historien, som jag tolkat det så innebar ett barn att livet ändrades fundamentalt för kvinnorna under den här tiden. Så länge som de inte var mödrar så gällde andra regler, mer lika männens. Då fanns utrymme att vara kreativa och excentriska. Vid födseln av ett barn ändrades förutsättningarna betydligt.

Utvecklingen i fotografiet och dess objekt är som jag ser det till en början modebilder, det fortsätter med erotiska bilder för att sedan glida över i krigsskildringar. Det är intressant hur Miller väver samman modevärlden och kriget i ett flertal bilder.

Miller var en av få kvinnor som arbetade med att dokumentera kriget, på den här bilden sitter hon i Hitlers badkar i München. Det är efter krigsslutet och leran på hennes skor är från Dachau. Hitler skjuter inte mycket senare sig och Eva Braun. Jag tycker att fotografiet är ett bra exempel på hur Miller som jag skrev i början själv använder sin kropp i konsten.

Boken heter Lee Miller och är utgiven av Mjellby konstmuseum i samband med deras utställning av Millers bilder. I deras shop på nätet kan man beställa den.

Läs även andra bloggares åsikter om Lee Miller

Trashiga bröst?

January 7th, 2010 § 4 comments § permalink

Foto: Yu Tsai

Ebba von Sydow uppmärksammade i mitten av december en diskussion gällande Lindsey Lohans nya nakenbilder i tidningen Muse. Tydligen har debatten gått varm på modebloggarna, är det nyskapande och heta bilder eller trashigt och sunkigt? Von Sydow frågar vem som får vara naken.

Von Sydow ställer Lohans bilder mot liknande bilder föreställande Kate Moss och Caroline Winberg, bilder som är minst lika nakna. Varför är då några av bilderna trashiga och de andra heta? Jag skulle vilja dra en parallell till Hollywoodfruarna. Vissa är accepterade, andra inte. Elin och Anna. Fina flickor och dåliga? Har Lohans trashiga nakenhet mer med hennes rykte att göra än det faktum att hon visar brösten?

Foto: Yu Tsai

I andra sammanhang i Sverige blir bara bröst politiska. Är nakna bröst bara ok om de är politiskt laddade inte sexuellt? Är det någon skillnad i hur de nakna brösten ser ut, hur socialt accepterade de är? Är silikonbröst för evigt dömda eftersom de är modifierade?

Carolina Gynning med konstnärliga bröst?

Har vissa kvinnor levt på ett sätt om omöjliggör att de blir konstnärliga? Hade bilderna varit mer ok om Lohan haft små bröst och varit mörkhårig med lugg?

Jag frågar mig också om det inte är möjligt att se Lohans bilder som ett uttryck för en utåtlevande sexualitet och om de sexuella brösten inte kan vara minst lika politiska om de asexuella?

Läs även andra bloggares åsikter om Bara Bröst, bröst, Carolina Gynning, Caroline Winberg, Ebba von Sydow, Kate Moss, Linsey Lohan

Erotik eller pornografi?

December 12th, 2009 § 1 comment § permalink

Lånad från Colorful Porn som i sin tur lånar från någon annan.

Jag hittar sidan Colorful Porn och känner att jag måste dela med mig av den till er. Jag tänker inte göra det utan att väcka lite funderingar. Till att börja med funderar jag på vad som är pornografi och vad som är erotik och varför vi delar upp det. Kan det vara så att gränserna är så pass flytande att uppdelningen endast fyller en funktion i att den berättigar ett visst mått av nakenhet i konsten? Själva rubricerar sig sidan som Porn och vissa skulle mena att det är den på grund av de intima studier i fittor som vi hittar där. Blir det lättare porr om det är fotografier? That Hipster Porn är en  annan sida som gör “finare” kultur av pornografi.

Tema för Colorful Porn är bl a olika sorters könsbehåring. Vi hittar allt från ordentliga buskar till helvaxat. Är det så att detta är den snygga porren som många efterlyser i diskussioner? Är vi mogna att ta till oss den då? Det är också en fråga om makt, om roller, men kanske också om skönhet. När tonårstjejer springer till ungdomsmottagningen för att diskutera skönhetsoperationer som innebär förminskning av de inre blygdläpparna så kanske bilder som de här fyller en funktion. För det är många olika sorters fittor som vi får se.

Men det är bara kvinnor. Var är männen? Framför eller bakom kameran? Är kvinnokroppen mer fascinerande än manskroppen?

Under en kurs i sexualitetens idéhistoria fick vi ta del av pornografins historia. Bilderna från pornografins födelse ses idag som lite kitsch, men många är minst lika grova som modern pornografi, skillnaden kanske ligger i att de är tecknade. Det är också ofta fler nakna män i bilderna än kvinnor.

Genren pornografi föds i Italien under 1500-1600-talet. Pornografisk litteratur börjar säljas med eller utan bilder. Mellan dess födelse på 1500-talet till 1800 användes pornografi för att kritisera religion eller med politiska syften (Hunt). Berättelserna är fiktiva, metaforiska och blir med tiden mer och mer beskrivande. Det är ofta en kvinnlig berättare, men en manlig författare. Kvinnan som berättar är ofta en nunna eller en prostituerad och berättelserna är skrivna av och för män. Denna porr utvecklas sedan under upplysningen. Marquis de Sade’s tankar om människan som utbytbar, om människokroppen som materia utan själ färgar pornografin.

Politiska smädesskrifter som kallas Libelles (ärekränkande) talar ofta om ex despoti (korruption av regeringen). Skrifterna går in för att kritisera den genom att förlöjliga den sexuellt. Texterna har ofta ett voyeristiskt perspektiv, någon ser någonting som de inte borde ha sett, exempelvis en kyrkans man eller högt uppsatt politiker blir iakttagen i en förlöjligande sexuell situation. Vanliga teman är sodomi, incest, orgier och impotens. Dessa skrifter kommer samtidigt som tryckkonsten utvecklas och på så sätt så blir de en del av den moderna litteraturen. Genom de pornografiska skrifterna som skulle kunna anses vara löjliga och korkade vid första anblick så kunde författarna dela med sig av den ovan nämnda kritiken mot kyrkan och politiken.  Ett annat sätt som pornografin kan ses som ett uttryck av moderniteten är dess sätt att använda sig av kroppen för politiska syften. De skrifter som listades som dåliga böcker av Paris polis ex L’Académie des dames & L’Ecole des filles innehöll flitigt politisk pornografi, men även rena politiska pamfletter (Hunt).  Genom att kroppen blir politiserad och antar en politisk dimension så kan den användas för att kritisera regimen och religionen. Denna materialistiska syn på kroppen var typisk för Marquis de Sade. Hans tankar om frihet leder också till en frigörelse från religiösa konventioner.

Vi kan slutligen se hur de pornografiska skrifterna som utvecklas i samtid med tryckkonsten sedan leder över till skapandet av romanen (Hunt). Pornografin får spela en nyckelroll i skapandet av den moderna litteraturen. Hur rollen ser ut är långt ifrån klarlagt, men undersöks än idag.

Vi kan också fråga oss om vår moderna pornografi innehåller någon  form av samhällskritik? Kanske är det så att där vi förr motiverade pornografi med politiska skäl finns idag konsten och kulturen. Det är också intressant hur pornografin går från att vara en modernitet och politisk till att vara lite muggigt och politiskt inkorrekt. Inom populärkultur och design börjar det dock komma ett pornografiskt bildspråk som ses som helt ok. Problem blir det kanske när man drar all porr över en kam. För kanske är porr precis som sex väldigt mångfacetterat. Finns det överhuvudtaget någon anledning att problematisera pornografi eller ska vi bara se den som en källa till sexuell njutning?

Porr som forskningsobjekt skriver Mariah Larsson om. Jag och en vän som läser en kurs i Judisk humor diskuterade när man kan skämta om saker, hur lång tid det ska gå efter en hemsk händelse innan den blir accepterad att skämta om. Ungefär som att det kanske skulle kännas ok att skämta om Stockholms blodbad, men inte förintelsen. Kanske är det samma sak med pornografi, ju äldre den är, desto mer rumsren blir den, trots att det är exakt samma sexuella handlingar som skildras.

Läs även andra bloggares åsikter om Colorful Porn, erotik, libelles, Marquis de Sade, pornografi, porr

Toaklotter från Psykologiska Institutionen i Lund

November 29th, 2009 § 2 comments § permalink

Jag skrev den här texten om sexuell orientering, tycks den lite snäv så tänkte jag dela med mig av lite toaklotter från Psykologiska Institutionen i Lund. Affischen kommer från några som kallar sig GOS, Genus och sexualitet, resten står studenter för. Den breddar onekligen begreppet sexualitet.

Läs även andra bloggares åsikter om Lunds Universitet, psykologi, sexualitet

Sexualitet i foto del 1

November 1st, 2009 § 0 comments § permalink

Foto: Jacob Holdt

Idag har jag varit och sett Jacob Holdts utställning TRO, HÅB OG KÆRLIGHED på Louisiana, den finns kvar till den 7 februari. I hans fotografier är sexualitet ett centralt ämne och det är fascinerande hur Holdt fått till tillträde till väldigt intima möten. I filmen som visas i källaren om Holdts arbete så berättar han själv om hur han använt sin egen sexualitet för att närma sig människorna som han skildrat. Genom att själv bli delaktig genom sexuella möten med män och kvinnor så har han kunnat skildra deras sexualitet. Holdts bilder framkallar aldrig den där obehagliga känslan som ibland infinner sig när man möter konst som skildrar väldigt utsatta människor, jag tror att en av förklaringarna är hur han först tar bilderna efter att ha blivit en del av sammanhanget där de är tagna. Jacob står inte utanför som fotografen och iakttar, han interagerar och tar bilder i samband med det.

I mitt första inlägg här så nämnde jag Anna Anka och hur hon med hjälp av sin sexualitet fått tillgång till ekonomiska förutsättningar som hon inte ens visste fanns under sin uppväxt i Bjuv. När hon berättar om kravet att ställa upp med en avsugning varje morgon för att få lov att stanna som lyxhustru så visar hon på en medvetenhet om det utbytet. Själv har jag upplevt liknande scenarion i Paris där vi som väldigt fattiga studenter på grund av att vi var vackra unga kvinnor fick tillträde till världar som var omöjliga att föreställa sig från de sunkiga ettorna som vi bodde i. Då räckte det med att vi bara fanns bredvid männen på klubbarna som ett löfte om vad som skulle kunna hända sexuellt med oss, ingen krävde några egentliga tjänster. Vi drack champagne för stora summor pengar och gick småberusade hem till ettorna igen. För några timmar fick vi tillträde till något som vi egentligen inte hade tillgång till. På ett sätt blir Holdts resa mer intressant eftersom det rör sig i motsatt riktning, han utsätter sig för de övergrepp som människorna som han fotograferar och gör en resa neråt i motsats till uppåt för champagneflickor och hollywoodfruar. Fast det är är relativt, hur högt befinner sig egentligen hollywoodfrun som suger kuk 365 mornar om året eller flickorna som snackar med tråkiga blasérika män? Gemensamt för oss alla är mötena och erfarenheterna.

Läs även andra bloggares åsikter om Anna Anka, fotografi, hollywoodfruar, Jacob Holdt, Louisiana, Paris, TRO HÅB OG KÆRLIGHED

Where Am I?

You are currently browsing the Konst category at Saga om Sexologi.

  • Twingly BlogRank
  • Twingly Blog Search ShowBlog=NO blog:http://www.sagasexologi.se/ sort:inlinks Most linked posts