Déjà vu et lu – med sexologiska sinnen

May 24th, 2011 § 0 comments § permalink

Den senaste tiden har jag fascinerats av känslan som infinner sig när jag läser om en bok eller ser en film på nytt, efter det att min referensvärld förändrats.

Den första filmen jag såg gång på gång var Lasse Hallströms Mitt liv som hund och fast jag lärde mig samtliga repliker utantill så fann jag ofta en känsla eller stämning som jag inte lagt märke till tidigare. Den bok som jag läst om flest gånger är Joyce Carol Oates Blonde, detta delvis på grund av en nästintill osund fascination för Marilyn Monroe som 17-18-åring.

Då jag för några veckor sedan läste om Per Hagmans Pool insåg jag hur mycket min världssyn har färgats av mina studier i sexologi. Helt plötsligt hade jag nya begrepp för sexualiteten i boken och den blev synlig för mig. Strypsexet som Hagman skildrar poetiskt och inslagen med prepubertala flickkroppar hade tidigare gått mig förbi. Jag brukade kanske mer läsa det som en dekadent helhet utan att etikettera det sexuella beteendet. Nu hade jag helt plötsligt en terminologi att luta min läsning på.

När jag sedan ser om Sören Kragh Jacobsens Mifune inser jag att jag har blivit riktigt akademiskt skadad. Min svårighet att njuta av filmupplevelsen som förr då jag till en början analyserar den inledande sexscenen och drar paralleller till det kommande gråzonsexet mellan Liva och Kresten. Scenen där Kresten med tom blick sträcker sig efter bilnycklarna och kramar dem krampaktigt medan hans nyblivna fru rider honom skulle om könsrollerna varit ombytta varit ett klart fall för en gråzonsdebatt. När sedan han och Liva har sex på golvet i faderns lantgård så skildrar detta smärtsamt hur stämningen på några få sekunder kan ändras om inte den ofta ordlösa sexuella kommunikationen är lyhörd och närvarande.

Akademin har lyckats i mitt fall, sexologin och psykologin genomsyrar det jag gör och utifrån de ramarna analyserar jag min tillvaro. Kanske kommer detta ändras i takt med att jag blir mer yrkeserfaren. Kanske kan jag om några år läsa om Pool och njuta till fullo av Hagmans dekadenta skildringar utan att tänka i termer av sexologi.

Läs även andra bloggares åsikter om Blonde, dogma, Joyce Carol Oates, Lasse Hallström, Mifune, Mitt liv som hund, Per Hagman, Pool, psykologi, Sexologi, Sören Kragh Jacobsen

Om von Trier & knulla

May 23rd, 2011 § 2 comments § permalink

Vi sitter på en servering och ostronen har precis kommit in. En av Svenska Filminstitutets anställda stannar till för att prata med oss, vi hör honom säga skandal och han ser chockad ut. von Trier har under presskonferensen för filmen Melancholia uttryckt antisemitiska idéer och sympati för Hitler. Premiärfesten sägs vara inställd och det talas om bojkott av filmen. I efterhand tar von Trier tillbaka uttalanden och menar att han var på gott humör och skämtade.

Jag står på Skandinaviska Terrassen och blickar ut över ett publikhav, de svenska bidragen till en av festivalens tävlingar har precis presenterats och en av de unga regissörerna står bredvid mig. Vi talar om Ystad som filmmetropol och han berättar för mig att staden redan under tidigt 1900-tal var en plats för filmbranschen. Helt plötsligt vänder han sig mot mig och säger

–       Du, ska vi inte gå in där inne och knulla

Jag ser hur mitt ansiktsuttryck som under en millisekund gått från glatt konverserande till chock får honom att inse allvaret i situationen

–       Jag skämtade bara, fan förlåt Saga

Skämt som tangerar verkligheten blir mer verkningsfulla. Båda regissörerna försöker regissera tillvaron utifrån en idé, men i tillvaron finns också omvärlden och omvärldens människor är reaktiva. Kanske är målet just reaktionerna, men att regissera den fiktiva världen och regissera den verkliga är två skilda saker. Omvärlden kommer inte följa manus och den ibland subtila skillnaden mellan skämt och allvar är inte alltid självklar.

Den unge regissören blir min vän. I hans manus skulle kommentaren ge mig något att basera min krönika på berättar han för mig efter några dagar. Om omvärlden vill vara vän med von Trier efter uttalanden återstår att se.

Här kan ni se presskonferensen på SVT. Kirsten Dunst fick pris för sin roll i Melancholia, von Trier är dock fortsatt portad..

 

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om Cannes, knulla, Lars von Trier, Melancholia, skämt

Att vara ung kvinna i Cannes – Las Palmas & erotisk konstfilm

May 23rd, 2011 § 0 comments § permalink

Planet glider in över de glittrande städerna på Rivieran, Cannes identifieras genom yachterna som ligger som eldflugor kring hamnen. Timmen är sen och Nice flygplats bjuder inte på många resenärer, det tyska flygbolagets plan är halvtomt och jag har en lätt panik i det att jag måste hitta någon att dela taxi till Cannes med. Jag vänder mig t