Ett “maybe attending” till kärleken

April 28th, 2013 § 4 comments § permalink

51120121316route

Jag är på middag med några vänner. Två av fyra har krossade hjärtan och vi diskuterar relationer och kärleken. En av vännerna utbrister

“Ja, men vissa förhåller sig ju precis likadant till relationer som de gör till nyårsevent på Facebook. Först svarar de inte på lång, lång tid, sedan kan de sträcka sig till att trycka ett “maybe attending” för att försäkra sig att de slipper ifrån åtagandet att gå på festen om de skulle hitta någon annan, roligare fest. Till slut har det inte dykt upp någon roligare fest och de får krypa till korset och ändå gå på festen”

Hans kommentar får mig att fundera över ett sådant förhållningssätt till livet, relationer och kärleken. Jag gissar att personerna med ett kroniskt “maybe attending” får exakt samma chanser till romanser, relationer och sex som andra. Skillnaden blir kanske snarare de chanser som de missar i sin tvekan och i känslan av otillfredsställelse i att inte göra några egna val. För när du står på den där nyårsfesten som du aldrig tryckt attending till så undrar du om det fanns någon annan, roligare fest att gå på. Som du missar genom att vara där du är just nu. Istället för att fatta det medvetna valet och ta ansvar för det så skapar du själv en osäkerhet och grämer du dig över något som du kanske missade.

Nätdejting tror jag är en arena där den här problematiken är stor. Vi överväldigas av alla valmöjligheter och som i förlamning  stannar vi kvar, runtklickandes bland profilbilderna på sajten, månad efter månad. För det kan ju hända att vi missar någon som hade varit bättre. Snyggare, mer lyckad och harmonisk.

Så är det kanske också med kärleken och sexet. Att fatta ett medvetet val leder livet i en riktning och då måste vi ta ansvar för den riktningen. Det är läskigt. Att istället vara en “maybe attending” som av slumpen blev “attending” är kortsiktigt skönare. Vi har inte behövt ta ansvar för något val. Frågan är dock hur livet blir på lång sikt och vilka möjligheter vi upplever att vi har.

Precis innan jag somnar i min säng den natten så funderar jag över hur jag försöker förhålla mig till livet. Jag konstaterar med ett litet leende att det är jag som är personen som bjuder in till nyårsfesten, så lever jag.

Läs även andra bloggares åsikter om Facebook, kärlek, relationer, sex, val

Every Breath You Take

April 25th, 2013 § 0 comments § permalink

helmut-newton-e1333101534437

Stalking, eller stalkning som är termen på svenska, är ett ämne som jag kom i kontakt med i veckan genom ett föredrag av forskaren Susanne Strand. Enligt Strand är det svårt att definiera var gränserna för stalkning går eftersom det är personen som blir utsatt för stalkning som definierar detta. För någon annan hade kanske det där meddelandet eller telefonsamtalet inte varit något konstigt. Det är till och med möjligt att telefonsamtalet för några veckor sedan inte ens hade varit konstigt för personen som nu känner att det är stalkning.

Strand berättar att det främst är kvinnor som blir utsatta och en vanlig grupp av stalkers är ex-partners. När det handlar om kvinnor som stalkar så stalkar de i större utsträckning sin ex-partners nya partner (i heterosexuella relationer, en kvinna).  Det kan handla om sms, samtal, e-post eller lappar. Vissa beställer hem paket till den som de stalkar – helt plötsligt får du nya utemöbler levererade en gång i veckan. Internet har skapat nya arenor för stalkning. Det är otroligt lätt att hitta information om människor, att skicka meddelanden och likes genom sociala medier och att ta reda på var personen bor och arbetar.

Jag tänker åter på det där med ex-partners. De flesta känner igen den förälskade personens vansinne, hela tillvaron domineras av den där fantastiska personen som du nyss träffat och vissa har till och med beskrivit förälskelsen som en psykos. Så kan också uppbrottet vara. Personen som under lång tid har varit vår vardag är plötsligt borta. Vi får inte längre lov att skicka det där spontana meddelandet, eller berätta om det där som hände på jobbet. En möjlig kontaktväg till omvärlden plockas bort. Att känna det där starka behovet att kontakta sin ex-partner är något som jag tror att många kan identifiera sig med – att det sedan går så långt att personen känner sig hotad är en annan sak, tänker vi. För kanske är det inte så konstigt att beteendet utvecklas till stalkning. Ibland har vi människor svårt att förstå att hur vi agerar påverkar andra annorlunda än det påverkar oss själva. Vi får själva en positiv boost av att skicka det där fina meddelandet till vår ex-partner medan ex-partnern känner ett starkt obehag. Vi skickar några till, för det kändes så bra, just då. Stalkern är född. Vi har aldrig själva upplevt vårt handlande som obehagligt, för det är det ju inte, för oss.

Susanne Strand ger exemplet med låten Every Breath You Take av Police. Tänk er känslan att få en sån låt tillägnad er, varje gång ni hör den på radion Every step you take, every move you make – I’ll be watching you. Är det den totala kärleksförklaringen eller ett solklart fall av mycket sofistikerad stalkning?

Om ni är utsatta för stalkning:

Kontakta polisen och rapportera det som hänt er -114 14

Kontakta kvinnojour

Kvinnofridslinjen: 020-50 50 50

Mansjouren, finns lokala sådana runt om i Sverige

Dokumentera det som du blivit utsatt för, spara mejl och sms, finns det vittnen, bilder, meddelanden på telefonsvarare

Konfrontera absolut inte den som stalkar, vänd dig till polisen, de kan och vill göra mycket för att hjälpa dig.

Läs även andra bloggares åsikter om förälskelse, kärlek, Police, relationer, stalking, stalkning

Ofrivillig sexuell upphetsning & orgasm vid sexuella övergrepp

April 21st, 2013 § 8 comments § permalink

tumblr_mgyr6sU0k91r096l7o1_1280

Det här kommer nog vara den svåraste och den viktigaste bloggposten jag skrivit. Genom Suzann Larsdotter fick jag tag på en artikel om ett ämne som jag tycker är otroligt viktigt att lyfta. Artikeln handlar om ofrivillig sexuell upphetsning och orgasm vid sexuella övergrepp. Jag har inte kunnat släppa tanken på att blogga om den sedan dess. Samtidigt tycker jag att det är ett komplicerat ämne att närma sig eftersom det känns som en utmaning att formulera mig utan att några missförstånd uppstår.

Kunskapen om vad som kan ske i kroppen i samband med sexuella övergrepp är viktig, viktig för alla de som någon gång haft sex mot sin vilja och som brottas med de upplevelserna och inte får ihop sina fysiska upplevelser, tankar och känslor.

Egentligen börjar mitt intresse för sexuella övergrepp och kroppens automatiska sexuella funktion långt tidigare, under kursen Hälsa och välbefinnande på Lunds Universitet. Vår föreläsare berättade då om hur kroppen, i samband med sexuella övergrepp, genom den rent fysiska retning som ofrivilligt sex kan innebära kunde svara med en respons som liknar den som vi kan uppleva när vi blir upphetsade och kåta vid frivillig sex. Den responsen, att exempelvis bli våt eller hård, har ingenting att göra med att personen skulle vilja egentligen att göra, utan kommer som sagt enbart av den fysiska retningen. Precis som det är möjligt att känna sig psykiskt upphetsad utan att vara fysiskt upphetsad så är motsatsen också möjligt, dvs det går att vara fysiskt upphetsad utan att vara psykiskt upphetsad.

När jag senare läste artikeln Sexual arousal and orgasm in subjects who experience forcedor non-consensual sexual stimulation kände jag att den kunskap kring nervsystemet och sexuell upphetsning som min föreläsare hade förmedlat djupnade ännu mer. Att kroppen också kunde reagera på fler sätt kändes rimligt, också med orgasm. Jag blev tipsad om en tråd på Reddit, en IAMA (I am a…) av en terapeut som arbetar med traumabearbetning vid sexuella övergrepp. I tråden svarar hen på frågor om just att få orgasm i samband med sexuella övergrepp. Terapeuten gör en liknelse till när någon blir kittlad, tycker att det är obehagligt och ändå skrattar. Det fysiska uttrycket behöver inte motsvara den psykiska upplevelsen. Utifrån det jag läser så ökar min förståelse för de svåra känslor och tankar som kan uppkomma hos personer som blivit utsatta för sexuella övergrepp. När upplevelserna inte stämmer överens till fullo med de normer som vi har kring sexuella övergrepp så kan jag förstå att verkligheten bli svår att pussla ihop. Ofta är personerna ensamma i sina upplevelser och tankar. Det kan vara svårt att öppna sig om tankarna för andra och på så sätt få kunskap som skulle öka förmågan att förklara sin upplevelse av den egna kroppens reaktioner.

Varför är detta då viktigt? Finns det risker med att prata om det här? Terapeuten på Reddit uttrycker viss oro att behöva vittna i rättegångar – till den som begår övergreppens försvar. I Reddittråden så läser jag också att terapeuter inte gärna talar om ofrivillig sexuell upphetsning och orgasm vid våldtäkt eftersom det sägs uppmuntra bilden av att personen som blir utsatt för våldtäkt njuter av det. Det skulle vara otroligt olyckligt om den här kunskapen om kroppen användes för att försvara sexuella övergrepp, därför funderade jag länge innan jag skrev om det här.

Min tanke kring ofrivillig sexuell upphetsning och orgasm i samband med sexuella övergrepp blir ändå, utifrån att den erfarenhet som jag har av att ha arbetat med personer utsatta för övergrepp och sexuellt våld, att vi måste förmedla den här kunskapen för att minska lidande. Jag har mött de som blivit utsatta för sexuella övergrepp, deras skuld, skam, ångest och smärta. Jag tror att det sista som dessa personer behöver är att undanhållas något som kan hjälpa dem att förklara sin upplevelse av den egna kroppens reaktioner. Att lyfta skam och skuld kring upplevelserna är enligt mig en av de viktigaste delarna i arbetet med personer som blivit utsatta för sexuella övergrepp. Det finns också exempel på förövare som använder den fysiska responsen, hos den som de begår övergrepp mot, som försvar för sina handlingar – du blev ju våt, jag vet att du ville. Detta kan bli en del i traumat som kan vara otroligt svår att tala om då personen sedan bestämmer sig för att berätta vad de varit med om, ännu en del som gör att en felaktigt anklagar sig själv för de övergrepp som en blivit utsatt för. För att minska skam och skuld hos de som blivit utsatt för övergrepp behövs kunskap. Hur kroppen fungerar, nervsystemet, psyket, viljan och komplexiteten i det som är sexualitet.

I samband med sexuella övergrepp så är det, på grund av kroppens fysiska funktion, möjligt att kroppen visar tecken på sexuell upphetsning, som att bli våt eller hård, och ibland också orgasm, dessa fysiska responser sker automatiskt och betyder absolut inte att du ger ett samtycke till sex. 

Reddittråden där en terapeut svarar på frågor kring sexuell upphetsning och orgasm i samband med sexuella övergrepp finns här.

Den vetenskapliga artikel som Suzann tipsade mig om kan ni läsa här.

Läs även andra bloggares åsikter om Lunds Universitet, orgasm, sexuella övergrepp, terapi, våldtäkt

Mera än IKEA-soffans tystnad

April 17th, 2013 § 0 comments § permalink

Bild från weheartit.com .

I vintras var jag på en föreläsning om parterapimetoden IBCT (Integrative Behavioral Couple Therapy) på Psykologpartners. Ola Jameson talade om kärlek som beteende och användning av KBT vid relationsproblem. Jameson beskriver att problemet med samlevnadsproblematik är stort i Sverige och det korrelerar med flera andra tillstånd som ångest, depression och hjärt- och kärlsjukdomar. Samlevnadsproblem har av vissa beskrivits som ett folkhälsoproblem. Vid ett tillfälle under dagen så beskrev Jameson den destruktiva process som personer i nära relationer kan hamna i som en depression.

En del i detta var att personerna i relationen minskade sin beteenderepertoar. Det innebär i praktiken att de slutade att göra aktiva saker tillsammans. Jag har pratat om det här med flera av mina vänner som levt i nära relationer och de beskriver ett händelseförlopp där parterna sitter allt mer i soffan, vid sina datorer eller tittandes på TV-serier. Att inte längre göra aktiva saker tillsammans kan leda till att positiva element i förhållandet minskar. Vi skapar en bild av “myset” – ett mys är i verkligheten ganska passivt och kontaktlöst. Kanske har vi efter en tid skapat en situation där ett nytt avsnitt av Mad Men skapar mer upphetsning än tanken på personen/personerna som du valt att dela ditt liv med.

Om personerna hade umgåtts med sina vänner, tränat eller gjort något annat aktivt projekt tillsammans så hade det kunnat ge positiva konsekvenser som att se olika sidor av varandra, få igång produktion av härliga signalsubstanser och skapa fler positiva relationer. När jag arbetar med deprimerade patienter så finns det ofta en tanke om att få vila bort sin nedstämdhet, hos paren tänker jag att det handlar om en tanke om att mysa sig till en varm och nära relation. Personen vill helst ägna sig åt det som vi kallar passiva aktiviteter, som att se på film, sova, eller sitta vid sin dator på Facebook. Det blir också ofta svårare och svårare att ta steget och göra en aktiv aktivitet. När jag arbetar med dessa patienter så arbetar jag med beteendeaktivering. Genom det kan personen hitta tillbaka till saker som innan brukade fylla livet med glädje. Till en början är det ofta motigt. Känns konstlat. Vi planerar in fler och fler aktiviteter – efter relativt kort tid brukar förändringen börja synas. Personen börjar leva. Blir piggare och gladare, vårdar sina relationer och vågar allt oftare kliva ur sin trygghetszon. Min råd till personer i deprimerade relationer är att skapa er egen beteendeaktivering – vänd blicken från skärmen mot den/de du älskar och gör något tillsammans som får er att se varandra och verkligen se varandra.

Läs även andra bloggares åsikter om depression, IBCT, kärlek, Ola Jameson, Psykologpartners, relationer

Sexualitet på psykologprogrammet

April 15th, 2013 § 0 comments § permalink

IMG_6258

För några veckor sedan kontaktade lektor Ingela Steij Stålbrand mig och frågade om jag ville komma och svara på frågor om sexualitet, bloggande och sexologi på psykologprogrammet vid Lunds Universitet tillsammans med Charlotte Rudenstam. Ingela, som jag träffade första gången när jag själv läste på psykologiska institutionen i Lund, har ett starkt engagemang i sexologi och psykologi och gör ett stort och viktigt arbete när hon lyfter dessa frågor bland psykologstudenterna.

Studenterna hade en mängd frågor om bland annat porr, etik, tabun, terapeutiska relationer och poly. Frågorna täckte in en mängd områden och jag tyckte att det var särskilt intressant att höra deras funderingar kring sexologi och terapi.

Eftersom jag hade ett helt rum med blivande psykologer framför mig så passade jag på att lyfta ämnet pedofili. Vi som arbetar terapeutiskt med personer med pedofila preferenser måste våga skapa utrymme för dem att tala om sina tankar och känslor i terapi för att förhindra att personerna kanske senare agerar på tankarna och känslorna i form av övergrepp mot barn. Om vi som behandlare kan möta patienter/klienter med dessa frågor på ett tydligt sätt utan att bli rädda så tror jag att vi i framtiden kan förhindra att övergrepp mot barn sker.

IMG_6257

Några av studenternas funderingar

Att arbeta tillsammans med Charlotte var intressant eftersom vi kommer från olika fält när det gäller sexualitetsfrågor, hon som sexabilitycoach och jag med en akademisk syn på ämnet. Vad som slog mig i samtalen var dock att vi delade en grundsyn på sexualitet kring exempelvis normer och problematiken med skuld och skam. Väldigt spännande samarbete!

Preventell heter en hjälplinje vid oönskad sexualitet. Dit kan du ringa om du känner att du tappat kontrollen över din sexualitet, oroar dig över den och/eller är rädd för att göra andra eller dig själv illa.

Läs även andra bloggares åsikter om Lunds Universitet, pedofili, Psykologprogrammet, Saga om Sexologi, Sexologi

Vad gör Saga om Sexologi?

April 14th, 2013 § 2 comments § permalink

Jag tänkte att jag skulle bjuda er på en uppdatering av vad jag gör i livet. Just nu sitter jag på ett tåg och kommer imorgon att prata om sexologi och bloggande på psykologprogrammet vid Lunds Universitet. Det ska bli väldigt spännande och känns viktigt eftersom min erfarenhet från exempelvis psykiatrin säger mig att sexologi är ett viktigt ämne att ha med sig i arbetet med patienter/klienter.

Ett annat projekt som ligger mig varmt om hjärtat nu är det lustprojekt som jag och Maria Grudemo El Hayek arbetar på. Något som ni kommer att få läsa mer om inom kort och få ta del av.

I veckan så kom en väldigt viktig rapport som jag kan rekommendera er att läsa. Hiv i Sverige – Kunskaper, attityder och beteenden hos allmänheten 1987–2011 visar enligt mig på vikten av ett pågående samtal om hiv. I rapporten presenteras bland annat en syn på “de andra” som lever med hiv, jag skulle vilja se en attitydförändring där vi kan se att vi alla lever med hiv och måste förhålla oss till det. Att stigmatisera och kriminalisera hivpositiva är skadligt för allas hälsa.

Andra personer som jag inspireras av och ser fram emot framtida samarbeten med är Suzann och Robert.

I maj är det årsmöte för Svensk Förening för Sexologi i Göteborg. Där tror jag på spännande diskussioner om hur det sexologiska fältet kan utvecklas.

 

Where am I?

You are currently viewing the archives for April, 2013 at Saga om Sexologi.

  • Twingly BlogRank
  • Twingly Blog Search ShowBlog=NO blog:http://www.sagasexologi.se/ sort:inlinks Most linked posts