Relationer i virtuella miljöer

March 27th, 2012 § 7 comments

Bilden kommer härifrån

En gång träffade jag en kärlek på en flygplats i Sydfrankrike. Det var natt, försommar och luften så där tung och fuktigt tropisk som den är när man åker utomlands. När vi, jag och mina vänner, utforskar internetdejtandets jaktmarker funderar jag över det där med miljöer, virtuella och fysiska. Föreställningar som finns om vilka som är fina och vilka som är fula, vilket får mig att tänka på Gayle S. Rubins välsignade cirkel. Kanske skulle vi kunna lägga till en tårtbit för internet/inte internet i cirkeln?

Varför det sitter längre in att säga att jag träffat kärleken på en dejtingsajt än på ensydfransk flygplats? Varför tänker jag att miljön där de där första minuterna utspelar sig ska vara avgörande för hur vi kommer att bli? Jag hör talas om människor som mörkar att de träffats på nätet. Som konstruerar romantiska flygplatshistorier för att skriva om sin historia. Jag som älskar internet borde inte ha några problem med det som miljö för romanser. Jag tänker att jag kanske är en generation för tidig. Att det ser annorlunda ut bara några år efter mig, eller tio år kanske. De som fötts in i en digital era. Som lever integrerade med internet på ett annat sätt än vad jag gör.

Fast ändå tänker jag, är det vi som skapar historierna. Här och nu. Kanske i samspel med kontexten, men inte enbart beroende på den. Svek och smärta gör ont även på den vackraste platsen i världen och jag tänker att internet också kan vara min flygplats.

Läs även andra bloggares åsikter om dejting, förälskelse, internet, kärlek, nätdejting, relationer

Tagged , , , , ,

§ 7 Responses to Relationer i virtuella miljöer"

  • Bluesman says:

    Så sant. Been there. Om man upplevt dom där första timmarnas/dagarnas verbala och mentala tsunami, magin i det lilla fyrkantiga textfönstret….när man fattar att man tok-klickar…när man inte kan släppa taget och skippar att sova bara för att man vill byta ännu fler tankar…och ruset när man fattar att man MÅSTE mötas IRL. Glädjen när man gör det och det bara är så…självklart att resten också stämmer. Det slår det mesta som börjat i “den riktiga världen”. Och i mitt fall utvecklades denna – från början helt omöjliga, otänkbara, näst intill förbjudna – högoddsarslump till en av de vackraste och mest långvariga relationer jag haft. Att mörka denna otroliga händelse känns bara fånigt.

    • Saga says:

      Vilka vackra ord om möten på internet. Kanske är det såna beskrivningar som vi behöver läsa lite mer av för att se på möten på nätet på ett annorlunda sätt. Som Marco skriver nedan “Det finns kanske för få historier i litteraturen som berättar om de virtuella möten på virtuella platser som leder till spännande och givande relationer i den fysiska världen.”

  • Effektiv snubbe says:

    Har själv provat fenomenet i någon vecka och det är klart man är tudelad. Man klickar sig snabbt fram, bedömer ens potentiella matchning, och klickar vidare. Man utbyter ibland några mail och sedan ser man till att ses innan man fört dagbok för varandra allt för länge. Fortlöpande klickar man sig förbi profiler som inte matchar vad man tror sig söka, och fortlöpande får man inget svar från någon man fastnat för eller så är man själv den som inte svarar på andras kontaktförsök. Det kan vara härligt med bekräftelsen man får och de trevliga andra man får kontakt med, men det kan också vara svårt att bli ratad och rata andra. Samtidigt så tänker jag att det är exakt samma mekanismer och roller som utspelar sig i vardagen, för att inte tala om på krogen. Man försöker vara attraktiv, men det är inte alla som kan va med alla. På tal om att du, precis som jag säkert också hade haft, har svårt att säga att man träffades på nätet, så tänker jag att det är egentligen inte på nätet man träffats, utan man har träffats där man möts första gången i verkligheten. Egentligen är det inte konstigare än en blind date som din kompis satt upp, det är bara det att här har du själv fått vara med att välja :-) Och sen så har man nog i regel varit med ett tag och fått en del insikt i vad man vill ha, och då kan en profil faktiskt säga en del. Och länkade forskning tyder på att vi gör klokt i att välja efter knoppen också http://www.sydsvenskan.se/inpa-livet/lita-inte-pa-ditt-hjarta Oavsett, stort grattis om du nu träffat någon som du stämt träff med via nätet, även om det inte är 100% klart att så är fallet när man läser din post;-) Tack för intressant läsning!

    • Saga says:

      Tack själv för dina funderingar. De får mig att tänka på vana, vi tränas ju hela livet i förhållningssätt till våra medmänniskor i den fysiska världen. Kanske är det inte så konstigt att relationer på internet väcker tankar och osäkerhet, vi måste ju helt enkelt komma underfund med hur de ska fungera. Spelet som du beskriver i din kommentar finns ju som du säger även på nätet, det ser bara lite annorlunda ut. Artikeln som du länkar tyckte jag vad väldigt spännande, jag tänker att kanske är de mer praktiska överväganden något som vi alltid gjort, men inte pratat så mycket om. Det är liksom finare (kanske på grund av kärleksideologin) att välja partner efter känslan av himlastormande förälskelse.. och om även den kan finnas på nätet blir spännande att se.

  • oroshjärta says:

    Med varje hjärtslag.

  • Marco says:

    När jag läser inlägget väcks fråga: Är vi mitt i ett paradigmskifte kanske? Ett paradigmskifte som handlar om kommunikationskanaler. Vilka är de officiella och de inofficiella? När det kommer till kärlek är den officiella kanske just den lite romantiserade bilden av ett möte på en plats och ju fler hinder i mötet desto mer romantiserar vi bilden av det ultimata mötet. Det finns kanske för få historier i litteraturen som berättar om de virtuella möten på virtuella platser som leder till spännande och givande relationer i den fysiska världen. Det är kanske vi som måste börja författa dem som du själv skriver.

    För att inte tala om enbart virtuella relationer. finns dem och är de lyckade? Slänger man in sex i ämnet så väcks ännu en fråga, Är man polysexuell om man har en fysisk sexuell relation med en person och en virtuell sexuell med en annan?

    • Saga says:

      Det tror jag att vi är, på olika plan. Både i hur relationerna som vi skapar ser ut och var de uppkommer. Jag tycker att det finns något fantastiskt utmanande i hur människor tar sig an nya platser, interagerar med varandra och den rörelse som det skapar. Normer kring vad och hur vi får lov att göra luckras upp. En mycket rolig bok om nätdejting är Du ska vara spännande och varm av Anna Bengtsson, den kan jag varmt rekommendera. http://sagasexologi.se/2010/01/02/en-humoristisk-bok-om-natdejting/. Gällande sex på nätet så skapar det ju en helt ny fråga om definitioner – utöver den om vad sex är som vi diskuterade igår :) en riktig utmaning.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

What's this?

You are currently reading Relationer i virtuella miljöer at Saga om Sexologi.

meta

  • Twingly BlogRank
  • Twingly Blog Search ShowBlog=NO blog:http://www.sagasexologi.se/ sort:inlinks Most linked posts