Kvantifierbar sexighet

January 17th, 2012 § 6 comments § permalink

Vi är tre unga kvinnor som sitter runt ett middagsbord. Över pannacottan börjar vi diskutera kroppar. Våra kroppsformer är olika. De två lite större av oss är överens om att med åren så har vår acceptans och vår känsla för våra kroppar blivit större och snällare. Den av oss som väger mest blir numera enbart öppet kritiserad inom sjukvården. Där de ser på siffrorna om BMI och höjer ett förmanande finger. Den enda av oss som blir öppet kritiserad, av både kända och okända människor över sin vikt, är den som väger minst. En smal kropp är på många sätt allmän egendom. Det är exempelvis tillåtet att säga att den smala kroppen hade sett bättre och sexigare ut med lite mer fett.

När bilden möter mig på Facebook stannar jag upp. Tänker oj, och sedan blir jag bekymrad. Det är min uppfattning att problemet inte ligger i vilken kroppstyp personer har. En av förklaringsmodellerna till ätstörningar är ideal. Kroppsideal. Ideal är det som den här bilden förmedlar, inte frihet i förhållande till kroppen. Under en föreläsning jag en gång var på om ätstörningar talade föreläsaren om hur kroppsuppfattningen hos den som har en ätstörning är skev. Ber du personen att rita upp konturerna av sin kropp så ritar de betydligt större än vad de egentligen är. Det är kanske därför högst otroligt att de smala personerna, om de har någon form av ätstörning i någon form skulle vara hjälpta av att omgivningen påpekar att kurvorna på de tjockare kvinnorna är mer attraktiva. Problemet är egentligen inte huruvida någon är smal eller inte utan den fixering vid och uppfattning av sin vikt som personen har.

Det finns ett sätt att tala om smala kroppar som jag tror är högst problematiskt. En av kommentarerna till bilden lyder så här

I used to have a body like Keira and couldn’t understand why guys would say I was hot. I had hardly any boobs, no hips and bony. I thought I looked gross. I think curves are way more womenly and sexy.

Det talas om den riktiga kvinnan. Den riktiga kvinnokroppen som fanns förr. Att den på det sättet blir ett ideal som skapar ätstörningar blundas det för. För allt skulle lösa sig om kvinnan bara var så där riktig och naturlig.

Då och då går jag in på sidan Kroppsbilder och läser människors upplevelse av sina kroppar. Där om någonstans blir det tydligt för mig att problemen finns där oavsett om det handlar om en kropp som klassas som något för smal eller något för tjock. Genom att inte befinna sig i den där mittengräddfilen av perfekt vikt så blir kroppen egendom åt andra. Den får kommenteras och problematiseras. Den får inte vara ifred. Och allra värst verkar ångesten vara hos de personer med kroppar som befinner sig något under medelvikt.

Det finns inget egenvärde i vikt. Det värdet är något som vi konstruerar genom synen på den friska, den sexiga och den attraktiva kroppen. Jag funderar på vad som är lösningen på det problematiska förhållningssätt som vi skapat till kroppen. Min tanke är att ett av problemen har med omvandlandet av hälsa till siffror att göra. Kanske kan en parallell dras till högt blodtryck, eller högt kolesterolvärde. För många personer är blodtryck något som stiger med åldern, ändå är just högt blodtryck en folksjukdom som vi flitigt medicinerar. Kanske behöver vi bredda upplevelsen av kroppen, upplevelsen av en acceptabel kropp. Istället för att på ett nästan matematiskt sätt förhålla kroppar mot varandra kanske vi ska se till individens upplevelse av sin kropp och upplevelsen av hälsa.

Vad som stör mig ytterligare med bilden är att den ger en illusion om förändring. Att vi gått från en punkt till en annan mycket värre. Egentligen kanske ytterst lite förändrats, vi värderar fortfarande människor utifrån kroppar. Personerna på bilden kunde lika gärna varit män. De är lika utsatta i skapandet av den friska önskvärda kroppen. Kroppens utrymme i vår kultur är både för stort och för litet. Det är för stort i den betydelse som vi tillskriver vikt och kroppsform och det är för litet i det utrymme som finns för variationer.

Frågan

When did this become hotter than this?

ställs när vi egentligen kanske har mer nytta av att fråga oss när vi ska sluta skapa ångest kring våra kroppar, ätstörningar och den där känslan av att aldrig vara riktigt nöjd oavsett hur mycket eller lite du väger. När vi ska sluta värdera människor utifrån deras kropp.

Läs även andra bloggares åsikter om Facebook, ideal, Kroppsbilder, vikt, ätstörningar

Sexkontraktet – “Vi får inte ha sex med andra på julafton”

January 14th, 2012 § 1 comment § permalink

Via Suzanns blogg blir jag uppmärksammad på Sexperternas nya satsning Sexkontraktet. Om Sexperterna kan ni läsa här. Sexkontraktet går ut på att du tillsammans med din eller dina partner-s diskuterar hur just ni ser på er relation. Har du ingen partner kan du givetvis fundera själv över vad som är viktigt för dig i din relation till sex. Sedan kan bestämma olika punkter som är betydelsefulla för er. Det kan handla om mer värderingsmässiga påståenden som

Vi tjatar aldrig till oss sex med den andre

eller mer praktiska överenskommelser som

Skulle olyckan vara framme och någon av oss har oskyddad analsex eller oralsex med sperma i munnen så berättar vi direkt för partnern-/a

Slutprodukten blir ett kontrakt som är mer specificerat än “vi har en öppen relation” eller “vi är monogama”.

Sexperternas Sexkontrakt är en intressant idé. Inte i det att slaviskt följa just deras förslag utan kanske mer i diskussionen kring vad som egentligen ligger i begreppen. Vad innebär en relation för din partner? Det är inte heller alltid lätt att från luften plocka ut vad som är viktigt för dig i relation till din partner. En tanke som jag lekt med ett tag nu är att en mer öppen relation på precis lika många sätt som en monogam relation är en social konstruktion. Våra sociala kontruktioner har vi byggt upp utifrån de sammanhang där vi befunnit oss. Det är kanske då högst otroligt att du och din partner har befunnit er i exakt samma sammanhang med samma typ av värderingar och betydelse av språk.

Det jag också tycker om med Sexperternas Sexkontrakt är att det öppnar för en diskussion även när det inte går så som bestämt. För så är det ofta i relationer. Synen på konflikten som något som bryter ner relationen kanske inte är hela sanningen. Istället visar forskning att just en konflikt kan vara något som för människor närmre varandra. En konflikt som arbetas igenom, där de där lite småobehagliga sakerna sägs, tas emot och diskuteras kan istället stärka relationen. Konflikten i sig är inget hot mot relationen, tystnaden är.

Sexperternas kontrakt kretsar kring olika teman; grundreglerna, säkrare sex, när, var, hur?, med vem får man? och hur pratar vi.

Vad jag tänker är den främsta vinsten i att leka med Sexperternas Sexkontrakt är diskussionen. Sedan är det som tidigare nämnt viktigt att inte tänka kontraktet som något statiskt eftersom relationer sällan är statiska. Min tanke är att en mer öppen och definierad relation på vissa sätt blir mer rörlig än en mindre kommunikativ och “traditionell” relation. I rörligheten finns vinster att göra men också förluster. I att förhålla oss inte bara till vår partner utan även till vår partners sexpartners förändras maktpositionerna och lusten att manipulera sin partner kanske också växer i den rörligheten. Medvetenheten om det är viktig.

Trots det tror jag att vinsterna med att själva definiera förhållandet är övervägande. Både i form av psykisk hälsa och sex som är mer som ni vill ha det. I den närheten som finns i att öppna sig, berätta vad du tycker är svårt med relationer och dina rädslor så finns en intimitet. Det är svårt för mig att tänka att den intimiteten inte skulle inverka positivt på sex, både med varandra och om ni bestämmer det med andra partners. Kanske blir Sexkontraktets ständiga omformulering motgiftet till en slentrian som så många upplever i sina förhållanden efter en tid. Det paradoxala i att se en relation mellan två eller flera människor som något statiskt och oföränderligt tror jag är en av de största myterna kring sexualitet som vi lever med just nu.

Sexkontraktet fyller ytterligare en viktig funktion. Det öppnar upp för en mer omsorgsfull inställning till sig själv och sin kropp genom diskussionen om säker sex. Rädslan att prata sönder saker blir kanske ofta ett direkt hot mot även fysisk hälsa. Som Suzann skriver “När man är nyförälskad och knullar som kaniner är det lätt att tänka att man bara kommer ha sex med varandra. Sen går tiden och det risken är att saker blir slentrian. Då är det inte ovanligt att någon har sex även utanför relationen.“.

Sexkontraktet hittar ni här.

Läs även andra bloggares åsikter om knulla, monogami, relationer, sex, Sexperterna, sexualitet

Shame – en studie i sexmissbruk

January 12th, 2012 § 3 comments § permalink

Filmen Shame skildrar Brandons mer och mer okontrollerbara jakt efter sex. Då vi har diskuterat sexmissbruk på masterprogrammet i sexologi har starka känslor väckts och diskussionen blivit livlig. En av studenterna, Kalle Reilert, skrev tillsammans med Helena Öberg uppsatsen Droga med sex (2008) och är en av dem som brukar poängtera svårigheten i just beroende/missbruk av sex och de smärtsamma konsekvenser som det kan ha för individen. Andra studenter har varit noga med att lyfta en problematisering av just synen på ett dysfunktionellt förhållningssätt till sex. Vem bestämmer vad som är ett missbruk/beroende? Vilka sociala normer kring sexualitet styr den synen? Varför talar vi om kvinnor som kärleksberoende och män som sexmissbrukare när flera, bland annat intervjuade i Reilerts och Öbergs uppsats talar om ett könlöst missbruk? I recensioner av Shame kan jag läsa om Brandons omättliga sexaptit och Sissys ömhetstörstande.

Under psykoterapiutbildningen läser jag om etik och moral och att flytta sina egna gränser genom att vara exempelvis otrogen. De beskriver en process där vi gång på gång handlar mot det som vi från början upplever som rätt. I den processen så tystas samvetet och upplevelsen av rätt och fel ändras. En gång är ingen gång, ett flertal gånger leder till förändring av dina värderingar. Efter att ha sett Shame frågar jag mig om det är så enkelt. Brandons spiral av användande av internet för porr, sexchattande och hans köp av sex ger honom uppenbart i studen njutning, men strax därefter anar vi desperationen, skammen och skulden hos honom. Just baksmällan efter sexuella handlingar är något som kännetecknar sexmissbruk. Kanske kan alla människor i någon form beskrivas som beroende av sex, men den skam och tomhet som följer den ständiga jakten på njutning är just det symtomatiska för sexmissbruk. Jag tänker att precis som vid alkohol eller annat substansmissbruk så blir det just konsekvenserna som definierar missbruket.

I Shame anar vi att Brandons och Sissys förhållande till sex är starkt knutet till deras uppväxt. Ett av synsätten på just utveckling av sexmissbruk är att det sker i efter trauma i barndomen eller dysfunktionella uppväxtförhållanden. Det är något som kan problematiseras, varför letar vi efter trauman då det handlar om missbruk som inte är knutna till en substans som alkohol eller droger? Sexmissbruk beskrivs också av Reilert och Öberg som något som är nära förknippat med självkänsla. Reilert och Öberg beskriver i sin uppsats tre olika faser genom vilka missbruket utvecklas. Första fasen är Romans och inlärning, där individen genom förälskelse, onani och tillfälliga korta sexuella förbindelser präglas in i ett beteendemönster. Till en början leder mönstren till smärtlindring och tillfälligt ökad självkänsla. I andra fasen Sökande och spekulation får den missbrukande inte samma kick. Beteendet accelererar och ofta är det i den här fasen som internet och fantasirollspel gör sitt intåg. Sista fasen; Nedgång och förfall tillika destruktionsfasen kännetecknas av att konflikter och kriser avlöser varandra. Missbruket dominerar individens personlighet. I efterhand är det intressant att tänka på Shame utifrån dessa faser. När jag läser mer om sexmissbruk så blir det tydligt för mig vilken skicklig skildring filmen är. Subtiliteten i beteenden och de små förändringarna som pekar på hur de olika faserna avlöser varandra.

Jag talar med en terapeut om det som han menar är gräddfilen till intimitet. Sex. Både Sissy och Brandon kastar sig ut i den och glider i sexuell lust mot det som ska bli närhet och bekräftelse på att de finns, är och duger. För några veckor sedan skrev jag om identiteten i att vara i förhållande eller inte vara det. Jag tänker på det när jag skriver om Shame. På hur det är att ha ett problematiskt förhållande till just sex. När sex blir något som identiteten byggs kring, du är sex. Vår kulturs svärmande kring just sex. Uppbyggandet av relationer och äktenskap med sex som bas. Jag tänker på problem med alkohol och det sociala stigma som det kan leda till att inte på ett okomplicerat sätt tacka ja till glaset vin. Hur är det då med att inte kunna förhålla sig till sex på ett funktionellt sätt? Den behandlingsmetod som rekommenderas av terapeuterna som vi möter i Reilerts och Öbergs uppsats är 12-stegs metoden med sin avhållsamhet. Det är intressant att ställa i förhållande till det behov av sex som många människor har. Även om vi inte ser sexualiteten som en drivkraft utan kanske mer som något som är socialt viktigt för oss så blir total avhållsamhet komplicerat. Jag tänker på de mer moderna behandlingsmetoderna för alkoholmissbruk och synen på att målet med behandlingen istället är att individen ska få ett mer avslappnat förhållande till alkohol. Ett liknande mål är kanske mer rimligt även för sexmissbruk. I Reilerts och Öbergs artikel jämförs det med matmissbruk i just det att det är något som är ett måste för att leva. Det kan problematiseras, men får många är det nog önskvärt att de ska kunna ha sex som en del av sitt liv.

Shame lämnar mig med många känslor. Brandons och Sissys skam, skuld och dåliga samvete. Jag tänker på något annat som jag läste i häftet om etik. Problemet med att prata om ett dåligt samvete. Eftersom just känslan av dåligt samvete borde vara det yttersta beviset på att samvetet finns där. Känslan som inte innebär att samvetet fungerar illa utan kanske snarare att det fungerar.

Trailer för Shame.

Where am I?

You are currently viewing the archives for January, 2012 at Saga om Sexologi.

  • Twingly BlogRank
  • Twingly Blog Search ShowBlog=NO blog:http://www.sagasexologi.se/ sort:inlinks Most linked posts