Nätdejting – en deltagande observation

October 27th, 2011 § 2 comments § permalink

I februari 2010 använde jag mig av forskningsmetoden naturlig observation för att undersöka hur det var att gå på en fetischfest. Jag har länge intresserat mig för fenomenet nätdejting, jag hade dock en känsla av att det var svårt att bilda mig en uppfattning om fenomenet utan att veta hur det fungerar. I veckan använde jag mig därför av forskningsmetoden deltagande observation för att undersöka hur nätdejting egentligen fungerar. Det som kännetecknar en deltagande observation är att forskaren själv går in i de processer som studeras. Metoden används exempelvis av antropologer och ger en möjlighet att studera ett fenomen inifrån och få insikter som kanske skulle varit svåra att få som en passiv iakttagare.

Jag startar, med hjälp av en vän, upp ett konto på en gratis nätdejtingsida. Vi väljer tillsammans ut vilka bilder som jag ska ha på min profil och utifrån hennes presentationstext formulerar jag några ord om mig själv. Sedan fyller jag i vem jag letar efter. Det finns oändliga möjligheter att styra vad jag ska söka efter för personer, utseende i form av kroppsbyggnad, hårfärg etc, barn, husdjur, ursprung, personlighetsdrag, sysselsättning, åsikter, värderingar och intressen.

Först är jag försiktig i mitt kontaktsökande, min vän hånar mig när jag lägger egna kommentarer (osynliga för mottagaren) till profiler som jag tycker är intressant.

- Här skriver jag “kanske?”

Efter någon timme blir jag modigare. Helt plötsligt är min vän som uppslukad av sin dator, jag sneglar mot hennes skärm.

- Men du är ju på Facebook!

- Ja, men jag chattar ju med min vän som hade en sida på nätdejtingsidan!

- Men det här är ju till för att träffa nya spännande människor, inte de vi redan känner.

För helt plötsligt slår det mig, där är ju min vän, och en till vän, en gammal stamkund, ett ex, stora delar av mitt sociala nätverk har börjat nätdejta, men få talar om det. Jag läser deras profiler och det blir tydligt för mig att de varit med ett tag. De har koncisa och charmiga texter, väl valda profilbilder och efter ett tag sitter även jag och chattar på Facebook med en vän som har en profil. Eftersom jag hittar flera av mina Facebookvänner på nätdejtingsidan så funderar jag på vad som är skillnaden mellan forumen. En tydlig skillnad är att på nätdejtingsidan ser du vem som varit inne på din sida och hur många gånger de varit inne. Det är en avslöjande funktion, men också en funktion som möjliggör möten.

Så plötsligt börjar det lysa vid min inkorg, jag får mejl. Många mejl. Vissa kortare om mitt utseende, andra längre om min påstådda intelligens och välformulerade frågor om min personlighet. Jag besvarar något och bara någon minut efter lyser det rött igen. Han har svarat. Jag vänder mig mot min vän

- Här har vi suttit och väntat i dagar på svar på mess från olika personer, så finns det alla dessa människor som svarar på bara någon minut

Hastigheten är dock också en stressande faktor med nätdejtingsidan, allt går så snabbt, en av hos ger kommentaren

- Det känns som om jag konsumerar män

Efter ett tag upptäcker jag att jag inte är ensam om den stressande känslan. All kommunikation ska gå snabbt, svarar jag inte tillräckligt snabbt på mejl får jag inget svar. Här finns ingen tid för eftertanke eller att spela svår. Efter några timmar letar jag och min vän snabbt och kallt igenom 100 profiler och klickar iväg mejl till de fem som väcker intresse. Det blir tydligt för mig att det är viktigt att veta vad du letar efter och vad du vill, annars är du vilse. Det finns inte plats för funderingar om våra katter skulle tycka om varandra eller varför killen har en bild på en manet i sitt fotoalbum.

Jag får en negging “du är snyggare utan hipstamaticfilter” och jag får ett mycket otrevligt mejl. En kille som skrivit att jag är snygg skickar några minuter efter ett mejl där det står att jag, min otacksamma fitta, borde tacka för komplimanger. Jag anmäler honom och nätdejtingsidan upplyser mig om att han fått en varning och att jag kan blockera honom.

Morgonen efter min nätdejtingoskuld är tagen lyssnar jag på Loney Dear och textraden

all I want is a state of hope

får en helt ny innebörd för mig. För det är just den funktionen som jag tror att nätdejting fyller för många, det är en sysselsättning som till motsats från sliriga krogkvällar erbjuder någon form av hopp, ett hopp om att inte behöva vara ensam när du egentligen vill vara nära någon.

Läs även andra bloggares åsikter om dejting, internet, kärlek, nätdejting, relationer

Redovisning på masterprogrammet i sexologi

October 20th, 2011 § 4 comments § permalink

Normal Childbirth

Idag hade vi redovisning på kursen Sexologi som kunskaps- och forskningsområde, den femte kursen på masterprogrammet i sexologi vid Malmö Högskola. Vi redovisade i en annan form än tidigare och satt i mindre grupper. Arbetena var litteraturöversikter som eventuellt kommer att ligga till grund för våra kommande masteruppsatser. Redovisningen blev mer som ett samtal och i min grupp handlade arbetena om eventuell påverkan av kvinnans sexualitet då hon brister vid förlossning, lärare och sex- och samlevnadsundervisning, intersexualism och vita äktenskap.

Att vi var lite färre än vanligt gav utrymme för reflektion kring de olika ämnena. De reflektioner som väckte mest tankar hos mig var hur kvinnans möjlighet att önska kejsarsnitt för att undvika en eventuell påverkan på hennes sexuella förmåga ser ut, en students tankar om sex- och samlevnadsundervisning som ett eget ämne med betyg för att höja ämnets status och de reflektioner kring vad en normal kropp innebär som väcktes under redovisningen kring intersexualism.

Själv redovisade jag en litteraturöversikt som är ett första steg mot en uppsats om vita äktenskap, eller sexuellt inaktiva relationer, som har blivit terminologin som jag antagligen kommer att använda mig av. De frågor som väcktes under arbetet var hur relationer blir sexuellt inaktiva, vad som orsakar den sexuella inaktiviteten, vad den ger för konsekvenser och vad personerna i sexuellt inaktiva relationer använder för copingstrategier för att hantera sin vardag.

Det var också spännande att inse att det som jag trodde var ett ganska smalt ämnesområde handlade om så mycket mer än bara relationer där de två partnerna inte har sex. För att förstå varför människor inte har sex blev det nödvändigt att definiera sex, fråga sig varför människor har sex och undersöka forskning som beskriver hur vi närmar oss varandra sexuellt. Jag är mycket långt ifrån klar, uppsatsen ska vara inne först till sommaren 2012, och det är skönt att känna att ämnet bjuder på möjlighet till så många ingångar och teman. En annan reflektion som jag gjort under arbetet med litteraturöversikten var att mitt ämne handlar om sex. Med det menar jag att ämnet inte bara handlar om begreppet sexualitet som ofta kommer att handla om ganska diffusa teoretiska resonemang, utan om det där fysiska, konkreta, som sex som aktivitet och inaktivitet innebär och hur vi förhåller oss till det.

Läs även andra bloggares åsikter om förlossning, intersexualism, Malmö Högskola, master i sexologi, sex, sex- och samlevnadsundervisning, Sexologi, sexualitet, uppsats, vita äktenskap

Prins Charles känsla – horan knullar och madonnan blir sambo?

October 18th, 2011 § 2 comments § permalink

Vi går och ser Prins Charles känsla på Malmö Stadsteater. En föreställning som lämnar andra känslor efter sig än jag väntade mig. Jag märker hur jag stora delar av föreställningen sitter och kikar mellan fingrarna, jag känner skam.

Då vi går från teatern liksom delas gruppen känslomässigt efter de som har förhållanden och de som är singlar. En av mina vänner ser på mig nästan skamfyllt och förklarar att hon faktiskt trivs i sin relation och undrar om det är fel. Jag tänker att precis där ligger en av svagheterna i föreställningen. Istället för att motivera oss att inte skapa dysfunktionella små dockhus av heterosexuell tvåsamhet så anspelar föreställningen på känslor av skam och skuld över hur pinsamt vi beter oss. Gränsen mellan att raljera och ifrågasätta blir hårfin och tyvärr tycker jag att Prins Charles känsla flera gånger passerar den och istället för att känna oss starkare så skäms vi. Vi skäms över relationer, könsroller, heterosexualitet och tvåsamhet, skäms över våra tafatta försök att leva med en annan människa och när jag tänker på det blir jag lite arg. Att leva med andra är inte lätt och Prins Charles känsla träffar rätt i många av beskrivningarna av problem som heterosexuell tvåsamhet kan innebära, men att framkalla någon form av kollektiv feministisk skam tror jag inte är vägen till förändring av de delar som inte fungerar. Normer måste ifrågasättas med finess.

Men så, några dagar efter föreställningen, talar jag med en bekant i telefon. Hon berättar att hon inte ska knulla med sin dejt eftersom hon vill vara girlfriend material. Då tänker jag att kanske är det ändå bättre att bära den feministiska skam som jag kände efter Prins Charles känsla än den vardagsskam och skuld som fortfarande förknippas med kvinnor som gillar att knulla. Är vi fortfarande på en punkt där horan knullar och madonnan blir sambo?

Läs även andra bloggares åsikter om flickvän, genus, hora, Liv Strömquist, madonna, Malmö Stadsteater, Prins Charles känsla, skam, skuld, teater

Svar på kritik från signaturen JF

October 17th, 2011 § 4 comments § permalink

Hej, jag läser dina inlägg med intresse, men lesbiska relationer, feministiska genus-analyser och RFSL/HBT-perspektivet blir ganska begränsat och tröttsamt. Vi heterosexuella män har också behov och intressen.. tex. så ökar andelen ofrivilligt ensamma män (kvinnor) i vårt samhälle. Detta samtidigt som lesbiska/ensamstående kvinnor skaffar barn på egen hand… (som det vore en social rättighet!). Män har sämre psykisk och social hälsa, självmord, ensamhet, hemlöshet etc., män är förlorare på många plan. En blogg som denna borde ha ett mer vidsynt och öppet anslag.

Jag får den här kommentaren från signaturen JF och känner ett behov av självrannsakan. Mycket för att jag senast för någon vecka sedan berättade att jag har ett stort intresse för manlighet/maskulinitet och sexualitet.

Kritiken JF lyfter handlar delvis om att mina inlägg skulle förfördela heterosexuella män. Jag kontrollerade därför vilka de inlägg som är synliga på bloggens första sida, dvs femton stycken, handlade om. De två första inläggen är mycket riktigt inlägg om karaktärer som kan definieras som kvinnor. Vi har tjejen i musikvideon och Saga i bron. Ett inlägg handlar om författaren Michel Houellebecq och artisten Färska Prinzen, båda män. Efter det följer elva inlägg som jag anser är könsneutrala, de handlar exempelvis om den sexologiska professionen, om barns sexualitet, om singelskap och om att ta tid för sex. Ett inlägg handlar om musor och groupies. Sidan avslutas med ett inlägg om just manlighet och sexualitet, utifrån Lars von Triers Melancholia. Ett inlägg där jag självkritiskt resonerar om det fokus som läggs på de kvinnliga karaktärerna i filmen. Så i fråga om utrymme på bloggen så tycker jag inte att heterosexuella män är mer förfördelade än några andra.

Jag tycker dock att JF’s beskrivning av den heterosexuella mannens identitet är intressant. I höst gick ett antal uppsatser på masterprogrammet i sexologi upp till opponering och en av dem kretsade just kring maskulinitet och sexualitet. Jag har hört att uppsatsen beskriver en manlig sexualitet i kris och jag lovar att dela med mig av innehållet när jag läst den. Samma negativa tongångar kring mannens öde hade den artikelserie i SvD som jag refererade till då jag skrev om männens roll i filmen Melancholia. Jag diskuterade för några dagar sedan manlighet och identitet med en kvinna och hon lyfte ett intressant perspektiv. Hon beskrev hur kvinnans identitet under de senaste hundra åren färgats av positiva händelser som ökad frihet och större möjligheter. Mannens identitet däremot har färgats av en förlust av makt och jag tror att det är den förlusten som skulle kunna ligga bakom den negativa utveckling som den manliga identiteten går till mötes på vissa plan. JF beskriver exempelvis männens sämre psykisk hälsa, självmord, ensamhet och hemlöshet. Män beskrivs som förlorare på många plan, men jag tror inte att det är hela bilden. För frågan är om en manlig identitet som var skapad i skenet av kvinnans maktförlust verkligen gav män bäst förutsättningar.

För efter min och kvinnans diskussion kring manlighet och identitet så slår det mig vad som pågick i rummet samtidigt som vi förde diskussionen. På golvet läste min vän för sin dotter och brorsdotter. I rummet bredvid packade brodern ner deras övernattningssaker och jag tänkte att här har vi de positiva konsekvenserna av den stundtals smärtsamma samhällsutveckling som vi mött de senaste hundra åren. Äntligen har vi en generation som får lov att vara pappor med sina barn, inte bara till dem i form av ekonomisk försörjningsplikt och erkänt faderskap. Jag såg dokumentären Han tror han är bäst förra veckan. En dokumentär som till stor del kretsar kring socialt arv och vad det kan innebära för individer. Jag tror att just socialt arv är något som har färgat rollen som pappa längre än vi velat erkänna, bara en eller två generationer bort möter vi pappor som varit föräldrar på avstånd till sina barn och det har tagit tid för papporna att närma sig barnen.

Det beskrivs en manlighet i kris och de senaste månaderna har jag funderat mycket över just ordet kris och vad det innebär. Ofta får ordet bära en negativ innebörd, men en kris, livskris, leder ju ofta vidare. Vi har stått och stampat ett tag, till sist brister det och krisen är det som för utvecklingen vidare. Krisen kanske kommer att kräva traumabearbetning, människor tvingas hitta nya sätt att förhålla sig till varandra och det är komplicerat. När vi inte kan luta oss mot de väl invanda könsroller som tidigare generationer slagit fast tvingas vi själva definiera oss och det kräver arbete och uppfinningsrikedom. Ska vi i vårt förhållande vara monogama eller vill vi ha en annan form för vår sexualitet? Kanske vill vi inte alls leva tillsammans utan fylla livet med människor som vi inte har romantiska kärleksrelationer till?

JF, tack för din kommentar och för att jag fick svara på den. Den kritik som du lade fram om att jag skriver för mycket om homo- och bisexuella gör mig illa till mods. Om min blogg är något så är det för heteronormativ, vilket jag tror t ex beror på att mycket av den forskning jag refererar till är det. Mitt mål är inte att homo- och bisexualitet ska ta de tio procent som befolkningen statistiskt uträknat består av utan precis lika stor plats som heterosexuella tillåts ta i bloggen.

Ensamhet är ett mycket intressant ämne som jag avser att återkomma till. För övrigt får din kommentar mig att tänka på, utan ironi, en låt av Färska Prinzen där texten går så här

Men det är fan synd om alla idag. Alla borde fan ha tröst, men ingen skriver mitt namn på nått jävla plakat. Och vem ska man skylla på när man är en vit man i sina bästa år, jag får inte ens jobb i handen och för mig finns ingen jävla ombudsmannen. För mig finns ingen jävla kvotering, ingen representant i nån jävla regering, inga debatter som främjar mina chanser till något annat än transport till anstalter. Kolla inga jävla sympatier, inga program på p3 om livet, ingen hjälp med nån jävla blankett fastän man inte fattar ett piss om det än

För något år sedan hade jag en inläggsserie om heterosexualitet som du kanske skulle finna intressant. Här hittar du de olika inläggen.

Läs även andra bloggares åsikter om Färska Prinzen, genus, heterosexualitet, manlighet, Melancholia, Saga om Sexologi

Jag snodde dig från din dj-kille

October 12th, 2011 § 6 comments § permalink

Det är tydligt när jag vaknar onsdagen den 12 oktober att Mash Up International och Kakans remix på Veronica Maggios Jag kommer är på god väg mot en hype. I mobilen ligger mess som ber mig att kolla in videon och Sydsvenskan skriver att remixen är höstens syndigaste. Jag ser den en gång, jag ser om den, något skaver. Jag funderar på vad den ska symbolisera förutom att jag vill höra den igen. Den beskrivs som en lesbisk karnevalsremix av Musikguiden i P3. Är den feministisk i sin skildring av sexualitet? Det är något som inte känns rätt för mig och efter några lyssningar faller det på plats.

Hon är ganska ung och hon ligger naken

Reser mig hon kollar RNB-baken

Jag snodde dig från din dj-kille

Han kunde inte ge dig det du ville

Du vill komma i min mun

Skriker för högt i ditt gamla flickrum

Så vad är problemet med de här textraderna? Jo, det är för tydligt för mig att i den här låten blir tjejen än en gång placerad i ett fack där hon inte vet vart hon vill komma med sin sexualitet utan är beroende av andra starkare individer som berättar det för henne.

Hon är objekt i förhållande till sin dj-kille, istället för att se till att få det sex hon vill så får hon sörja att han inte kan ge henne det hon ville ha. Hon måste få sexet av någon, hon kan inte själv ta för sig. Hon är objekt i förhållande till tjejen som snor henne från dj-killen, hon kan alltså inte välja själv att hon hellre skulle knulla tjejer. För mig är inte den här låten höstens syndigaste utan mer lite unken. Än en gång reproduceras det viljelösa sexuella tjejoffret och hon kan inte ens själv bestämma om hon vill ha dj-killen eller dj-tjejen, med reservation för att hon vill komma i tjejens mun. Hon blir dock ägd, och sen blir hon kär, och sen kommer hon, om och om igen för så funkar det.

Så kommer frågan om det spelar någon roll på vilket sätt sexualitet skildras i musik. Jag tror det gör det. Vår syn på sexualitet är inte en isolerad företeelse som bara påverkas av det som vi lär oss under sex- och samlevnadslektionerna. Den är ständigt i förändring och omformas av de intryck som vi får och tar. Vem vi knullar, hur vi knullar, varför vi knullar, var vi knullar, vi omprövar och testar och just den här morgonen var mitt första intryck Mash Up International och Kakans remix och jag var inte helt nöjd.

Videon hittar ni här.

Läs även andra bloggares åsikter om feminism, genus, Jag kommer, Kakan, makt, Mashup International, remix, sexualitet, Veronica Maggio, Youtube

Where am I?

You are currently viewing the archives for October, 2011 at Saga om Sexologi.

  • Twingly BlogRank
  • Twingly Blog Search ShowBlog=NO blog:http://www.sagasexologi.se/ sort:inlinks Most linked posts