På TV ser jag den dansk-svenska produktionen Bron och fascineras av porträtten av huvudkaraktärerna. En släkting till mig säger “hon är störd” om Saga och en annan menar att Saga är en intressant skildring av den samtida unga kvinnan. Flera av de som recenserat Bron ger kritik mot den nästan parodiska skildringen av Sagas känslokyla, men jag tror att det i porträtten av Saga och Martin ligger en kommentar till moderna könsroller som är minst sagt intressant.
På sexologimastern läser vi Anthony Giddens Intimitetens omvandling, en sociologisk reflektion om hur kärlek och relationer förändras över tid. Giddens beskriver hur vi i den romantiska kärleken letar efter den speciella personen, medan vi i den sammanflödande kärleken letar efter den speciella relationen. I Bron frigör sig Saga från jakten på den speciella relationen, hon frigör sig från jakten på kärleken, hennes nästintill perversa konkretiserande av verkligheten blir svårbegripligt för den äldre mannen som i sin tur vittnar om en manlighet i kris, en manlig sexualitet i kris. Han har steriliserat sig eftersom det får vara nog med barn, han har ont i kuken och hans mjukhet blir förvirrande för den pragmatiska Saga. Giddens kritiserar Foucault och menar att det inte enbart är samhället som tuktar kroppen och på så sätt påverkar individen, utan också det omvända.
I Bron skulle det kunna beskrivas genom Sagas attityd till sin kropp, genom den atityden skapar hon ett motstånd mot en konventionell kvinnoroll i ett patriarkat. Att byta kläder, kränga av sig t-shirten vid skrivbordet, och stå där i bara BH blir en politisk handling. I sin nakenhet är hon inte objekt, hon formulerar sig som subjekt genom sina handlingar och sitt totala ointresse i hur hennes halvnakna kropp tas emot av omgivningen. Hon slutar jobbet åker hem, kör ner handen i byxorna och upptäcker att hon är kåt. Istället för att bjuda på en klassisk onaniscen där vi får se den problematiska unga kvinnanångestrunka så får vi se hur Saga beger sig ut och raggar upp en man som vill knulla. På sitt eget konkreta sätt frågar hon en passande man om han
– Vill ha sex med mig, hemma hos mig?
tydligt för att undvika missförstånd om vad som ska hända mellan dem eller vart de ska gå. Efter samlaget vänder hon ryggen till och somnar. Återigen används kroppen som verktyg för att markera en självständighet och kanske också ett avstånd.
Nils Schwartz på Expressen avfärdar Saga som “en typisk blond kvinnlig svensk feminist- kommissare utan både barn och känslor“. Kanske medvetet, kanske omedvetet, markerar han själv i precis den meningen behovet av skildringar som den av Saga. Han placerar en avsaknad av känslor i sammanhang med en avsaknad av barn. En ung kvinna som till synes inte jagar efter kärleken, den där speciella relationen och kärnfamiljen, antagligen blir det inte mycket mer provocerande än så och i den provokationen är Bron en viktig samhällskommentar.
Bron sänds onsdagar kl 21.00, här kan ni se Bron på SVT-play.
Det här måste man ju se!
Ja!
Min bakgrund inom aspergerboenden sade mig direkt: Här är en kvinna med aspergers syndrom.
Raggningsfrasen som Saga körde är en klassiker i den här gruppen av människor.
Det är absolut intressant att analysera Saga i förhållande till diagnoser, har fått den reflektionen från fler.
[…] riktigt inlägg om karaktärer som kan definieras som kvinnor. Vi har tjejen i musikvideon och Saga i bron. Ett inlägg handlar om författaren Michel Houellebecq och artisten Färska Prinzen, båda män. […]
word! jag tycker verkligen om Saga. mycket bra drag av manusskrivarna att inte låta någon bryta hennes is!
Verkligen. Gillar karaktären mycket!
Saga är verkligen en fascinerande karaktär. Jag gillar henne skarpt. När det gäller hennes sexliv är kanske det allra bästa med henne att hon bryter mot en lång rad stereotyper och föreställningar om manligt och kvinnligt, utan att det en endaste gång är medvetet. Saga ger inte intryck av att vara feministiskt intresserad, hennes agerande är inte ett ställningstagande utan helt enkelt den hon är. Jag återkommer flera gånger till scenen på krogen, där könsrollerna vänds om. Vi ser Saga komma fram till disken och hon synar folkmassan efter någon lämplig, bara ute efter det köttsliga såsom annars bara män antas vara. Killen hon tar kontakt med förefaller från början cool och världsvan, men han blir snabbt förvirrad och omtumlad inför Sagas okonventionella och direkta sätt. Redan från början får jag också intrycket att han är den sårbara, den känslosamme. Efter dom haft sex så somnar hon förnöjt medans han blir liggandes stirrande upp i taket. Stereotypen när det gäller ons är ju annars att de är mannen som är ute efter kravlös njutning medans kvinnan vill ha mer och blir sårad. Här är det närmast tvärtom. Ännu tydligare blir det i avsnitten efter du skrev denna text, då Saga är helt nöjd med hur deras relation ser ut medans han blir kärlekskrank och dyker upp med blommor på hennes jobb och vill ha ett förhållande. Jag får också intrycket att hennes reflex är att säga nej. Hon kommer förmodligen tacka ja, men hade hon gjort det om inte Martin funnits där och pushat henne i den riktningen? Tveksamt. Intressant karaktär, hursomhelst.
Wow, vilken klockren analys! Om du skulle vilja får du hemskt gärna tänka ut ett ämne som lockar dig och gästblogga om det.
Tackar. Väldigt snällt sagt, men jag hade ju din analys att gå på så delar av analysen var redan gjord :). Smickrande att du tycker jag kan gästblogga hos dig. Jag är inte sexolog eller nåt sånt men jag antar att om jag får nåt uppslag så kan jag kolla med dig om det är nåt som passar på bloggen.
Som relationsfobiker så känner jag hursomhelst viss samhörighet med Saga, och stör mig exempelvis lite på när Nils Schwartz, som du skriver, lägger ihop barn och relationer med känslor i största allmänhet. Saga är inte känslokall, hon har bara svårt att tolka vad som är lämpligt att säga och göra. Scenen i bilen när hon lägger handen över Martins när han får en panikattack är rörande, t.ex. Med Martins strulande med otaliga ex och barn och brustna hjärtan vill jag också tro att Bron vill förmedla att inte heller relationens väg är problemfri eller en garanti för lycka.
En sån tjej vill jag ha! Ja, jag erkänner – det blir inte ett lätthanterligt förhållande. Men jag har själv lätt Aspberger och har stor erfarenhet av “annorlunda” tjejer, De recensenter som påstår att skådespelaren Sofia Helin “läser upp sina repliker” på ett “styltigt sätt” har helt missat hela poängen. Hon är en LYSANDE skådespelare (känd från bl.a. Arn-filmerna) som tolkar rollen på ett mycket underhållande, och medvetet överdrivet sätt. Jag skrattar högt flera gånger i varje avsnitt! En välgörande kontrast mot det brunbleka fotot, scenografin, tuffa handlingen och skildringen av samhällsklimatet.
Jag känner lite likartat, Kalle. Det skulle ju åtminstone bli ett intressant förhållande :). Man vet ju aldrig vad nån som saga ska säga eller göra härnäst.