Vill du ha sex med mig, hemma hos mig?

September 30th, 2011 § 12 comments § permalink

På TV ser jag den dansk-svenska produktionen Bron och fascineras av porträtten av huvudkaraktärerna. En släkting till mig säger “hon är störd” om Saga och en annan menar att Saga är en intressant skildring av den samtida unga kvinnan. Flera av de som recenserat Bron ger kritik mot den nästan parodiska skildringen av Sagas känslokyla, men jag tror att det i porträtten av Saga och Martin ligger en kommentar till moderna könsroller som är minst sagt intressant.

På sexologimastern läser vi Anthony Giddens Intimitetens omvandling, en sociologisk reflektion om hur kärlek och relationer förändras över tid. Giddens beskriver hur vi i den romantiska kärleken letar efter den speciella personen, medan vi i den sammanflödande kärleken letar efter den speciella relationen. I Bron frigör sig Saga från jakten på den speciella relationen, hon frigör sig från jakten på kärleken, hennes nästintill perversa konkretiserande av verkligheten blir svårbegripligt för den äldre mannen som i sin tur vittnar om en manlighet i kris, en manlig sexualitet i kris. Han har steriliserat sig eftersom det får vara nog med barn, han har ont i kuken och hans mjukhet blir förvirrande för den pragmatiska Saga. Giddens kritiserar Foucault och menar att det inte enbart är samhället som tuktar kroppen och på så sätt påverkar individen, utan också det omvända.

I Bron skulle det kunna beskrivas genom Sagas attityd till sin kropp, genom den atityden skapar hon ett motstånd mot en konventionell kvinnoroll i ett patriarkat. Att byta kläder, kränga av sig t-shirten vid skrivbordet, och stå där i bara BH blir en politisk handling. I sin nakenhet är hon inte objekt, hon formulerar sig som subjekt genom sina handlingar och sitt totala ointresse i hur hennes halvnakna kropp tas emot av omgivningen. Hon slutar jobbet åker hem, kör ner handen i byxorna och upptäcker att hon är kåt. Istället för att bjuda på en klassisk onaniscen där vi får se den problematiska unga kvinnanångestrunka så får vi se hur Saga beger sig ut och raggar upp en man som vill knulla. På sitt eget konkreta sätt frågar hon en passande man om han

- Vill ha sex med mig, hemma hos mig?

tydligt för att undvika missförstånd om vad som ska hända mellan dem eller vart de ska gå. Efter samlaget vänder hon ryggen till och somnar. Återigen används kroppen som verktyg för att markera en självständighet och kanske också ett avstånd.

Nils Schwartz på Expressen avfärdar Saga som “en typisk blond kvinnlig svensk feminist- kommissare utan både barn och känslor“. Kanske medvetet, kanske omedvetet, markerar han själv i precis den meningen behovet av skildringar som den av Saga. Han placerar en avsaknad av känslor i sammanhang med en avsaknad av barn. En ung kvinna som till synes inte jagar efter kärleken, den där speciella relationen och kärnfamiljen, antagligen blir det inte mycket mer provocerande än så och i den provokationen är Bron en viktig samhällskommentar.

Fler skriver om Bron.

Bron sänds onsdagar kl 21.00, här kan ni se Bron på SVT-play.

Läs även andra bloggares åsikter om Anthony Giddens, Bron, feminism, genus, kärlek, könsroller, sexualitet, SVT

Sexologer – finns de?

September 18th, 2011 § 2 comments § permalink

Tredje terminen på masterprogrammet i sexologi har börjat och vi läser artikeln Swedish clinical sexologists. Who are they? Who do they treat? för att förbereda oss inför föreläsning av artikelförfattaren Kerstin Fugl-Meyer. Artikelämnet är intressant, särskilt i förhållande till vårt utbildningsval. För jag vet, att när jag berättar för någon att jag utbildar mig till sexolog så är det inte hela sanningen. För sexolog, som yrke, kan problematiseras. Fugl-Meyer och Giami skriver “It is therefore quite reasonable that there is no official profession in Sweden termed “sexologist”.” och “The Swedish sexology profession—if such one officially exists“. Sexolog beskrivs istället som något som personer kan välja att kalla sig.

Jag kommer förhoppningsvis att bli specialist i klinisk sexologi och leg. psykoterapeut, men just sexolog kommer det aldrig att stå på mina utbildningsintyg. Jag kan tycka att det är lite synd, eftersom ett sätt att synliggöra det arbete som många utför kring sexuell hälsa och ohälsa skulle kunna vara just att ha ett samlingsnamn på de som utför det. Många väljer ändå att kalla sig sexologer och jag dagdrömmer lite om en legitimation för yrket precis som psykologer har. Vilka är då de i Sverige som arbetar med sexologiska frågor? Enligt Fugl-Meyer och Giamis forskning så finns tre typer av yrken respresenterade, vi har läkare, terapeuter/rådgivare samt sjuksköterskor och barnmorskor. De vanligaste problemen som de möter är bland annat låg sexuell lust, erektionsproblem, relationella och känslomässiga problem samt tidig ejakulation.

En som fördjupat sig i professionaliseringen av sexologer är Lotta Löfgren Mårtenson. Löfgren Mårtenson är också en av personerna bakom masterprogrammet i sexologi vid Malmö Högskola. En väg mot en professionalisering av sexologer är kanske är just en gemensam utbildning, en annan är en diskussion om vad det är vi sysslar med och vilka vi är. För jag tror att om vi ska bli tillgängliga för de som söker oss måste vi definiera vilka vi är och vad vi gör. Om inte vi vet det, vilka vet då?

Ändå är det fantastiskt att få vara med i skapandet av en profession. De skilda utbildningsbakgrunder som vi har, på sexologimastern har vi lärare, sjukgymnaster, socionomer, beteendevetare, folkhälsovetare och psykologer, skapar ofta starka diskussioner. Jag tänker ibland att ämnet sexologi tenderar att dra till sig färgstarka människor med mycket åsikter. Det skapar ett kreativt klimat där vi ständigt ifrågasätter påstådda sanningar om sex och sexualitet. Det senaste exemplet på detta mötte jag på World Sexual Health Day på Malmö Stadsbibliotek. Där blev jag än en gång påmind om vad det är som jag älskar så mycket med ämnet sexologi och vilken kärlek jag känner för det. Sexologi är en ständig utmaning, gränserna mellan privat och personligt, det nödvändiga i att ifrågasätta det som vi uppfattar som sexualitetens självklarheter och de många skilda reaktioner som yrkesvalet skapar.

Jag tänker på hur jag från dag ett på sjuksköterskeprogrammet tränades in i yrkesidentiteten som sjuksköterska, en identitet som jag sedan valde bort. Att definiera mig själv som sexolog känns som en längre och mer komplicerad process och pusselbitarna som ska falla på plats är många. Jag får ofta mejl från personer som undrar hur de kan bli sexologer. Utifrån min egen ganska brokiga väg mot sexologin kan jag i alla fall säga att sexologimastern har varit enormt viktig för mig för hur jag tänker kring min yrkesidentitet. Men också ett accepterande av att sexologer inte är någon enhetlig grupp utan att det ryms en mängd olika sätt att arbeta med sexologi och kanske är det där vi hamnar. Tvärvetenskapen skapar möjligheter att arbeta med sexologi utifrån vad du är bra på, men i den friheten ligger också ett visst mått av förvirring kring vem sexologen egentligen är.

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om Lotta Löfgren-Mårtenson, profession, sexolog, Sexologi

Michel Houellebecq & Färska Prinzen

September 12th, 2011 § 1 comment § permalink

Första gången jag läste Michel Houellebecq bodde jag i Paris i en etta på 25 kvadrat med två vänner. Sexskildringarna i boken var så explicita att jag bara läste när de andra inte var hemma. Jag chockades och fascinerades över hur han skildrade världen och förvånades över att jag fortsatte läsa trots att många av orden kring exempelvis kvinnan och hennes sexualitet var så provocerande.

En av mina närmsta vänner, en kvinna med fler högskolepoäng än den genomsnittlige doktoranden, spelar Färska Prinzen för mig för första gången. Hon ursäktar sitt nyfunna musikintresse upprepade gånger. Det är inte konstigt. Färska Prinzen sjunger att otäcka saker kommer ur hans mun och jag håller med. Texterna, delvis homofoba, våldsromantiserande, sexistiska och med pedofila inslag är på många sätt inte försvarbara. Ändå fångar han mig.

På omslaget till Houellebecqs bok Plattform väcks frågan om han är en moralist eller en amoralisk provokatör, för mig väcks samma fråga när jag lyssnar på Färska Prinzen. Det är med samma lite skamfyllda hjärta som då jag läste Houellebecq för första gången, som jag låter mina hörlurar pumpa ut Färska Prinzen. På samma sätt som jag kan tycka att Houellebecq kommer nära kärnan av vår sexualitet, så kan också att Färska Prinzen beskrivas göra det. Bådas skildringar av kvinnor, av människan, väcker motstånd hos mig, men de skildrar också en verklighet. Och vems ansvar är verkligheten? De som skildrar den eller de som lever i den och underhåller den? Eller skapas den i skildrandet?

Färska Prinzen provocerar med sina texter, han provocerar med skildringarna av en människosyn fjärran den som jag eftersträvar och sina sexskildringar som rör sig in mot det där geggiga realistiska som jag senast mötte i Charlotte Roches Våtmarker, det är fittor, kukar och porr. Han sjunger att han är kär i din mamma och han låter din mamma ha en sexualitet som inte är försiktigt stereotypt kvinnlig utan rå, direkt och bär push up-BH.

Vad är sex? Hur skildrar vi sex? Jag funderar på om det kanske fyller en funktion att skildra sex så direkt och rått som både Houellebecq och Färska Prinzen gör. Vi möter ofta kulturellt tillrättalagda skildringar av sexualiteten. Samhället sägs vara sexualiserat, men det som skildras är ofta en sorts sexualitet med blanka hårlösa ben och snabba filmsamlag utan förspel. Inte den ibland naiva, ofta råa, ibland intensiva och inte sällan svårfångade sexualitet som livet kan bjuda på.

Tänk om Färska Prinzen inte fanns, tänk om Michel Houellebecq inte fanns, tänk om världen som de skildrar inte fanns? I min brevlåda ramlar Intimitetens omvandling av Anthony Giddens in, en bok som jag träffade på redan på grundkursen i sexologi. En bok som jag tror skulle vara passande i en analys av både Michel Houellebecq och Färska Prinsens texter. För vad är det som de båda skildrar, om inte just intimitetens omvandling.

Läs även andra bloggares åsikter om Anthony Giddens, Charlotte Roche, Färska Prinzen, Intimitetens omvandling, Michel Houellebecq, sexualitet, Våtmarker

Where am I?

You are currently viewing the archives for September, 2011 at Saga om Sexologi.

  • Twingly BlogRank
  • Twingly Blog Search ShowBlog=NO blog:http://www.sagasexologi.se/ sort:inlinks Most linked posts