I Melancholia använder sig Lars von Trier av en av de få ritualer som vi har kvar i den västerländska kulturen, bröllopet. Utifrån bröllopet bygger Trier kring ångesten över kulturens kontroll. Samtidigt omfattar filmen hotet från planeten Melancholia som närmar sig jorden och utifrån detta skildras ångesten över vår brist på kontroll över naturen.
Under en av intervjuerna gör Trier en hänvisning till pornografi i förhållande till Kirsten Dunst och hennes roll som Justine, kanske är den hänvisningen inte så långsökt. På samma sätt som kvinnokroppen i pornografin kläs på, kläs av, sminkas, förses med löshår och lösnaglar för att skapa illusionen om perfektionism och sedan används i ett skådespel kring sexualiteten, så tuktas och ansas kroppen inför bröllopet och visas sedan upp. Tuktningen av kroppen är tydlig även i Melancholia, Justine inklämd i sin vita bröllopsklänning och brösten som väller över det smala livet.
Bröllopet och pornografin har också gemensamma ekonomiska nämnare, stora intressen och hög omsättning. Justine och Michaels bröllopsfirande är ett tydligt exempel på den ekonomiska ruljans som existerar kring bröllop. Även äktenskapets möjliga ekonomiska förhållanden synliggörs i Melancholia genom den relationen mellan Justines syster Claire och hennes man. Pornografin säljer idén om sexualiteten som lättillgänglig, het och enkel, bröllopet säljer idén om äktenskapet som grunden för ett kulturellt och socialt sammanhang, ramar för sexualiteten som inkluderar dig i en bekräftad tillhörighet.
Systersagan Claire och Justine är långt ifrån det enda relationella dramat i Melancholia, de romantiska relationerna är minst lika framträdande. Inom sexologin studeras de förändrade former för relationer som tiden bjuder på. Kärleksideologin, där sexualitet och kärlek tidigare vävts samman, blir mer och mer uppluckrad. Ändå är sexuell trohet en norm i förhållande till äktenskapet, baserat på kärlek. Tvåsamheten och monogamin är inte längre självklar, men har fortfarande en stark kulturell status. Hur detta påverkar individerna i kulturen tänker jag att Melancholia kan ge en vink om. Justines psykiska lidande skulle kunna ses som förklaringsmodellen till hela dramat, men det kan också ses som ett symtom.
Fler som skriver om Melancholia.
[…] och hur de får förhålla sig till den kvinnoroll som jag tidigare beskrivit i mina texter om Melancholia, Till det som är vackert och Black Swan. Den nya kvinnorollen, som utan att lägga värderingar i […]