Melancholia

May 29th, 2011 § 1 comment § permalink

I Melancholia använder sig Lars von Trier av en av de få ritualer som vi har kvar i den västerländska kulturen, bröllopet. Utifrån bröllopet  bygger Trier kring ångesten över kulturens kontroll. Samtidigt omfattar filmen hotet  från planeten Melancholia som närmar sig jorden och utifrån detta skildras ångesten över vår brist på kontroll över naturen.

Under en av intervjuerna gör Trier en hänvisning till pornografi i förhållande till Kirsten Dunst och hennes roll som Justine, kanske är den hänvisningen inte så långsökt. På samma sätt som kvinnokroppen i pornografin kläs på, kläs av, sminkas, förses med löshår och lösnaglar för att skapa illusionen om perfektionism och sedan används i ett skådespel kring sexualiteten, så tuktas och ansas kroppen inför bröllopet och visas sedan upp. Tuktningen av kroppen är tydlig även i Melancholia, Justine inklämd i sin vita bröllopsklänning och brösten som väller över det smala livet.

Bröllopet och pornografin har också gemensamma ekonomiska nämnare, stora intressen och hög omsättning. Justine och Michaels bröllopsfirande är ett tydligt exempel på den ekonomiska ruljans som existerar kring bröllop. Även äktenskapets möjliga ekonomiska förhållanden synliggörs i Melancholia genom den relationen mellan Justines syster Claire och hennes man. Pornografin säljer idén om sexualiteten som lättillgänglig, het och enkel, bröllopet säljer idén om äktenskapet som grunden för ett kulturellt och socialt sammanhang, ramar för sexualiteten som inkluderar dig i en bekräftad tillhörighet.

Systersagan Claire och Justine är långt ifrån det enda relationella dramat i Melancholia, de romantiska relationerna är minst lika framträdande. Inom sexologin studeras de förändrade former för relationer som tiden bjuder på. Kärleksideologin, där sexualitet och kärlek tidigare vävts samman, blir mer och mer uppluckrad. Ändå är sexuell trohet en norm i förhållande till äktenskapet, baserat på kärlek. Tvåsamheten och monogamin är inte längre självklar, men har fortfarande en stark kulturell status. Hur detta påverkar individerna i kulturen tänker jag att Melancholia kan ge en vink om. Justines psykiska lidande skulle kunna ses som förklaringsmodellen till hela dramat, men det kan också ses som ett symtom.

Fler som skriver om Melancholia.

 

Läs även andra bloggares åsikter om bröllop, film, Kirsten Dunst, Lars von Trier, Melancholia, pornografi, sexualitet, äktenskap

Condomeriet – bland guldkondomer & preventivt arbete i Köpenhamn

May 27th, 2011 § 2 comments § permalink

På en tvärgata till Strøget i Köpenhamn ligger Condomeriet, i regi av Sex og sundhed. På några få kvadratmeter ryms något som närmast kan beskrivas som en godisbutik förklädd till kommersiell ungdomsmottagning, överskottet av verksamheten går dock till preventivt arbete för sexuell hälsa. Stämningen är skön och under den knappa kvart som vi tillbringar där inne kommer flera större gäng av ungdomar in och plockar bland de färgglada kondomförpackningarna.

Kondomer för alla storlekar som ger en variation av värme, kyla och smak.

Att skapa en fysisk plats för rådgivning och informationsspridning på det här sättet är tilltalande och intressant. Det finns mycket att sysselsätta sig med i den lilla butiken och det är inte förrän efter några minuter som vi lägger märke till informationsbroschyrerna som smugit sig in mellan kondomerna med smak av mint och jordgubb.

Färdigblandade godispåsar med kondomer

Guldkondomen

Vi landar efter att ha botaniserat runt i en mjuk soffa och finner oss själva läsandes broschyrer om säker sex. Min slutsats blir att Condomeriet är ett vinnande koncept. Från en ansats att köpa färgglada kondomer leds vi fram till information och kunskapssökande.

Condomeriet bjuder namnet till trots även på bland mycket annat femidoms.

Condomeriet hittar ni på Badstuestræde 18, mellan Strøget och Kompagnistræde. De har öppet tisdag – fredag kl. 13-18 och lördagar 12 – 16. Mejladress är condomeri@sexogsundhed.dk.

Läs även andra bloggares åsikter om Condomeriet, Danmark, kondom, Köpenhamn, preventivt arbete, sex, Sex og sundhed

En slags sexantropolog?

May 26th, 2011 § 0 comments § permalink

Första avsnittet av Sex and the city. Big ger Carrie lift hem då hon inte får någon taxi.

-       Vad sysslar du med?

-       Förutom att gå ut varje kväll?

-       Vad jobbar du med?

-       Det här är mitt jobb, jag är en slags sexantropolog

-       Är du… prostituerad?

-       Jag skriver en spalt som kallas ”Sex och staden”

Då jag fick frågan på en tillställning häromveckan och jag svarade att jag läser till sexolog kretsade den fortsatta diskussionen kring de reaktioner som jag får på mitt val att blir sexolog (eller specialist i klinisk sexologi som jag någon gång hoppas kunna titulera mig). När jag berättar vad jag sysslar sker ofta ett av följande tre scenarier

1. Någon form av skämt, i klass med sexsäljar-skämtet som Big kör med Carrie, gärna en sexuell anspelning i kombination med ett mycket nervöst skratt.

2. Finns det? Skeptisism.

3. Vad är det? Hur blir man det? Uppriktigt intresse.

Vi har även de som verkar bortse från att jag tagit 300 högskolepoäng och ser mitt yrkesval som en ingång till att bete sig illa, riktigt illa. Som inte förstår att mitt yrkesval inte har något med min egen sexualitet att göra. Ibland får jag sökningar på Sagas sexblogg, det tycker jag exemplifierar på ett perfekt sätt vad detta inte är. Vad jag inte är. Redan i mitt första inlägg på bloggen satte jag ribban och jag har försökt hålla den. Bloggen kommer aldrig att handla om mitt sexliv, mitt sexologiska arbete kommer aldrig handla om mitt sexliv. Skulle det börja göra det så skulle jag genast betala för fler timmar i egenterapi.

Jag och min kursare Eva har diskuterat det här med att presentera sin profession många gånger. I början valde vi våra sammanhang, vi kände efter och om det kändes obekvämt så tryckte vi istället på psykologibiten och utelämnade sexologin. Efter ett tag tog vi mod till oss och bekände färg oftare, dock med ett mycket stort leende, som för att släta över ett inte helt okontroversiellt ämne.

Sedan mognade vi i våra roller och nu kan vi säga sexolog utan konstlade leenden eller höhö. Vi blev också säkrare på vad det innebar, vad sexologi är blir ofta inte enkelt att förklara eftersom ämnet är tvärvetenskapligt och ingångarna många. Jag märkte också i takt med att jag presenterade mitt yrkesval för fler och fler att jag aldrig kunde veta vilken av de tre reaktionsformerna som personen framför mig skulle falla in i. Personer som jag tänkte att det skulle bli jobbigt med blev det helt underbara diskussioner med. Många människor har genom att jag berättat vad jag håller på med delat med sig av fantastiska historier och känslor kring sexualitet och sex.

Jag tror att ni kan gissa vilken reaktion på mitt val att bli sexolog som jag tycker känns bäst att få, jag förstår att ämnet väcker intresse och undran om vad sexologi är. Jag hoppas också att ni vet att jag aldrig förväntar mig era sexuella historier, jag är lika glad över att få höra om er konst eller era juridikstudier.

Nyfikenhet är grunden till mitt val av yrke, nyfikenhet på människor och deras historier. Att historierna sedan handlar om sex beror på en händelsekedja som började med en kurskatalog från Malmö Högskola i en lägenhet i Paris.

 

Läs även andra bloggares åsikter om profession, professionalitet, Saga om Sexologi, Sex and the city, sexolog, yrkesval

Svenssonsex med sexuellt maktspel – passiv eller undergiven?

May 25th, 2011 § 0 comments § permalink

Under en middag i veckan gick diskussionen varm kring sexuella maktspel. Det som avsågs var maktspel där rollerna inte var tydligt formulerade från början utan kanske mer någon form av Svenssonsex med BDSM-tendenser. En av middagsdeltagarna uttryckte viss förvirring kring vad den passiva rollen innebar. Passiv i sängen var för personen något dåligt, att “bara ligga där”, synonymt med att inte anstränga sig. I diskussion med den mer dominante parten uttryckte denne att hen såg det mer som att personen följde med och blev förd, vilket var positivt och hett enligt henom. Denna bild av den undergivna rollen styrktes av andra middagsdeltagare som pekade på skillnaden mellan att vara passiv och att vara undergiven, där den undergivna roller var minst lika ansträngande och aktiv som den dominanta.

Är det så att vi förmedlar en negativ tolkning av ordet passiv som sedan hänger med i vår syn på olika sexuella roller? Är de sexuella rollerna isolerade till sexlivet eller följer de med till andra sociala situationer? Om jämställdhet och lek med makt skriver Esther Perel så här

“Vissa skulle säga att Elisabeths smak för undergivenhet bara speglar den gamla vanliga manliga dominansen. De skulle hävda att sexuella beteenden där den ena partnern är dominant och har kontroll medan den andra är passiv och svag, till sin natur är hierarkisk, förtryckande och egentligen föga mer än ett extra sexistiskt uttryck för patriarkatet”

Perel skriver om hur strävan efter jämlikhet och jämställdhet inverkar negativt på sexlivet, hon pekar på hur de t o m kan leda till tråkig sex. Att värderingar som samförstånd, kompromisser och rättvisa kan påverka sexualiteten negativt. Hon understyrker dock skillnaden på sexuellt maktmissbruk och sexuella maktlekar. Om den passiva rollen skriver hon så här

“I vår kultur förknippas passivitet med kvinnlighet och svaghet. Följaktligen skapar passiviteten stora emotionella konflikter hos män (och även hos många kvinnor).”

Det blir någon form av moment 22 där män med passiv roll inte lever upp den den manliga sexuella stereotypen och kvinnan med passiv roll är förtryckt. Kan den passiva rollen vara rätt eller är passivitet något fult i den västerländska kulturen? Jag frågar mig var lösningen ligger, går det att bortse från könsrollerna i resten av livet och frikoppla dem från sexualiteten? Ska vi fokusera på rollen som individ med en sexualitet och inte problematisera könstillhörigheten? Är det möjligt?

Kanske är kärnan att leken med roller och leken med makt får ta plats, jag funderar dock på rörligheten i rollerna. Kan vi tänka oss att byta roll om vår partner efterfrågar det, och hur länge i så fall? Hur djupt rotat är det sexuella maktspelet och är rollerna statiska eller föränderliga?

Här kan ni läsa en klassiker om när jag gick på fetischfest.

Jag har även skrivit om våldsamt sex eller sexuellt våld.

Ligga med P3 har tema BDSM den här veckan.

 

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om BDSM, dominans, fetisch, lek, makt, S&M, sex, sexualitet

Déjà vu et lu – med sexologiska sinnen

May 24th, 2011 § 0 comments § permalink

Den senaste tiden har jag fascinerats av känslan som infinner sig när jag läser om en bok eller ser en film på nytt, efter det att min referensvärld förändrats.

Den första filmen jag såg gång på gång var Lasse Hallströms Mitt liv som hund och fast jag lärde mig samtliga repliker utantill så fann jag ofta en känsla eller stämning som jag inte lagt märke till tidigare. Den bok som jag läst om flest gånger är Joyce Carol Oates Blonde, detta delvis på grund av en nästintill osund fascination för Marilyn Monroe som 17-18-åring.

Då jag för några veckor sedan läste om Per Hagmans Pool insåg jag hur mycket min världssyn har färgats av mina studier i sexologi. Helt plötsligt hade jag nya begrepp för sexualiteten i boken och den blev synlig för mig. Strypsexet som Hagman skildrar poetiskt och inslagen med prepubertala flickkroppar hade tidigare gått mig förbi. Jag brukade kanske mer läsa det som en dekadent helhet utan att etikettera det sexuella beteendet. Nu hade jag helt plötsligt en terminologi att luta min läsning på.

När jag sedan ser om Sören Kragh Jacobsens Mifune inser jag att jag har blivit riktigt akademiskt skadad. Min svårighet att njuta av filmupplevelsen som förr då jag till en början analyserar den inledande sexscenen och drar paralleller till det kommande gråzonsexet mellan Liva och Kresten. Scenen där Kresten med tom blick sträcker sig efter bilnycklarna och kramar dem krampaktigt medan hans nyblivna fru rider honom skulle om könsrollerna varit ombytta varit ett klart fall för en gråzonsdebatt. När sedan han och Liva har sex på golvet i faderns lantgård så skildrar detta smärtsamt hur stämningen på några få sekunder kan ändras om inte den ofta ordlösa sexuella kommunikationen är lyhörd och närvarande.

Akademin har lyckats i mitt fall, sexologin och psykologin genomsyrar det jag gör och utifrån de ramarna analyserar jag min tillvaro. Kanske kommer detta ändras i takt med att jag blir mer yrkeserfaren. Kanske kan jag om några år läsa om Pool och njuta till fullo av Hagmans dekadenta skildringar utan att tänka i termer av sexologi.

Läs även andra bloggares åsikter om Blonde, dogma, Joyce Carol Oates, Lasse Hallström, Mifune, Mitt liv som hund, Per Hagman, Pool, psykologi, Sexologi, Sören Kragh Jacobsen

Om von Trier & knulla

May 23rd, 2011 § 2 comments § permalink

Vi sitter på en servering och ostronen har precis kommit in. En av Svenska Filminstitutets anställda stannar till för att prata med oss, vi hör honom säga skandal och han ser chockad ut. von Trier har under presskonferensen för filmen Melancholia uttryckt antisemitiska idéer och sympati för Hitler. Premiärfesten sägs vara inställd och det talas om bojkott av filmen. I efterhand tar von Trier tillbaka uttalanden och menar att han var på gott humör och skämtade.

Jag står på Skandinaviska Terrassen och blickar ut över ett publikhav, de svenska bidragen till en av festivalens tävlingar har precis presenterats och en av de unga regissörerna står bredvid mig. Vi talar om Ystad som filmmetropol och han berättar för mig att staden redan under tidigt 1900-tal var en plats för filmbranschen. Helt plötsligt vänder han sig mot mig och säger

-       Du, ska vi inte gå in där inne och knulla

Jag ser hur mitt ansiktsuttryck som under en millisekund gått från glatt konverserande till chock får honom att inse allvaret i situationen

-       Jag skämtade bara, fan förlåt Saga

Skämt som tangerar verkligheten blir mer verkningsfulla. Båda regissörerna försöker regissera tillvaron utifrån en idé, men i tillvaron finns också omvärlden och omvärldens människor är reaktiva. Kanske är målet just reaktionerna, men att regissera den fiktiva världen och regissera den verkliga är två skilda saker. Omvärlden kommer inte följa manus och den ibland subtila skillnaden mellan skämt och allvar är inte alltid självklar.

Den unge regissören blir min vän. I hans manus skulle kommentaren ge mig något att basera min krönika på berättar han för mig efter några dagar. Om omvärlden vill vara vän med von Trier efter uttalanden återstår att se.

Här kan ni se presskonferensen på SVT. Kirsten Dunst fick pris för sin roll i Melancholia, von Trier är dock fortsatt portad..

 

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om Cannes, knulla, Lars von Trier, Melancholia, skämt

Att vara ung kvinna i Cannes – Las Palmas & erotisk konstfilm

May 23rd, 2011 § 0 comments § permalink

Planet glider in över de glittrande städerna på Rivieran, Cannes identifieras genom yachterna som ligger som eldflugor kring hamnen. Timmen är sen och Nice flygplats bjuder inte på många resenärer, det tyska flygbolagets plan är halvtomt och jag har en lätt panik i det att jag måste hitta någon att dela taxi till Cannes med. Jag vänder mig till en ung man

-       Ska du till Cannes?

Mannen svarar jakande och jag anar en svensk brytning. I taxin från flygplatsen berättar han att han heter Johannes Nyholm och är regissören bakom filmen där en bebis trashar en bar i Las Palmas, ett klipp som fått över åtta miljoner visningar på YouTube.

Då jag berättar att jag inte har någon ackreditering, d v s jag kommer inte in på det inhägnade festivalområdet och kan bara se vissa av filmerna, ger han mig ett insidertips om hur jag ska komma in på filmvisningarna.

-       Du ställer dig vid röda mattan uppklädd i din finaste klänning, när det kommer en ensam man så viftar du med handen och ropar ”company?”

Johannes Nyholm ger mig tipset med glimten i ögat och berättar att han lurat i en killkompis att det fungerade även för män, det gör det inte. I Cannes fungerar blont hår och en maxiklänning i färgen korall som inträdesbiljett till terrasserna och paparazzifotograferna smattrar efter. I mitt fall kommer ackrediteringen tack vare Johannes Nyholm och jag slipper genomlida ”company-experimentet” för att komma in på filmvisningarna.

Cannes är inte kvinnornas stad. I Le Monde kan jag läsa att kvinnor dock fått större plats i festivalen, i år är fyra stycken med i det officiella urvalet, jämfört med inga förra året. Regissören Vero Cratzborn visar mig en erotisk konstfilm på sin laptop på en av festerna längs strandpromenaden. I filmen kryper en snigel över huvudpersonens bröst och Vero Cratzborn pekar ivrigt på en erigerad hästpenis i bakgrunden.

-       It’s Freud!

Efter min första natt i Cannes vaknar jag med insikten att staden är ljus och lätt att röra sig i, men att det i rollen som innebär inträdesbiljett ingår en risk att männen på Grand Hotells terrass sträcker sig efter dig som brännmaneter. De skenbara fördelarna av att vara kvinna i Cannes omvandlas i natten raskt till motsatsen. Oavsett hur jag får min ackreditering så kvarstår faktumet att det är männens värld jag rör mig i och filmfolket fortsätter dagarna i Cannes med att festa med en intensitet snarlik den som bebisen i Las Palmas uppvisar.

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om Cannes, film, genus, Johannes Nyholm, Las Palmas, Saga om Sexologi

Tiden den stannar när vi rör vid varann

May 22nd, 2011 § 4 comments § permalink

Under våren har jag burit runt på Esther Perels Vill ha dig i väskan. En medeltjock pocket som har revolutionerat min syn på parförhållandet och erotiken och lusten. Boken ingår i kursen Sexualupplysning, prevention och rådgivning som vi läser den här våren på masterprogrammet i sexologi. Vid första anblick skiljer sig inte Perels bok från andra självhjälpsböcker om hur våra förhållanden ska bestå, men efter att ha läst något kapitel så inser jag att detta är något annat. Perel för en analyserande, ibland nästintill filosofisk diskussion kring erotik och lust i långa förhållanden. Utifrån olika områden som bland annat otrohet, föräldraskap och maktspel så presenterar Perel förhållningssätt och funderingar som startar något i tanken om den långa relationen. Perel formulerar t ex finurligt att vi förväntas vara monogama i ett promiskuöst samhälle.

Ett av de vanligaste problemen som jag stöter på hos vänner i långvariga relation är att paret i början haft ett levande sexliv, men redan efter något år knappt har sex längre. Inte sällan är det dessutom så att någon av partnerna vill mer, vilket skapar en obalans som ofta tar sig uttryck på fler sätt än bara i förhållande till sexualiteten.

Perel presenterar en intressant teori kring detta knuten till ett revolutionerande resonemang kring närhet och osäkerhet. Hon beskriver hur trygghet och behovet av trygghet påverkar vårt förhållningssätt till den andre parten i förhållandet. Hur jakten på den andre övergår i ett tillstånd av ömsesidig fångenskap, ett tillstånd som på få sätt ger utrymme för erotiken. Perel skriver så här

“I vuxna relationer återspeglas denna dynamiken bara alltför väl. Vi söker en partner som är ett stabilt, pålitligt ankare. Samtidigt förväntar vi oss att kärleken ska vara en gränsöverskridande upplevelse som lyfter oss i den grå vardagen.

Perel beskriver hur vi ofta strävar efter en villkorslös närhet i förhållandet, detta blir dock problematiskt eftersom närheten, till motsats vad många tror, inte nödvändigtvis ger bra förutsättningar för erotik. Istället kräver erotiken ett visst mått av avstånd, att aktörerna är skilda individer och kan definieras som detta. Vi knyter den andre tätt till oss på jakt efter den sanna närheten, men egentligen kanske vi då istället eliminerar erotiken. Sättet vi gör detta på beskriver Perel som att vi

”penetrerar vår partner mentalt. Vi pratar, vi lyssnar, vi bekänner och vi jämför. Vi visar upp vissa delar av oss själva samtidigt som vi förskönar, förändrar och döljer andra delar”

Istället kanske vi kan välja att leva med osäkerheten, och på så sätt kan behålla erotiken i förhållandet? Genom att låta den andre vara en avgränsad individ och samtidigt definiera oss själva som individer så kan vi behålla den spänning som initialt gjorde oss intresserade av den andre. Vi måste helt enkelt stå ut med den osäkerhet som avståndet som definierar oss skapar.

Det är inga universallösningar som presenteras, men förhållningssätten som utifrån Perels 20-åriga erfarenhet som parterapeut kan vara intressanta att ha i åtanke. Jag känner dock att jag kan lyfta viss kritik kring att boken kretsar kring en västerländsk kulturell syn på sexualitet och förhållanden och att de kliniska exempel som presenteras nästan uteslutande behandlar heterosexuella relationer, något som skulle kunna sägas osynliggöra homo- och bisexualitet. Med en medvetenhet om detta så är Perels bok läsning som jag rekommenderar.

Läs även andra bloggares åsikter om Esther Perel, förhållanden, litteratur, lust, njutning, relationer, sex, sexualitet, terapi, Vill ha dig

Semesterromansen

May 21st, 2011 § 0 comments § permalink

Vi kommer alltid ha Paris sjunger Veronica Maggio och sätter ord på semesterromansens flyktiga väsen. Under en vecka eller långweekend regisserar vi vår romantiska tillvaro och fjärmar den från vardagens Facebookberoende och yrkesmässiga leda. Vi regisserar boendet och väljer noggrant ut de plagg som ska fylla resväskan på hjul och fyller resten av utrymmet med små oöppnade flaskor från Apotekets reseavdelning. På resan får vi möjlighet att inför vår partner, eller våra potentiella partners, visa det mest välregisserade av våra jag. I enlighet med Goffmans teatermetafor så befinner vi oss under dagarna på en fjärran plats front stage 24/7 och vårt mål, till varje pris, är att stanna där. När hungern eller gnälligheten hotar vår tillvaro kämpar vi till varje pris för att behålla illusionen.

Med fotoapplikationer på Iphonesen fångar vi sedan dagarna i Paris, Berlin eller kanske Cannes, i ett fördelaktigt ljus och förmedlar sedan semesterromantiken à la Maggios superåttafilm till de som står ut med att se på.

Det fina och förödande med minnen, är just det som Maggio sjunger om, att vi alltid har dem. Minnena bygger upp våra världar oavsett om de kretsar kring barndomen i Bollnäs eller någon av de 270 soldagarna i Cannes. Semesterminnena är inget undantag, de ligger kvar och skaver mot verkligheten när vi landat på Kastrup. Att applicera det mindfulnessfyllda fånga dagen i vardagen är inget alternativ och vi stannar kvar ytterligare några dagar i bilderna av romantik, via Facebook så klart.

Läs även andra bloggares åsikter om Cannes, Facebook, hipstamatic, iphone, mindfulness, Paris, romantik, Veronica Maggio

Festival de Cannes 2011

May 13th, 2011 § 0 comments § permalink

Imorgon åker jag till Cannes filmfestival. Att sexualitet är ett begrepp som är intressant att analysera utifrån hur det skildras i film är något som jag upptäckte tidigt i den här bloggens historia. I oktober 2009 skrev jag om filmsex och förståelse, om hur en av mina psykologilärare talade kring hur film och skönlitteratur kan användas för att arbeta och reflektera kring empati. Min tanke är att detta skulle kunna kopplas till ett användande av film för förståelse för sexuell mångfald och variation.

Hösten 2010 föreläste jag och filmaren Klara Levin för pedagoger om hur film kan användas i sex- och samlevnadsundervisning utifrån Klaras film Älska med mig. Filmerna Black Swan och Till det som är vackert fann jag mycket intressanta i en feministisk analys av den nutida unga kvinnans sexualitet, som fångades upp av Svenska Dagbladet.

Detta är några av de gånger som film spelat en betydande roll på den här bloggen. När film skildrar sex så att vårt perspektiv vrids något utan att vi egentligen blir medvetna om det, som filmen Apflickorna som jag såg under BUFF, tänker jag att det sker något i vårt förhållningssätt till sexualiteten.

Min förhoppning är att jag under dagarna i Cannes får möjlighet att här på bloggen skildra festivallivet, utifrån den kulturella referensram kring Frankrike som jag har med mig och mina kunskaper om sexualitet och kultur.

 

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om Apflickorna, Cannes Filmfestival, Festival de Cannes, film, sex, sexualitet, Till det som är vackert, Älska med mig

Where am I?

You are currently viewing the archives for May, 2011 at Saga om Sexologi.

  • Twingly BlogRank
  • Twingly Blog Search ShowBlog=NO blog:http://www.sagasexologi.se/ sort:inlinks Most linked posts