Separationer – så som i High Fidelity?

March 27th, 2011 § 2 comments § permalink

Första gången jag som semivuxen fick en separation skildrad för mig var när min favorit Iben Hjejles karaktär Laura avslutade relationen med John Cusacks Rob på filmduken 2000. Kanske är det så att ingen annan händelse i våra liv blottlägger våra svagheter så som en separation. Våra mindre smickrande sidor ställs plötsligt i starkt strålkastarljus. Vi stalkar våra partners, är snikna, snåla och oärliga, egenskaper som tidigare setts under en slöja av en välinarbetad tvåsamhet står vi helt plötsligt ensamma med. Lyssnar vi på popmusik för att vi är olyckliga eller är vi olyckliga för att vi lyssnar på popmusik frågar sig karaktärerna i High Fidelity – försöker vi leva vi i tvåsamhet för att vi är olyckliga eller är vi olyckliga för att vi försöker leva i tvåsamhet? När Cusack tvångsmässigt listar sina värsta separationer gör han det vi alla gör, han frågar sig var det gick fel och varför det gick fel igen? Klyftan mellan vårt samhälle med seriell monogami (du är ihop med en person åt gången fast flera efter varandra) och idealet att leva resten av livet tillsammans plågar oss hela vägen till nästa förhållande.

Mitt i smärtan, i elektriciteten kring ensamheten, kanske vi frågar oss om det var värt det? Kan något liv med någon människa vara värt den smärtan som det kan innebära att lämna hen? När slutar det göra ont och gör det mindre ont nästa gång?

Förra året skrev jag om att hitta den rätte om och om igen. För det tenderar vi att göra, så småningom. Någonstans inom oss bor modet och vare sig det handlar om en ny vänskap eller en ny romantisk relation så kastar vi oss ut och vågar igen. Som självmordsbenägna relationsanarkister slickar vi våra sår och återupptar vi jakten på den rätta, eller en av de rätta.

Läs även andra bloggares åsikter om förhållanden, göra slut, High Fidelity, monogami, smärta

Saga om Sexologi provar Pole Dancing som träningsform

March 22nd, 2011 § 1 comment § permalink

Eftersom min enda referens till Pole Dancing är stripporna på klubben Bada Bing i serien Sopranos så hakade jag på några vänner som skulle testa Pole Dancing på en dansstudio i Malmö. På dansstudion Malmö Dansakademi gick allt i rosa och ludd. Efter några minuter där inne konstaterar vi att många av tjejerna har skjorts på sig. Vi står där i våra löpartights och känner oss fel. Senare förstår vi att skjortsen möjliggör dans och akrobatiska konster runt stången eftersom friktionen mellan benen och stången är en förutsättning för att du ska lyckas med konsterna. Pole Dancing som ursprungligen kommer från amerikanskt 1920-tal har förflyttat sig från strippklubbar till träningssammanhang. Det är en träningsform som är kräver styrka, flexibilitet och uthållighet. Under timmen på Malmö Dansakademi blir vi mer än väl medvetna om vilket jobb som ligger bakom en show med Pole Dancing. Den enda av oss som någorlunda klarar av att klättra upp längs stången “sträck ut, rulla ihop som en köttbulle” är den som är mest vältränad och har imponerande armmuskler.

Bild från Malmö Dansakademi.

Pole Dancing väckte senast svensk mediestorm då det lanserades för barn under namnet kids acro. Det är inte den enda träningsformen som anspelar på sex och strippyrket. På många håll i landet lanseras stripp-aerobic och pussy cat doll-dans. Under vår upplevelse av Pole Dancing så talas det dock bara ett fåtal gånger om dansens ursprung. Det är bland annat när vi försöker klättra med fotsulorna mot stången som små apor som instruktören upplyser oss om att

- Stripporna med sina höga klackar klättrar med ovansidan av fötterna

inte med fotsulorna, som små apor som vi.

När jag sedan diskuterar upplevelsen och dansklassernas framgång så undrar jag över funktionen i danserna. Jag funderar på om det är så att vi i vårt stressade vardagsliv saknar en arena att känna oss attraktiva på. Är det så att sex måste kombineras med något nyttofullt (i det här fallet träning) för att vi ska avsätta tid åt det? Ofta tipsas om att schemalägga sex för att få tid till det, när det talas om det så är det dock med skrattet i halsen och poänger om hur oromantiskt det är med sexschema. Då är det kanske lättare att gå till dansstudion och få schemalagt en timme av rörelser som har sitt ursprung i sexarbetarnas vardag.

Klassen på Malmö Dansakademi ger en kroppsmedvetenhet som jag tror kan upplevas attraktiv. Vi går därifrån med stor respekt för fysiken hos de som kan svänga sig upp och ner runt stången och ganska många blåmärken. Kanske fyller Pole Dancing ett behov, kanske behöver det problematiseras. Jag funderar på om det finns Pole Dancing som riktar sig till män och hittar det här blogginlägget.

Här hittar ni en stilstudie i Pole Dancing från Micke Kazarnowicz.

Här kan ni läsa om när jag gick på fetischfest och när jag undersökte nätdejting.

Läs även andra bloggares åsikter om dans, Malmö Dansakademi, pole dancing, Saga om Sexologi, sex, Sopranos, stripp, träning

Apflickorna – sex, hästar och kontroll

March 20th, 2011 § 1 comment § permalink

Sydsvenskan.

På BUFF’s näst sista dag ser vi den prisbelönta filmen Apflickorna, Lisa Aschans debutfilm. När vi går ut från salongen är vi kvar i den suggestiva stämningen som varar filmen igenom. Med en dov underton problematiserar filmen Apflickorna genus på ett sätt som väcker kittlande fjärilar i magen på mig. Kvaliteten är så genomgående hög att enskilda scener skulle kunna göra hela filmupplevelsen. Skildringen av sjuåriga Saras relation till sexualitet och kärlek är provocerande, vacker och unik.

Jag går från biosalongen tom på ord med en ny känsla för kön. Det är först några dagar senare som jag kan försöka sätta ord på upplevelsen. Sexualiteten genom filmen är rå och så där som det är, fast jag var inte medveten om att det var så det var. Jag kan inte undgå att jämföra de unga kvinnornas spel kring makt och sexualitet med Till det som är vackert och Black Swan, men där de filmerna bekräftar en bild jag misstänkte fanns så utmanar istället Apflickorna mig att omskapa mina idéer om vad genus innebär.

Slutligen vill jag rekommendera det här mycket läsvärda blogginlägget om varför tjejer rider som jag fick tips om av Tanja Suhinina.

Läs även andra bloggares åsikter om Apflickorna, BUFF, hästar, kontroll, makt, sex, sexualitet

Var du där då?

March 16th, 2011 § 1 comment § permalink

I går invigdes BUFF filmfestival 2011 och jag såg filmerna The Last Norwigan Troll och The Liverpool Goalie. Filmfestivalen pågår till lördag 19/3 och biljetter till föreställningarna kan köpas på hemsidan. Jag träffar bland annat Victor Lindgren som deltar med sin kortfilm Var du där då?.

En kvinna jag känner brukar säga att hon ständigt blir förvånad då hon möter sin spegelbild, eftersom bilden av den 60+ kvinna som möter henne inte överensstämmer med hennes upplevelse av att vara 16 år. Under finstämda åtta minuter talar Var du där då? till mitt tonårsjag. Filmens reflektioner kring identitetsskapande, från den tid då vi inte hade något annat val än att vara där i landet mellan barn och vuxen, känns lika mycket i mitt 25-åriga jag som i mitt 13-åriga. Att ställa frågorna kring essensen av identiteten undviker vi kanske helst som vuxna. Eftersom risken finns att resan, att ta sig från punkten där vi är till punkten dit vi vill, känns oändlig. Filmen väcker många funderingar om identitet, kärlek och livet. Var du där då? kommer att användas som undervisningsmaterial, kontaktuppgifter till Victor hittar ni på Filmarbetarns hemsida.

Var du där då? och andra kortfilmer går att se på fredag kl 13.30 på Biograf Spegeln i Malmö.


Läs även andra bloggares åsikter om BUFF, film, identitet, tonår

Polyamori & öppna förhållanden möter dating för gifta & sambos

March 14th, 2011 § 4 comments § permalink

På Facebook ramlar jag över den här bilden och Googlar företaget. För nästan exakt ett år sedan undersökte jag fenomenet nätdejting. Här kommer en fortsättning i kombination med ett annat favoritämne här på bloggen, otrohet. På Victoria Milans hemsida kan jag bland annat läsa

Saknar du passion? Victoria Milan är Sveriges första datingsida för gifta och sambos som söker efter det lilla extra i livet. Här kan du på ett tryggt, enkelt och anonymt sätt flirta och lära känna tusentals av kvinnor och män som är i samma situation som dig. Känner du dig fångad i ett monotont kärleksförhållande, trött på att din partner reser för mycket eller bara vill liva upp vardagen lite? Victoria Milan är anpassat för att skapa en trygg, anonym och konfidentiell mötesplats. Det är därför vi finns.”

Sidan lovar alltså det som saknas i förhållandet, genom ett knapptryck, utan långa sessioner i parterapi. Många människor väljer idag att inte leva monogamt. Med olika former av överenskommelser så fattar de beslutet att öppna sitt förhållande för andra än enbart sin partner. Det kan ge vinster i form av att parterna kan ägna sig åt en speciell fetisch som deras partner inte är intresserad av, att de får leva ut en annan sexuell identitet eller helt enkelt att de får prata om något som deras partner inte är intresserad av. Bakom dessa konstellationer ligger ofta regler och förhållningssätt, precis som i strängt monogama förhållanden. För någon innebär kanske ett icke monogamt förhållande att de har sex med någon annan än sin partner en gång i månaden, för en annan flera gånger i veckan. Det kan vara bra att prata om vilka förväntningar och vilken syn parterna har på ett icke monogamt förhållande innan det omsätts i praktiken.

Victoria Milan erbjuder dock något annat. De anspelar på kravlöshet och spänningen i att ha en hemlig relation med någon. Här finns inga regelverk över hur det öppna förhållandet ska fungera, för här vet inte din partner om att du träffar någon annan. Om etik skriver de så här

“Victoria Milan arbetar efter stränga etiska rättningslinjer. Därav vår höga säkerhet. Vi vill inte under några omständigheter hylla otrohet, men ser också att våra medlemmar är vuxna kvinnor och män med egna valmöjligheter. Eftersom alla måste uppge sin civila status undviker man risken att bli lurad.”

Det är intressanta tankar. Det låter enkelt, klart och ordentligt. Kan det problematiseras? Ja. Det skulle kunna innebära att någon blir lurad. Vuxna människor har egna valmöjligheter, men genom otrohet så väljer ofta en part åt den andre. Det är intressant att leka med tanken att istället ta diskussionen kring ett icke monogamt förhållande eller inte. Att leva ett liv med någon är sällsynt. Att leva ett liv med någon och aldrig bli attraherad av någon annan är antagligen ännu sällsyntare. Ofta lyfter vi fram ett ideal med monogam tvåsamhet livet ut utan att reflektera kring vad det innebär. Om fler tog diskussionen kring hur just deras förhållande ska se ut och formulerade sina egna överenskommelser så kanske många fler hade fått passionen, det lilla extra och en livligare vardag. Det som Victoria Milan lovar.

Min erfarenhet från möten med människor som lever i öppna relationer är att det för många inte är enkelt. De för en ständig dialog kring vad den icke monogama relationen innebär. Att leva med någon eller några blir inte enklare för att formerna för livet går mot normen. Vad jag märkt är dock att tystnaden saknas, förhållandet ses inte som någon färdig produkt utan är i ständig omvandling, partnerna kommunicerar. Detta tror jag är något som vi ofta glömmer bort. När den monogama tvåsamheten och otrohet lyfts som de enda alternativen så glömmer många att det finns valmöjligheter. Oavsett om du vill leva med någon eller inte så kan du formulera förutsättningarna för din sexualitet och det finns tusen nyanser.

Den amerikanska motsvarigheten till Victoria Milan, AshleyMadison.com, sägs gå riktigt bra. Victoria Milan lanserades redan i oktober förra året, det återstå att se hur det går för sidan. På Flashback diskuteras sidan livligt.

Läs även andra bloggares åsikter om etik, flashback, monogami, otrohet, polyamori, polygami, sambo, sex, sexualitet, Victoria Milan, äktenskap

Hackad

March 13th, 2011 § 0 comments § permalink

 

Sedan Saga om Sexologi blev hackad i onsdags så har vi haft vissa problem med sidan. Det mesta verkar nu vara löst, men om ni hittar saker som inte fungerar får ni hemskt gärna lägga in en kommentar om vad som inte fungerar så försöker vi fixa det så snabbt som möjligt.

Tack på förhand!
Saga

Sex – En motorväg till Gud

March 12th, 2011 § 4 comments § permalink

En av mina vänner berättade för mig hur en litteraturvetare som hon en gång kände brukade gå in på pressbyrån och plocka till sig några pocketböcker från bestseller-listorna för att hålla sig uppdaterad på litteraturen som inte rymdes i kompendierna till dennes kurser. Lite samma tanke fick jag när en vän tipsade mig om boken Sex – En motorväg till Gud. Jag beställde boken från en nätbokhandel och några dagar senare ramlade Johan Ekenbergs försök till att hjälpa par till ett bättre sexliv ner i min brevlåda.

I boken ryms allt från kartläggning av ditt liv (vad gör du egentligen om dagarna?) timme för timme till muskelövningar för underlivet. Ekenberg guidar dig stegvis genom både penis- och slidmassage och förespråkar att män inte ska få utlösning. Jag ställer mig dock något skeptisk till teorierna kring hur hormonnivåerna påverkas av en ejakulation, Ekenberg menar att män genom att inte ejakulera behåller en hög nivå av testosteron vilket ger dig en ökad livskraft och en känsla av att återigen vara ung. Det finns inga källor som styrker hans teorier och de är också formulerade som möjliga, inte sanna.

Ekenberg är som bäst då han håller sig på en fysisk praktisk nivå, jag tror att många av övningarna kan vara bra för att lära känna sin kropp och sin sexuella funktion. Vad han enligt mig bör hålla sig ifrån är pseudovetenskapliga teorier kring könshormoner och mannens respektive kvinnans sexuella funktion. Visst kan vissa saker stämma för vissa, många män (och kvinnor) känner säkert mycket prestationsångest inför sex och många kvinnor (och män) blir säkert störda av sin vardagsstress under sex, men att uttala sig generaliserande om människors sexuella problem utifrån kön tror jag är att göra det lite väl enkelt för sig.

Så vad tar vi med oss från Sex – En motorväg till Gud? De inledande kapitlen kring att kartlägga stress och göra muskelövningar ger konkreta förslag för vad individer kan göra för att känna sig mer tillfreds med sin sexualitet, de är bra. Vad som inte är bra är Ekenbergs sätt att trots det att han använder ordet partner helt exkludera homosexualitet och bisexualitet ur sin manual. Han menar i slutkapitlet att sexuell läggning är egalt och att de flesta av hans kursdeltagare är heterosexuella. Tyvärr är inte sexuell läggning egalt eftersom hela boken (förutom de delar som handlar om individen) riktar sig till män som lever med kvinnor och kvinnor som lever med män.

Full Moon Luc Viatour

Kapitlet kring hur sex kan leda till ett andligt uppvaknande är intressant eftersom just andlighet är något som jag tänker att relativt få i sekulariserade Sverige ger sig hän åt. Att tillstånd som du befinner dig i under sex skulle kunna liknas med andliga upplevelser är en spännande jämförelse. Är sex den nya andligheten? Kanske är sex som tillstånd ett av få medvetandetillstånd där människan närmar sig de upplevelser som tidigare uppnåtts genom bön, fasta eller meditation? Som jag förstår det menar Ekenberg att sex leder vidare till andligheten, vad jag tycker är intressant att fråga sig är om det inte räcker med att räkna sex som andligheten? Kan vi istället för att se sex som motorvägen se det som rastplatsen?

Här kan ni se Johan Ekenberg själv förklara vad Sex – en motorväg till Gud innebär.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , .

 

Black Swan

March 12th, 2011 § 0 comments § permalink

 

Läs gärna Karoline Erikssons krönika i SvD där mitt inlägg med en jämförelse mellan filmen Black Swan och Till det som är vackert citeras .

Black Swan – Till det som är vackert

March 9th, 2011 § 2 comments § permalink

Samuel Fröler och Alicia Vikander i Till det som är vackert

Precis innan ridån går upp, reklamen ska virvla förbi och filmen Black Swan ska möta oss på bioduken så berättar jag för min vän om en film jag såg dagen innan. Jag berättar om den unga kvinnan i Till det som är vackert och förklarar att jag tror att det är en mycket bra skildring av en samtida kvinnoroll. Jag minns hur jag hört tidigare under min studietid att kvinnorollen ges epitet som varm, omhändertagande och mjuk. De unga kvinnor, Katarina och Nina, som jag möter på filmduken inom loppet av två dagar är kontrollerande, destruktiva och skarpa.

Vincent Cassel och Natalie Portman i Black Swan

Katarina har gått ur Facebook, börjat lyssna på Mozart och klar sig i säckiga urtvättade t-shirts. Hon längtar efter renhet. Nina är kontrollerande ut i tåspetsarna, i sitt psykotiska tillstånd slits hon mellan måstet att släppa för att bli liderlig, sexuell och kontrollen hon håller för att få sin perfektionism. Katarina och Nina möter varsin äldre man. Dessa män får på vissa sätt personifiera den press som det västerländska samhällsklimatet förmedlar. De unga kvinnorna  måste lyckas vara perfekta, balansera kontrollerat på finkulturell mark och leverera sexuell frigjordhet.

Inom psykiatrin finns kontrollen. Det förmedlas – för att få kontroll måste du släppa kontroll. Tvångssyndrom, anorexi och bulimi. Medvetanden så pressade av perfektionism att de sparkar bakut och skapar en psykotisk frizon. Allt finner vi i Black Swan och Till det som är vackert. Hur gör vi när arbetet som sker i behandling går tvärt emot den kulturella press som finns i vardagen?

Jag frågar mig; vad finns det för behandlingsmetoder för kultur?

Här skriver Tanja tänkvärt om rätt snygg och fel snygg.

Här skriver Isabelle om skapande av ideal.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , .

Where am I?

You are currently viewing the archives for March, 2011 at Saga om Sexologi.

  • Twingly BlogRank
  • Twingly Blog Search ShowBlog=NO blog:http://www.sagasexologi.se/ sort:inlinks Most linked posts