En sexberättelse på Kastanjeskolan

February 8th, 2011 § 7 comments

Idag kan vi läsa i Ystads Allehanda och Aftonbladet (Ystads Allehandas bild av händelsen är betydligt mer nyanserad då även läraren får komma till tals) hur en förälder till en elev på Kastanjeskolan kritiserar att eleverna i årskurs åtta fått i uppgift att skriva en sexberättelse som del i ett sex- och samlevnadsprojekt mellan biologilektionerna och lektionerna i svenska.

Projektet går under namnet Första gången och eleverna hade enligt Ystads Allehanda tre olika alternativ att välja mellan:

- Du skriver till en kompis, som du brukar berätta allt för, och berättar det du varit med om
- Första gången, skriv en kort påhittad berättelse
- Så var det för mig/Så hoppas jag att det blir

Kritiken som föräldern lyfter är vad jag kan förstå följande:

- Eleverna hade fått ett häfte med sexberättelser (inte berättelserna som de skrev) utdelat och det hade av eleven i fråga upplevts som pinsamt
- Uppgiften var betygsatt
- Elever som utsatts för sexuella övergrepp kan uppleva uppgiften som obehaglig
- Föräldern vill förmedla att sex och sådant bör ungdomarna vänta med, sex är också något privat och ungdomarna ska inte skriva om så känsligt
- Det får föräldern att må illa av att läraren ska läsa berättelserna

Första punkten, att de utdelade sexberättelserna upplevdes som pinsamma är en subjektiv upplevelse av situationen och kan därför inte ifrågasättas. Vad som kan problematiseras är huruvida någon tagit skada av att uppleva utdelandet av berättelserna som pinsamma, men det är svårt att veta utan att prata med den/de som upplevt pinsamheten.

Andra punkten, att uppgiften var betygsatt. Vad jag minns så förekom det inte sällan skriftliga uppgifter under exempelvis nationella prov där eleven hämtade inspiration från händelser som denne varit med om, dessa hade stor inverkan på elevens betyg. Ett exempel, vad jag minns, är skildra en resa som du varit med om. Jag upplevde inte det som att det var mitt resmål som betygsattes utan mitt språk. Jag hoppas och tror verkligen att läraren inte betygsatte elevens sexuella erfarenheter utan språkbruket med vilken sexet skildrades, på samma sätt som en lärare inte skulle betygsätta mitt resmål utan språket med vilket jag skildrar resmålet.

Angående risken att elever som utsatts för sexuella övergrepp skulle uppleva uppgiften som obehaglig: I Ystads Allehanda berättar läraren om en gång då sexuella övergrepp skildrats i en historia. Läraren kontaktade tillsammans med eleven kuratorn på skolan. Att sätta ord på vad en individ upplevt, exempelvis sexuella övergrepp, är ett vanligt grepp i bearbetning av de ofta  plågsamma upplevelserna. Att skolan ger eleven en möjlighet att med egna ord beskriva sina erfarenheter anser jag är starkt och stort. Sedan är det ytterst viktigt att någon med rätt kompetens kan arbeta kring upplevelserna med eleven, men den kontakten förmedlade läraren då hon kontaktade skolans kurator. Detta kan ses som en möjlighet att upptäcka individer som far illa och förmedla hjälp till dem.

Att uppgiften skulle göra så att ungdomarna inte väntade med sex. I Nederländerna har barn och ungdomar sexualundervisning tidigt jämfört med exempelvis länder som Amerika, Storbritannien och Tyskland (Tiefer, 2004). Ungdomarna sexdebuterar av samma anledningar som i övriga länder, men i Nederländerna debuterar de senare. Ungdomarna är alltså inte yngre, trots att de fått sex- och samlevnadsundervisning tidigare. Det förekommer dessutom färre tonårsgraviditeter och färre sexuellt överförbara infektioner bland de ungdomar som fått undervisning tidigt.

Föräldern mådde dåligt av att läraren läste elevernas berättelser. Precis som första punkten så är detta en subjektiv upplevelse och något som är verkligt för den personen som det gäller, jag tycker därför inte att det är rätt att ifrågasätta den.

Om uppgiften uppfattades som obehaglig är det naturligtvis problematiskt. Precis som läraren skriver i sin kommentar till Ystads Allehandas artikel så har ungdomarna ofta mycket skilda erfarenheter av sex. Jag upplever dock att uppgiftens utformning var ett ärligt försök att bjuda in alla de olika erfarenheter som ungdomarna kunde tänkas ha, om det sedan inte fungerat i praktiken så är detta givetvis kritik att ta på allvar och jobba utifrån. Det säger sig läraren också vara villig att göra i sin kommentar till artikeln.

Precis som när det diskuterades hur RFSU undervisade om begreppet analsex och vad det innebär så verkar det mest provocerande inom sex- och samlevnadsundervisning vara att ge eleverna ett språk att tala kring sexualitet på. Så länge det handlat om en generad biologilärare som motvilligt trätt kondomer över bananer (så såg det ut då jag gick på Kastanjeskolan) så går det bra, men när det kommer till att tala om sexualitet som lust, njutning och åtrå så blir det farligt. Ord är ofta makt, att ge någon ord att beskriva sin sexualitet skulle kanske därför kunna sägas vara att ge den personen makt över sin sexualitet. Den makten är många i vuxenvärlden rädda för att släppa till barn och ungdomar, förtroendet för vad de skulle göra med den är väldigt lågt. Jag tänker att det skulle kanske vara bra om några av de kritiker som höjt sina röster kring Tomelillalärarens pedagogik kring sex- och samlevnadsundervisning skulle leka med tanken att ungdomarna inte skulle missbruka makten över sin egen sexualitet, utan använda den för att känna sig fria att fatta beslut som vilar på en god grund av sexualkunskap.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , .

Källa: Sex is not a natural act and other essays – Leonore Tiefer

§ 7 Responses to En sexberättelse på Kastanjeskolan"

  • [...] Eftersom jag tycker att Saga Alm Mårtensson har skrivit en bra blogg om händelsen så länkar jag den för er här: sagasexologi.se/2011/02/08/en-sexberattelse-pa-kastanjeskolan/ [...]

  • Lillebror says:

    Jag tillbringade också mina tre högstadieår på kastanjeskolan i Tomelilla. Maria Ahnlund som är läraren som gav uppgiften är en av de mest kompetenta svensklärare jag haft under mina skolår.

    • Saga says:

      Vi får hoppas att Maria Ahnlund läser det här. Att uppgiften hon delat ut har beskrivits felaktigt och mobben som växt fram tycker jag är mycket skrämmande. Kritik och granskning är bra, men den bör vara konstruktiv och utifrån fakta för att vara möjlig att ta till sig.

  • vele says:

    “Ord är ofta makt, att ge någon ord att beskriva sin sexualitet skulle kanske därför kunna sägas vara att ge den personen makt över sin sexualitet. Den makten är många i vuxenvärlden rädda för att släppa till barn och ungdomar, förtroendet för vad de skulle göra med den är väldigt lågt.”
    Uppenbarligen har du totalt missat poängen. Erotik hör till privatsfären, oavsett ålder. Varför skulle någon behöva tvingas till detta, därtill i en osäker och socialt fientlig miljö? Du förefaller endast okänslig.

  • Saga says:

    Jag läser vad du skriver, men håller inte riktigt med. Erotik kan mycket väl ses som något privat, som personen inte vill dela med andra.

    Min uppfattning av uppgiften är inte att någon tvingats utföra den och jag undrar var dina uppgifter om att miljön var osäker och socialt fientlig kommer ifrån? Jag kan inte säga att den inte var det eftersom jag själv inte var med då uppgiften delades ut, vad jag kan säga är att uppgiften innehöll alternativ, där eleven inte behövde beskriva sin egen sexualitet.

    Gällande vad som är poängen med diskussionen tycker jag att frågan kring privat/personligt är en väldigt viktig diskussion, men jag tycker också att det finns andra aspekter av diskussionen som är väl värda att diskutera.

  • Kaka says:

    Det jobbiga är ju inte att sex är något hemskt och hysch-hysch. Det är ju snarare att en lärare är någon som eleverna MÅSTE vara beroende av.

    En vild överdrift för att synliggöra smolket i bägaren:

    Min chef samlar plötsligt mig och alla anställda på kontoret och tillkännager glatt att alla nu obligatoriskt måste skriva utförliga rapporter om hur konsistensen i deras avföring varit senaste månaden, eller med inlevelse berätta om deras föräldrars sexliv. Lönen kommer att sättas efter denna uppgift. Du är dessutom mer eller mindre fast på detta kontor i 9 år och måste dagligen se chefen i ögonen.

    Jag är beredd att satsa en peng på att många inte har “en vän dom berättar ALLT för” och att detta inte nödvändigtvis är en dålig sak. Har man behov av en kurator mår man i min värld inte helt okej, och bör få en sådan men bara om man ber om en.

    Ha för all del kvar uppgiften, ämnet är ju av stor vikt, speciellt i den åldern. Men låt den för allt som är gott och logiskt inte vara betygsgrundande.

    /mina två ören

  • Saga says:

    Hej Kaka!

    Du har absolut en poäng i att det kan handla om ett maktförhållande som gör att denna diskussionen blir ännu mer komplicerad. Det är viktigt att väga in den aspekten.

    Jag förstår inte riktigt vad du menar om kurator och må dåligt? Vad jag skrev var att den gång en elev hade mått dåligt av minnen som uppgiften framkallade så hade en kurator kontaktats, som sig bör anser jag.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

What's this?

You are currently reading En sexberättelse på Kastanjeskolan at Saga om Sexologi.

meta

  • Twingly BlogRank
  • Twingly Blog Search ShowBlog=NO blog:http://www.sagasexologi.se/ sort:inlinks Most linked posts