Hedda Gabler

November 28th, 2010 § 2 comments § permalink

Bild från Riksteatern

Vi ser Riksteaterns uppsättning av Hedda Gabler på Stadsteatern i Lund. Sedan går helgen åt att fundera över föreställningen. I programmet listas årtal som symboliserar viktiga milstolpar i en kamp för alla människors lika värde. Jag får en idé om att det jag kommer att se ska omvälva min syn på kvinnan i samma utsträckning som årtalen som radas upp framför mig. Att föreställningen är en del i kampen.

När jag sedan möter kvinnan på scenen, Hedda Gabler, så är det inte alls någon kamplystnad som fyller mig. Personen som växer fram där nere på scenen är hänsynslös och girig i sina relationer. I pausen tänker jag att det är ironiskt. Då kvinnan ska skildras som upprorisk blir hon istället manipulativ och hänsynslös. Kanske kan det uppfattas som en provokativ gest att skildra en kvinna som Hedda skildras, inte som modern, makan eller dottern, utan som en individ, med sympatiska och mindre sympatiska egenskaper. Problemet är bara att jag saknar de sympatiska sidorna, nyanserna som gör oss till individer, till människor.

I Per Svenssons recension av föreställningen använder han ordet borderlinepersonlighet i beskrivning av känslan kring Hedda. Det är lite ironiskt eftersom jag tänker att det är en etikett som inte sällan sätts, i vår tid, på unga kvinnor lika Hedda Gabler. En ung kvinna som skiftar i mellan åtrå till män och kvinnor, manipulerar och kämpar med sociala svårigheter får etiketten borderline, som en förklaring. Det är nästan uteslutande kvinnor som diagnostiseras med emotionellt instabil personlighetsstörning som borderline med nya ord heter. I samma kluster av personlighetsstörningar finner vi antisocial personlighetsstörning. Vissa menar att män med samma symtom istället för att få diagnosen emotionellt instabil personlighetsstörning sorteras som antisocial personlighetsstörning, inte för att deras sjukdomsbild skiljer sig  åt, utan för att de är män.

Med nya grepp sorterar vi önskvärda och inte önskvärda sexuella beteenden. Vi möter Hedda Gabler i vår tid och diagnostiserar henne emotionellt instabil personlighetsstörning. Än finns fler årtal att fylla våra listor med.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , .

Sexuella psykiatriska sjukdomstillstånd

November 26th, 2010 § 3 comments § permalink

Under de senaste dagarna har jag nördat loss på vad den nya versionen av DSM, DSM V, kan tänkas innehålla för förändringar i diagnostisering av psykiatriska sjukdomstillstånd med koppling till sexualitet, fick ett tips i form av en länk av en av mina vänner. På en föreläsning från Stockholm Psychiatry Lectures berättar Katherine Phillips om arbetet med nyutgåvan av DSM.

Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM) används alltså för att diagnostisera psykiatriska sjukdomstillstånd. Arbetet med DSM IV, den nuvarande versionen började 1990 och som Phillips säger i sin föreläsning så har otroligt mycket förändrats, både i en kulturell kontext och inom forskning, i hur vi ser på exempelvis sexuella psykiatriska sjukdomstillstånd.

Några av skillnader som presenteras på DSM.org’s hemsida är födseln av nya diagnoser, exempelvis  Hypersexual Disorder samt Paraphilic Coercive Disorder, en upprensning bland diagnoserna som ger mer samlade namn på liknande sjukdomstillstånd, en ändring i språk exempelvis fetischism heter inte enbart fetischism utan fetishistic disorder. Gällande fetischism så ändras även vad personen har som objekt för sin fetisch, det i DSM IV föreslagna “kvinnliga underkläder” är utbytt till “non-genital body part(s)”. Ursäkta att jag ändrar från svenska till engelska, men sitter med DSM IV på svenska och förslagen till DSM V på engelska och vill inte förlora något i en slarvig översättning.

Det verkar alltså inte som att de omtalade parafilierna (fetischism, pedofili, exhibitionism, sadism och masochism) kommer att försvinna i DSM V. I den nuvarande svenska versionen av ICD 10 (en annan diagnosmanual) har de gjort det. Vad som förändras är enbart vissa formuleringar i beskrivningen av sjukdomstillståndet samt det ovan nämnda tillägget disorder. Att lägga till disorder kan dock tolkas som en markering att tillståndet ex. fetischism kan finnas utan att det är ett sjukdomstillstånd.

Vill ni läsa mer om förslagen till de olika diagnoserna kan ni göra det här. I förlängningen är givetvis en diskussion kring om det är relevant att klassificera sexualitet som frisk eller sjuk, normal eller onormal, intressant. Här redovisas ett sätt att se på saken, det är värt att markera att en förutsättning för diagnoserna är ett lidande hos individen som har dem. Det ska bli intressant att se hur den slutgiltiga versionen av DSM V kommer att se ut. DSM V beräknas vara färdig i maj 2013.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

Män som fejkar orgasm?

November 21st, 2010 § 3 comments § permalink

Häromveckan behandlade vi på masterprogrammet i sexologi ämnet att fejka orgasm. Det tipsades om boken Fejkad orgasm, som dock enbart handlar om kvinnor som fejkar orgasm. Jag är intresserad av att veta hur det ser ut bland män och har tidigare gjort lite mycket ovetenskapliga studier och frågat grabbar om de fejkat orgasm, de flesta som jag frågat svarar ja. Jag saknade dock forskning för att påstå att både vissa män och kvinnor fejkar orgasm. I det nya numret av tidskriften Journal of Sex Research kan vi inte bara läsa de svenska sexualitetsforskarna Lotta Löfgren-Mårtenson och Sven Axel Månssons forskning kring unga och pornografi utan även en studie i män och kvinnors fejkande av orgasm.

Under diskussionen i min klass reagerade jag på tonen. Den skilde sig från tonen då jag diskuterat att fejka orgasm med grabbar, de pratade lite skamset om att det var synd om tjejen som de var tvungna att fejka med, hon räckte inte riktigt till. Samma uttrycksätt finner jag i artikeln “I was getting tired and she wasn’t that cute so my dick couldn’t stay hard”. Diskussionen i min klass kretsade kring kvinnans offerroll och förtrycket av kvinnans sexualitet då hon blev tvungen att fejka orgasm.

Muehlenhard och Shippiee finner att 25 % av männen i deras studie fejkat orgasm, det kan ställas i jämförelse med att 50 % av kvinnorna hade fejkat orgasm. Det är alltså dubbelt så många kvinnor som män i studien som fejkat orgasm, men det är också hälften så många män, inte inga män.

Lite hårddraget kan slutsatsen dras, att i diskussionen kring fejkandet av orgasm, oavsett vem som fejkar, är den heterosexuella kvinnan en förlorare. Hon är antingen inte tillräckligt söt för att mannen ska komma eller ett offer för det sexuella förtrycket av kvinnan. Chanserna att sägas bestämma över sin sexualitet är alltså lika med noll för kvinnan. Både i förtrycket av henne och motståndet mot förtrycket är det kvinnans sexualitet som blir lidande.

I studien är skälen till att fejka orgasm hos kvinnor och män relativt lika. Det handlar om att det inte var troligt att orgasmen skulle komma, eller att den skulle ta för lång tid, deltagarna ville att sexet skulle ta slut, ville undvika negativa konsekvenser som exempelvis att inte såra sin partner samt för att få positiva konsekvenser som exempelvis att få sin partner att känna att de presterat bra.

Sexuella skript hos deltagarna i studien:

En idé om hur ett samlag går till, hon får orgasm, han får orgasm, sen är det slut

Sex = samlag och under samlag förekommer orgasm

En man ska ge en kvinna orgasm

Män vill alltid ha sex och det är kvinnans skyldighet att ta hand om mäns sexdrift

Fejkade alla orgasm på samma sätt? Vissa fejkade genom att kroppsligt ge sin partner idén om att de hade kommit, andra använde sin röst för samma sak, i form av skrik och stön, vissa verbaliserade sin orgasm genom att exempelvis säga att de kommit eller hade deltagarna mer vaga beskrivningar av hur de fejkade orgasm.

Studien var gjord i USA, det skulle vara intressant att se en studie i en annan kulturell kontext. Jag är också intresserad av hur fejkandet av orgasm ser ut när det handlar om annat sex än heterosexuella samlag. Studien omfattar även fejkande under oral- och telefonsex, men beskrivningarna är ofta i en heterosexuell kontext.

Fejkande av orgasm kan diskuteras utifrån kulturella strukturer, som skripten jag presenterade ovan, det kan också diskuteras på ett interpersonellt plan, mellan de som har sex. Är att fejka en orgasm att lura sin eller sina partners? Handlar det om oärlighet? De som hade fejkat orgasm hade erfarenheter av fler olika sexuella beteenden än de som inte hade fejkat, som exempelvis att ge oralsex, få oralsex, analsex, få orgasm med en annan person, onanera, få orgasm genom att onanera. De formerna av sex där flest fejkade orgasm var samlag och oralsex. Artikeln Men’s and Women’s Reports of Pretending Orgasm av Charlene L. Muehlenhard and Sheena K. Shippee gav en nyanserad och intressant bild av fejkande av orgasm.

Jag tänker att se hela sexet som misslyckat och falskt eftersom en part fejkat orgasm är att fortplanta bilden av det riktiga samlaget som slutar med en samtidig orgasm. I kritiken av oärligheten i att fejka orgasm tror jag att det blir ännu mer fokus på orgasmen som mål och andra delar av sex glöms bort.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , .

Sex & distansering

November 15th, 2010 § 4 comments § permalink

Det är det första redovisningstillfället på masterprogrammet i sexologi. Grupperna består ofta av en mix av olika professioner, vi hittar psykologer, beteendevetare, socionomer, barnmorskor, arbetsterapeuter och sjuksköterskor. De två månaderna av grupprocesser resulterar i intressanta arbeten om att fejka orgasm, den goda sexualiteten, skildringar av homosexuella kvinnors sexualitet, kärleksideologin, homosexualitet, barns sexualitet, prostitution samt heterosexualitet och sexdebut.

Rummet fylls av reflektioner och mer än en gång blossar diskussioner upp. Tvärvetenskapen märks ofta på min utbildning och det är en mängd olika sätt att se på världen som ryms i rummet. Sexologin innebär för mig personligen att jag ofta måste vrida mina ytterligare ett varv. Det är inte alls säkert att det som först förefaller rimligt är slutpunkten och ofta finns ingen slutpunkt alls i resonemangen.

Någonstans i slutet av dagen av spännande intryck så slår något lite dovt mig. Talet om sexualiteten och orden som används följer lite för ofta ett mönster. Jag upplever att när redovisningarna närmar sig ämnen som känns lite obekväma så ändras uttryckssättet. Istället för att prata om exempelvis heterosexuella så pratar grupperna om de heterosexuella. Samma sak händer på mitt masterprogram i psykologi, då vi talar om psykiatriska sjukdomstillstånd som schizofreni, vi talar om de schizofrena.

Jag tror att i det ordvalet skapas en distansering och där finns en markering, en markering som säger att jag skulle aldrig tillhöra gruppen. Ett vi och dem. Jag tror att det är farligt att tala på ett sätt som grupperar människors erfarenheter som avvikande. Det är inte av vikt att markera att just jag inte är heterosexuell eller har schizofreni. Jag tror att ett annat sätt att tala är ett måste för att exempelvis kliniskt få människor att dela med sig av sina erfarenheter. Jag tror att det blir problematiskt att distansera oss från fenomen, exempelvis heterosexualitet, som vi vill att våra klienter ska känna att de kan dela med sig av till oss.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , .

Where am I?

You are currently viewing the archives for November, 2010 at Saga om Sexologi.

  • Twingly BlogRank
  • Twingly Blog Search ShowBlog=NO blog:http://www.sagasexologi.se/ sort:inlinks Most linked posts