Efter en föreläsning på masterprogrammet i sexologi i Malmö diskuterar vi ett rättsfall som de senaste dagarna varit omskrivet i både dags- och kvällspress. Grunddragen är att en 16-årig ung kvinna haft sex med en 32-årig man. De träffas på en internetsida för intresserade av bland annat gruppsex, partnerbyte och BDSM. Om vad BDSM är kan ni läsa hos RFSU. Ett så kallat slavkontrakt skrivs, samtycke till sex där tjejen ska ha en undergiven roll och mannen en dominant. Under en helg är tjejen hos mannen och de har sex med tjejen i rollen som undergiven och mannen i en dominant roll. Våld riktas mot tjejen. Vad som nu ska prövas i rätten är huruvida våldet som riktats mot tjejen i samband med sexet har varit för grovt för att samtycke ska ha kunnat lämnas till det.
Vi diskuterade med utgångspunkt i Foucaults tankar kring diciplineringen av sexualiteten om det är rätt att juridiskt besluta om vad som är rätt och fel att göra i sängen? Frågor kring BDSM kom även upp. Det ifrågasattes hur någon kan tända på sex med rollen som undergiven och dominant. Personligen tycker jag att det är skrämmande att diskussionen tar en sådan vändning. Många människor får njutning i BDSM-lekar och det är något som måste respekteras. I de flesta fall är partnerna väl införstådda i lekens regler och den sker i grunden på lika villkor oavsett vilka roller parterna har i leken.
Jag reagerar på hur rättsfallet omskrivs i tidningarna. Jag tycker att vi ska vara uppmärksamma på hur vi talar om den här historien. I det här fallet talar flertalet av tidningarna om en 16-årig flicka, jag gör en snabb sökning på Google och finner att i många av de fall där det handlar om att en 16-åring blivit utsatt för ett brott så omtalas hon som en flicka. När det istället handlar om exempelvis de unga bloggerskorna exempelvis Blondinbella talar vi om en ung kvinna. Kan det vara så att beroende på vilken känsla som ska förmedlas i artikeln så används olika ord? Det handlar inte om att rapportera om händelser, utan om att väcka en känsla, en bild av hur händelserna ägt rum.
Det är svårt att resonera kring det här fallet eftersom vi i resten av samhället håller en ställning där vi tar avstånd från våld. Jag försöker därför definiera vad som är skillnaden mellan det våld som riktas mot kroppen i BDSM och det våld som vi inte accepterar i vårt samhälle. Författaren till boken SM101 Jay Wiseman listar några punkter som avser skilja BDSM från övergrepp och misshandel
- BDSM sker alltid med samtliga inblandades samtycke. Det gör inte misshandel.
- BDSM-utövare planerar sina aktiviteter i syfte att minimera riskerna för varandras fysiska och emotionella välmående. Det gör inte någon som misshandlar.
- BDSM-aktiviteter förhandlas fram, och man kommer överens om i god tid i förväg om vad som ska hända. Det händer aldrig när det gäller misshandel.
- BDSM-aktiviteter kan förbättra förhållandet mellan de involverade. Det kan inte misshandel.
- BDSM-aktiviteter kan utföras i närvaron av andra stödjande människor, och det anordnas till och med speciella fester för detta ändamål. Misshandel kräver isolering och hemlighållande.
- BDSM-aktiviteter har vederhäftiga och överenskomna regler. Misshandel sker helt utan sådana överenskommelser.
- BDSM-aktiviteter kan vara önskat, och till med starkt efterlängtat, av den undergivna. Ingen önskar sig av uppenbara skäl att bli misshandlad och utsatt för övergrepp.
- BDSM görs för en erotisk tillfredsställelse och/eller personlig utveckling för alla inblandade. Detsamma gäller knappast vid misshandel.
- BDSM-aktiviteter kan avbrytas ögonblickligen, när som helst, och av vilken anledning som helst om den undergivna använder sig av ett så kallat säkerhetsord. Ett misshandelsoffer kan inte stoppa en förövare på detta sätt.
- I BDSM-aktiviteter så behåller alltid den dominante kontrollen över sina känslor. En misshandlares känsloutbrott är okontrollerade.
- Efter en BDSM-aktivitet känner sig den undergivna ofta tacksam gentemot den dominanta. Ett misshandelsoffer känner sig aldrig tacksam gentemot sin ”motpart”.
- BDSM-utövare känner inte att de har någon inneboende rätt att på grund av deras kön, inkomst eller andra faktorer kontrollera deras partners beteende. Det gör däremot ofta de som begår övergrepp.
I många av artiklarna kommenteras tjejens psykiska tillstånd. Det beskrivs hur hon tidigare haft en självskadeproblematik. Jag tycker att man här kan reagera på stigmatiseringen som det fortfarande verkar innebära att ha ett tidigare självskadebeteende. Att hon haft ett självskadebeteende behöver inte alls ha något att göra med att hon senare söker sig till BDSM-sammanhang. Att självklart dra de parallellerna tycker jag är problematiskt. Det går inte att ta för givet att tjejen sökt sig till BDSM för att få utlopp för någon inneboende lust att skada sig själv. Det kan vara så, men det är ingen självklarhet.
Det känns lite tveksamt att det utifrån ett så specifikt fall skulle gå att dra paralleller till vuxna människors lek med BDSM.
Då jag en gång blev inbjuden i den världen slogs jag av den lyhördhet och ömsesidig respekt som mötte mig där. Det förhållande till sex som jag mötte där hade mindre med övergrepp och misshandel att göra än mycket annan sex som sker utanför BDSM-världen.
Det handlar kanske inte om att sätta några regler för hur mycket våld som ska vara tillåtet inom BDSM utan snarare om att avgöra om det här handlar om ett misshandelsfall med ett klart övergrepp mot flickan eller BDSM.
I min årskrönika på bloggen inför nyår 09/10 skrev jag om hur kanske vi går från ett paradigmskifte, där vi går från att styra sexualiteten med att sjukförklara beteende som inte passar till att använda juridiken för att reglera sexualitet. Den texten kan ni läsa här.
Mer att läsa om rättsfallet här och här.
Läs även andra bloggares åsikter om BDSM, sex, misshandel, övergrepp, juridik.
Man kan diksutera detta fram och tillbaka men man kommer inte runt fakta
Flickan (kvinnan) utsattes för grovt våld under en längre tid. Med tillhyggen. Enligt lag kan man inte samtycka till detta, av samma skäl som man inte kan samtycka till att bli mördad.
Enligt svensk lag är det inte okay att behandla någon så illa, med eller utan samtycke.
Att det handlar om sex kvittar. Det är våldet som räknas.
Fint skrivet!
Martin, om målet för alla inblandade är njutning, är det då att behandla någon illa?
Jag vill tipsa om en bok som heter Different Loving. (http://www.amazon.com/Different-Loving-Sexual-Dominance-Submission/dp/0679769560) Den bygger på djupintervjuer med en massa människor som får förklara varför de har har den här typen av sex. Den ger en väldigt intressant inblick.
Lev väl!
Martin Olsson har fel enligt min mening. Det är inte våldet som räknas. Det är ursprunget till våldet som räknas. Jag är aktiv inom BDSM både som undergiven och dominant. När denna värld öppnades för mig slogs även jag över den enorma respekt, lyhördhet, tolerans och kärlek som finns där. Jag tror att få inser att det är den undergivne (som “blir misshandlad”) som har den egentliga makten. Det är den undergivne som bestämmer spelplanens gränser och regler. Det är den undergivne som när som helst kan avbryta. I realiteten är det alltså den dominante som är maktlös. Resten är bara ett rollspel. Ett rollspel som bägge parter njuter av.
Kram
Hemi
Intressant att läsa era kommentarer. Det finns en mängd dimensioner att utforska i det här fallet. Det går att fundera utifrån maktförhållanden, BDSM, våld, psykisk ohälsa.. Tack för att ni delar med er!
Hej menar du att det på en utbildning i sexologi togs upp som fråga hur personer kan tända på BDSM?
Dominans är något som deltar med undertoner i egentligen all sex, och undertoner och antydningar i sex har nästan alltid med mycket hårdare fantasier att göra. I BDSM relationer lär man sig att tillsammans ta fram och beröra dem antydningarna i andra relationer tar man fram dem som fantasier.
Läste ditt senare inlägg om att det finns krav för att få bli sexolog. Jag hoppas att ett sådant krav är att man kan förstå alla typer av sexuella läggningar. Man behöver inte gilla dem själv men man bör kunna greppa vad andra individer finner sexigt i det annars går det inte att förstå sig på det eller jobba med det.
Visa detta exempel för dem så tänker dem för förhoppningsvis om.
http://sexuellatankar.blogspot.com/2010/08/novell-romantisk-dominans.html
Sex som går utanför normen kan många gånger vara tabu att visa att man förstår sig på för det kan uppfattas som att man gillar det själv 😉
Personer som utbildar sig till att jobba med sexualrådgivning anser jag det ska vara ett krav på att dem inte begränsas av personliga spärrar.
Hej,
Jo, och som jag skrev så tycker även jag att det är mycket problematiskt.
Tack för tipsen och adressen till din blogg. Med inlägget så hoppades jag på just den här diskussionen om normer kring sexualitet. Människors förställningar kring vad som är önskvärt sexuellt beteende och vad som inte är det är ibland väldigt smala. Jag förstår att du kände en oro i att BDSM ifrågasattes som sexuellt beteende på en sexologiutbildning, det är min förhoppning att för att bli sexolog så måste man många gånger om ha utmanat sina egna idéer och föreställningar kring sexualitet. Situationen som jag beskrev handlade om just det, att på en utbildning utmana idéer om normer kring sexualitet.
Ett av kraven för att få auktorisation är att just ha arbetat aktivt med sin egen bild av sexualitet.
Tack för dina reaktioner! Lycka till med bloggandet och ett fortsatt arbete med att sprida en mångfacetterad bild av sexualitet.