Den 27 maj har filmen Sex and the city 2 premiär. Filmen är redan innan den gått upp på bio omdiskuterad. Är den ute redan innan den haft premiär? Är den sexistisk? Kanske feministisk? Hur kunde Carrie byta Apple mot PC? Några svenska sexrådgivare berättar i DN om vad de tror att serien Sex and the city (SATC) inneburit för kvinnors sexliv. Just det, vad har serien betytt för svenska kvinnors sexliv? Inte mäns.
De flesta av tjejerna i Sex and the city’s relationer är heterosexuella. Serien borde därför rimligtvis skildra ett antal mäns sexuella relationer. Att serien även skildrar HBT-kultur (om än på ett något stereotypt, men väldigt öppet sätt) talas det inte heller om. Inte ett ord om hur mannen skulle vara hjälpt av en serie som skildrar sex på ett mer öppet sätt. Jag tycker det är väldigt spännande hur det, när det handlar om att analysera sexualitet, ofta blir fokus på kvinnan. Hur frigjord har hon blivit? Vad gör hon mer i sängen, med vem? Kan hon berätta vad hon vill ha i sängen? Inte ett ord om alla män som rimligtvis också borde ha blivit påverkade både av serien och av svenska kvinnors påverkan av Sex and the city.
Jag tror att den största vinsten som svenskarnas sexliv gjort i och med SATC är att den har satt namn på en massa begrepp som har med sex att göra. Ofta är sexuell kommunikation fri från rubriksättande och begrepp. Vi bara gör och är. Ibland kan det vara så att man är ute efter något speciellt, då kan det krävas ett språk, och det bjuder Sex and the city på. Vem visste att thépåse är ett begrepp för när man suger pung? Skulle vissa sexleksaker vara lika välkända om det inte var för SATC? Inte så väldigt innan SATC klev in i svenskens vardagsrum i form av dubbelavsnitt kl 23. En annan vinst som Malena Ivarsson belyser är den att det inte nödvändigt vis behöver vara ett misslyckande att ett förhållande tar slut. Jag är dock av uppfattningen att attityden till sexualitet förändrats väldigt mycket samhället sedan första avsnittet av SATC sändes för 12 år sedan, inte då bara på grund av TV-serien.
Ofta exkluderas männen ur en analys av hur samhällsfenomen påverkar sexualiteten. Han ska bara vara, som han alltid varit, stark och viril med obegränsad sexlust. Det är lite som att anta att alla kvinnor skulle identifiera sig i rollkaraktären Samantha. Jag vill uppmärksamma er på att Sex and the city inte bara bjuder på en otrolig mängd historier om hur olika sexuella relationer kan se ut för kvinnor utan även på en mängd olika typer av män. Mannens komplexitet glöms ofta bort. Som att enkelheten i hans beteende är självklar och därför inte behöver analyseras, jag tror att det är synd eftersom det leder till att många män inte får svar på sina frågor, hjälp med sina problem eller potential att njuta fullt ut av sex. Kanske skulle brudars sexualitet må bra av att analyseras lite mindre (ibland vill kvinnor också bara knulla) och grabbars av att analyseras lite mer.
Jag hoppas att jag så småningom får leva i ett samhälle där det är lika självklart att fråga sig vad Sex and the city har gjort för den svenske mannens sexualitet.
Läs även andra bloggares åsikter om Sex and the city 2, SATC, sexualitet, män, kvinnor, kommunikation, sex, genus.
Jag älskar din blogg!
Du skriver jätteintressant och just i detta inlägget fick du fram hur jag tänker på det jättebra sätt. Tack för du bloggar om sexologi! 🙂
Tack vad du gjorde mig glad med din kommentar! Jag följer även din blogg 🙂
Tycker också att din blogg är suverän!
Däremot tycker jag att sex and the city ger en ganska skev bild. Det jag fått lära mig av den serien är att man inte kan leva utan en man. De ska föreställa självständiga tjejer men hela tiden stressar dem för att hitta någon att gifta sig med, bara en pojkvän eller ett knull för natten. Deras liv kretsar kring det manliga könet. Ganska patetiskt om du frågar mig.
Om du syftar på “teabagging” (vet inte hur man stavar) så betuyder det inte att suga pung utan att mannen “doppar” den mot någons mun, helst när personer är full 😀
Tack Frida! Jag håller till viss del med dig, framförallt de senare avsnitten (och den första filmen, har inte sett den andra) fokuserar väldigt mycket på att lyckan ändå går att finna i form av en heterosexuell tvåsamhet. Jag tycker dock att det i de första SATC-avsnitten finns en form av feminism som är ganska tilltalande.