På min kurs i HBT-kunskap (homo- bi- transkunskap) sa pratar vi mycket om osynliggörande av homo- bi- och transpersoner. Det är en djungel av begrepp och uttryck som ska användas rätt för att inte arga blickar ska fara genom klassrummet och jag som cis-person (vad är en cis-person?) får stå till svars för vad heteronormen gör med homo- och bisexuellas livssituation. Det är inte alltid roligt att läsa en kurs i HBT.
På Tanja Suhininias blogg uppmärksammade hon häromdagen hur flator hade liten eller ingen plats på RFSL’s hemsida Sexperterna. Jag vet inte om jag känner att det är rätt att ge exempel där det är människor som verkligen gör något för HBT-situationen i Sverige, men det är precis samma tanke som slår mig när jag läser om föreställningen All you need is love i Sydsvenskan (Jag skrev om föreställningen för ett tag sen och frågade även då var kvinnorna är i skildringar av homosexualitet). Det är inte min mening att ifrågasätta vilket jobb det ligger bakom föreställningen eller vikten av den, jag bara undrar; Var är flatorna? I Sydsvenskan får dramatikern Klas Abrahamsson frågan och svarar att han inte kan den kvinnliga homosexuella världen tillräckligt bra samt att eftersom han själv är man och homosexuell så var det närmast till hands att skildra andra män som var homosexuella.
Jag undrar om det är hela sanningen, eftersom föreställningen bygger på intervjuer så hade det kanske varit ganska enkelt att slänga in 50 % flator och inhämta kunskap om homosexuella kvinnor. Hade det inte varit så att jag uppfattar det som att homo- och bisexuella kvinnor blir bortvalda i fler sammanhang så hade det inte spelat någon roll. Då hade det inte varit något att diskutera att det kommer en föreställning om bögar (en annan är föreställningen Fotbollsbögen som jag också skrivit om). Men vi behöver en flatshow, vi behöver veta mer om det är så att vi inte vet något. Fram tills den föreställningen görs vill jag rekommendera filmen Du ska nog se att det går över där en filmare följer unga kvinnor längs deras komma-ut-process.
Jag tror att Abrahamsson har rätt när han säger att flatvärlden skiljer sig från bögvärlden. Det är också viktigt att poängtera att det handlar om individer, det finns inte en bög eller en flata.
Det är tråkigt att det här blir en diskussion. Att poängtera vad människor inte gör när de gör något. Jag vänder därför mitt inlägg till de som inte gör föreställningar som skildrar homo- bi- och transpersoners livssituation. Föreställningen All you need is love har premiär i morgon och jag tycker att ni ska gå och se den. Jag väntar tålmodigt på min flatshow.
Läs även andra bloggares åsikter om homosexualitet, bisexualitet, Malmö, genus, bög, flata
Leave a Reply