Sexig behåring

March 30th, 2010 § 6 comments § permalink

Det började för några år sedan. Samma vänner som var först med surdegsbakandet studerade fascinerat hur deras ansiktsbehåring utvecklades och blev tillräckligt grov för att de skulle kunna stoltsera med ett litet skägg, eller den senare uppkomna ironiska mustaschen. Behåringen spred sig med tiden och för några månader sedan så frågade en vän mig varför tjejer som Veronica Maggio kunde ses med som han uttryckte det “skäggiga sluskar”.

Från att ha varit något som skulle elimineras med samma omsorg som håren mellan ögonbrynen görs så klev skägget in i den svenska vardagen och blev folkligt. I 70-talsanda fast på nätet så diskuteras skägg på Skäggbloggen och mustasch på Män Med Mustasch. Modesnubbar spår genomslag för det som började som en liten subtil populärkulturgest och från den anade sexiga skäggstubben så växte det ett ordentligt helskägg, ju tätare desto bättre.

Behåring är fascinerande. Lek med tanken att en lätt skuggad kvinnlig armhåla innebära samma sexighet som en skäggstubbskind. Kvinnor får leka med mustasch på klubbar, gärna i kombination med hyperfeminin klädsel. Så länge den kvinnliga mustaschen är artificiell så verkar den vara accepterad, en verklig mustasch beordras bort med laser eller vaxning.

Trend eller här för att stanna, behåringen är omtalad och männen verkar inte längre ha ensamrätt på den. Vad de däremot verkar ha ensamrätt på är hudvård i samband med rakning.

RFSU tar ett steg i rätt riktning och lanserar ordentliga produkter för intimrakning, men annars lämnas brudarnas och grabbarnas intimrakning åt sitt öde (Private Area heter produkterna och finns på Apoteket). Alla vet att håret funnits (eller finns) där men ingen vill snacka om hur det avlägsnas. Jag vill se veckorevyn införa en mutthårsexpert. För några månader sedan fick jag höra vad en tjejs mutta som fått röda prickar genom felaktig rakning kallas: Bicfitta, efter märket som gör engångsrakhyvlar. Mången barnmorska och gynekolog har fällt kommentarer till kvinnan i stolen om hur skadligt det är med en massa småinfektioner i raksåren. Jag letar efter en bra guide om intimrakning på nätet, hittar ingen. Vill ni vara omtänksamma om varandra och dela med er av tips kanske?

Så under mitt runtgooglande så hittar jag den. Intimrakningsguiden av svenska RFSU, lika stadig som 6-8 skivor bröd om dagen. Tyvärr är den spårlöst försvunnen. Kampanjen och sidan ligger nere och jag funderar på om det kan ha haft något att göra med att de valde att kalla muttan för Fiffi. Här kan ni dock se en film om kampanjen och idén bakom den.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , .

Andra inlägg från mig som behandlar ämnet intimrakning är Vem vill ha en hårmacka, Har du sett en konstig fitta? och Våtmarker – sexualitetens Pippi?

“Alla som inte dansar är våldtäktsmän”

March 28th, 2010 § 3 comments § permalink


Soundtrack till det här inlägget, alla som inte dansar är våldtäktsmän.

En av de mer korkade sakerna som jag gjort under den här bloggens historia var att påbörja heterosexualitetsveckan måndagen den 22 mars 2010. Nu sitter jag i ett veckoslut under efterdyningarna av Uppdrag Gransknings reportage om hur en våldtagen flicka blev utfryst och en våldtagande pojke blev hyllad. I debatten kring den manliga sexualiteten, men bl a en av mina favoritskribenter Ann Heberlein i spetsen så blev det omöjligt att genomdriva det projekt jag hade tänkt mig. Öppet skrivande kring begreppet heterosexualitet och en lite friare och positivare inställning till vad det kan innebära att vara heterosexuell. Lite mer distanserad än för några dagar sedan så tänkte jag försöka ge er lite reflektioner kring den senaste veckans debatt.

Jag tänker mig att det är två problematiska fält som rör sig parallellt. Ett är en diskussion kring “den manliga sexualiteten”. Kring en ganska stereotyp bild av mannens sexualitet som vädras och anklagas för att ha skapat pojkar som den våldtagande pojken i Bjästa. När jag läser fördomar kring kvinnans sexualitet, om hur hon anses vara mindre sexuellt intresserad och bli förolämpad av porr så brukar jag sparka bakut. Jag accepterar inte fördomarna kring kvinnan och jag kommer inte heller att acceptera fördomarna kring mannens sexualitet. Jag tror helt enkelt inte att vi vinner något på det. Vi kan förklara beteende som våldtagande med maktstrukturer, men vi måste då samtidigt uppmärksamma att även män blir våldtagna. En våldtäkt är inte alltid en han-hon företeelse. Ingen vinner på att fortplanta bilden av den unge sexuellt dominante mannen och den sexuellt underlägsna kvinnan. Resonemangen blir kontraproduktiva eftersom de föder stereotyper och våld. Det är vi som skapar våldtäkt, det är vi som skapar Bjästa.

Mannen med skylten Stellan Hagmalms bil vid ett torg i Lund, ensamhet långt från Facebookgrupper

Det andra fältet rymmer en ny del av vårt samhälle. Internet. Hur vi samtidigt som vi lever mer och mer på nätet inte riktigt vill acceptera att det är verkligt. En grupp på Facebook är i allra högsta grad verklig, den är lika verklig som det politiska ungdomsförbundet som du var medlem i 1974. Internet är inte en enbart negativ eller positiv företeelse som vi kan välja bort om den inte passar, internet är en ny dimension av det vi kallar verklighet och det är dags att vi vänjer oss vid den. Julia Skott skriver smart om positivt och negativt på nätet.

Under några månader såg jag fler och fler av mina vänner gå med i gruppen mot “hat mot han som kastade ner hunden från bron“. I gruppen stod ofta att “han som kastade ner hunden från bron borde dö”. Om mannen som går runt med en skylt i Lund där det står Carl Olof Rosén sköt Ofol Palme hade skrivit “han som kastade ner hunden från bron borde dö” så hade inte tusentals människor gått efter honom. Han bor i en nedklottrad bil i centrala Lund och det är sällan hans blick möter Lunds övriga invånares. Han går där gata upp och gata ner med sin fru och sin skylt, på Facebook har hans grupp 3,207 medlemmar. Jag brukar inte moralisera, men jag, personligen, tycker att det är absurt att tänka att åsikter på internet inte skulle räknas i den verkliga världen. Går du med i en grupp där människor skriver att du hatar någon, att någon ska dö eller att någon är en slampa så får du stå för det. Annars låt bli att gå med.

I de nya stödgrupperna för flickan som blev våldtagen frodas hatet och mörkrädd läser jag människans tankar om vad som borde hända med pojken. Hans familj hotas och historien upprepar sig. Jag tänker – låt bli. Vill du göra något så gör det i din värld. Ifrågasätt och kritisera. Vägra vara en del i en mobb oavsett om det riktar sig mot våldtagna eller våldtäktsmän. Alla som inte dansar är inte våldtäktsmän. Jag kommer att slutföra heterosexualitetsveckan, för den är viktigt. Internet är IRL (in real life) och vi borde inte låtsas som något annat.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , .

Ondska?

March 25th, 2010 § 0 comments § permalink

Förra våren så blev professor Philip Zimbardo hedersdoktor vid Lunds Universitet och apropå det höll han en föreläsning kring sin forskning. Zimbardo är kanske mest känd som forskaren bakom Stanford Prison Experiment och sina teorier kring vad som skapar ondska och om det finns onda människor. Föds vissa människor onda eller kan egentligen vem som helst bli ond bara förutsättningarna och situationerna finns? Zimbardos teorier är intressanta i fallet med det lilla samhället som vid granskning handlar helt overkligt fel. Vad är det som gör att det kan gå så långt innan någon reagerar?

Uppdrag Granskning som visades igår kväll har väckt enormt mycket känslor hos människor. Här kan ni se programmet.

Andra bloggare om den mer sexualitetsrelaterade aspekten av programmet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Britney, Paris och skapandet av den sårbara manliga heterosexualiteten

March 24th, 2010 § 2 comments § permalink

Jag sitter i stolen hos min frisör och hon gör blonda slingor i mitt hår. Vi pratar om vad jag studerar och hon blir glatt överraskad och utbryter att hon tycker att sexualitet är ett enormt viktigt ämne som vi borde prata mer om. Sedan gör hon som de flesta gör och drar en parallell till unga människor och deras behov av sexuell kunskap och vägledning. Hon släpper bomben

Jag pratar t ex mycket sex med mina barn, det är viktigt för tjejerna att lära sig att säga nej!

När jag sitter där folieinpackad så orkar jag inte ta diskussionen, men här kommer några synpunkter. Oavsett om det handlar om en ren välvilja, en vilja att skydda kvinnans sexualitet från en idé om ett manligt sexuellt våld så är inställningen mycket farlig. Jag tycker inte det är någon större skillnad på det sättet att skapa en mindre luststyrd och tillbakadragen kvinnlig sexualitet och sättet som beskrivs nedan. Att genom skällsord som hora och slampa mena att ett kvinnligt sexuellt utåtagerande inte är välkommet och ska bestraffas. Unga kvinnor och män behöver utforska sin sexualitet utan att känna sig som offer eller förövare oavsett vilket kön de råkar ha.

Båda blir förlorare om sexualiteten skildras som nedan, om vi fortplantar bilden av den potente dominante mannen och den sexuellt tillbakadragna kvinnan. Verkligheten ser inte ut så, de flesta lever inte på det sättet med varandra. Även män våldtas och kvinnor kan vara enormt sexuellt utåtagerande utan att det är något tecken på psykisk sjukdom eller självdestruktivt beteende (om högsexuella kvinnor).

Studien Complicating hetero-femininities: young women, sexualities and ’girl power’ at school (Charles, 2010) tar sig an en kvinnlig heterosexuell identitet. Studien (Charles, 2010) utgår från iakttagelser och interaktion i ett klassrum under åtta veckor.

En konflikt kring tjejernas sexuella identitet i fråga om en roll där de dels förväntas vara sexuella attraktiva, dels sexuellt återhållsamma beskrivs. Med hjälp av citat gällande förebilder och kända kvinnor som exempelvis Britney Spears så identifierar Charles (2010) hur den heterosexuella feminina identiteten övervakas och återreproduceras i skolan. I studien (Charles, 2010) separeras en sexuell identitet från en sexuell praktik, men studien skildrar hur skapandet av den sexuella identiteten påverkar den sexuella praktiken. Den neoliberala feminina identiteten beskrivs som någon som ”is self-determined and responsible for her own well-being as well as acting in the interest of her nation, and assisting those less privileged” (Charles, 2010). Vi får beskrivet hur denna form av feminin identitet sedan fortplantar sig i fråga om sexuell identitet. Användandet av ord som slut och slag reglerar tjejernas sexuella praktik i det att de används som ord på deras sexuella identitet. Deltagarna i studien markerar tydligt oönskat och önskat sexuellt beteende i fråga om huruvida det är trashiness eller respectability. En klar parallell till synen på kvinnan som hora/madonna kan dras utifrån dessa begrepp.

Om exempelvis Paris Hilton säger en deltagare ”Paris Hilton is a slut” ordet ”slut” används eftersom Hilton förekommit på filmer där hon haft sex. I studien (Charles, 2010) visas hur skapandet av sexualiteten sker på ett liknande sätt som skapandet av könet sker. Här sker också en intressant parallell till girl power som ses som något önskvärt och som hotas i ett sexuellt utåtagerande som exempelvis Britney Spears står för, om hur Spears enligt en deltagare i studien förhåller sig till girl power ”I think she disgraces it” (Charles, 2010).

I Young Men’s Vulnerability in Constituting Hegemonic Maskulinity in Sexual Relations (Brady et al, 2008) ges en skildring av hur den sexuella hälsan hos unga män påverkas av ett skapande av en hegemonisk manlig heterosexuell identitet. Studien (Brady et al, 2008) samlade in data genom gruppintervjuer i Irland bestående av 124 unga män i åldrarna 14 till 19. Syftet låg i att utforska eventuell sårbarhet hos individerna i fråga om osäkerhet, rädsla samt sexuellt bortstötande. Dessa punkter kunde identifieras i intervjuerna, men även en utåtagerande sexuell dominans (Brady et al, 2008).

De teman som framkom i samtalen var en homofobi, en rädsla för att bli uppfattad som homosexuell på grund av ett visst sexuellt beteende, att inte ”räcka till” sexuellt. Att ens förmåga skulle väcka löje bland eventuella partners samt bland vänner och bekanta. Ordet slagging användes och innebar att män i grupp retade en individ för att denne exempelvis sagt nej till sex. En mycket stark social kontroll gällande vad som var accepterat sexuellt beteende och vad som inte var det beskrevs. En man förväntades alltid vilja ha sex, om det var så att han inte ville så användes ursäkter som att man saknade preventivmedel. Det var inte socialt accepterat att endast säga nej. Bröt någon mot de sociala koderna kring manligt sexuellt beteende så användes slagging för att uppmärksamma och straffa individen (Brady et al, 2008).

Mannens sexualitet definierades genomgående bland deltagarna i studien som förmåga till penetrerande sex. Vissa beskrev hur en rädsla för att inte kunna genomföra ett samlag gjorde att sexuella kontakter som innebar penetrerande sex undveks. En rädsla för att kvinnor skulle skvallra om deras sexuella förmåga fanns hos vissa (Brady et al, 2008). På så sätt skapades en diskurs där kvinnor utgjorde ett potentiellt hot mot mannen. En tanke om mannens sexuella uppgift att tillfredsställa sin partner var väldigt stark.

Det är min uppfattning att manliga sexuella problem inte sällan kopplade till bilden av den sexuellt dominante parten. Prestationsångest och rädsla för att inte kunna prestera sexuellt förlamar något som skulle vara kopplat till njutning.

Jag återkommer med mer, heterosexualitetsveckan fortsätter!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Heterosexualitetens dåliga självförtroende

March 22nd, 2010 § 4 comments § permalink

Jag sitter och skriver ett paper om heterosexualitet och blir ganska tagen av det jag läser. Tre studier som består av antingen observationer av studenter eller intervjuer kring heterosexualitet ger en bild av en sexualitet som är relativt outforskad och ganska utskälld. Jag får ta del av två socialkonstruktivistiska teorier om hur den heterosexuella kvinnan respektive mannens identitet skapas och regleras och det får mig att fundera över vad det är som gör individer till heterosexuella. Jag tänkte att ni skulle få ta del av mitt paper i fyra delar, först ut är en mer allmän inblick i vad det innebär för ett antal studenter att vara heterosexuell. Studien är från USA och det bör vägas in i hur den tolkas och analyseras, kulturella skillnader bör tas i beaktning när det handlar om sexualitetsforskning. Ni får också tänka på att det endast är en studie som granskas i texten, därför ska vi vara försiktiga med att dra generaliseringar!

Den första studien jag läser behandlar hur heterosexuell medvetenhet hos studenter ser ut. A Qualitative Examination of Heterosexual Conscioussness Among Collage Students (Cole & Mueller, 2009) skildrar vad det kan innebära för studenter att vara heterosexuella i mer allmänna ordalag. Deltagarna i studien är 10 kvinnor och 4 män i åldrarna 20 till 24, samtliga heterosexuella. Studien var en explorativ intervjustudie med semistrukturerade intervjuer. Forskningsfrågan som färgade studien var hur heterosexuella studenter förstår och meningsgör sin heterosexualitet. Utifrån denna fråga framkom fyra teman.

Att inte vara homosexuell

Studenterna identifierade sig själv som heterosexuella eftersom de varken hade utforskat sin sexualitet i fråga om samkönade relationer eller hade känt sig sexuellt attraherade av någon av det motsatta könet. De kunde beskriva skillnader i hur de förhöll sig i sina samkönade relationer i förhållande i motsats till sina erotiska relationer med någon av det motsatta könet. Gemensamt var också en frånvaro av ett problematiserande av deras sexualitet, den hade aldrig ifrågasatts, de bara var (heterosexuella) helt enkelt. Ett intressant begrepp som framkom i intervjuerna var heteroflexibility vilket enligt skaparen av det innebar att individen identifierade sig som heterosexuell, men var öppen för att utforska sin sexualitet i fråga om samkönade sexuella kontakter. Det motsäger den statiska definitionen av heterosexuell som någon som endast intresserar sig för det motsatta könet. Här är också första gången i studien som en jämförelse görs med att vara vit i fråga om etnicitet. Att för många vita så innebär etnicitet att man är färgad eller asiat, inte deras egen etnicitet som vit, en jämförelse dras således till hur heterosexuella menar bi- eller homosexualitet när man talar om sexuell läggning, att även heterosexualitet är en sexuell läggning glöms bort (Cole & Meuller, 2009).

Att vara i konflikt med sin tro

Då många av deltagarna i studien (Cole & Mueller, 2009) menar att de genom att erkänna sig som heterosexuella erkänner att det även existerar homo- och bisexualitet så innebär deras heterosexuella identitet att de ställdes i en konfliktrelation med sin tro eftersom många religioner beskrev som heterosexistiska och homofoba. Deltagarna upplevde därför en konflikt mellan sin egen värdegrund och den som deras religion vilade på. Här leds vi över till det tredje temat.

Att vara heterosexuell innebär att distansera sig från homofobi

Studenterna identifierade sin roll i ett samhälle med en mångfald av sexuella identiteter och på så sätt väcktes frågor kring heterosexism och homofobi. Att omfamna mångfalden inom sexuella identiteter var viktigt för deltagarna i studien och de var bekväma med att prata om homofobi och heterosexism. Vissa beskrev en personlig utveckling mot en större öppenhet om de som de beskrev som sexuella minoriteter (Cole & Mueller, 2009).

Att vara heterosexuell innebär att vara osynlig

Då jag för någon vecka sedan såg filmen A single man där homosexuella i 1960-talets USA benämns som osynliga blev den här punkten extra intressant för mig. Särskilt som vår kurs i HBT-kunskap öppnat upp för en mängd diskussioner kring synlighet/osynlighet i samhället av bi- och homosexuella. I Cole & Muellers studie (2009) så menas med osynlighet av heterosexuella att identiteten i sin roll av norm sällan uppmärksammas eller ifrågasätts. Återigen kommer en parallell till hur etniciteten som vit inte skärskådas på samma sätt som etniciteten som färgad i förhållande till hur identiteten som heterosexuell till bi- och homosexuell. Studenterna i den här studien (Cole & Mueller, 200) gjorde intressanta reflektioner kring homo- och bisexuella och beskrev mer negativa egenskaper när det gällde heterosexuella. En uppfattning fanns av att homo- och bisexuella i egenskap av en kulturell identitet hade fördelar som heterosexuella inte hade. Den här idealiseringen av homo- och bisexuella skulle kunna komma utifrån en mycket självkritisk ståndpunkt i egenskap av heterosexuell där en känsla av att tillhöra en heterosexistisk del av samhället skapar ett behov av att idealisera och höja upp homo- och bisexualitet (Cole & Mueller, 2009). Det beskrevs även i förlängningen ett behov hos studenterna av att få identifiera och konkretisera vad det innebar för dem att vara heterosexuella.

Nästa del i serien om heterosexualitet blir en djupdykning i hur en feminin heterosexuell identitet kan se ut. Därpå tänkte jag dela med mig av en studie kring heterosexuella mäns sårbarhet och avsluta med en diskussion kring vad en heterosexuell identitet kan innebära.

Heterosexuella veckan har börjat hos Saga om Sexologi!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , .

Sex med surrealisterna del II

March 21st, 2010 § 5 comments § permalink

Så var det dags för en reflektion kring andra samtalet i boken Sex med surrealisterna. Frågan kring om det är märkbart om ens partner kommer upprepas och nu leds samtalet in på en samtidig orgasm. Hur ofta händer det att båda eller fler parter kommer samtidigt? Är det något att eftersträva? Surrealisterna är mycket konkreta i sina svar och ger procentuella chanser till en samtidig orgasm. 50% chans säger någon, mellan 10-50 % säger någon annan. En är optimistisk och menar att chansen att komma samtidigt är 75 procentig.

Här väcks ett intressant samtal kring den naturliga/onaturliga sexualiteten. Den får mig att tänka på Gayle S Rubins välsignade cirkel och hur onaturlig sex, som exempelvis sex med sexleksaker befinner sig i det ovälsignade fältet. Det är intressant med tanke på att industrin för sexleksaker bara växer och växer. Om du har en sexblogg så är ett smidigt sätt att tjäna pengar på den att antingen i blogginlägg marknadsföra/testa produkter eller att helt enkelt sälja annonsplatser för sexleksaker. Kanske kan man t o m mena att för surrealisterna är en onaturlig orgasm en som kommer av att en part smeker sig själv, att det i den vaginala orgasmen ligger en naturlighet, det är lite skrämmande med tanke på hur ovanlig den kan vara. Det skulle då innebära en känsla av onaturlighet över en hel klunga med orgasmer.

Sedan pratar herrarna om vad som hetsar upp dem, ett kön, en mun, bröst eller kanske ben och lår. Jag funderade på det idag, vilka saker och ting, kroppsdelar attribut som är erotiskt laddade för oss. Det var apropå en artikel kring nagellack i Sydsvenskans söndagsbilaga, de skriver “Syndigt rött. En av de starkaste erotiska signalerna alla kategorier.” Jag funderade över andra erotiskt laddade saker och ting”. Hur vi accentuerar eller framhäver drag i utseendet för att erotisera dem, röda läppar och naglar, skäggstubb och vita leenden.

Vissa kallar sig fetischister i alla fall i vardagen gällande ting, kanske vill de även hävda en sexuell fetischism? I vissa fall avslås den som ett samlande av ting, en kollektionism. En tanke om sadism och masochism på intellektuell nivå väcks. Det får mig att tänka på en ung man som berättade om sitt intresse för att dominera på ett intellektuellt plan, dock kopplat till sexualitet.

Avslutningsvis avhandlas barndomsminnen kring sexualitet, de flesta i åldrarna 4-7 år. Det är små barndomsminnen ofta med voyeuristiska inslag.

Vill ni läsa om det första samtalet igen finns det här. Ni är välkomna att följa med på det tredje samtalet!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Claire Tully

March 17th, 2010 § 1 comment § permalink

Idag är det St Patrick’s Day, vilket är Irlands nationaldag. Jag tänkte dela med mig av en bekantskap som jag gjorde genom en intervju i veckotidningen Village under mitt senaste besök i Irland. Vid första anblick så tror ni kanske att ni är helt på det klara med hur kvinnan på bilden ovan är. En utvikningsflicka, med modernare ord en glamourmodell. Vi har våra egna i Sverige, Natasha Peyre, Carolina Gynning och systrarna Graaf.. Listan kan göras lång. Populära förklaringsmodeller till varför kvinnor väljer en karriär som glamourmodeller är bristande självförtroende, bekräftelsebehov och brist på andra alternativ som unga och attraktiva i den värld där kvinnor sägs värderas utifrån utseende.

Jag undrar om vi skulle kunna leka med tanken att det inte är något yttre tvång som framkallar viljan att bli en glamourmodell. Att det kanske kan handla om ett självsexualiserande som kan ha en mängd olika orsaker. Jag tycker också att Claire Tully, som kvinnan på bilden ovan heter, är ett utmärkt exempel på att bakom varje glamourmodell så står en människa. Med kvaliteter utöver snygga bröst och rumpa.

Franska Coccinelle såg en gång ut som en man men kände sig som en kvinna

Vi fick på psykologin i hösta göra en övning där vi utifrån att granska vår lärare visuellt skulle berätta vem hen var. Vi gissade rätt på många av sakerna, vår lärares civilstatus och om hen hade barn. Människor är bra på att kategorisera, både sig själva och andra. Ibland får vi höra att kategoriserandet är till för vår överlevnad, för artens fortlevnad är det nödvändigt att kategorisera, det är så vi undviker faror och hittar vänner. När jag och mina vänner var i Dublin i vintras bodde vi på ett hostel. Det var ett mycket äckligt hostel och vi satt där i vår female dorm och shotade vodka för att det skulle kännas ok att lägga sig i sängen. En dag fick vi en ny gäst i vårt rum. In klev Alex och jag kände hur min hjärna gick upp i högvarv kvinna? man? man? man? kvinna? kvinna? kvinna? förgäves försökte jag kategorisera individen som stod framför mig i rummet.

Efter ett tag lugnade min hjärna ner sig och jag kunde konstatera att det antagligen handlade om en man till kvinna, dvs en kvinna som hade varit en man. Jag minns att jag tänkte att där Alex stod i sin jeanskjol och rutiga blus så var det ganska tydligt att hon önskade att bli kallad hon. Det gick inte att bortse från de ansträngningar som vår nya rumskompis gjort för att visa sin könstillhörighet. Jag kom därför fram till att det var en kvinna. Ibland stämmer inte vår första instinkt, vår första kategorisering, med hur det verkligen är. Vi är kognitivt välutvecklade, kan resonera och lära oss nya saker. Allt är inte som det först ser ut. En man kan vara en kvinna och en glamourmodell en forskare.

Claire Tully är förutom Irlands enda Page 3-flicka en akademiker med examen i biokemi och immunologi från Trinity Collage i Dublin, Irland. Hon driver välgörenhetsarbete för att uppmärksamma bröstcancer och önskar forska kring HIV på Oxford när hon får råd att utnyttja sin plats där.

Alla glamourmodeller har inte akademiska meriter som får ögonen på professorerna i Lund att glänsa, men vissa har det. Det finns kanske däremot en excellent servitris, kassörska, taxichaufför, politiker eller förskolelärare bakom det fluffiga håret och de runda brösten. Vi kategoriserar för att hitta rätt i verkligheten, men ibland nöjer vi oss inte vid enkla konstateranden utan använder våra fördomar för att skapa djupare insikter. Ofta, inte alltid, så sätts exempelvis ett attraktivt yttre i kontrast till exempelvis intelligens, det kan även gälla ett sexualiserat yttre. Vi förklarar att människor inte vet bättre eller är offer. Våra förenklingar möjliggör snabba beslut som kan vara viktiga ibland, men vi får inte glömma att vi gör dem, förenklingarna.
Här finner ni Claire Tullys hemsida.

Vill ni läsa mer om Irland och sexualitet så har jag skrivit om abort på Irland, den Irländska synden, om synen på sexualitet inom psykiatrin på Irland samt Sexualitet på Irland del 1 och 2.

Happy St Patrick’s Day!


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,
.

Sex med surrealisterna, 100 år senare

March 14th, 2010 § 7 comments § permalink

När jag läste boken om Lee Miller som jag fick i julklapp så väcktes ett intresse för surrealisternas inställning till och tankar kring sex och sexualitet. Jag fick en skymt av ett frimodigt sätt att resonera kring sexualitet som jag trodde främst kom under den sexuella revolutionen på 1960-talet.

Förra veckan träffade jag en bekant som under middagen tipsade mig om boken Surrealisterna och sex som bygger på några surrealisters mycket öppna samtal kring sex på 1920-30-talet. Jag lånade boken på biblioteket och blev mycket positivt överraskad, i vanliga fall brukar jag bjuda på en recension av boken när jag läst ut den, men jag tänkte att ni skulle få vara med under min läsning av Surrealisterna och sex och få följa mina tankar kring de olika samtalen som vi får ta del av.

Några av dessa herrar samtalar mycket öppet kring sex

Vad bjuder det första samtalet i boken på?

Den första diskussionsfrågan som tas upp är en fråga kring om hur det märks eller inte märks om en kvinna får orgasm. Surrealisterna menar att de inte alltid kan märka det, att det är mycket beroende på kvinnan. Sedan kommer frågan till om det går att märka att en man kommer. Under en lektion i sexologi (den enda) på sjuksköterskeutbildningen så frågade vår lärare oss om en man kunde komma utan att få utlösning – jag har frågat några män och de sa att det kan de. Jag har även frågat om män kan fejka en orgasm/utlösning och komma undan med det, de jag frågade svarade att det var möjligt. Precis som surrealisterna senare konstaterar så är det inte alltid klart vilka kroppsvätskor som tillhör vem och jag menar att kanske är den stora finalen, orgasmen mer relativ än vi vill inse. Jag tycker också det är intressant att granska den manliga orgasmen lite närmre. Ibland förefaller vi ha en idé om att den är så enkel och jämn. Så tror jag inte att det är, den är skiftande i både intensitet, utseende och styrka.

Sedan kommer surrealisterna till en diskussion kring homosexualitet. Där är de intressant att någon (Raymond Queneau) tar upp kärleken som försvar till homosexualitet som vissa av de andra finner onaturligt. Han menar att kärleken upphöjer en sexualitet som de andra inte riktigt vill acceptera till något ädlare. Jag skulle vilja säga att vi än idag använder kärlek för att berättiga sex och att sex utan kärlek har en lägre rang oavsett om det handlar om hetero- eller homosex.

Efter detta diskuterar herrarna i öppna ordalag om det finns en maxålder för onani. Som jag förstår det så handlar det om en syn på att onani under yngre år fungerar som en ersättning av sex med partner, kanske har vi ibland den bilden även idag.  Surrealisterna ser inte ålder som ett hinder för onani, de verkar mena att det är en del av sexualiteten även i äldre år.

Jag vill här passa på att uppmärksamma den åldrande människan som en sexuell individ. Som exempel kan vi ta en undersökning som heter Sex i Sverige som 1996 kom fram till att medelantalet samlag senaste månaden av människor i  åldrarna 71-74 år var 2,7, det är visserligen en något lägre siffra än yngre, men det är likväl en siffra.

Efter detta talas det om vad man tänker på när man onanerar samt om det finns någon skillnad på kvinnlig och manlig onani, en (Pierre Naville) menar att kvinnor är mer intresserade av onani än män. Det tycker jag är intressant då vi ofta möter en bild av att det är lättare för män än kvinnor att onanera och att män onanerar mer frekvent.

Sedan diskuterar herrarna trekant, en (Benjamin Péret) beskriver en upplevelse av trekant som en besvikelse. Här vill jag passa på att inflika ett svar på en fråga om trekant som jag skrev till Man Magazine för någon månad sedan.

TREKANT I EN RELATION

Min fru och jag fantiserar om att ta in en kvinna till i sovrummet. Vilka konsekvenser kan det få? Är det värt det?

Jag svarar

Det går inte att ge något generellt svar på den här frågan, men jag kan hjälpa er med några saker att fundera på innan ni eventuellt ger hän åt fantasin.

Till att börja med vill jag säga att det är ett bra tecken att ni kan vara öppna med varandra och fantisera tillsammans. Det är viktigt att ni båda pratar om era förväntningar och mål med fantasin. Lek också med tanken på hur det kommer att kännas efter sexet.

Det önskvärda är att det blir en lustfylld upplevelse för dig och din partner, som kanske ger lite extra sexuell spänning i er relation, men givetvis kan det även få negativa konsekvenser. Om ni inte är på det klara med vad ni vill ha ut av trekanten och varför ni gör det så kan känslor som svartsjuka, misstro och rädslan för att gräset är grönare på den andra sidan uppstå.

Det är svårt att avgöra om fantasier är till för att levas ut eller om de fungerar bäst som just fantasier – det kan bara ni bestämma.

Glöm inte bort varandra under sexet för att bara koncentrera er på den tredje parten, det är ju er relation som är den centrala i trekanten. Känner du och din partner er trygga med er relation och fortsatt sugna på ta in en tredje part så säger jag bara: lycka till och njut.

Jag skulle tycka det var väldigt spännande om ni skrev era funderingar och idéer om orgasmer, onani och trekanter, ni kan vara helt anonyma då ni kommenterar. Vad säger ni? Kan även män fejka och vet ni om er partner har kommit?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , .

Nytt nummer av Man Magazine

March 12th, 2010 § 0 comments § permalink

I senaste numret av Man Magazine skriver jag om fontänorgasmer och avproblematiserar den manliga potensen. Köp ett nummer idag!

När Hollywoodfruarna blev gubbsjuka

March 12th, 2010 § 2 comments § permalink

Hollywood, våren 2010

TV 3′s serie Svenska Hollywoodfruar går in på andra säsongen och jag börjar dagen med ett avsnitt. Vi får i första avsnittet följa Lena Jolton och Päivi Hacker när de ska välja ut bartenders till din Barbie-fest. Genom en agentur har de fått tillsänt sig ett antal unga män och i Päivis lägenhet utvärderas männen i hur bra de öppnar en flaska champagne, hur bra de konverserar (personligheten) samt icke att förglömma hur sexiga de är. Kvinnorna i 50-årsåldern iklädda leopardtrikåer nyper och klämmer, kommenterar på svenska om de hittar några överflödiga kilon och säger att de blir varma i kroppen av de unga männen. De frågar sig på svenska om en av männen är lite tjock, efteråt berättar de på engelska för honom hur bra han ser ut och vad charmig hans accent är.

Paris, hösten 2007

Jag har under några veckors tid varit på jakt efter ett arbete. Sommarkurserna är slut, så även CSN-pengarna och det är dags att ge sig ut i det franska arbetslivet. Jag är kallad på intervju för ett caféjobb i en av de finare delarna av Paris. Det är ett litet italienskt ställe som ska nyöppna och de behöver en servitris. I Frankrike går man på intervju i höga klackar med make upen på rätt plats. Så mycket vet jag. Jag kommer upp ur métron och ser stället nästan direkt. En man med blekrött hår, han har antagligen nyss genomgått en hårtransplantation, hårfästet är fyllt av röda små prickar, möter mig i dörren. Han bryter på italienska och visar mig in i den lilla lokalen där renoveringsarbetet är i full gång. Där möter jag även hans fru som är där för att se till att allt går rätt till. Han får mitt CV, kastar en blick på det och ignorerar restaurangreferenserna till förmån för det faktum att jag jobbat som receptionist, uppenbarligen är det yrket mycket värt i Frankrike. Bara de snyggaste tjejerna får receptionsjobb och mitt arbete på Ystads Allehanda på sommrarna väger sådeles tungt. Så börjar intervjun. Ägaren placerar mig under en gigantisk bild av Anita Ekberg och kommenterar min klädsel, sedan vill han kolla på mina naglar. Efter det säger han att jag har sminkat mig bra, inte för mycket, inte för lite. Han berättar om andra tjejer som jobbar på restauranger och hur mycket smink de brukar ha, hur ofräscht det ser ut. Sedan får jag gå upp på ovanvåningen med hans fru. Hon lutar sig fram över bordet och berättar för mig hur viktigt det är att jag flörtar lika mycket med samtliga manliga kunder, inte bara de unga. Tidigare hade de en flicka som arbetade där som bara flörtade med de unga männen och så kan det ju inte gå till. Paret ringer mig efter en vecka och säger att

- Vi vill ha Saga

efter en vecka på jobbet har jag fått sparken eftersom jag inte värmer mackorna tillräckligt fort och inte såg så piffig ut efter åtta timmar framför paninigrillen. Det är både en lättnad och droppen, jag återvänder till Sverige där jag inte jämförs med Anita Ekberg, får heta la Suédoise eller söker jobb på flörtkunskap.

En blivande Hollywoodfru?

Olika platser i USA, 1980-tal

De blivande svenska hollywoodfruarna är i 20-årsåldern och har precis anlänt till det stora välsignade landet. De försörjer sig som servitriser, fotomodeller och flygvärdinnor. Deras arbetsintervjuer är i det närmsta identiska med mina två föregående exempel. De är unga, vackra och fattiga. Det är också det som de bedöms efter. Under intervjuerna hör de människor säga att de är tjocka eller har fel proportioner. Det gäller att inte visa att de blir ledsna och hålla huvudet högt oavsett vad som händer. De är beroende av småjobben och har inte råd att vara vare sig stolta eller kräsna. De får lära sig att se attraktiva och tillgängliga ut. Jobben kommer eftersom de är unga och vackra och förutsättningarna blir där efter. Många står i kö och det finns inga svenska lagar om anställningsskydd.

Kanske är det så att ingen människa existerar oberoende av sin historia. Gubbsjuka har inget kön och att söka och få jobb på sexighet för med sig ett antal oönskade konsekvenser.

Presentation av övriga Hollywoodfruar. Se programmet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Saga om Sexologi undersöker nätdejting

March 11th, 2010 § 6 comments § permalink

Jag har varit inne och nosat på ämnet tidigare, eftersom jag inte själv nätdejtat och det inte finns så mycket skriven kunskap om ämnet så vände jag mig till en expert för att få lite fördjupade kunskaper. Mina  vänner har efterlyst mer fakta om nätdejting så här kommer därför en guide i form av en intervju med Andreas som arbetar på matchmakingföretaget Be2. Andreas och jag fick kontakt efter att jag skrev om boken Du ska vara spännande och varm.

S: Vill du berätta vem du är och vad du sysslar med på ditt jobb?

A: Jag heter Andreas, jag är 27 år och har arbetat på matchmakingföretaget Be2 i snart ett års tid. Min roll på företaget är dels som kundservice där jag hjälper våra medlemmar med allt möjligt rörande deras medlemskap men jag arbetar också en hel del med att göra översättningar av texter till svenska då be2 är ett internationellt företag. Saga har varit så god och bjudit in mig att svara på några frågor kring nätdejting och jag ska göra mitt bästa för att besvara de utifrån mitt perspektiv. Jag träffade dessutom min nuvarande flickvän via internet efter några års dejtande på olika sidor, så jag känner mig också bra insatt som användare av nätdejting. Så fråga på!

S: Vem dejtar på nätet?

A: Alla. Det är faktiskt så. Vem som helst som har tillgång till internet kan göra det och det verkar som att de gör det också! Häromdagen hjälpte vi en 83-årig kvinna att fylla i sin profil! Haha, det var lite udda… men härligt ändå att hon vågade ta till sig ett nytt sätt att hitta kärleken vid den åldern! Men rent demografiskt är det vanligaste att det är människor i åldern 18-55 år som nätdejtar. Singlar samt ensamstående dominerar naturligtvis till antalet. För yngre människor sker kontakterna oftare via så kallade communities, sidor för att träffas och umgås online helt enkelt. De som besöker nätdejtingsidor är oftast över 18 år och många sidor har det som åldersgräns för att få bli medlem. De som väljer att betala för sin nätdejting är ofta i åldern 25-55 år och har bestämt sig för att göra ett seriöst försök att hitta den rätte. Men annars är alla sociala skikt representerade, marknaden är idag så stor att det finns nischade sidor som riktar sig till alla möjliga typer av kontakter; äldre, yngre, höginkomsttagare, gratissidor, tillfälliga kontakter och rena sexkontaktsidor.

S: Har du några tips för profilen, hur man framstår som attraktiv och hur förstår människor vem man är?

A: Jadu…om det fanns ett enkelt recept för det… Men, det finns definitivt vissa förhållningssätt och riktlinjer som hjälper. Din profil är till för att dels presentera dig men också för att locka till sig betraktarens intresse, men du vill inte heller ha fel betraktares intresse på dig, eller hur? Därför måste du hålla presentationen av dig så nära sanningen som möjligt, utan att beskriva dina nackdelar eller dåliga vanor. Tänk på att profilen är oftast bara första steget i ett dejtingförhållande där du lär dig mer om din dejt efterhand. Oftast går det från att ha växlat några meddelanden via en dejtingsida, till att prata på MSN eller liknade och sen telefon för att till sist träffas på riktigt. Om du haft en profil som framställt dig annorlunda än hur du är på riktigt så kommer du antagligen förr eller senare att ertappas som en bedragare, och det slutar nog illa. Men det är också många som faktiskt inte vet hur de uppfattas av andra människor, som lever i sin egen bubbla, då kan det vara problematiskt att veta vilken del av sig själva de bör lämna ut direkt och vad som bör sparas. Det finns mycket att diskutera om detta och jag kan rekommendera den här sidan för en del tips. Men tumregeln är – kanske något klyschigt men ändå sant – Var dig själv i profilen om du vill hitta den person som du vill ska älska dig för den du är. Det stämmer alltså som det sägs ‘Om du inte älskar dig själv, hur ska någon annan kunna göra det?’. Våga därför vara dig själv, men visa endast din bättre sida till att börja med.

S: Hur hittar jag någon som passar mig, vad ska man leta efter? Finns det några tydliga varningstecken?

A: Vi får ofta förfrågningar till kundservice liknande din fråga, ‘Hur träffar jag den rätte?’, eller ‘Vad gör jag för fel, jag träffar bara fel personer?’ Jag kommer här att svara mer direkt än jag skulle svara en kund som kanske är i en känslig situation. Det första du behöver göra är att ha rätt inställning. Att hitta kärleken på nätet är inte nödvändigtvis enklare än att få drömjobbet eller att vinna SM i någon sport. Det krävs engagemang och vilja från din sida till att  börja med. Och hårt jobb! Som för all del kan vara väldigt roligt, men kanske också slitsamt känslomässigt. När du vet vad du vill, när du verkligen bestämt dig för att du inte vill vara singel längre, då är halva jobbet gjort.

Nu måste du ta reda på vilken nätdejtingsida som är bäst för just dig. Den sida jag jobbar för har som mål att matcha ihop dig med personer som du enligt ett personlighetstest skulle fungera väldigt bra ihop med i ett långvarigt kärleksförhållande. Men det finns andra sidor som kanske passar bättre om du är ute efter en annan typ av relation. För tillfälliga relationer av mer erotisk karaktär finns exempelvis, sidor som den här, som erbjuder förmedling av just det.

Pröva olika sidor och bestäm dig sedan för den bästa och köp ett premiummedlemskap där. Detta är mycket viktigt enligt min erfarenhet! Genom att du köper ett medlemskap visar du att du är seriös i ditt sökande efter den rätte. Detta sållar också bort de flesta personer som inte bestämt sig ännu om de vill vara singel eller i ett förhållande. På en gratissida kan vägen till kärleken annars bli kantad med väldigt många dåliga erfarenheter, för precis som i verkliga livet finns det oseriösa personer på internet också och dessa dras till gratis dejting i högre grad. Varning för gratissidor alltså!

S: Förhållande eller tillfällig sex, när ska man visa vad man är ute efter?

A: Ett bra sätt att slippa allt för många nitlotter är att tidigt i dejtingstadiet ärligt fråga din presumtiva dejt varför den är på dejtingsidan, vad den vill ha ut av det. Om du får ett tillfredställande svar av typen , “Jag vill hitta kärleken eftersom jag är trött på att vara singel” är du på god väg och vet att personen är seriös, precis som du. Ett svar som “Jag är bara inne o kollar runt vad som finns” visar att personen antagligen inte vill ha ett förhållande, utan är nog mer ute efter bekräftelse på något sätt.

Så var rak med vad du är ute efter, det lönar sig. Eller gör det enkelt för dig och välj en sida som riktar sig mot just det du är ute efter, då är det också enklare att våga säga till din dejt att du endast är ute efter sex, kärlek, pengar (?), eller vad det nu är just du vill ha ut av det.

S: Är det skillnad på olika dejtingsajter, vänder de sig till exempelvis olika åldersgrupper eller/eller sociala sammanhang?

A: Ja, det är skillnad i vem som söker sig vart, till vilken sida, som jag var inne på tidigare. Generellt söker sig yngre till gratissidor där fokus ligger på bilder och till stor del självbekräftelse, medan äldre söker sig till betalsidor som har mer fokus på att hitta en livspartner åt dem.

En annan skillnad är att det finns traditionella dejtingsajter och så finns det matchmakingsajter. På en traditionell sida skriver du en presentation och lägger upp en bild och väntar sedan på att någon gillar din profil (läs: bild) och tar kontakt, eller letar runt själv bland mängder av medlemmar som kanske inte är där av samma anledning som du ens. Men det är väldigt ineffektivt i mitt tycke, ofta är det gratissidorna som väljer denna metod. Matchmakingföretag, som be2, ger dig istället förslag på partners som du skulle passa ihop med utifrån ett vetenskapligt utformat personlighetstest, vilket effektiviserar ditt sökande efter den rätte.

Jag vill tacka Andreas för att han ställde upp på en intervju och delade med sig av sin kunskap. Oavsett om ni själva ger er ut i dejtingdjungeln eller inte så tror jag att nätdejting är ett begrepp som det kan vara bra att vänja sig vid. Fler och fler nätdejtar och chanserna att ni träffar på individer som träffat  sina partners på den vägen (som Andreas) är ganska stora. Om ni har fler frågor till honom så får ni gärna skriva dem som kommentarer så svarar han gärna! Lycka till i den helt verkliga nätdejtingvärlden!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Min sexiga iPhone II

March 9th, 2010 § 4 comments § permalink

Jag har redan i ett tidigare inlägg recenserat olika applikationer med sextema till Iphone. Nu kommer en uppdatering med nya gratisapplikationer till din Iphone.

Först ut har vi en guide i

Konversation

Den här  applikationen vänder sig till personer som har svårt att att kommunicera med andra. Här är ganska handfasta tips som lätt skrivs om vid behov att kommunicera med killar. Klassiker som tänk på ditt kroppsspråk och att använda sig av roliga citat blandas med tips om att undvika kontroversiella samtalsämnen samt att inte klaga när man konverserar med någon. Det kan dock tyckas lite svårt att slappna av (som är ett tips) samtidigt som man tittar personen i ögonen, ler och inte blir för personlig… Jag älskar också att den gamla telefonklassikern att göra en lista över saker som man kan prata om finns med!

Sexställningar

Jag försökte först få Hans, Linda och Johan att ha sex. Hans fick titta på. Sen försökte jag att få Lena och Anna att knulla, efter det Hans och Anders. Det funkade inte riktigt eftersom det inte går att skriva in att två kvinnor eller två män ska knulla, då måste man ha sex med sig själv… Så det  blev Linda och Johan istället. De fick testa olika klassiska ställningar som Missionären, 69 och Linda på toppen. Mellan varje byte av ställning kom en liten ruta som fråga om jag ville uppgradera till den kostsamma versionen, det var lite störigt. Annars enkelt och bra.

Kamasutra

Då är jag betydligt mer imponerad av ställningarna och utseendet på Kamasutra-applikationen. Indisk musik spelas i bakgrunden och en elefantlik varelse testar olika akrobatiska övningar tillsammans med en lila tigerfigur. Ställningen ni ser ovan kallas Mirrored Serenity och sägs skapa lugn och avslappning hos båda parter. Snygga färger och grafik. Ljudet stängs nog med framgång av efter ett tag…

iGay

Med gay menar skaparna bakom den här applikationen bög och som ni ser så fungerade den inte riktigt trots upprepade försök. Utlovat var heta homosexuella män att dejta.

Hur man kysser

I sju steg guidas du genom kyssen. Tipsen är enkla och klara. Kyssen börjar redan innan läppar möts, i god munhygien, spaning, val av plats och tid, närmande, kontaktsökande, KYSS samt hur man beter sig efter. Enligt guiden ska man inte snacka för mycket och inte fråga direkt hur den var eller om kyssen kommer leda till ett förhållande. Kan tyckas som enkla tips, men jag hade velat läsa en så här klar manual när jag var yngre!

Att få en tjej att skratta

Att få en tilltänkt sexpartner att skratta kan vara väldigt viktigt. Jag skrattade mycket när jag läste de här tipsen. Bäst var nog att köpa brudar smycken och gosedjur. Ibland faller tipsen under kategorien “Gummiteorier” med detta menas tips som säger exempelvis var modig ibland. Det går inte att säga att de är fel, hur man än vrider och vänder… Dessa fungerar på samma sätt som horoskop, de kan bli en jobbigt dag… eller en bra.

Sanning eller kånka

Här har jag hittat en applikation som innebär en vuxenvariant av sanning eller konsekvens. Du lägger in hur många spelare ni är, från 2 till högst 10 personer sedan får ni turen slumpmässigt. Den utsatte väljer sanning eller konsekvens och får göra saker som en sexig strippdans eller svara på frågor som den ovan. Jag har åtminstone en bekant som har ett mycket roligt svar på den frågan! En annan fråga är om du hade velat vara född som något annat kön om du fick bestämma, den känns mycket tidsenligt. Svarar du inte sanningsenligt åker klädesplagg av på bästa klädpokersätt. Jag skulle kunna spela det här med mina vänner, med tillåtelse att skippa frågor om exempelvis testikelstorlekar eller om man sväljer eller spottar.

Jag har tidigare skrivit om andra Sexapplications samt om iPorn-surfande.

Läs även andra bloggares åsikter om , , .

Sex med syskon – juridik med Saga om Sexologi

March 7th, 2010 § 6 comments § permalink

Kvällstidningarna uppmärksammade i helgen en familjehistoria där incest bidragit till att familjen splittrats och två personer får rättsliga efterspel. Jag tycker inte att det är intressant att gå djupare in i det här specifika fallet, men sakfrågan är intressant juridiskt sätt. Jag bad en vän som pluggar juridik om hjälp. Hon skickade mig även en intressant kommentar till lagen kring kriminalisering av sexuella förbindelser inom familjen. Tydligen finns den aktuella lagen i 6 kap 7 paragrafen i Brottsbalken. Den lyder:

Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, har samlag med eget barn eller dess avkomling, döms för samlag med avkomling till fängelse i högst två år.

Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, har samlag med sitt helsyskon, döms för samlag med syskon till fängelse i högst ett år.

Vad som sägs i denna paragraf gäller inte den som förmåtts till gärningen genom olaga tvång eller på annat otillbörligt sätt

Jag läser bland annat i en kommentar till lagen att

“Arvsbiologiska hänsyn innefattade inte något hållbart argument för att behålla bestämmelserna”

det vill säga att skälet att en eventuella barn till syskon eller nära familjemedlemmar som haft samlag skulle bli skadat inte håller. Där tycker jag också att det är intressant att föra in aspekten att homosexualitet inte innebär någon risk för att någon av partnerna blir gravid. Då försvinner det skälet totalt. Så varför skulle det vara viktigt att ha en lagstiftning mot samlag inom familjen?

Så här förklaras ett vidhållande av lagen

“En avkriminalisering av incest ansågs sakna stöd i det allmänna rättsmedvetandet. Etiska liksom sannolikt också arvsbiologiska skäl sades tala mot en sådan förändring. Om incest blir tillåtet, har ifrågasatts om inte också vissa familjerättsliga regler borde ändras. Slopas förbudet mot incest för vuxna, kan detta undergräva en allmänt omfattad tabuföreställning och därigenom medföra att antalet incestuösa förbindelser även med unga personer ökar. Vad gäller förhållandet mellan föräldrar och barn har slutligen pekats på att ett barn även efter det att det har fyllt 18 år ofta står i ett starkt beroendeförhållande till sina föräldrar, enligt prop. 1983/84:105″

Det vill säga det finns andra skäl att hålla fast vid den, som kanske snarare är samhällsmoraliska och etiska. Att om man tar bort lagen så innebär det att tabustämpeln på incest skulle försvinna och då är frågan vad som eventuellt händer i samhället. Intressant är också hur man nu återupptar skälet med arvsanlagsproblemet.

90-talsserien Skilda Världar skildrade en erotisk kärleksrelation mellan två syskon

Nu kan vi återgå till vad som är samlag enligt lag och hur den ställer sig till homosexuella relationer mellan nära familjemedlemmar

“Brottsbenämningen är samlag med avkomling. Andra sexuella handlingar än samlag är inte straffbelagda i 7 §. Beträffande avgränsningen av begreppet samlag, som inte har fått någon definition i brottsbalken, mot andra sexuella handlingar hänvisas till vad som anförs vid 1 §. Det är tillräckligt för att vara samlag att en kvinnas och en mans könsorgan vidrör varandra. Samlag i brottsbalkens mening kan inte förekomma mellan personer av samma kön. Är gärningsmannen en man är offret således en kvinna, och vice versa”

Det är alltså bara samlag mellan nära familj som är straffbart, samlag kan dock innebära att könsorganen bara rör vid varandra och då enbart om det är en mutta och en kuk som rör vid varandra. Samlag kan alltså inte gälla mellan två kvinnor eller två män.

Slutligen konstateras att förutsättningarna för att brottet ska falla under denna lagen är att förhållandet är förälder-barn alternativt helsyskon. Om det handlar om att en part är minderårig kan åtalet istället falla under våldtäkt mot barn. Samlag med ett syskon kan ge fängelse i högst ett år.

Så vilka aspekter är intressanta. Jag tycker personligen att det är spännande hur vi på olika sätt reglerar sexualiteten i samhället. Det kan handla om sociala koder, om sjukdomsförklaring eller som i det här fallet om juridisk reglering av sexualiteten. Det är inte heller säkert att begreppen inom juridik när det gäller sexualitet betyder samma sak som de inom medicinen och vice versa, samlag exempelvis. Kanske kan vi leka med tanken på vad en sexualitet som varken reglerades av sociala koder, medicin eller juridik skulle innebär. Är en sådan sexualitet ens möjlig?

Jag tycker också att det är tänkvärt hur våra nya familjestrukturer förändrar synen på relationer. Lagen gäller inte adopterade syskon eller styvsyskon. Ändå menar experterna i Aftonbladet att det under uppväxten grundläggs en föreställning om att syskon inte ska ha erotiska relationer. Om lagen handlar om ett moraliskt ställningstagande så borde kanske även styvsyskon och adopterade syskon omfattas av den? Handlar det om arvsanlag så verkar det som att det behövs mer forskning på det området samt att homosexualitet även bör räknas med i bedömningen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Även Johanna Sjödin bloggar om artikeln.

Tankar kring bröst

March 7th, 2010 § 1 comment § permalink

Det var mycket bröst i Sydsvenskan i veckan, Anna Hellsten kommenterade Pluras nakna matalagande bröst och jag kan läsa att regissören Claudia Llosa infor Oscarsgalan inte får lov att säga bröst i titeln på filmen hon regisserat, inte ens på spanska. Därför börjar jag fundera lite över bröst. Över utskällda bröst. I exempelvis debatten kring rörelsen Bara Bröst så kan man ibland läsa att bröst som inte skildras i ett sexuellt sammanhang är fel i kulturen. Jag undrar om det inte är så att de flesta bröst är fel, bara de visas lite mer än vad som för situationen anses acceptabelt. Jag funderar på en person som blivit uppmärksammad för sina bröst, nämligen Prinsessan Madeleine.  Särskilt en kreation från en Nobelmiddag gjorde att hon hamnade i hetluften.

Prinsessan Madeleine på maskerad

Prinsessa eller inte tydligen kan det bli för mycket boobies. Jag tänker på en incident som inträffade i min bekantskapskrets för några år sedan. En vän menade att jag som något äldre och kvinna skulle berätta för en annan vän hur mycket bröst som är accepterat att visa och i vilka fall det är socialt acceptabelt med en urringning.

Lee Miller och sällskap på picnic

Nu blir även Plura skälld på, debattartiklar i kvällstidningar menar att det är äckligt att han lagar mat så avklädd, men han lyckas i a f komma lite längre mot vardagen med sin nakna bringa. Kanske skulle man kunna säga att resonemanget kring om en man får visas mer naken i en vardaglig situation i TV blir kontraproduktivt, i och med debattartiklarna så visas ju att det inte är helt socialt accepterat med en halvnaken medelålders manskropp. Vi har ett ganska komplext förhållande till den fysiska kroppen, särskilt den åldrande kroppen. Jag funderar också över ideal gällande mansbröst, för de finns också.

David Beckham

Förpubertala pojkar utvecklar ibland bröst övergående och de verkar vara en källa till löje i omklädningsrum. I träningsinstruktioner kan vi läsa om hur de snyggaste brösten skapas på bästa sätt. För kvinnor som bygger muskler så ses det ofta som ett problem att brösten i och med träningen blir formade på ett visst sätt, därför har många kvinnor som sysslar med kroppsbildning silikonbröst.

Bröst blir ganska utskällda och problematiserade. De faller under sociala normer och anses signalera olika saker till omgivningen beroende på hur de framställs. Ett sammanhang där bröst framställs positivt och uppmärksammas är i Rosa bandet-kampanjer. När det handlar om sjukdom, då tar brösten revansch.

Jag har tidigare skrivit om bröstens kulturella status i Trashiga bröst.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Var är flatorna?

March 5th, 2010 § 0 comments § permalink

På min kurs i HBT-kunskap (homo- bi- transkunskap) sa pratar vi mycket om osynliggörande av homo- bi- och transpersoner. Det är en djungel av begrepp och uttryck som ska användas rätt för att inte arga blickar ska fara genom klassrummet och jag som cis-person (vad är en cis-person?) får stå till svars för vad heteronormen gör med homo- och bisexuellas livssituation. Det är inte alltid roligt att läsa en kurs i HBT.

Tanja Suhininias blogg uppmärksammade hon häromdagen hur flator hade liten eller ingen plats på RFSL’s hemsida Sexperterna. Jag vet inte om jag känner att det är rätt att ge exempel där det är människor som verkligen gör något för HBT-situationen i Sverige, men det är precis samma tanke som slår mig när jag läser om föreställningen All you need is love i Sydsvenskan (Jag skrev om föreställningen för ett tag sen och frågade även då var kvinnorna är i skildringar av homosexualitet). Det är inte min mening att ifrågasätta vilket jobb det ligger bakom föreställningen eller vikten av den, jag bara undrar; Var är flatorna? I Sydsvenskan får dramatikern Klas Abrahamsson frågan och svarar att han inte kan den kvinnliga homosexuella världen tillräckligt bra samt att eftersom han själv är man och homosexuell så var det närmast till hands att skildra andra män som var homosexuella.

Jag undrar om det är hela sanningen, eftersom föreställningen bygger på intervjuer så hade det kanske varit ganska enkelt att slänga in 50 % flator och inhämta kunskap om homosexuella kvinnor. Hade det inte varit så att jag uppfattar det som att homo- och bisexuella kvinnor blir bortvalda i fler sammanhang så hade det inte spelat någon roll. Då hade det inte varit något att diskutera att det kommer en föreställning om bögar (en annan är föreställningen Fotbollsbögen som jag också skrivit om). Men vi behöver en flatshow, vi behöver veta mer om det är så att vi inte vet något. Fram tills den föreställningen görs vill jag rekommendera filmen Du ska nog se att det går över där en filmare följer unga kvinnor längs deras komma-ut-process.

Jag tror att Abrahamsson har rätt när han säger att flatvärlden skiljer sig från bögvärlden. Det är också viktigt att poängtera att det handlar om individer, det finns inte en bög eller en flata.

Det är tråkigt att det här blir en diskussion. Att poängtera vad människor inte gör när de gör något. Jag vänder därför mitt inlägg till de som inte gör föreställningar som skildrar homo- bi- och transpersoners livssituation. Föreställningen All you need is love har premiär i morgon och jag tycker att ni ska gå och se den. Jag väntar tålmodigt på min flatshow.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Where am I?

You are currently viewing the archives for March, 2010 at Saga om Sexologi.

  • Twingly BlogRank
  • Twingly Blog Search ShowBlog=NO blog:http://www.sagasexologi.se/ sort:inlinks Most linked posts