Jag ser dokumentären The perfect vagina av Lisa Rogers och det väcks en massa funderingar kring muttor. Inledningsvis, bara studera bilden ovan i några minuter, vad ser ni? En otrolig mångfald i utseenden, kanske lika personliga som ansikten. Det finns alltså inte ett utseende för muttor. I dokumentären ger sig Lisa Rogers ut på en undersökande resa bland kvinnors inre och yttre blygdläppar, stora eller små samt klitorisar. Hennes tankar börjar då hon själv får döttrar och när hon sedan hör talas om intimkirurgi på kvinnor så växer en tanke om hur hemskt det skulle vara om hennes döttrar var så missnöjda med sina muttor att de ville skära i dem.
En historia i dokumentären är Rosie som har blivit retad eftersom hennes inre blygdläppar (labia minora) är större än vad hon uppfattar som normalt. Det är då av intresse att veta att storleken på de inre blygdläpparna kan variera från 2-10 cm. Enligt en plastikkirurg som vi träffar i programmet så är det en strävan efter att se ut som ett barn som driver vissa av de ibland sextonåriga flickorna som kommer till henne. Hon noterar det ouppnåliga i ett sådant ideal. Det är också något som jag tar med mig från filmen, hur i takt med åldrande även muttan förändras. Dels av åldrandeprocessen och fysisk utveckling, men också av händelser som eventuella graviditeter och födslar som förändrar muttans utseende.
Vi funderar också på vems som ser muttor och vad egentligen syns. Är det män som ska se eller är det andra kvinnor? Har hetsen kring muttans utseende ökat med trenden i rakning och vaxning? Kan även den nakna muttan dras som en parallell till barnets snippa? Skulle det vara bättre om vi hade ordentliga namn som speglade muttans utveckling? Tanja Suhinina skriver om ingentinget mellan benen. Där tanken om kvinnan som en inverterad man luftas. Också talesättet att kvinnor saknar något som män har. Här kommer kanske tanken in om att det kvinnliga könsorganet inte syns, men det gör det ju. Vad ser vi på bilderna? Ett ingenting? Ganska mycket saker för att vara ett ingenting.
Jag hade i höstas en föreläsning av Sara Johnsdotter som forskat kring kvinnlig omskärelse. Jag läser en av hennes artiklar, en jämförelse mellan kvinnlig omskärelse och intimkirurgi och en reflektion kring dubbelmoralen gällande lagstiftningen i Sverige kring kvinnlig omskärelse. Johnsdotter betonar vikten av en kulturell jämförelse när det gäller lagstiftningen kring omskärelse i Sverige. Lagen kom 1982 och en del lyder fritt översatt att ”alla operationer av yttre kvinnliga genitala organ vilka syftar till att stympa dem eller permanent förändra utseendet” är förbjudna. Vad är då omskärelse? Omskärelse kan handla om allt från att pricka muttan med ett vasst föremål till att avlägsna vävnad från klitoris eller inre blygdläppar, yttre blygdläppar eller sy ihop, intimkirurgi kan handla om fettsugning av venusberget, avlägsnad av hud vid klitoris, ihopsnävning eller avlägsnande av vävnad från de inre blygdläpparna. Frågeställningen som väcks är huruvida vi är lika inför lagen eller om den diskriminerar kulturellt, där vår “stympning” i form av intimkirurgi är okey eftersom den passar in i vårt kulturella mönster. Den finns till av estetiska skäl och är på så sätt berättigad? Smärtan som skildras under och efter Rosies operation i The perfect vagina är minst lika verklig som annan kulturell smärta.
I båda fallen tror jag att det delvis skulle kunna tänkas handla om ett skapande av det där ingentinget som vissa har intrycket av att kvinnor har. Den släta lena muttan är gemensam för både de största formerna av intimkirurgi och omskärelse. Båda ingreppen innebär ett avskalande av muttan, ett skapande av ett ingenting där det annars finns något.
I dokumentären har journalisten parallellt en resa med sitt eget förhållande till sitt kön. Det ger ett djup i observationen, genom att själv delta i kvinnornas övningar och utmaningar så ger hon en djupare bild av problematiken. Rosie som opererar sig i dokumentären är trots några smärtsamma månader nöjd med sin operation, det bör då tilläggas att det saknas forskning som visar på långsiktiga effekter av intimkirigi.
Vad har jag då att fundera på efter att ha sett The perfect vagina och läst Female genital mutilation in the West: traditional circumcision versus genital cosmetic surgery?
– Hur mycket skiljer sig omskärelse från intimkirurgi?
– Vad gör att kvinnor känner sig så missnöjda med sina muttor att de väljer att skära bort delar av dem?
– Varför verkar det oavsett kultur finnas ett blankt, slätt ideal i fråga om utseende för det kvinnlig könet när den verkliga muttan ser så olika ut?
Jag ställer rubrikfrågan till några vänner, ingen av dem hade sett någon konstig mutta eftersom alla såg olika ut, vissa ser tydligen ut som Musse Pigg.
Läs även andra bloggares åsikter om mutta, fitta, intimkirurgi, Sara Johnsdotter, omskärelse
Saga,
detta är ett intressant inlägg. Främst blev jag fundersam över frågan; “- Varför verkar det oavsett kultur finnas ett blankt, slätt ideal i fråga om utseende för det kvinnlig könet när den verkliga muttan ser så olika ut?”
Jag vill välkomna dig till VaginaDay Sthlm som är en heldag för att fira fittan och mycket mer!
Kolla in eventets blogg på vdaysthlm.blogspot.com
Välkommen!
Vad kul att du hittade hit! Får jag tid och råd så ska jag absolut komma! Citatet som du funderade över var något som slog mig under föreläsningen och filmen. Både Johnsdotter (om omskärelse) och dokumentären (om intimkirurgi) talar om att bli vackra i det att omforma fittan. Då viss omskärelse även den handlade om ett skönhetsideal tyckte jag en parallell var intressant. Kollar in er blogg!
[…] Utseendet på muttor och intimkirurgi är något som jag skrivit om tidigare under rubriken Har du sett en konstig fitta, då efter att ha sett dokumentären The perfect vagina. Diskussionen kring kukens utseende är […]