Är människor djur?

January 31st, 2010 § 2 comments § permalink

Jag läste Margareta Winbergs text på Newsmill med koppling till den misstänkte polischefen och tog mig friheten att redigera lite.

Jag inleder med Winbergs text i orginal från Newsmill

“Margareta Winberg om mäns sexövergrepp
Polischefens sexdåd typiskt för maktmän

“Kanske är det så att män med makt känner en särskilt stor spänning inför brottet – och upptäcks det inte så stiger behovet av spänning. Man vill ha mer och värre”. Det skriver fd jämställdhetsminister MARGARETA WINBERG.

Vilka hemliga sexdrömmar har vi människor? Hur påverkas dessa drömmar av det omgivande samhället, dess struktur och värderingar?

Jag tror att många av oss människor bär på drömmar/fantasier som är rätt hemska. Hemska i bemärkelsen att de strider mot de normer och värderingar som är godtagna av en majoritet. Jag tror också att många aldrig, knappast ens för sig själva, riktigt erkänner sådana tankar, de förträngs. Och steget från fantasi till verklighet är oftast oöverstigligt. Det steget tas INTE!

Men för några män finns inte spärren. Dessa män låter fantasin bli verklighet. De saknar det som bygger på lagar, allmänna värderingar, moralregler och därmed allmänt hyfsat uppträdande.
De står över detta, vill ha makt, dominera, använda våld och förnedra. Den sexuella akten, hur den än ser ut, blir ett verktyg för detta. Om flera män medverkar i samma sexualakt underlättas normaliseringen – kan han så kan jag… Kanske är det så att män med makt känner en särskilt stor spänning inför brottet – och upptäcks det inte så stiger behovet av spänning. Man vill ha mer och värre…

Vi vet att sexköpare inte är en “särskild sort”. De representerar alla samhällsgrupper, är inte sällan gifta eller i övrigt sammanboende, har ofta barn, är allmänt sexuellt aktiva och lever ett så kallat normalt liv utom de stunder då de begår brottet “köp av kropp”.
Vi vet också, genom forskning från länder där prostitution är legal, att det finns två åtgärder som kan hindra männen:
• Att det stiftas lagar som gör att man begår ett brott om man köper en annan människas kropp.
• Att man blir uthängd offentligt med bild och namn

I den nu pågående sexskandalen har uppenbarligen inte en sträng lagstiftning hindrat förövare att begå brott. Inte heller risken för att bli avslöjad offentligt har utgjort något hinder. Upplevelsen tycks ha överträffat risken. Kanske kan den offentliga uthängningen som nu sker och som förmodligen kommer att omfatta fler män, förhindra några män att i framtiden våga göra det de fantiserar om. De får helt enkelt finna sig i att leva ett Svensson-liv med jobb, partner, barn, dagis, skola, föräldramöten och myskväll på fredag. Och denna tillvaro kan självklart förgyllas, med eller utan fantasier men – inom lagens ram.

Dessvärre tror jag dock att samhällsandan och strukturen där “riktiga män” skall dominera, vara överordnade i olika bemärkelser, kommer att leva länge. Lika länge får vi se exempel på den typ av övergrepp mot kvinnor och flickor som nu åter rullas upp i våra medier. Och att det är män i maktposition som anklagas, i detta fall en hög polischef, gör att både tron på jämställdhet som ett gott tillstånd och tron på rättsamhället har fått en djup spricka.
-Vad var det jag sa, haha, hörs redan.

Margareta Winberg

Här får ni min omredigerade version

Margareta Winberg om människors sexövergrepp
Polischefens sexdåd typiskt för maktmänniskor

“Kanske är det så att människor med makt känner en särskilt stor spänning inför brottet – och upptäcks det inte så stiger behovet av spänning. Man vill ha mer och värre”. Det skriver fd jämställdhetsminister MARGARETA WINBERG.
Vilka hemliga sexdrömmar har vi människor? Hur påverkas dessa drömmar av det omgivande samhället, dess struktur och värderingar?

Jag tror att många av oss människor bär på drömmar/fantasier som är rätt hemska. Hemska i bemärkelsen att de strider mot de normer och värderingar som är godtagna av en majoritet. Jag tror också att många aldrig, knappast ens för sig själva, riktigt erkänner sådana tankar, de förträngs. Och steget från fantasi till verklighet är oftast oöverstigligt. Det steget tas INTE!

Men för några människor finns inte spärren. Dessa människor låter fantasin bli verklighet. De saknar det som bygger på lagar, allmänna värderingar, moralregler och därmed allmänt hyfsat uppträdande.
De står över detta, vill ha makt, dominera, använda våld och förnedra. Den sexuella akten, hur den än ser ut, blir ett verktyg för detta. Om flera människor medverkar i samma sexualakt underlättas normaliseringen – kan hen så kan jag… Kanske är det så att människor med makt känner en särskilt stor spänning inför brottet – och upptäcks det inte så stiger behovet av spänning. Man vill ha mer och värre…

Vi vet att sexköpare inte är en “särskild sort”. De representerar alla samhällsgrupper, är inte sällan gifta eller i övrigt sammanboende, har ofta barn, är allmänt sexuellt aktiva och lever ett så kallat normalt liv utom de stunder då de begår brottet “köp av kropp”.
Vi vet också, genom forskning från länder där prostitution är legal, att det finns två åtgärder som kan hindra människorna:
• Att det stiftas lagar som gör att man begår ett brott om man köper en annan människas kropp.
• Att man blir uthängd offentligt med bild och namn

I den nu pågående sexskandalen har uppenbarligen inte en sträng lagstiftning hindrat förövare att begå brott. Inte heller risken för att bli avslöjad offentligt har utgjort något hinder. Upplevelsen tycks ha överträffat risken. Kanske kan den offentliga uthängningen som nu sker och som förmodligen kommer att omfatta fler människor, förhindra några människor att i framtiden våga göra det de fantiserar om. De får helt enkelt finna sig i att leva ett Svensson-liv med jobb, partner, barn, dagis, skola, föräldramöten och myskväll på fredag. Och denna tillvaro kan självklart förgyllas, med eller utan fantasier men – inom lagens ram.

Dessvärre tror jag dock att samhällsandan och strukturen där “riktiga människor” skall dominera, vara överordnade i olika bemärkelser, kommer att leva länge. Lika länge får vi se exempel på den typ av övergrepp mot kvinnor och flickor, män och pojkar som nu åter rullas upp i våra medier. Och att det är människor i maktposition som anklagas, i detta fall en hög polischef, gör att både tron på jämställdhet som ett gott tillstånd och tron på rättsamhället har fått en djup spricka.
-Vad var det jag sa, haha, hörs redan.

Saga: Kanske faller en viktig poäng bort i min version, men jag tror inte det. Sen håller jag inte riktigt med om det där med att hänga ut människor innan de är dömda, men det är en annan diskussion. Är det kön, makt eller förutsättningar som skapar handlingar?

Läs även andra bloggares åsikter om

, ,

Sexualitet i hälso- och sjukvård

January 31st, 2010 § 6 comments § permalink

I en av mina kurser läser jag boken Sexualities in health and social care (Tamsin Wilton, 2000). Några kapitel in i boken så kommer jag att tänka på min egen tid på sjuksköterskeutbildningen och en föreläsning som fastnade. Föreläsningen handlade om hur vi bemöter sexualitet i vården, om hur exempelvis homosexuellla ofta å ena sidan blir bemötta med ett antagande om att vara heterosexuella, å andra sidan om de berättar om sin sexualitet med en nyfikenhet som blir besvärande. Vår föreläsare berättade om hur homo- och bisexuella utan att göra anspråk på det får fungera som upplysningspersoner som olika sexuella identiteter. Jag tycker att det är värt att fundera över, kanske har vi den inställningen i andra situaitoner i våra liv. Kanske ska nyfikenheten och kunskapstörsten stillas på annat sätt än att fråga ut patienter. Går man till gynekologen är det inte för att ge denne en föreläsning i hur det är att vara homosexuell i Sverige idag.

En annan tänkvärd aspekt gällande sexuell identitet och fördomar kopplat till religion. Jag vet att det fanns studenter i min klass som tyckte att homosexualitet var en sjukdom och att abort var fel. Boken jag läser vänder på händelseförloppet och menar att ibland vänder fördomsfulla individer på scenariot och tar till ett religiöst alibi för en fördomsfull ställning. Jag undrar hur de som hade åsikter om homosexualitet och abort som stred mot professionella och etiska värderingar inom sjukvården klarar sig idag i arbetslivet? För visst kan man välja bort att specifikt arbeta kliniskt med aborter eller frågor gällande sexuell identitet, men som sjuksköterska så arbetar de i de flesta fallen med människor. Och människor går igenom aborter, de är hetero-, homo- eller bisexuella och förtjänar att bli bemötta med respekt och professionalitet oavsett om de har brutit sina ben, ska operera bort blindtarmen eller genomgå en gynekologisk undersökning.

Sexualities in health and social care kan rekommenderas som läsning, boken innehåller även praktiska övningar för yrkesverksamma. Debatten kring vården och frågor kring privatliv och sexualitet är aktuell i samband med förslaget där Försäkringskassan ställt frågor kring funktionshindrades toabesök och sexualitet. Vissa frågor ska kanske inte ställas, men andra kan vara otroligt viktiga för en bra vård. Kanske spelar det större roll hur vi ställer dem, om de ställs professionellt med respekt eller lite fördomsfullt taffligt…

Läs även andra bloggares åsikter om, , , ,

Den manliga sexualiteten går ut & köper sex?

January 30th, 2010 § 0 comments § permalink

Jag ser på Debatt i veckan och det väcks så många frågor. Programmet hade sin utgångspunkt i en dokumentär av Svante Tidholm om män som köper sex. Kanske är det omöjligt, men jag skulle uppskatta om vi kunde tala om manlig sexualitet utan att prata om våldtäkt eller sexköp. Det finns ett oändligt antal frågor som är intressanta i fråga om sexualiteten för många män och de flesta män ser inte våldtäkt eller sexköp som en del av sin manliga identitet. Debatten börjar med att yrkesverksamma och forskare inom sexualitet uttalar sig kring den högt uppsatte polismannen som är misstänkt för sexbrott. Det är intressant och fokuserat, men sedan glider debatten över till sexköp för att sluta i en diskussion kring vad som ryms inom begreppet manlig sexualitet. Ledorden för programmet är “Makt eller mansroll?”.

Bilden av mannens sexualitet som våldtäkt och sexköp är provocerande. Rymmer inte en sexualitet mer än olika fenomen? Var finns nyanserna? Det kan finnas en funktion i att inte se sexköpare som mycket speciella människor utan att visa på att många människor kan tänka sig att köpa sex, men att sedan koppla det till manlighet förstår jag inte riktigt. I en text så berättar dokumentärfilmaren Svante Tidholm om sina tankar kring den manliga sexualiteten. Jag tycker att mycket av resonemanget är intressant, om hur manlig närhet och gemenskap ofta får stå tillbaka trots att behoven av dem finns. Men att dra slutsatser om alla sexsäljare och sexköpare är farligt. Tidholm kritiserar heteronormen men bygger själv på den, var är flatorna och bögarna?

“När kvinnorna inte är nöjda, vill de inte ha sex. Tack och lov behöver de nuförtiden inte ha sex mot sin vilja. Men för män, som varken klarar av att vara lyckliga i sina liv, och inte heller får närhet och bekräftelse, kan det kännas hårt. Längtan efter känslan av att allt är bra – som finns i det sexuella mötet – blir stor”

Är inte längtan efter närhet och bekräftelse gemensam för många människor? Det finns inga färdiga svar om sexualitet och debatten är viktig. Vad ligger i den manliga och kvinnliga sexuella identiteten? Min lärare i sexologi i Malmö Niklas Eriksson har forskat kring män som säljer sex, jag har skrivit om den tidigare då den ger en mer nyanserad bild av vem som köper och säljer.

Forskning kan ha som mål att ge en möjlighet att dra generaliseringar, men det finns individer som befinner sig i svansarna av normalfördelningskurvan, vars beteende inte hamnar i medelvärdet. I vårt fall innebär det då att kanske går det att dra generaliseringar kring manlig och kvinnlig sexualitet, men vi kan inte säga att det gäller alla män och kvinnor.

Jag är också lite tveksam till bilden som det här debattprogrammet ger av de kvinnor som säljer sex. Inte heller de är stöpta enligt en och samma mall.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , .

Vad är en nakenbild på internet?

January 27th, 2010 § 2 comments § permalink

Min helg tillbringade jag till stor del med att prata med olika människor om sociala medier. Alla var överens om att Facebook, Twitter och andra communities spelade stor roll i deras liv, men också om att det inte fanns så många strategier för hur de använde sig av dem. Många var ständigt uppkopplade i sina telefoner och samtal med andra avbröts ofta av att de kollade sin iPhone. Vissa hade bestämt sig för att ha mobil- och datorfria kvällar, och hade en tanke om att sådana lösningar skulle bli allt vanligare i deras förhållningssätt till internet. Jag har tidigare varit inne på att internet kanske kan ses som vårt nya offentliga rum, men på många  sätt är internet även ett privat rum. Gränser mellan offentligt och privatliv suddas ut och det som man trodde var privat är offentligt för andra. Kanske är vi helt enkelt nya på spelplanen och lite okunniga om reglerna fortfarande. Det tror jag även gäller internet i sexuellt syfte.

Sydsvenskan intervjuar doktoranden Pernilla Nigård angående ungas aktivitet på erotiska communities som exempelvis porrigt.se. Slutsatserna efter Pernillas intervjuer blir att tjejerna är ute efter bekräftelse och killarna efter sex. Man har också sett ett könsstereotypt mönster i hur bilderna ser ut, tjejerna uppmärksammas för bröst och blottade kön och killarna för spänst och muskler. I ett samtal med Ina Alm (mediepedagog på Pedagogiska centralen i Malmö) får jag en bild av att många unga inte säger sig lägga upp lättklädda bilder om man frågar dem. Ina menar att det kan handla om att de helt enkelt inte ser sina bilder som “nakenbilder”, kanske har deras intentioner från början inte varit att ladda upp en “naken” bild utan nakenheten kan förklaras med ett allt mer avklätt bildspråk i reklam och kultur. Kanske är definitionen av en mer eller mindre avklädd bild svår att göra, vad är naket och vad är lättklätt. Är lättklätt ett blottat kön?

Jag funderade lite på hur man kan förhålla sig till behovet att lägga upp mer eller mindre nakna bilder på internet. Jag kan se minst tre olika förhållningssätt som drivs i media, på bloggar, i tidningar, gemensamt är att vi nog måste börja förhålla oss. Frågan om uppladdning av lättklädda bilder gäller inte bara unga människor, kanske är unga människor de som har de mest välutvecklade förhållningssätten i det att de är uppväxta med internet och har internet som en del av sitt vardagsliv.

1. Motverka att bilderna läggs upp på nätet

De som går på den här linjen menar att individen har mycket liten eller ingen kontroll över bilder som laddats upp på internet. Bilder kopieras och sprids även om du ställt in att de bara ska vara tillgängliga för ett begränsat antal individer. Hur många kan säkert säga att ingen av deras 300 Facebookvänner skulle sälja vidare bilder på dem? Vissa menar att explicita bilder kan förstöra framtida karriärer och utbildningsmöjligheter. Genom att upplysa om negativa konsekvenser av att ladda upp lättklädda bilder så hoppas man kunna motverka det.

2. Informera om hur man kan lägga upp bilder på ett smart sätt

I artikeln nämns att många av de som laddar upp lättklädda bilder själva har strategier för hur de gör det. Att inte visa både ansikte och kropp på bilderna. Att försöka reglera och begränsa vem som ser bilderna samt att pixla ansikten och ta bort födelsemärken som kan göra individen mer identifierbar. Någon nämner även att göra bilderna svart/vita skulle vara ett sätt att göra dem mer konstnärliga och på så sätt mer ok. Om det är du som laddar upp bilderna så har du också en möjlighet att styra hur de ska se ut. Kanske skulle man kunna sammanställa råden i en guide, att tydliggöra kunskap om bildspråk på internet för fler? Jag tror att det hade varit utmärkt att vända sig till ungdomar för att få hjälp med hur den guiden ska se ut. Kanske är det en bra idé att erotiska forum på internet innehåller en sådan guide? Att prata om det på it-undervisningen i skolan kanske också är en bra idé.

3. Det spelar ingen roll

Att hävda som exempelvis Johanna Sjödin gör att det inte spelar så stor roll om det florerar nakenbilder på en. Att mena att det är en kulturyttring av vår tid som inte innebär några begränsningar för den som är naken utan är något som alla unga mer eller mindre gör. I det att det är så många som laddar upp bilder ligger att det inte längre kommer att förstöra jobbchanser eller utbildningsmöjligheter.

Sydsvenskans artikel är en i en serie.

Läs även andra bloggares åsikter om internet, Johanna Sjödin, naken, Pernilla Nigård, Sydsvenskan

Sex Appeal

January 25th, 2010 § 3 comments § permalink

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=WCjqNIcILGU]

Det här är en film från spelningen med Peter Doherty som jag var på för ett tag sedan. Det räcker med några sekunder för att ni ska förstå vad jag pratar om. Skriken från publiken är vansinniga. Under spelningen så slog det mig, jag stod framför en av de människor som kan sägas äga sex appeal. I ett samtal med en vän i baren så nämner jag att samtliga tjejer i lokalen antagligen vill ligga med Peter och vännen svarar leende, killarna också.

Kyss i Peters senaste video.

Vad är då sex appeal och vem har det. Jag hittar en definition i en ordlista på nätet. Där står bland annat:

“Physical attractiveness or personal qualities that arouse others sexually.”

(Fritt översatt fysiskt attraktivt utseende eller personliga kvaliteter som verkar sexuellt upphetsande för andra.)

Doherty är långt ifrån ensam inom musikvärlden att framkalla dessa känslor. Han har gott sällskap i Elvis, Mick Jagger och Tom Jones. Vi kanske inte riktigt kan förklara för oss varför vi vill ligga med dem, vi kanske inte ens vet vad vi vill göra med dem, bara att det är något. Eric Clapton berättade i sin biografi om hur ironiskt det var när han var på sin topp och ett oändligt antal människor ville knulla med honom, då kunde han inte. På grund av tungt alkohol och drogmissbruk så var förmågan och lusten helt satt ur spel. Under The Beatles spelningar på 1960-talet svimmade tjejer och alla som har sett filmer från dem kan minnas skriken. Skriken efter Peter är liknande och jag frågar mig vad det beror på.

Är det en fråga om musikalisk begåvning? Om utseende? Kanske om utstrålning eller självförtroende? Kan man träna upp sex appeal eller är det något som man föds med? Sidan WikiHow vill guida oss till hur vi får sex appeal. Många av tipsen handlar om självförtroende och om att vårda och älska sitt yttre. När jag ser Peter så blir jag lite osäker på om det är nyckeln till gåtan. Han kan se ganska sunkig ut, har iofs snygga kläder, men verkar ganska blyg då han inte är extremt hög eller full. Vad får människor att lysa? Är det kanske ryktet lika mycket om personen. Vi vet att någon är känd och de lyser lite extra. Fast jag har de där vännerna, som kan underhålla ett sällskap naturligt och sexigt. Som har förmågan att lysa och fylla ett rum, utan att de är kända.

Wikipedia utreder Sexual attraction i den här texten. Artikeln The Biology of Beauty menar att det som andra djur attraheras av som exempelvis ett sunt och friskt utseende och bra tänder är det som styr vad vi människor finner attraktivt. Artikeln talar också om det symetriska vackra utseendet och i tidigare forksning har det framkommit att män med ett symetriskt utseende sexdebuterar i snitt tre till fyra år tidigare än sina mindre symetriska likar. Enligt mig kan varken Mick Jaggers eller Peter Dohertys utseenden kan sorteras in där.

Enligt en annan artikeln föds ordet sex appeal under 1920-talet. Frisyrerna och de mer utmanande kläderna ges som förklaring. Jag tycker att det är intressant hur det mest är män som kommer upp när jag funderar över människor med sex appeal, en kritik mot populärkulturen är annars sexualiseringen av kvinnokroppen. Kanske ses en man som sexobjekt som något som han väljer, kanske ligger det mer makt i hans position än kvinnans som sexobjekt? Har det skett ett skifte, från 50-talets sexikoner som Marilyn Monroe & Brigitte Bardot till dagens slitna rockstjärnor och pojkband?

Oavsett vad det är, ett artificiellt ljus skapat av kändisskap eller en biologisk fortplantningsdrivkraft, så finns det där. Människor med sex appeal, generation efter generation.

Läs även andra bloggares åsikter om Brigitte Bardot, Elvis, KB, Marilyn Monroe, Mick Jagger, Peter Doherty, Sex Appeal, spelning, The Beatles

Unga Humanister & sexualiteten som rättighet

January 24th, 2010 § 0 comments § permalink

Unga Humanister har lanserat kampanjen Vi tror att du vet bättre som ska uppmärksamma religion och HBT-frågor. Det förefaller vara en trend inom olika organisationer att använda olika frågor gällande sex (FI’s kampanj som jag tidigare skrivit om). Genom att beskriva sexualiteten som en mänsklig rättighet så drivs hos Unga Humanister en diskussion om skuld och skam kopplat till sexualitet upp till ytan. I QX-debatt kommenterar Erik Wadenius kampanjen, han beskriver en sexpositiv syn där sex ses som något berikande. I slutet av texten dras en parallell till forskning gjord av Benjamin Edelman kring porrsurfande i USA och en koppling till de kristna staterna där porrsurfandet tydligen var högre. Här blir jag lite förvirrad, är porrsurfande verkligen ett tecken på en skam och skuldfylld sexualitet? Kan man inte se porrsurfande som ett modernt uttryck för sexualitet? Mer och mer försvinner bilden av den ensamme fula gubben framför datorn och vi vet att sex på internet konsumeras av många och av många olika anledningar. Ibland är det svårt att på ett värderingsfritt sätt beskriva sexuella handlingar eftersom man kanske är omedveten om sina egna skript, som hur man ser på porrsurfande.

Då jag just nu läser forskningsmetodik och en del i min kurslitteratur behandlar just hur forskning skildras i media så hajade jag till lite mer. Vad man kan göra om man tycker att något forskningsresultat verkar lite märkligt som presenteras i media är bland annat att gå till ursprungskällan, genom att läsa forskningen i sin helhet så kan man få en bättre bild av studiens resultat. En slutsats (kristna stater konsumerar mer internetporr än andra mindre kristna) kan verka logisk och se spännande ut, men utan att ha läst artikeln i sin helhet så är det väldigt svårt att med säkerhet säga att det just är det faktum att de är kristna som gör att de konsumerar internetporr. Det kan finnas alternativa förklaringar som påverkar resultatet, för att veta med säkerhet måste vi läsa hela artikeln. Att dra slutsatsen att det handlar om skam och skuld är också lite tveksamt, vi kan spekulera i det, men inte dra några slutsatser om vi inte fått just det bevisat. Efter läsning av ett abstract tillhörande studien så finner jag att det är vissa religiösa påståenden som har korrelerat med porrtittandet, ex “I never doubt the existence of God” samt “Even today miracles are performed by the power of God”. Jag vet inte om det är dessa påståenden som lett till kopplingen till skam och skuld, men är det så är det intressant att de omvandlats till något annat.

En del i kampanjen var en föreläsning med historikern Dick Wase om sexualiteten under förkristen tid och nu, den var igår i Stockholm och jag hade hemskt gärna gått på den! På affischen kan vi läsa ett orspråk från Mehinacufolket, Sydamerika

“God fisk blir dålig men knulla är alltid roligt”

Här kommenterar Wadenius föreläsningen på sin blogg.

Min analys av kampanjen är att det är lite svårt att definiera vad den handlar om. Några intressanta punkter är uppmärksammandet av sexualiteten som en rättighet och en mer sexpositiv syn. Andra inslag är ifrågasättandet av religiösa normer gällande sexualitet, då kanske främst i fråga om HBT. Det där med att dra egna slutsatser från forskning (som även FI gjorde i sitt uttalande om feministers bättre sex) kan kännas lite farligt. Den historiska tillbakablicken gällande sexualitet tror jag är mycket viktigt, den ger ett djup i många frågor. Jag kan passa på att tipsa om Lunds Universitets kurs i Sexualitetens idéhistoria som går på vårterminerna.

Läs även andra bloggares åsikter om Dick Wase, Feministiskt Initiativ, kampanj, Lunds Universitet, Ung Humanisterna, Vi tror att du vet bättre

Är sex kärlek?

January 20th, 2010 § 8 comments § permalink

Här är en bild från RFSL’s nya kampanj som Sydsvenskan inte vill publicera eftersom de menar att den är sexistisk. Kampanjen kallas “Kärleken har många ansikten” och kanske ligger lite av förvirringen här. Att likställa sex med kärlek kanske skapar problem. RFSL’s bild kanske är en bra bild som representant för sex mellan kvinnor, mindre bra om den ska representera kärlek?

Att likställa kärlek med sex är RFSL långt ifrån ensamma om. Vi har en historia av en kärleksideologi när det gäller sex, vilket innebär att man likställer ett sexuellt förhållande med ett kärleksförhållande, att sexualitet i kärleksförhållande är finare. Jag tror att det är en ganska begränsande bild av sexualiteten att likställa den med kärlek, en bild som kanske ger upphov till en känsla av otillräcklighet om inte kärlekskänslorna infinner sig. Tilläggas bör att flera av de andra bilderna från kampanjen är påklädda. Sydsvenskan är nog tyvärr lite fel ute när de likställer sexig med sexistisk, men diskussionen om sex och kärlek är mycket välkommen!

Filmer från kampanjen kan ni se här. Resumé har intervjuat Sydsvenskans chefredaktör Daniel Sandström.

Läs även andra bloggares åsikter om HBTQ, kärlek, RFSL, sexualitet, Sydsvenskan

Från Freud till Mad Men

January 20th, 2010 § 0 comments § permalink

Under min föreläsning i forskningsmetodik idag så började jag fundera på hur man skulle kunna applicera en historisk och sociokulturell analys på sexologin. Min föreläsare berättade om hur teorierna inom forskning är barn av sin tid. Med det menas inte nödvändigtvis att forskningen inte är giltig utanför sin tid, men att de ämnen som man studerar skiftar efter vad forskarna fäster vikt vid. Att fästa fokus på sexmissbruk och inte individens dolda drifter kanske mer har att göra med hur vi samhällsmässigt ser på sexualiteten än vad som är mest fruktsamt att forska på.

Freuds soffa för psykoanalys

Som exempel på detta kan man ta Freuds forskning kring drifter som kan ses färgad av en tid av samhällelig kontroll av sexualiteten, forskningen kring auktoriteter efter andra världskriget, kanske som ett försök att förstå vad som hände, samt i vår tids forskning kring internet,  digitala medier och sexualitet. Min föreläsare beskriver en förändring från att granska enstaka fall och kartlägga driften (som Freuds Anna) till att studera allt större sammanhang för att på så sätt kunna generalisera om sexualiteten. Nyss avslutades en sådan stor kartläggande undersökning gällande sexualitet (UngKAB).

I en tid där många menar att vi mer och mer betonar individen så är det intressant hur förklaringarna till individen förväntas finnas i samhället. I det stora sammanhanget så söker vi svaren på de små frågorna. Vi lyfter upp frågor som exempelvis hur vi ska leva tillsammans, är monogami möjligt? och undersöker möjliga vägar. Kanske har problematiken alltid funnits, men på ett Mad Men-aktigt sätt så löste människorna sina sexuella konflikter själva. Stämmer inte ens syn på sexualitet överens med partners så löser man det med någon annan. Vi söker nu sanningar tillsammans, hur ska vi göra, finner vi inte svaren så kommer ett ifrågasättande av samhällsnormer helt naturligt. Kanske söker vi i forskningen råd för vad som är normalt och hur vi ska leva tillsammans.

Ett sätt att hantera parrelationen – triaden?

Vad blir då frukten? Antagligen mer kunskap, år av forskning kring sexualitet kommer att komplettera varandra. Eftersom sexualiteten förefaller vara i ständig rörelse så blir vi antagligen aldrig klara och jag ser fram emot att vara en del av skapandet av kunskap.

Läs även andra bloggares åsikter om forskning, Mad Men, sexualitet, Sigmund Freud

Cis-person

January 19th, 2010 § 0 comments § permalink

Idag lärde jag mig något nytt, nämligen begreppet Cis-person.
Cisperson =  Den som inte är transperson. Det vill säga en person vars könsidentitet och/eller könsuttryck överensstämmer med det kön som han eller hon registrerades som vid födseln. (enligt RFSL)

Den sexistiska dansen?

January 19th, 2010 § 0 comments § permalink

Jag läser Tanja Suhinina om stormen kring Gudrun Schymans medverkan i Let’s dance. Från Suhininas blogg slussas jag vidare till Newsmill texter som vill värna om pardansen och dess roller.

Is it sexist to be sexy? tar upp några intressanta aspekter gällande dans och sexualitet. Dansen beskrivs som en sensuell konstform där man låter kroppen tala, utan något verbaliserande av vad som händer. Lacey Schwimmer, från finalen av det amerikanska So you think you can dance menar att sexigheten i dansen är något som bara uppkommer naturligt efter det att man tränat in koreografin.

Det gör mig lite förvirrad, jag tror inte att man kan se kulturella uttryck fritt stående från samhällsnyanser. Kulturen speglar mycket av det som händer i ett samhälle och är vi lite mer uppmärksamma så kan vi se det även i pardansen. Jag tror att man kan se mycken pardans som en lek med roller. Vem för, vem följer, dansar vi nära eller långt ifrån. Är vi passionerade eller kalla och precisa i våra rörelser. Dansen spelar också sexualiteten i det att den står för en form av intimitet och på många håll i världen speglar dansen också olika former av sexuella relationer. Tony Irving är inne på samma spår om att samhället på många sätt skildrats i dansen, men menar att den förändringen avstannat de senaste 40 åren i de dansformer som finns med i Let’s Dance. Jag tror att han har fel. Bara för att själva danserna inte förändras nämnvärt så innebär inte det att rollerna inte gör det. På många håll i världen dansar man dessa danser ytterst modernt i fråga om exempelvis sexuell läggning och det är min uppfattning att den moderna dansen på många håll är en lek med roller. Det är synd att slutklämmen på hans text är att mannen för och kvinnan  följer punkt slut. Den tar lite död på det ganska spännande danspolitiska resonemang som han för i början.

Den arena för lek med roller som dansen bjuder på går många av debattartiklarna miste om. Tony Irving skriver om pardansens förfall genom ett upplösande av rollerna. Det handlar inte om att upplösa några roller, det handlar om att fortsätta leka, dansa och känna oss sexiga i dansen oavsett vem vi knullar eller var vi placerar oss.

Läs även andra bloggares åsikter om Gudrun Schyman, Let's dance, Tanja Suhinina

Analsex

January 18th, 2010 § 2 comments § permalink

Analsex beteende där den sexuella njutningen och tillfredställelsen uppnås om man stimulerar anus eller för in penis eller andra föremål i anus – A. Nussdorfer i Sexologiskt lexikon

I slutet på min kurs i sexologi så gjorde var och en ett examensarbete. En av eleverna, barnmorskan Gunilla Pettersson skrev sitt arbete om analsex eftersom hon som hon uttrycker det

” Under mina år på barnmorskemottagningen har jag fått erfara att det som anses som normalt och det som anses avvikande, inte alltid är samstämmigt. Ungdomar har oftast en helt annan syn på sex än vad mina medelålders eller äldre patienter har. Det är mer okej att ha lösa relationer, kompisar som knullkompis så kallade KK. Oralsex är vanligt och analsex dyker allt oftare upp som fråga eller samtalsämne.”

Jag har även märkt att många sökningar som hamnar på min blogg har frågor om analsex. Hur gör man, och är det farligt? Jag skrev i höstas en text om analsex ur ett mer idéhistoriskt perspektiv och nu tyckte jag att det var dags för en mer praktiskt inriktad text. Gunillas paper om analsex har sin utgångspunkt i en debatt som startade i höstas med anledning av att RFSU informerade om analsex under sin sex och samlevnadsundervisning i skolor. Vissa herrar (Göran Skytte och Roland Poirier Martinsson) reagerade starkt i debattartiklar.

Vad innebär då analsex och är det farligt? Precis som definitionen ovan visar på så är inte analsex likställt med penetrerande sex, det kan vara det, men det kan också handla om att smeka eller slick. RFSU’s praktika för analsex innehåller bra tips om man vill prova på analsex.

Under förutsättning att man vet vad man sysslar med då man har analsex och att det är frivilligt så kunde inte Pettersson hitta några studier som visade på att analsex var farligt. I sitt paper så skriver hon dock att det är viktigt att akta vassa naglar, se till att eventuella leksaker inte har några vassa kanter. Leksaker ska även ha ett avslut så att de inte kan försvinna in i ändtarmen. Precis som vid andra typer av sex så ska man givetvis avbryta om det är smärtsamt eller inte känns bra. Det är också viktigt att poängtera att alla könssjukdomar, exempelvis Klamydia och HIV, smittar vid analsex, det är alltså lika viktigt att skydda sig som vid andra former av sex. Har man penetrerande analsex och efterföljande vaginalt sex så är det viktigt att man byter kondom för att inte sprida bakterier från anus till muttan.

Analsex som fenomen är omdebatterat i media. I mycket porr skildras analsex och många människor kollar på porr. Det är upp till var individ att bestämma vad denne vill ha för sex och ett bra sätt att kunna fatta sina beslut är att ha kunskap så man vet vad det är man säger ja eller nej till. Precis som Pettersson konstaterar i sitt paper så ska de som möter frågor kring analsex, exempelvis barnmorskor och sjuksköterskor, inte fungera som en moraliserande och dömande motpart, utan kunna bemöta frågorna med fakta och adekvat information.

Läs även andra bloggares åsikter om analsex, Gunilla Pettersson, Göran Skytte, Roland Portier Martinsson

Skavlans homofoba uttalande

January 17th, 2010 § 5 comments § permalink

“Jag tycker inte att en man ska säga att en annan man är söt”

I fredagens Skavlan, som f ö var under all kritik som helhet kläckte Skavlan ur sig det här snygga uttalandet, ca 35 min in i programmet. Bästa sändningstid, statlig TV som vi betalar för – jag tycker inte att det här är ok.

Läs även andra bloggares åsikter om homofobi, Skavlan, SVT

Att sexsurfa

January 17th, 2010 § 1 comment § permalink

I höstas kom en undersökning från World Internet Insitute som visade på att 17 % av de vuxna internetanvändarna tar del av sexuellt innehåll på nätet. En artikel i Svenska dagbladet berättar om hur formuleringen i undersökningen ändrats från pornografiskt innehåll till sexuellt innehåll. Jag tror att detta säger något om hur vi ser på sexsurfande, kanske att acceptansen ökar för att göra det.

Under mitt arbete i sexologin väcktes frågan vad internet egentligen har för inverkan på sexualiteten och hur vi använder internet i sexuellt syfte. I ett sökande efter mer kunskap gällande frågorna så hittade jag artikeln The Internet’s impact on sexuality: A critical review of 15 years of research (Döring, 2009). Efter en granskning av ett antal artiklar rörande internet och sexualitet så definierar Döring sex underrubriker i hur människor använder internet till kopplat till sexualitet. Dessa är pornografi, sex shops, säljande av sex, sexualupplysning, sexuell kontakt samt sexuella subkulturer. Detta visar ytterligare på hur bilden av porrsurfande = sexsurfande inte längre stämmer.

Sexualupplysning via internet innebär enligt Döring två olika arbetssätt. Det handlar om att sprida och få information om sexualitet, men också om att uppmärksamma och förändra attityder och beteenden gällande sexualitet.

I artikeln  konstateras också att då datorer spärras för pornografi så spärras de också i stor utsträckning för information om sexualitet. Tänk exempelvis på filter som ska skydda barn från porr, i och med dessa filter så skulle man alltså också kunna sägas förhindra ett spridande av information gällande sex.

En viktig aspekt av spridandet av information angående sexualitet på internet är den att informationen ska vara korrekt. Internet kan användas för att sprida redan existerande felaktiga påståenden angående sex som exempelvis ”homosexuality can and should be cured” eller att sexuell avhållsamhet är ett bra preventivmedel för tonåringar. Men spridandet av felaktig information på internet är givetvis inte enbart avgränsad till information gällande sexualitet, de flesta vet att det krävs ett kritiskt granskande när det gäller internet precis som av litteratur.

Studien lyfter även fram att bloggarna likt Lillaxtras som jag tidigare nämnt också kan fylla en sexualupplysande funktion i det att bloggarna genom att dela med sig av sitt eget sexliv visar på en mångfald inom  sexualitet, det skulle kunna bidra till att läsare känner mindre skam över sitt eget sexliv. Möjligheten till anonymitet är också något som betonas i artikeln, som tidigare nämnt så valde jag att inte vara anonym, men visst kan anonymiteten ha en funktion i form av att den kanske bidrar till en större öppenhet gällande sexualitet . Denna punkt tycker jag är intressant eftersom man sällan talar om positiva effekter av “sexbloggande”. Ofta ligger fokus på ett självutlämnande och de problem som man ser att det skulle föra med sig.

Dörings artikel är intressant eftersom den ger en helhetsbild över internet och sexualitet. Forskningen visar på att internet inte enbart är sexuellt i form av porrsurfande utan att det finns en mängd andra aspekter att väva in. Kanske kan man på många sätt se internet som det moderna offentliga rummet. Vad vi möter där måste vi kunna diskutera och ifrågasätta. Precis som de sociala medierna som Facebook och Twitter har en inverkan på mångas vardagsliv så färgas även sexualiteten av det som vi möter och gör på internet. Sydsvenskan skriver om “Kollektivt kvittrande” och jag tror att man kan dra liknande paralleller till skapandet av individens sexualitet på nätet.

Att sexsurfa kan innebära att söka efter porr, men det kan också innebära ett sökande efter information, kunskap och kontakter med koppling till sex. Den sexsurfande svensken är inte längre någon främmande fågel utan twittrar för full hals.

Läs även andra bloggares åsikter om Döring, Facebook, internet, Lillaxtra, sexualitet, Skånska Dagbladet, Sydsvenskan, Twitter

Fittans år – nej tack

January 14th, 2010 § 2 comments § permalink

Jag läser Gustav om kampanjen Vaginans år 2010 som dök upp på Facebook för ett tag sedan. Gustav skriver

“du ska låta kuken vara sin egen och inte satt i relation till något annat”

Jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig an frågan. Kanske på samma sätt. Låt muttan vara sin egen. Utan att behöva bära politiska statement eller maktstrukturer. På bloggen sniglad skriver författarna “Nu får decennier av kuk-år stå tillbaka”, känns jävligt sorgligt. Det blir en märklig sexualisering av maktförhållanden som varit och är allt annat än ok. Ett statement som känns något omodernt. Jag vill tänka att vi flyttat oss från dikotomiserandet kvinnor och män som motsatta kön och kampen mellan oss. Att det inte längre handlar om att älta vad som gått fel utan förändra tillsammans.

När jag var liten så brukade jag säga till mina föräldrar att jag skulle skaffa en man som skulle göra allt hemma när jag blev stor, (som någon sorts hämnd mot männens makt) de frågade mig om det verkligen var rättvist. Jag tycker att logiken i Vaginans år är lite den samma som min femåriga världssyn. Sen tycker jag personligen att vagina är ett ganska dåligt ord för fitta.

Gruppen fortsätter på Facebook efter att ha blivit utkastade, men det är en annan diskussion.

Läs även andra bloggares åsikter om Facebook, Gustav Almestad, Vaginans år

Lee Miller

January 13th, 2010 § 0 comments § permalink

En annan julklapp jag fick är en bok om den surrealistiska fotografen Lee Miller från USA. Lee Miller föddes vid namn Elisabeth 1907 och hennes fotografier känns än idag väldigt moderna. Miller arbetade till en början som fotomodell och jag tycker att det är intressant hur hon vänder kameran från sig mot omvärlden. Till en början för arbete med mode, men även för att hylla erotiken och kvinnokroppen samt i slutet snarare som samhällsskildrare, i arbete med dokumentation av andra världskriget. Jag funderar lite över fler kvinnor som gjort som Miller, banat sin väg in bland fotograferna med ett vackert yttre, men omvandlat sin roll från objekt till subjekt med hjälp av sin talang.

Miller våldtogs som 7-åring och blev smittad av gonorré. Eftersom inget botemedel fanns så blev frukten av våldtäkten ett utdraget lidande.

Lee Miller skildras som en stark människa, trots de många svåra händelser som hon utsätts för. Jag tycker att det är intressant hur Miller inte tyngs ner av de stora manliga konstnärer som omger henne ex Pablo Picasso, Ray Man, Joan Miró och Max Ernst. Kanske har det att göra med den surrealistiska andan att låna av varandras konstverk och på så sätt utveckla konsten, men det kan givetvis ha att göra med Lees alldeles egna sätt att vara. Hennes utseende är mycket fascinerande och jag tolkar det som att hon genom sitt liv inte räds att utnyttja det till sin fördel. Det finns inte i Millers liv någon dikotomi mellan utseende och talang, den dikotomi som vi ofta möter i vår tid.

Lee Miller beskrivs på ett flertal ställen i texten som ”extremt promiskuös”. Jag funderar på om det inte är lite missvisande, samtidigt skriver författaren om hur det sexuella klimatet bland surrealisterna beskrivas som en tidig sexuell frigörelse och på ett flertal ställen talas om ”l’amour fou” den galna kärleken, eller den fria kärleken som det översatts till. Kanske är då det kanske inte Miller som ska beskrivas som promiskuös utan snarare tidsandan som sexuellt liberal, visserligen så kan kanske samhällsandan tillskrivas individen och då blir Miller en symbol för den. Ett annat exempel där åsikter och värderingar vävs samman med Millers verk i hennes egenskap av kvinna är detta foto föreställande ett avlägsnat bröst som Miller fick behålla efter att ha dokumenterat en operation. Författaren tolkar det som en feministisk symbolism då hon fotograferar bröstet på en tallrik med en kniv och gaffel , men jag tror att det lika gärna kan handla om en fascination av människokroppen, levande vävnad, absurditeten i placeringen av bröstet etc, men det är givetvis min personliga tolkning.

Till skillnad från exempelvis Marie Kröyer som slutar måla när hon gifter sig så skapar Miller parallellt med sina män. Det kan dock även ha att göra med att hon inte blir gravid förrän relativt sent i historien, som jag tolkat det så innebar ett barn att livet ändrades fundamentalt för kvinnorna under den här tiden. Så länge som de inte var mödrar så gällde andra regler, mer lika männens. Då fanns utrymme att vara kreativa och excentriska. Vid födseln av ett barn ändrades förutsättningarna betydligt.

Utvecklingen i fotografiet och dess objekt är som jag ser det till en början modebilder, det fortsätter med erotiska bilder för att sedan glida över i krigsskildringar. Det är intressant hur Miller väver samman modevärlden och kriget i ett flertal bilder.

Miller var en av få kvinnor som arbetade med att dokumentera kriget, på den här bilden sitter hon i Hitlers badkar i München. Det är efter krigsslutet och leran på hennes skor är från Dachau. Hitler skjuter inte mycket senare sig och Eva Braun. Jag tycker att fotografiet är ett bra exempel på hur Miller som jag skrev i början själv använder sin kropp i konsten.

Boken heter Lee Miller och är utgiven av Mjellby konstmuseum i samband med deras utställning av Millers bilder. I deras shop på nätet kan man beställa den.

Läs även andra bloggares åsikter om Lee Miller

Where am I?

You are currently viewing the archives for January, 2010 at Saga om Sexologi.

  • Twingly BlogRank
  • Twingly Blog Search ShowBlog=NO blog:http://www.sagasexologi.se/ sort:inlinks Most linked posts