SR, Expressen och ett antal andra tidningar uppmärksammade i dagarna Arvikafestivalens annonskampanj som är en tjej som onanerar, vi får bara se hennes ansikte, så själva uppfattningen om att hon onanerar är något som skapas i oss själv med hjälp av associationer.
Under vår föreläsning i sexologi igår handlade det om sexualupplysning och bl a om hur unga får kunskap om sex. Vi diskuterade det faktum att alla tider har sina bovar, Elvis var farlig, Beatles var farliga, porren var farlig, analsex var farligt och internet är något som belyses som farligt idag. Det florerar en massa teorier och tankar om vad som händer med människors sexualitet när den kommer i kontakt med internet och media, men egentligen kanske vi inte riktigt vet vad som händer, om det händer något.
Jag var inne på detta i mitt inlägg om Paradise Hotel, att kanske är det inte så mycket som händer, kanske blir inte Caroline som onanerar i Arvikafestivalens kampanjs liv förstört och hennes framtidsplaner grusade av det faktum att hon kopplas ihop med sex i en annonskampanj.
Frågan är då vad kampanjen gör, skapar den en diskussion kring unga och onani? Eller är den bara en smart annonskampanj eftersom vi vet att sex säljer.
Sex säljer och frågan kan också vara vem som säljer sex i annonsen, är det Arvikafestivalen eller tjejen? Varför reagerar vi så väldigt starkt när vissa säljer sex medan själva idén om att sälja sex är något som förekommer på så många andra ställen? Vill Arvikafestivalen verkligen betona ungas rätt till sin sexualitet eller handlar det om ett rent kommersiellt syfte? Och spelar det någon roll? För det är också något som man kan fråga sig, har vi verkligen rätt till de ungas sexualitet. Är den verkligen något som vi får lov att exploatera eller är den något som tillhör dem. Kanske kan man tänka att lösningen istället ligger i att flytta fokus så att de får äga sin sexualitet?
Jag tror att kampanjen är positiv i det att den avdramatiserar, men när diskussionen istället kommer att handla om tjejen i kampanjen och hennes eget privata förhållningssätt till sexualitet så undrar jag lite vad som händer. Måste det vara så att vi använder en privatperson för att peka på samhällsfenomen, kan en debatt om onani och en lustfylld sexualitet inte läggas på ett samhällsplan istället? Ska vi kanske vända oss till oss själva och fråga oss varför vi som skribenter reagerar med att fokusera på tjejen, kanske ligger reaktionen mer i ett eget förhållningssätt till sex än i en oro för en 20-årig tjej som onanerar i en reklamfilm. Kanske borde tjejens inblandning vara slut efter att filmen är gjord, kanske borde någon annan få förklara. Caroline är väldigt klok, citat från Expressen
“- Jag tycker att det är en fin grej. Vi pratar för lite om om sex och ungdomars sexualitet. Jag tycker inte det är något man ska skämmas över. Det är något alla gör och som är fullt naturligt.”
men jag undrar varför hon ska behöva förklara sig. Vi ringer inte upp de här människorna och frågar hur de tyckte att det kändes att ta den här bilden.
Festivalen efterlyser nu en kille för ett liknande uppdrag.
Två filmer har tydligen gjorts
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=6QWJuLv2osU&feature=player_embedded]
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=18BaAzZi3cI&feature=player_embedded]
Eftersom det trots allt skrivs så mycket om Caroline så vill jag länka till hennes blogg, där ger hon sin egen bild.
Leave a Reply