Första gången som jag tvingades ompröva min syn på prostitution var när jag satt med en vän på Stortorgets uteservering i Lund och fick ta del av en helt annan bild av frågan efter att hon läst Petra Östergrens bok Porr, horor och feminister. Min väns funderingar tog skruv och jag började fundera på varför jag helt köpt bilden av den utnyttjade, missbrukande kvinnan som prostituerad. Mina argument i början av diskussionen var inget som jag är stolt över idag Ja men det fattar man ju att ingen mår bra av att sälja sin kropp.
För det första vill jag motsätta mig begreppet att sälja sin kropp, mig veterligen är det inte särskilt många prostituerade som lämnar kvar sin kropp hos torskarna och går ifrån den. Handlar det om en sorts leasingavtal?
Sen det där med den lyckliga och den olyckliga horan. Kräver vi av något annat yrke att det ska delas upp i antingen lycklig eller olycklig? Hur många människor som går till sina jobba kan säga att varje dag är de lyckliga, eller olyckliga. Givetvis kan man vara mer eller mindre nöjd med sitt yrkesval, men att kräva någon stabil lycka som krav för att få behålla sitt yrke håller inte i praktiken. Jag raljerar lite, men mitt syfte är att ifrågasätta påståenden som vi bara accepterat utan att fundera närmre över dem.
Inför föreläsningen om sexköp på min sexologikurs får vi läsa ett urval av texter som behandlar ämnet. Vi får ta del av Susanne Dodillets beskrivning om hur synen på prostitution utvecklade sig helt annorlunda i vårt grannland Tyskland. Istället för att få vår Lagen om förbud mot köp av sexuella tjänster så har Tyskland Lagen för regleringen av de prostituerades rättsförhållanden. I texten läser jag socialdemokraten Nancy Eriksson om hur prostituerade
”kommer allt längre bort från möjligheten att bli vanliga människor igen”.
Jag tror att det alltid ligger en fara i att dela upp vår befolkning i de vanliga och de ovanliga, särskilt när Socialstyrelsen rapporterar om att 20 000 ungdomar säljer sex på nätet. Om vi klassat dem som ovanliga och abnorma, hur ska vi då kunna närma oss dem utan att stigmatisera gruppen? Niklas Eriksson och Hans Knutagård skriver om detta som begreppen etablerade och outsiders i sin rapport hämtade från Elias & Scotson 1999.
Jag tycker då att det är ett större problem med bilden av den prostituerade som kvinna, i samhällets bottenskikt än vem som är vanlig eller ovanlig. När jag och några vänner diskuterade prostitution för några månader sedan slog det mig efteråt att den enda rollen vi försökte kliva in i var kvinnans som prostituerad, vi frågade oss själva om vi kunde tänka oss att sälja sex, men hade inte en tanke på att vi skulle kunna köpa sex. Vad gör att vi som universitetsstudenter tycker att det känns mer naturligt att identifiera oss med sexsäljare än sexköpare? Det fick mig att fundera över om det var för att det saknas män som säljer sex eller för att vi bara får se kvinnor som gör det?
Min lärare i sexologi Niklas Eriksson har tillsammans med Hans Knutagård skrivit sexmänsäljer.se/x om internet som arena för prostitution för män. Män som säljer sex är nästan osynliga i forskningssammanhang, men innebär det att de inte finns? Här finns Niklas och Hans rapport att läsa i sin helhet.
Ett citat från rapporten
” Vi kan illustrera detta genom exempel som ligger nära vår framställning. En yngre man erbjuds pengar för den sex han ändå vill ha. Han tackar ja till erbjudandet och upplever en dubbel ”betalning”. Dels fick han den sex han ville ha, dels fick han de pengar han behövde.”
Det här tycker jag är tänkvärt eftersom vi ofta utan att reflektera över det antar att den sexualitet som finns inom prostitution är ofrivillig och ickelustfylld. Måste det vara så eller kan en prostituerad också njuta av sex?
Så till bilden av den missbrukande prostituerade, är det hönan eller ägget som kom först. Missbrukar individen eftersom den prostituerar sig eller prostituerar individen sig för att den missbrukar. I texten Sexualitet och missbruk (Nilsson, I., Heijbel, C. 1985) hittar vi citatet
”Alla kvinnor som prostituerar sig är inte heroinmissbrukare, men de flesta kvinnor som missbrukar heroin prostituerar sig”
Personligen tycker jag dock att detta blir en helt annan diskussion, nämligen den om sexualitet och missbruk och vad ett drog- och alkoholmissbruk gör för sexualiteten, men det tar vi en annan gång. Värt att notera är också att bland de 25 prostituerade kvinnor som RFSU arbetar med i arbetet med projektet Sex på köpet hade inga av kvinnorna vid den aktuella tidpunkten något missbruk, ett fåtal hade en tidigare missbruksproblematik i bagaget.
Eriksson och Knutagård tar även de hål på fördomar gällande prostituerade
“Män som säljer sex till män har inga möjligheter att komma in på den vanliga arbetsmarknaden och är därmed i en utsatt finansiell situation. Alla männen i vår undersökning hade en annan huvudinkomstkälla, åtminstone ett deltidsarbete eller studiebidrag. De hade också möjligheten att ta extra arbeten, även om de inte var så väl betalda.
Män säljer sex till män för de haft dåliga uppväxtvillkor, bristande vuxenkontakter och upplever social isolering. Respondenterna i vår undersökning kom från stabila medelklassfamiljer och beskriver sin uppväxt som stabil och kärleksfull. En av dem ville inte uppge något om sin ursprungsfamilj.
Män säljer sex till män för att man är hemlös och har ingenstans att ta vägen. Samtliga respondenter hade eget ordnat boende. “
Det har inte varit min avsikt att argumentera vare sig för eller emot prostitution, bara ge en mer nyanserad bild av de som väljer att tjäna pengar på att sälja sex. Jag känner mig långt ifrån färdig med ämnet och kommer med all säkerhet återkomma till det.
Det här var så fruktansvärt välskrivet… känsligt ämne som du balanserar perfekt på genom att behandla det precis så komplext som jag själv upplever det.
Jag är stollt över dig Saga
Tack så mycket Cajsa. Du vet att det är mitt mål att få fram komplexiteten i ämnen.
Min kvällsläsning i kväll är: Seminar on the effects of legalisation of prostitution activities- a critical analysis… Jag kommer antagligen att möta ett annat pespektiv än Östergrens!
Det ser jag fram emot!
Jag uppskattar att du skriver nyanserat om ett svårt ämne. Och att du belyser manlig prostitution.
Jag har erfarenheter från mitt arbetsliv som gör att jag aldrig kan acceptera prostitution….efter att ha mött kvinnor som tvingats till prostitution av personer de stått i beroendeställning till… alternativt hanterat ett inre kaos genom att gång på gång låta sig förnedras…
Det är möjligt att “den lyckliga horan” finns. Jag har inte träffat henne….
För mig är sex att släppa in en annan människa i vad jag kallar och upplever som “mina heliga rum”…..
I “den bästa av världar” existerar inte prostitution för mig….
Alla har förstås rätt till sina egna känslor, exempelvis att prostitution inte bör finnas. Vissa håller dock inte med, och det måste man också respektera. Jag har själv läst trådar på diskussionsforum där det blir uppenbart att alla kvinnor inte tycker att deras könsorgan är deras heliga rum, dit bara den älskade pojkvännen eller maken har tillträdde. Så här uttrycker sig exempelvis en eskorttjej som uppger sig trivas utmärkt med jobbet: “Jag skulle ju bara ha lite sex så vad var det stora problemet?”
Det är naturligt att de prostituerade som kommer i kontakt med polis, socialen eller krisgrupper är traumatiserade. De som mår bra har ingen anledning att kontakta dessa organisationer. Att dra slutsatser utifrån denna grupp vore som att gå till en kvinnojour för misshandlade fruar och där tro att man kan lära sig nåt om hur det genomsnittliga äktenskapet ser ut. Och sen förbjuda äktenskap.
Den som är nyfiken på att höra mera från sexäljare som trivs med sina val (gillar inte uttrycket “lyckliga horor” – vem är lycklig egentligen?) kan jag posta en länk till en tråd som handlar om detta:
https://www.flashback.info/showthread.php?t=1029577
Tack vänstersympatisör för en vacker berättelse. Den påminner om ett program jag såg i TV4 (tror jag) för något år sedan. Det var ett litet holländskt företag och det man fick följa var en man som aldrig vågat närma sig en kvinna. Han fick med stor kärlek hjälp av en moge kvinna, först med närhet, illustration av den kvinnliga anatomin. Han fick också hjälp att hitta sin klädstil etc. etc. Avslutningsvis fick han hjälp att genomföra sitt livs första samlag. Det gjordes varsamt och ömt och fick ta den tid det tog….
Gränslinjen mot vad jag kallar prostitution är hårfin….men detta var inte prostitution. Det var vackert och kärleksfullt
En fråga som dyker upp när jag skriver detta….finns det män som hjälper kvinnor på liknande sätt…..
Det var så lite så 🙂 Tyckte själv den var fin.
Prostitution kan se väldigt olika ut. Allt från gatuprostituerade som erbjuder en snabbis i baksätet på kundens bil till rika män som tar med kvinnan på resor och middagar. Utifrån de berättelser jag har läst så är nog det vanligaste nånting däremellan. En träff i ett hotellrum där parterna småpratar en stund, både före och efter, och där genomsnittstiden är en timme eller så. Jag tror det i dessa möten ibland kan finns mer förtrolighet än man kan tro, som tex internets nog mest kända eskort Isabella Lund beskriver:
http://sensuellqkonsult.wordpress.com/2007/03/05/mysiga-moten-mysiga-man/
Appropå din fråga: det finns vad jag förstår män som säljer till kvinnor (mest är det nog män som säljer till andra män, men kvinnliga kunder finns också). Jag minns en liknande dokumentär som den du såg, som handlade om tre medelålders oskulder. Två män och en kvinna. Kvinnan och den ena av männen valde att uppsöka sexsäljare. Såna där program har lätt för att beröra mig eftersom jag är en kille i samma situation. Även om jag är ung fortfarande förstås.
[…] Sex säljer och frågan kan också vara vem som säljer sex i annonsen, är det Arvikafestivalen eller tjejen? Varför reagerar vi så väldigt starkt när vissa säljer sex medan själva idén om att sälja sex är något som förekommer på så många andra ställen? Vill Arvikafestivalen verkligen betona ungas rätt till sin sexualitet eller handlar det om ett rent kommersiellt syfte? Och spelar det någon roll? För det är också något som man kan fråga sig, har vi verkligen rätt till de ungas sexualitet. Är den verkligen något som vi får lov att exploatera eller är den något som tillhör dem. Kanske kan man tänka att lösningen istället ligger i att flytta fokus så att de får äga sin sexualitet? […]
[…] Min lärare i sexologi i Malmö Niklas Eriksson har forskat kring män som säljer sex, jag har skrivit om den tidigare då den ger en mer nyanserad bild av vem som köper och […]