Våtmarker – sexualitetens Pippi?

October 25th, 2009 § 2 comments

När jag försökte långa Chalotte Roches bok Våtmarker på Laholms Bibliotek i somras kollade bibliotekarien på mig som om jag frågade efter barnporr alternativt någon Harlequin-bok. Hon upplyste mig om att det var en väldigt kontroversiell bok som de hade valt att inte köpa in till sitt bibliotek. Jag blev genast om möjligt ännu mer sugen på att läsa den. Så beställde jag den slutligen på nätet för 41 spänn för någon vecka sedan och det här är mina reflektioner.

Våtmarker är en bok om Helen som hamnar på sjukhus efter att ha skurit sig vid sina hemorrojder under intimrakning. Den skildrar hur Helen från sjukhussängen reflekterar över sitt liv och sina sexuella eskapader och till viss del delar med sig av dessa till sin sjukskötare Robin. På baksidan av boken lovas en beskrivning av en ung kvinnas extremare sexualitet men jag tycker snarare att det handlar om en beskrivning av kroppen.

Helen har ett ganska ovanligt förhållande till sin mus (Helens ord) och även andra kroppsliga organ, dock bara de som är kopplade till sex, med undantag från brösten, Helen fäster inget större intresse för dem. Helen smakar gärna på sina kroppsvätskor och beskriver hur de känns i konsistens och smak. Ibland kan hon även “spara” den, dvs inte tvätta sig för att utforska hur smakerna och lukterna utvecklas. Jag uppfattar inte detta som en bok om en gränsöverskridande sexualitet utan en undersökande bok om hur blicken kan vändas mot kroppen och dess sexuella funktion. Helen tillåter sig att utforska den smutsiga fysiska kroppen som vi i vår vardag försöker fjärma oss från med ex att raka av vår kroppsbehåring.

När jag började läsa hade jag en förhoppning om att Våtmarker skulle påminna om Houllebecqs böcker, men det gör den inte. Våtmarker saluförs med att den kritiserar många av de saker som Houllebecq gör i sina romaner. Vår konsumtion, gärna kopplad till vår sexualitet. Jag vet inte huruvida det beror på att Roches språk från början inte är bra, eller om det handlar om en dålig översättning. Hade jag kunnat tyska hade jag gärna läst den på originalspråk. Jag saknar den kvaliteten som lyfter pornografiska skildringar till ett högre plan. Som sexuell bok är Våtmarker inte särskilt utmärkande, som en studie av kroppen är den unik och fascinerande. Parallellt med det sexuella fysiska spåret går en ganska naiv historia om Helens försök att sammanföra sina skilda föräldrar genom sin sjukhusvistelse. Vissa saker fastnar dock. Helens odlande av avokadokärnor som hon onanerar med är mycket intressant och målande.

“Där i vattnet bildar den ett mögligt slemskikt som har en mycket inbjudande inverkan på mig. Ibland tar jag upp den ur vattenglaset under den här tiden och för in den i mig. Jag kallar den min ekodildo. Självklart använder jag endast ekologiska avokador som avokadovärd. Annars får jag ju förgiftade träd.

Men innan jag för in den måste tandpetarna såklart avlägsnas. Tack vare min vältränade slidmuskulatur kan jag sedan skjuta ut den. Och därefter åker den tillbaka ner i vattnet, tandpetad och klar. Och sedan är det bara att vänta.”

“En sexualitetens Pippi Långstrump, skruvad till tusen” har Norra Skåne skrivit. Jag håller inte riktigt med. Snarare en skildring av en ganska trasig tjej som inte riktigt får ihop det. Det gör mig lite trött, kan vi inte någon gång skildra en ung utforskande sexualitet utan inslag av trassliga familjeförhållanden, droger och självskadebeteende.

Helen kommer också inte på något som jag tycker är väldigt fascinerande, tanken att en befriad kvinnlig sexualitet är likställd med att anamma drag som man anser är typiskt manliga. Detta illustreras i stycket där Helen går på bordell. Som jag uppfattar det så antar Helen här en roll av översittare med rätt att kommentera de prostituerades utseenden och förmågor. Hon använder det maktövertag som hon får genom att vara den som köper tjänsten till att förhålla sig på ett ganska osympatiskt sätt till de som hon köper den av.


Läs även andra bloggares åsikter om Charlotte Roche, Michel Houllebecq, Våtmarker

Tagged , ,

§ 2 Responses to Våtmarker – sexualitetens Pippi?"

  • jocke says:

    jag är man bisex. o hörde radiosex p1 läsa upp våtmarker upphetsande jag fick stånd o orgasm kvinnani boken smakade på sina safter, onanerade o fick sitt kön rakat av naken man . jag brukar själv smaka på egen sperma o svälja ibland. sexigt med berättelöse om onani osv. skön kväll fick jag ska nog köpa boken.

  • [...] som rör sig in mot det där geggiga realistiska som jag senast mötte i Charlotte Roches Våtmarker, det är fittor, kukar och porr. Han sjunger att han är kär i din mamma och han låter din mamma [...]

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

What's this?

You are currently reading Våtmarker – sexualitetens Pippi? at Saga om Sexologi.

meta

  • Twingly BlogRank
  • Twingly Blog Search ShowBlog=NO blog:http://www.sagasexologi.se/ sort:inlinks Most linked posts