Kvinnors mystiska kåthet

October 11th, 2009 § 9 comments

Isabelle Ståhls blogg skapar kvinnliga snigelspår av kåthet diskussion om den mystiska kvinnliga sexualiteten. Då känner jag mig tvungen att skriva det här, eftersom fenomenet är tungt kulturförankrat sedan 1800-talet och dess medikalisering av kvinnokroppen. Om vi tillskriver kön egenskaper så är det bra att veta varför..

I slutet av 1800-talet skedde en förändring i synen på kroppen, från att främst ha varit kulturellt och religiöst kodad blev den istället knuten till ett nytt begrepp, biologi. Förvandlingen av synen på kroppen tar sin början i slutet av 1700-talet och fortsätter under 1800-talet. I denna tid befästs också många av de biologiska skillnader som vi idag ser som självklara mellan män och kvinnor. Thomas Laquer (1994) skriver

”Inte nog med att könen är olika, utan de är olika i varje tänkbar aspekt av kropp och själ, i varje fysiskt och moraliskt hänseende”

Bilden av två kön, en dikotomi, kvinna och man skapas. Mannen beskrivs under den här tiden som en kropp och själ i harmoni. Före 1700 har kroppen åsidosatts till fördel för intellektet, men nu förändras denna syn. Det grekiska idealet lyfts fram och den manliga kroppen blir mer och mer framträdande som begrepp. Genom att se på en man skulle man kunna avgöra hur han var, kroppen blev symtomatisk för andra egenskaper än de fysiska. Kvinnan antar bilden av ett objekt som präglas av upptäckarlust, hon ska öppnas, analyseras och sättas samman igen av det manliga ögat (Showalter, 1990). Hela hennes väsen mystifieras. Kvinnans mentala hälsa kopplas också samman med hennes reproduktivitet, dvs mentala störningar kan härledas till sexuella problem och hämningar. Medikaliseringen av kvinnokroppen skildras av Karin Johannission i Den mörka kontinenten (1995). Hon beskriver enhetligt med Thomas Laqueur (1994) och Elaine Showalter (1990) hur den nya biologin och dissekeringen av främst kvinnor strävar efter att etablera eventuella skillnader mellan könen.

Konsekvenserna av medikaliseringen av kvinnokroppen för begreppet sexualitet är att från att fram 1700-talet slut ha präglats av en bild av att kvinnlig sexualitet är något starkt och nästintill okuvligt så påbörjas under 1800-talets andra hälft ett krig mot sexualiteten. Sexualiteten förs från kvinnan och barnet (se tidigare inlägg om barns sexualitet) och bilden av den asexuella kvinnan (och även barnet) skapas. För mig blir det ganska klar att det är just denna syn på kvinnlig sexualitet som ligger till grund för just äckel för densamme. Sexualitet blir något som behandlas i medicinska artiklar, hygieniska handledningar och etikettsböcker. En rädsla skapas för den okontrollerade kvinnliga sexualiteten som om den skulle finnas är reserverad för psykiskt sjuka kvinnor och prostituerade. Sjukdomar som kleptomani kopplades till den kvinnliga sexualiteten och mentalpatienter fotograferades i sexuellt utmanande poser. Onani klassades som väldigt mycket värre om den var kvinnlig (Karin Johannisson, 1995).

Vad jag frågar mig efter att ha läst hur synen på sexualiteten förändrades är främst hur man kunde undgå att räkna in faktorer som för mig är uppenbara anledningar till att den kvinnliga sexualiteten skulle vara svagare. Jag ser att ex rädsla för att dö i barnsängsfeber eller skador av täta och upprepade graviditeter är större anledningar till att inte vilja ha sex än att det skulle ligga i det kvinnliga väsendet att ha en svagare sexualdrift än mannen.

Medikaliseringen av kvinnokroppen blir för mig ett starkt bevis för att vår inställning till det täcka könet och dess sexuella mystik är väldigt kulturellt präglad. Känslorna av äckel som skulle frammanas av en mer öppen kvinnlig sexualitet är starkt rotade i vår kultur. Sexualiteten kopplad till mental ohälsa, särskilt kvinnlig mental ohälsa, är något som jag just nu håller på att läsa mer om så det kommer avhandlas inom kort.

Läs även andra bloggares åsikter om Elaine Showalter, Isabelle Ståhl, Karin Johannisson, kön, sexualitet, Thomas Laquer

Tagged , , , , ,

§ 9 Responses to Kvinnors mystiska kåthet"

  • Joel says:

    Hej! Jag hör till dem på Ståhls blogg som har äcklats av kåta kvinnor. Tänkte lämna några synpunkter. I de fall det hänt har det framförallt varit i samband med just psykisk ohälsa; folk som mått så dåligt att jag känt mig olustig till mods i flera dagar efteråt. Det har alltså varit tal om en ‘onaturlig’, självbesudlande kåthet. (Jag var mycket nära vän med en av dem och har viss insikt i hennes psykiska tillstånd.) En s.a.s. ‘öppen’ snarare än självutlämnande sexualitet – som vi ser till exempel i krogvärlden och tendensen att ha ett större antal sexpartners – äcklar mig alls inte på samma sätt, eftersom det då är tal om en njutning och inte motsatsen. En förändring av livsstil som folk må ha olika uppfattningar om, men det är knappast särskilt många som äcklas av den.

    Sedan undrar jag också om den medicinska undersökningen av kvinnan verkligen kan sägas ha skapat någon mystik kring kvinnan – är det inte snarare den, som strävat efter att avmystifiera kvinnan? Som jag har uppfattat saken var det avsevärt mycket mera mystik som kringgärdade kvinnan förr – man skulle vänta med sex till bröllopsnatten osv. Dessutom innebar ju risken att bli med barn och problemen som det innebar/bär att unga kvinnor höll sig extra kyska, och jag sätter 100 spänn på att det är det som den Cosmopolitan-intervjuade syftar på när han säger att han vi ha en tjej som bevarat sin mystik. För vad är mystiskt med det som närmast är allmän egendom? Dessutom fanns ett religiöst element som knappast finns kvar i någon nämnvärd mån idag, jfr. Ibn ‘Arabi (“The most intense and perfect contemplation of God is through women, and the most intense union (in the sensory realm, which serves as support for this contemplation) is the conjugal act”), Phadampa Sangay “Blissful is the dawn of Wisdom, like the virgin’s wedding night; Till experienced none can know it as it is, O Tingri folk.”) eller William Law (“This marriage feast signifies the entrance into the highest state of union that can be between God and the sould in this life. Or in other words it is the birth-day of the Spirit of love in our souls, which, whenever we attain it, will feast our sould with such peace and joy in God as blot out the remembrance of everything that we called peace or joy before.”) Det fanns alltså ett religiöst intresse av att helga giftermålet som ett sakrament och en Guds nåd, i motsats till den betydligt mera exploaterande attityd som man väl ändå måste säga har framväxt?

    • Saga says:

      Vad skönt att höra, för då handlade ju äcklet snarare om någon sorts empati med psykiskt sjuka som blir utnyttjade i sin sexualitet snarare än ett äckel för kvinnor som uttrycker sexuell lust verbalt. Det är viktigt att reda ut vad vi pratar om, det handlar alltså inte om att du äcklats av kåta kvinnor som du skriver utan om att du äcklats av att människor far illa då de använder sin sexualitet för att hantera sitt psykiska lidande?
      Ja, syftet med medikaliseringen kan mycket väl ha varit att undersöka och avmysifisera, men utfallet blev det motsatta. Kanske på grund av att man relaterade sina fynd till dåtidens syn på kön och drift.
      Att Cosmopolitan-killen skulle ha efterlyst lite mer kvinnlig kyskhet är väldigt provocerande för mig, om det är det du menar. Jag tror att vi kan vara överens om att trots att man har en mer “öppen” sexualitet som du uttryckte det i början av din kommentar så innebär det inte att man är “allmän egendom”. Det är en av de största missuppfattningarna gällande sexualitet idag, att och den levs ut ex på krogen så innebär det att den blir allmän egendom. Att den synliga sexualiteten är fri att kommentera, ta på och i förlängningen förgripa sig på. Att t ex en sexuellt utmanande klädsel inbjuder till kommentarer och tafsningar och därför bör tåla det.

  • Joel says:

    Mycket riktigt, det som ingav mig våldsamma olustkänslor var hur de här (två) tjejerna inte bara blev, utan lät sig utnyttjas, åtminstone i den enes fall för att riktigt tillintetgöra sig själv.

    Vari anser du mystiken ligga idag? Själv upplever jag det som om överflödet av pornografi och sexkultur vid sidan av helgens utsvävningar ytterst effektivt har bidragit till att ‘profanisera’ sexualiteten; den har blivit något som ändå på något plan kan ges alla till del och som hör vardagen till, och den mystiska slöja som återstår att avtäcka är egentligen individens personliga integritet. Jag sade alls inte att varenda en med en öppen syn på sexualitet är allmän egendom, utan menar att sexualiteten i sig är det på ett sätt den inte var förr – mindre skuldbelagd, mera lättillgänglig – och så har blivit i och med att vi rört oss längre och längre bort ifrån klassiska dygdeideal, som Cosmopolitan-snubben ändå verkar uttrycka en viss svaghet för. Varför det skulle vara provocerande förstår jag dock inte..? För att det anspelar på någonslags äganderätt till motpartens sexualitet?

    • Saga says:

      Din kommentarer väcker frågor på många plan tycker jag
      - angående vad som är en “frisk” och vad som är “sjuk” sexualitet
      - hur sexualiteten ser ut idag, om sexualiteten är för utfläkt och allmän?
      - finns det någon speciell kvinnlig sexualitet

      Om det där med sexualiteten idag och bristen på mystik, så tror jag att vi har hamnat i en fälla där vi på ett ganska ytligt plan tror oss vara öppna med sex när vi i själva verket är väldigt dåliga på att prata om sex. Som exempel på detta vill jag ta sjukvården där vi många gånger står totalt handfallna inför att hantera även människors sexuella funderingar. Det är som att vi har accepterat sexualiteten som en del av vårt samhälle, men vill inte ta något egentligt ansvar för frågorna som väcks angående t ex integritet som du var inne på. Begreppet integritet tror jag är något väldigt värdefullt som vi måste vara lite mer rädda om på alla plan.

      • Joel says:

        Håller helt med om att vi nog har hamnat i en fälla – eller kanske bara fastnat halvvägs – i sexdebatten. Jag kanske läser för mycket mellan raderna, men jag tycker mig ana att du antyder att vi har accepterat förändringarna i våra sexuella vanor, utan att helt och hållet ha förstått vad det gör för skillnad för oss på ett djupare plan? Om jag tytt dig rätt, gör det mig glad, för jag tycker själv att den frågan avgjorts på ett lite väl tidigt stadium genom att vissa fr. a. kristna (mer eller mindre) radikaler från början bidragit till en onödigt uttalad polarisering i två olika läger.
        Gällande frisk och sjuk sexualitet så verkar det ju som om du har ett inlägg på lut där. Men för mig står det ganska klart att det finns de som inte har så lätt att kontrollera sitt behov, precis som med vadsomhelst, det må vara alkohol eller shopping. Skulle jag generalisera min åsikt om när ett behov skulle kunna börja bli sjukligt så är den att när kvaliteten uppgår i ren kvantitet, är det något som inte står helt rätt till.
        Frågan om det finns sexuella skillnader mellan könen är nästan svårast. Är benägen att svara ja, men inte så mycket för att jag kan peka på några uppenbara skillnader… båda vill ju tillfredsställa varandra, liksom. Förr sades det väl att kvinnan riskerade eller “offrade” mer, men i preventivmedlens tid är ju den enes insats knappast större än den andres. Sexlivet får väl på det planet sägas ha blivit mera jämställt, eftersom båda sidor numera “tar för sig.”

  • The Ivar says:

    Jag tycker det är helt okej att bli äcklad över andras kåthet när den riktas mot en själv. Det finns rätt äckliga tjejer. Tror de flesta killar stött på dem. Egentligen är det mer provocerande ur ett jämlikhetsperspektiv att hävda motsatsen tror jag. Tjejers kåthet kan vara både härlig och äcklig. Det beror på hur man beter sig. Om jag gör helikoptern för att avmystifiera min kåthet tror jag väldigt få skulle ge mig stående ovationer. Killar kåthet anses inte direkt heller som särskilt fin eller bra. Många gånger framställs den ju som destruktiv och djurisk, i behov av att tyglas.

    • Saga says:

      Absolut, det är upp till var och en vad man tycker är äckligt eller inte, själv tycker jag t ex att det är ganska humoristiskt att prata om snigelspår. Problemet tycker jag är när man tillskriver ett visst kön sexuella beteenden, som att mäns sexualitet överlag skulle vara djurisk och i behov av att tyglas. Det kommer inget gott av det, det gör bara att vi glömmer bort människan som individ och får folk att känna sig onormala om de inte passar normen för sexuellt beteende.

  • The Ivar says:

    Snigelspår är ett kul ord och rätt komisktja :)

    Håller helt med dig i ditt resonemang också. Jobbigt att bli inskriven i det djuriska onda facket och det mystiska eteriska dito.

  • jagmona says:

    Lite lätt off topic vill jag slå ett slag för substantivformen “kättja”.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

What's this?

You are currently reading Kvinnors mystiska kåthet at Saga om Sexologi.

meta

  • Twingly BlogRank
  • Twingly Blog Search ShowBlog=NO blog:http://www.sagasexologi.se/ sort:inlinks Most linked posts