Barns sexualitet

October 1st, 2009 § 13 comments

Något som verkar vara nästintill onämnbart är allt relaterat till de ålderstabun som finns angående sex. När jag som 20-åring jobbade som barnflicka i Paris så kom jag och min vän i kontakt med något som jag innan dess inte visste existerade, nämligen barns sexualitet. Den femåriga flickan i min väns familj onanerade så fort vi kommit innanför dörren. Vi blev mycket konfunderade och visste inte riktigt hur vi skulle hantera situationen. Kvinnan bakom namnet Snippa på det kvinnliga könsorganet, Anna Kosztovics, föreläste på min kurs i sexologi för ett antal veckor sedan. Hennes mycket frimodiga inställning till hur barns sexualitet ska hanteras fick mig att tänka mycket. Barn är sexuella och enligt Anna så är detta något som ska ses med öppet sinne. Barnen ska få lov att ge uttryck för sin sexualitet, får de inte detta skapas trauman senare i livet.

Min tidigare inställning att det ändå kunde vara på sin plats att visa barnen var sexualiteten var tillåten, i vilka sociala situationer, var inte ens den ok. Barn ska utan gränser få lov att testa sig fram eftersom vi ändå har en relativt stark social fostran i vårt samhälle. Kanske kommer insikten om sociala tabun redan innan vi ens hinner berätta för barnen om sex. Sexualiseringen av barn som finns är tragisk, inte bara för att den orsakar så mycket lidande i form av övergrepp och skam utan också för att den nästintill omöjliggör en seriös diskussion om barns sexualitet som är just det, barns sexualitet. Anna har skrivit en bok för barn om deras sexualitet, men ingen vill trycka den. När de trodde att den handlade om Hur barn blir till var det många som ville, men när det kom fram att den handlade om barns alldeles egna sexualitet backade samtliga. Den finns dock att köpa på RFSU’s hemsida.

Mammorna i min klass berättar om hur de av rädsla för pedofiler som filmar och fotar inte vågar låta sina barn gå nakna på stranden, då är något väldigt fel och vridet! Även inom familjen krymper nakenheten, kanske mer av kulturella skäl, och praktiska, när alla badkar försvinner ur lägenheterna kommer inte längre syskon att kunna bada tillsammans och ett väldigt naturligt sätt att lära oss att vi ser olika ut försvinner.

Något som jag tog med mig från det här var att utrymmet att fundera på vad man kan och vill göra sexuellt måste komma samtidigt man lär sig vad man vill säga nej till. Ifall tonårsflickor inte i lugn och ro har fått lov att lära sig vad de tycker är skönt, hur ska de då veta vad de vill säga nej till?

Här skriver Anna om sina erfarenheter från arbete med förskolepersonal angående barns sexualitet. Vi måste fundera på varför vi reagerar så starkt när våra barn visar sig sexuella och vad det får för konsekvenser. Är det verkligen så farligt? Exempel på detta från Annas text:

“Mitt råd har oftast varit – prata med varandra. Kan det vara så farligt att stoppa in en glasspinne i snippan?”

Skulle det vara det? Vad kan hända om barnen tillåts leka doktor? Vad händer om de får vara ensamma i kuddrummet lite längre? Rädslan som vi upplever nu fanns inte alls på samma sätt bara för 20-30 år sedan. Under 70-80-talet fanns exempelvis speciella “knull-rum” på dagis där barnen kunde stänga in sig och ha mysigt.

För att undvika onödiga missförstånd så vill jag bara poängtera att mina tankar gäller barns sexualitet med sig själva eller andra barn, inte med vuxna.

Läs även andra bloggares åsikter om Anna Kosztovics, barns sexualitet, onani, snippa

Tagged , , ,

§ 13 Responses to Barns sexualitet"

  • fairymary says:

    Bra att du skriver om detta…..

    Det här är inget lätt ämne….och många är vi som lidit av den seuxalfientliga inställning som jag tror att kyrkan är ansvarig för…därav många vuxnas genans inför barns erotiska lekar med sig själva

    Jag tror att det sexualiserade våldet frodas i denna sexualfientliga miljö….

    Jätteviktigt att barn kan lära sig säga både ja och nej

    • Saga says:

      Vad bra att du tar upp aspekten med religion, där har vi en enormt skam och skuldbeläggande kraft när den hanteras på fel sätt. Kopplingen sexualiserat våld och en sexualfientlig miljö tror jag också starkt på. Rädslan och förvirringen när man inte kan definiera och ta hand om även svåra känslor kopplade till sexualitet hos sig själv skapar nog mycket ont. Sen måste jag säga efter att ha läst om dig på din blogg att din breda kunskapsbakgrund är mycket fascinerande!

  • fairymary says:

    Jag blir lite förfärad när jag läser att sexologi inte finns som ämne på psykologiutbildningen i Lund!

    Jag vet inte hur det är på andra psykologutbildningar så jag vill inte smutskasta Lund (där jag för övrigt bott i två år)…

    Men på läkarutbildningen i Umeå som jag har en del erfarenhet av så är det rätt väl tillgodosett….mycket tack vare pionjärerna Axel och Kerstin Fugl-Meyer. Axel är dansk och danskarna har varit före oss i mycket vad gäller sexologi. De startade tillsammans ett Sexologiskt centrum som både stod för behandling, forskning och undervisning. Nu är det nedbantat så det finns enbart en psykolog…som jag vet känner sig lite ensam ibland. Det betydde mycket att vi var representanter för flera specialiteter. Jag representerade gynekologi och där fanns också en urolog och en psykiatriker.

    Du uttrycker dig väl och klokt. Jag ska med glädje följa din blogg!

    • Saga says:

      Jag vet att de för några år sedan hade en temadag om sexologi, men något inskrivet i kursplanen finns inte. Intressant att höra om Umeå och hur de har arbetat där! Tack för två nya namn att kolla lite mer på.

  • Josef Boberg says:

    Detta är det vettigaste – som jag har funnit på nätet om helt naturlig barnsex – under mina ca tre år som nätmedborgare.

    Ifall Du ej tror mig – så kolla HÄR.

    Nu kan jag bara innerligt hoppas på att Du ej blir “avrättad” av etablissemanget = slutar med Ditt annorlunda tänke- och skrivsätt om bl a helt naturlig barnsex.

    LYCKA TILL :!: – önskar Josef

  • Ja, tack, tack, tack, för din skönt oneurotiska text om barns sexualitet.

    Jag arbetar själv som sexpedagog, tillsammans med min hustru Jennie, då med vuxna kursdeltagare, inte barn – men vi har naturligtvis funderingar kring det här med barn och deras sexualitet, inte minst eftersom vi planerar att göra barn nu.

    Jag har själv tre tonåringar, och jag vet verkligen inte hur skadade de kan ha blivit av en sexualneurotisk omvärld, eller hur många undermedvetna neuroser jag och barnens mor har fört vidare till dem.

    Och det är verkligen extremt svårt att tala om ämnet, eftersom masspsykosen pedofilskräck har tagit över folks hjärnor totalt. Pedofilofobi skulle man kunna kalla det.

    Kolla gärna min blogg TantraBlog (http://tantrikblog.wordpress.com/) eller vår hemsida Cirkus Eros (http://www.cirkuseros.nu/) där man bl.a. kan läsa mer om våra kurser.

    • Saga says:

      Ska absolut kolla in din blogg.

      Jag har funderat på om man tenderar att förändra sin syn på barns sexualitet när man får barn och i så fall i vilken riktning som det går så du får gärna dela med dig av dina erfarenheter. Tänker mig att det kan gå i en mindre förstående riktning på grund av som du skriver pedofilskräcken, har förstått att det är så för vissa som jag pratat med. Tror dock att det även kan vara åt andra hållet, att när man ser sina barn utvecklas och utforska så ökar chansen att man ser deras sexualitet som något naturligt.

  • fairymary says:

    För mig var det kunskap och bearbetande av det tanke- och känslogods som min barndoms sexualfientliga miljö försett mig med som hjälpte mig att se mina barns sexualitet som naturlig.

    Gertrud Eigner var för mig en “ögonöppnare” och kunskapsförmedlare vad gäller barns sexualitet…och mitt arbete som gynekolog tvingade mig mer eller mindre att komma i kontakt med mina egna känslor.

    Men jag blev också varse när mina barn var små att det fanns signaler omkring oss, från vänner, från dagmamma som signalerade ogillande….

    Vad gäller att bemöta pedofilskräcken ser jag det inte som en lösning att hämma barnens sexuella egenlust, tvärtom att lära dem att känna när något inte känns bra…. vad det än är ….och att uppmana dom att säga NEJ när det inte känns bra….och det gäller allt möjligt, t.ex. om någon försöker tvinga dem att äta upp mat de inte tycker om, när kompisar för för mycket oväsen ….eller förstås om någon skulle ta på dem på något ojuste sätt. Jag vet att en del dagis övar detta systematiskt….

    • Saga says:

      Anna Kosztovics ger just det som ett tips för att avgöra vad som är rätt och fel angående barns sexualitet och när man ska blanda sig i och inte, nämligen att tänka bort sexet. Det blir lättare att avgöra vad som känns ok då, skulle man låtit två äldre barn göra saker mot ett yngre som det inte tyckte om t ex?

      Det där med att arbeta med sig själv är också en stor del, ibland är det väldigt jobbigt att behöva fråga sig själv varför man reagerar på ett visst sätt, tycker att något är äckligt eller upphetsande.

  • Tomas says:

    Hej Saga och andra kloka.
    Jag har med intresse läst alla synpunkter på det här med barns sexualitet och inser att jag inte är ensam om att förfäras över dagens primitiva syn på barn, nakenhet och sex.
    Barn har sexualitet – själv vet jag att jag onanerade när jag var 7-8 år, även fast jag inte då visste riktigt vad jag gjorde mer än att det var skönt att gnida snoppen mot en kudde i bland.
    När mina egna barn var mindre var både jag och min dåvarande fru öppna och okomplicerade mot dem. Vi gick ofta nakna hemma och badade även bastu tillsammans. Detta har jag fortsatt med, efter min skilsmässa, och mina döttrar – nu 15 och 17 – badar fortfarande bastu med mig emellanåt, liksom att vi ibland badar nakna på sommaren.
    Det finns inget sexuellt över detta, mer än att vi har kunnat prata om snoppar och annat, lite avslappnat. Jag fasar för en tid när nakenhet automatiskt förknippas med sex, och då barn och ungdomar ska “skyddas” från att se andra, vuxna som barn, nakna. När barnen var små kom de ofta och kröp ner hos mig och hustrun i sängen, gärna på söndagsmorgnar när ingen hade bråttom, och det hände att de fick se lite mer än vad som kanske är brukligt. Idag skulle väl både jag och hustrun åka in för det…
    Jag tycker det är roligt att det finns så många kloka människor – ämnet är ju tyvärr inte sådant att man tar en diskussion kring det över fikabordet på jobbet. Jag önskar att vi kunde få en naturlig syn på nakenhet, en syn som är okomplicerad och tabulös, och som bidrar till att avsexualisera relationen barn-vuxna. Man kan som pappa krama sina nakna barn, utan andra skäl än att man tycker om dem.

  • [...] inte känner, när börjar barn känna förälskelse och när får de behov av intimitet? Jag skrev det här efter en föreläsning av Anna Kosztovics i sexologin i [...]

  • [...] har barn vet att så är det. En av de bästa i Sverige att lyssna på om det är Anna Kosztovics, jag hade en föreläsning med henne i höstas som skapade  många tankar. Idag pratade vi om hur homo- och bisexuella påverkas i ett [...]

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

What's this?

You are currently reading Barns sexualitet at Saga om Sexologi.

meta

  • Twingly BlogRank
  • Twingly Blog Search ShowBlog=NO blog:http://www.sagasexologi.se/ sort:inlinks Most linked posts