Den legitimerade sexologen?

May 8th, 2012 § 0 comments § permalink

Bild från lifeonprint.tumblr.com. 

Till sommaren har jag läst psykologi och sexologi i över fem år. Jag har en kandidatexamen i psykologi, en grundläggande psykoterapiutbildning med inriktning kognitiv beteendeterapi (KBT) och över ett års heltidsstudier i sexologi. Ändå är jag egentligen ett ingenting. När jag ska söka jobb finns det ingen rubrik att sätta på mitt yrke.

Jag tänker på detta när jag läser en broschyr från Psykologförbundet. En broschyr som är en problematisering av de yrkeskategorier som utan examen driver terapi. Exempelvis coacher, konsulter etc. Psykologförbundet sätter i sitt dokument fingret på ett samhällsproblem i Sverige idag. Människor som mår dåligt, som befinner sig i en utsatt situation, blir utnyttjade och i värsta fall vid sämre hälsa än de var tidigare på grund av att personer utan tillräcklig utbildning och kunskap bedriver terapi. Ett helt nytt fält av kvacksalveri har öppnat sig och jag tror inte att det är helt orimligt att säga att en av de stora drivkrafterna är ekonomi.

Psykologförbundet och dess medlemmar har dock ett starkt kort på handen. De har en legitimation. Det är just det som jag tänker på när jag konfronteras med det faktum att jag inte får kalla mig för något. Jag kan välja att kalla mig för sexolog, eftersom det inte är en skyddad titel, men det säger då heller ingenting om de timmar, år som jag har lagt ner på mina studier.

Svensk Förening för Sexologi är de som i nuläget reglerar auktorisation inom det sexologiska fältet. En process som är kostsam och tidskrävande att hålla på med. Reglerna för att få de olika titlarna är många och krångliga. Det finns i nuläget inte en utbildning som jag kan gå och sedan ansöka om en legitimation som sexolog. Det jag kan göra, som jag gör, är att samla kunskap och referenser för att så småningom kunna betala åtskilliga tusen kronor för att få prövat om jag uppfyller kraven för att bli auktoriserad specialist i klinisk sexologi. Kostnaden är ett måste för att föreningen ekonomiskt ska klara av att ta hand om prövningarna. Systemet tycker jag känns krångligt och odemokratiskt, men ansvaret ligger inte på föreningen.

Det är dags att vi, samhällsstrukturellt, tar sexuell hälsa, och ohälsa, på allvar och ger den det erkännande som den behöver. Det är min uppfattning att språket på många sätt styr vår uppfattning av vår omvärld och hur vi värderar den. Om mitt yrke inte har någon ordentlig enhetlig titel, var placerar vi då sexualiteten? Hur högt värderar vi då sexualitet som begrepp och del av livet?

Den senaste tiden har jag märkt att titeln sexolog har smugit in i de forum som vi som sysslar med sexologi i Sverige har skapat. Jag ser det som en liten upprorisk gest och kallar mig själv oftare och oftare för sexolog. Kanske kan en yrkesidentitet byggas upp underifrån? Ändå tror jag att det är otroligt viktigt att vi definierar vad vi talar om då vi talar om en sexolog. Jag skulle önska att Socialstyrelsen på samma sätt som de reglerar psykologlegitimationen också reglerade en legitimation för mig. Att jag nu, efter över fem års studier, kunde skicka in mina betyg och intyg och kunna kalla mig legitimerad sexolog när jag söker jobb.

Läs även andra bloggares åsikter om legitimation, Psykologförbundet, sexolog, Sexologi, Svensk förening för sexologi, terapi

Mindfulness, relationer & sex

May 6th, 2012 § 5 comments § permalink

 Bild från http://queering.tumblr.com/. 

Som avslutning på den tvååriga grundläggande psykoterapiutbildning som jag gått så hade vi två dagar med gruppterapi. Dagarna fylldes av mindfulnessmeditation och yoga. Jag har länge funderat över hur mindfulness skulle kunna kopplas till sexologi och under dagarna med minfulness började jag tänka på hur mindfulness skulle kunna fungera som verktyg att arbeta med i förhållande till sexualproblematik.

Jag gör en snabb artikelsökning och hittar stöd för min idé hos Brotto och Heiman, som i sin forskning redovisar tidigare forskning som visar att mindfulness kan kopplas samman med större sexuell upphetsning och högre sexuell tillfredsställelse. Brotto, Basson och Lyrias forskning visar att  mindfulness förbättrade upplevelsen av sexuell lust och upphetsning hos deltagarna i studien. Särskilt de kvinnor med erfarenhet av sexuella övergrepp upplevde en förbättring i sin sexuella funktion. Burpee och Langer fann en koppling mellan mindfulness och tillfredsställelse i äktenskapet. Att vara mindfull som personlighetsdrag är något som också Krusemark, Cambell och Rogge menar på bidrar till en högre tillfredsställelse i relationen. Mindfulness gav en bättre förmåga att hantera stress i relationen och bättre kommunikation vid konflikter. Wachs och Cordova menar också att mindfulness hjälpte parterna att identifiera och kommunicera känslor och reglera ilska.

Min tanke är att mindfulness kan användas för att arbeta med tre komponenter i vår vardag och som kan knytas till sexualproblematik. Den första är den prestationsinriktade hållning som vi kulturellt skolas in i, en ständig strävan efter förbättring av oss själva, som individer. Ett forcerande av utveckling som i sin tur kan leda till stress och prestationsångest. Den andra är tidsaspekten, i vilken tid vi väljer att befinna oss i. Min tanke är att många ofta lever i framtiden. Vi planerar och organiserar och glömmer vår nuvarande tillvaro. Vi tillbringar också stor del av tiden på sociala medier och internet, det är sällan vi är här och nu. Något som jag tror att otroligt viktigt i relationer och inte minst sexuella sådana. Den tredje komponenten är vårt förhållningssätt till den fysiska kroppen. Jag tror att den västerländska kulturen innebär ett enormt komplext och komplicerat förhållningssätt till den fysiska kroppen. Vi ser inte kroppen, tycker inte om den och känner inte heller den. Istället innebär vår inställning till kroppen en strävan efter perfektion och förbättring. Vi kan sägas odla ett självhat, skam och skuld i förhållande till hur vi ser ut. Det är sällan vi iakttar vår kropp, konstaterar dess funktion och värde i det att det bara finns.

Det skulle även vara intressant att se vad det skulle innebära att förhålla sig sexuellt till de sju attityder som mindfulness innebär; att inte döma, ha en tålmodig inställning, en nybörjares sinne, ha tillit/tilltro, inte sträva, acceptera och att släppa taget. Min tanke är att detta skulle kunna handla om att exempelvis se sin kropp, acceptera och inte döma den, släppa taget om de krav på prestation som kan finnas i förhållande till sex, ha en tålmodig inställning och inte sträva efter det perfekta sexlivet, hysa tillit och tilltro till sig själv och en/eller flera eventuella partners och vara medvetet närvarande i den sexuella situation som vi befinner oss i. Att utforska sin sexualitet med en nyfikenhet och undersökande attityd, att tillåta sig själv att vara nybörjare och utforska sexualitet.

En bra bok att läsa om ni är nyfikna på mindfulness är Ola Schenströms Mindfulness för nybörjare.

Läs även andra bloggares åsikter om förhållanden, mindfulness, relationer, sex, sexualitet, terapi

Let’s talk about sex

May 2nd, 2012 § 0 comments § permalink

Bild från zombiestakingover.tumblr.com. 

När jag levde i Paris så berättade min amerikanska vän en gång för mig om hur hon blivit uppmärksam på att hon måste fråga fransmän som hon dejtade om de dejtade exklusivt. För henne var det viktigt att de bara träffade varandra och efter några månader i Paris hade hon upptäckt att den referensramen för dejtande inte var något som de som hon träffade delade med henne. Plötsligt sprang hon på personen som hon i princip räknade som sin partner på ett brasseri med en annan dejt. Ett begrepp, t ex en relation är något som vi skapar utifrån våra erfarenheter, den eller de som vi har relationen till eller med behöver inte tycka att samma ramar gäller.

Detta tänker jag på när jag läser artikeln Bør vi slutte å si “sex”? Jag tycker att det är fascinerande hur ibland de enklaste resonemangen kan innebära de största mentala utmaningarna. Betydelsen av ord i kommunikation är ett sådant. Sex betyder inte samma sak för alla, vi definierar själva begreppet utifrån våra erfarenheter, ändå fortsätter vi att prata om sex som något som vi alla är överens om vad det är. Vi kan prata om en mängd av sexuella praktiker, anal-, oral- och smeksex, men ändå faller vi ofta i fällan och pratar om att ha eller inte ha sex. Som att det var en dikotom, svart/vitt, inte den glidande ganska komplicerade skala som det egentligen är.

I Bør vi slutte å si “sex”? problematiseras exempelvis användandet av ordet sex i förhållande till nyförlösta kvinnor – inget sex på åtta veckor. Men vad sjukvårdspersonal egentligen menar är kanske snarare vaginalt penetrerande samlag. Inte att skicka hem någon/några med ett barn med en uppmaning att inte få orgasmer, intimitet och närhet. Frågan om vi bör sluta prata om begreppet sex tycker jag är högst relevant att ställa – jag tror att ett kulturellt skapat informellt krav på samlag för att det ska räknas som sex ställer till problem i många relationer.

I fråga om kommunikation och sexualitet så har jag också funderat över om internet och digital kommunikation förenklar för människor att berätta för varandra vad de drömmer om och/eller vill sexuellt. Jag tänker exempelvis på sexting som skildras på sidan Kåtspråk.

Två böcker om sexualitet och relationer som jag tycker är intressanta är Kärlekens ACT: Stärk din relation med Acceptance and Commiment Therapy av Russ Harris och Vill ha dig: att hålla lusten levande i långa förhållanden av Esther Perel.

Läs även andra bloggares åsikter om förhållanden, knulla, relationer, sex, sexualitet, språk

Att vårda en relation – att logga ut?

April 7th, 2012 § 8 comments § permalink

Bild från http://cutegaycouples.tumblr.com/.

Ni som känner mig vet att det här är en av mina svagheter, jag sitter ihop med min iPhone, därför tycker jag också att det är ett så otroligt intressant ämne. Påskhelgen tillbringar jag till stor del med te, choklad och TEDTalks. Det första som jag ser heter Connected, but alone? av Sherry Turkle och handlar om hur relationer, särskilt romantiska sådana, påverkas av att att ständigt vara uppkopplad. Du är inte längre på en middag, i ett samtal eller på en bar, du är ofta samtidigt på internet i en annan konversation eller kanske tio stycken andra konversationer och ett Wordfeudspel.

Förra sommaren bad Helsingborgs Dagblad mig att dela med mig av tre romantiska tipsa. Mitt första tips var

“Logga ut. Stäng ibland av tekniken, datorer och mobiler och var koncentrerade och närvarande i stunden. Sociala medier som Facebook kan användas för att skapa bra förutsättningar för passion, men det kan också vara bra att prova på hur det känns att bara vara i sina känslor utan yttre stimulans och ständig informationsinput.”

Ibland känns saker som vi skriver inaktuella efter bara några månader. Särskilt när det handlar om sexualitet, teknologi och förhållningssätt till internet. Jag tror att det är ämnen som är föränderliga i en liknande utsträckning. Ändå känner jag i skrivande stund att reflektioner kring vårt användande av internet känns mer aktuellt idag än det gjorde när jag skrev mina romantiska tips.

Jag tänker på en dejt jag var på, efter en kvart stod personen med blicken i sin mobil, iPhoneblicken som den ibland kallas. Och konsten att hålla ögonkontakt samtidigt som du messar, som Turkle talar om. “Jag måste sköta om mina sociala medier” var kommentaren, som om det handlade om en liten kennel med hundvalpar som krävde kärlek och näring. Turkle talar om “The illusion of companionship without the demands of friendship“. Ska vi vara krassa så är det lite så, i kommunikation i form av sms, mms och chatt så är vi i kontroll. Vi kan logga ut, sitta och fundera på våra formuleringar, styra på ett helt annat sätt än i det direkta fysiska samtalet. Turkle talar om den fysiska relationen som kladdig och krävande och att den går att tvätta med teknologi, så den blir lite mindre besvärlig. Den blir bekväm. Att människan är ensam och samtidigt rädd för intimitet och att teknik erbjuder ett förförande alternativ, där du själv, till viss del, kan designa dina relationer. Turkle betonar skillnaden på att vara själv (alone) och att vara ensam (lonely). Hon menar att vi måste lära oss att vara själva, annars kommer vi att finna oss ensamma i en illusion av relationer som inte riktigt når fram.

Som jag skrev i början så är mitt förhållningssätt till min telefon inte helt oproblematiskt. Det tar inte lång tid förrän ni hittar mig i min mobil. Dagen då jag såg Turkles TEDTalk hade jag innan jag ens lämnat sängen sett tre Youtubeklipp, kollat mejl och sociala medier, sett på en bild på någon jag tycker om och startat en diskussion. Turkles ord om relationer och kommunikation får mig att fundera. Fundera på att skaffa en analog väckarklocka och göra ett “sacred place” av mitt sovrum, ett rum hos mig utan ett ständigt flöde av information. Att logga ut för att vinna något annat. Jag tror inte att det är den totala avhållsamheten som är målet, jag älskar internet och de rum som det bjuder på. Vad jag tror på är frågorna och diskussionen, en medvetenhet i användandet av teknik, att inte klicka oss vilse och stanna i de kladdiga och något krävande relationer som omger oss. Och att som Turkle talar om, skapa fristäder i vårt hem. Jag vet inte vilken relation just du kan sägas vårda genom att logga ut, kanske enbart en, otroligt viktig relation. Relationen till dig själv.

Tidigare texter om sexualitet & teknologi:

Till sängs med iPhone 

Som en virtuell bikt

Den sexuelle medelålders mannen och Facebook

Vad är en nakenbild på internet?

Att sexsurfa

Läs även andra bloggares åsikter om internet, kommunikation, mindfulness, relationer, sex, sexualitet, Sherry Turkle

Show your vagina – Anja Meulenbelt 2012

April 5th, 2012 § 8 comments § permalink

Via en länk från Suzann läser jag en krönika om intimkirurgi. Utseendet på muttor och intimkirurgi är något som jag skrivit om tidigare under rubriken Har du sett en konstig fitta, då efter att ha sett dokumentären The perfect vagina. Diskussionen kring kukens utseende är något som vi har haft med oss länge. Vi diskuterar storlek, lutning och form. Då feminister under 70-talet talade om att rikta blicken mot muttan och uppmuntrade kvinnor att med speglar undersöka sig själv kunde de nog knappast ana den blick som under 2000-talet riktades mot muttan. Vi ser inte muttan med nyfikenhet, konstaterar och accepterar. Vi ser muttan, gör en bedömning utifrån normer och funderar över vad vi kan förbättra i utseendet och hur. I dag talar vi om färg och form, utseende på inre och yttre blygdläppar, hur mycket fett som finns i venusberget och hur mycket eller lite hår vi har. Vi har gått från tanken om att kvinnan, där män har kuk, inte har någonting, saknar något, till att skärskåda utseendet på muttan.

Då jag först skrev om muttor och utseende så tänkte jag att det inte skulle dröja länge innan en sida som Show your vagina såg dagens ljus. Show your vagina är som en muttans Kroppsbilder. Ett bildarkiv över olika former, färger och utseenden, mångfald. Till bilderna finns kommentarer. Min tanke, efter att ha läst några, är att de är ganska överflödiga. Jag betvivlar starkt att de kvinnor som uttrycker komplex över sina muttor omprövar sin syn efter att en person sagt att de är vackra. Däremot bilderna på muttor, med en mängd olika utseenden, tror jag bidrar till attitydförändringar. Kommentarerna blir också ytterligare en bedömning, vilket är problematiskt eftersom det är bedömningar och normer som från början skapar problemen. Första gången jag förstod att muttor kunde se otroligt olika ut var när min mormor satte feministiska Anja Meulenbelts Till oss själva: på väg mot en befriad kvinnlig sexualitet i mina trettonåriga händer. Med skräckblandad förtjusning studerade jag de svartvita bilderna. Show your vagina är också som en digital version av den boken.

I min text använder jag ordet mutta, tidigare har jag ibland använt fitta, men jag tycker att mutta är mer neutralt. Här har vi ytterligare ett problem. Själv tycker jag att mutta är acceptabelt, men inte utlimat som ord. Jag får frågor om hur vi ska prata sex med en partner utan att ha ett bra ord för muttan. Ja, hur ska vi göra? Standardsvaret brukar vara att tillsammans med partnern komma överens om ord, det är dock problematiskt på olika sätt. Visst är det en väldigt fin tanke att alla unika muttor ska ha sitt eget unika namn, men skapar vissa problem. Språkets funktion bygger ofta på gemensamma begrepp, det underlättar kommunikation. Jag tycker att det bör finnas namn som är mer allmängiltiga, oavsett vad individen och en evetuell partner väljer att använda för ord. Det är min uppfattning att det är viktigt att ha ett språk för sin kropp och största delen av tiden är du antagligen inte med någon annan, utan med dig själv. Det är fantastiskt att vi nu har ordet snippa för småtjejer och nu behöver vi motsvarande för vuxna. Det är dags att låta kreativiteten flöda och skapa bättre förutsättningar att prata sex.

En tidigare text om kukar. 

Läs även andra bloggares åsikter om fitta, internet, intimkirurgi, Kroppsbilder, mutta, normer, Show your vagina, språk

När jag stod modell – The Male Gaze

April 3rd, 2012 § 0 comments § permalink

Inspirerad av The Guardian-artikeln Art’s great nudes have gone skinny minns jag de perioder av mitt liv har jag stått modell för olika konstnärer och olika konststudenter. Första gången var i Lund, som artonåring, på Kulturanatomen för studenter som ville lära sig teckna kroki. När jag sedan flyttade till Paris och behövde dryga ut mina inkomster som au pair letade jag reda på en gratistidning där konstnärer annonserade efter modeller. En av annonserna tilltalade mig mer än de andra, en konstnär letade efter kvinnor i alla former till ett projekt. Under veckorna som följde så målade den holländska konstnären mig. Hans idé var att samtidigt måla Barbiedockor i samma positioner och på så sätt visa på skillnaden mellan en levande kvinnokropp och den som tillhörde en docka. Barbien kunde aldrig sitta som mig.

När jag sedan kom tillbaka till Sverige så satt jag modell på en gymnasieskola i norra Skåne, jag minns att jag på precis samma sätt som med konstnären i Paris på sätt och vis såg det som en feministisk handling. Att jag använde min kropp för att visa på något som jag tyckte var viktigt. Viktigt i förhållande till det tjugotal mer eller mindre fnittrande gymnasietjejer som stod framför mig. Senaste gången jag satt modell var åt en amerikansk konstnär i Paris, som också blev min vän. Lily spelade de mest fantastiska playlists för mig under våra sessioner och försåg mig med blandskivor som betalning. Hon brukade hämta upp mig på métrostationen Pernety och leda mig genom de trånga gränderna till konstnärskollektivet där hon hade sin ateljé. Grannarna tålde inte ljudet av nycklar så Lily öppnade alltid väldigt försiktigt. Bredvid henne arbetade en rysk konstnär som mest var full och en amerikansk performanceartist. Hos Lily kände jag mig så bekväm att jag ibland somnade på de vita lakanen.

En gång då en vän kom och besökte mig i Paris så skällde han på mig. Han tyckte att jag genom att sitta modell bidrog till ett enligt honom patriarkalt tänk inom konsten som skapas när manliga heterosexuella konstnärer målar unga vackra kvinnor, som en form av sexuellt utnyttjande. När jag under en kurs på masterprogrammet i sexologi ramlar över John Berger och hans konstkritiska Ways of seeing så tänker jag på min vän, mitt eget modellande och vad det egentligen innebar. Berger ger oss citatet

”Men dream of women. Women dream of them self being dreamt of. Men look at women. Women watch themselves being looked at. This determines not only most relations between men and women but also the relation of women to them selves. The surveyor of woman in herself is male: the surveyed female. Thus she turns herself into an object – and most particularly an object of vision: a sight.”

som jag tidigare nämnt. Jag går till den andra delen av Ways of seeing av Berger (1972) för att få en djupare förståelse för hur Berger menar. Berger talar om hur kvinnor möter blickar som påminner om speglar, vilka i sin tur påminner dem om hur de ser ut och hur de borde se ut. Bara genom att vara väcks en bedömning av dem själva hos kvinnorna. Berger beskriver hur kvinnan är i ständigt sällskap av sin självbild, som en form av övervakning. Hon definieras av andra och hennes framgång i livet mäts i hennes utseende. Berger lyfter exempel ur konsten, skildringar av kvinnan som ‘naked’; dvs att vara sig själv och ’nude’; att vara sedd naken av andra och inte bli igenkänd för sig själv. En tanke slår mig, det är inte själva handlingen, att sitta naken för en konstnär som påverkar om den kan ses som ett bevis på den patriarkala strukturen eller inte, utan verket som den skapar. Om kvinnan i verket är som Bergers ‘naked’ eller ‘nude’. Jag hittar två bilder på nakna kvinnor och cyklar som får exemplifiera detta.

Bilden kommer från http://weminedeeper.wordpress.com/2008/07/31/fine-art-n00dz/.

Kvinnan på den första bilden kan, enligt mig, sägas vara Bergers ‘naked’. Hon förefaller omedveten om de blickar som riktas mot henne. Hon är utan att vi egentligen vet om hon vet att hon är iakttagen.

Bilden kommer från http://hottybikes.tumblr.com/.

Kvinnan på den här bilden är istället Bergers ‘nude’. Olika saker talar för det. Hon möter vår blick, den som benämns som The Male Gaze, eller den falliska blicken. Som inte behöver tillhöra en heterosexuell man utan även kan internaliseras av andra. Hennes kroppsspråk talar också för att hon vet att hon är iakttagen. Det finns en spänning i det som antagligen inte är på grund av att hon sitter på en cykel.

Jag vet inte om de målningar som gjorts av mig är ‘naked’ eller ‘nude’. Antagligen finns båda sorter. Vad jag vet är att Bergers teorier väcker en annan medvetenhet hos mig, en medvetenhet om att en så passiv handling som att bara vara, och vara naken, kan vara feministisk.

Ulf Nilsson, krönikör i Expressen, presenterar här sig själv som ett utmärkt exempel på The Male Gaze.

Malena Ernman om operans patriarkala värld. 

Isabelle Ståhl om feminism.

Läs även andra bloggares åsikter om genus, John Berger, konst, sexualitet

Sexbrottslagen – juridik med Saga om sexologi

April 3rd, 2012 § 1 comment § permalink

Nästa vecka påbörjar jag kursen Politik, kultur och sexuallagstiftning på masterprogrammet i sexologi. Därför tycker jag att det är extra intressant att läsa Åsa Regnér och Thomas Bodström i dagens Svenska Dagbladet om lagstiftningen kring åldersgräns vid sexuellt umgänge. Lagstiftningen är till för att skydda unga sexuellt i förhållande till vuxna personer. Det är en mycket viktig ansats. Vad som blir problematiskt är att lagen kan tolkas som att unga, som ligger nära varandra i ålder, inte kan ha sex med varandra eftersom det då handlar om ett övergrepp. Om en sextonåring till exempel har sex med en fjortonåring. Under grundkursen i sexologi hade vi en föreläsning om bland annat liknande rättsfall, vi fick läsa domar och det var inte alltid helt lätt att följa resonemangen. Jag tänker på en föreläsning med åklagare Ulrika Rogland som jag var på under Sexdagarna. Hon talade om svårigheten med okunskap kring sexualitet hos domare och efterlyste domare med spetskompetens som tog hand om fall som rörde sexualitet.

När jag läser Åsa Regnér och Thomas Bodströms kommentar på lagstiftningen kan jag inte låta bli att fundera över den attityd mot unga och sex som jag möter, också i vissa fall på min utbildning. En idé om att unga inte ska ha sex eftersom de inte är mogna. Kanske är det så, kanske inte. Kanske är det viktigare att bredda vad sex innebär – oralsex, sex på Facebookchatten, smekningar etc – än att försöka förhindra ett penetrerande samlag. Jag kan inte låta bli att fundera över hur den synen på sex och unga skulle kunna påverka en dom. Särskilt om lagstiftningen är otydlig.

Då jag har diskuterat sex och juridik så brukar jag betona hur viktigt jag tycker det är med en lagstiftning kring sex. För mig är det viktigt att sex inte ses som ett isolerat, exotiskt fenomen som står utanför de ramar som vi annars sätter upp  vårt samhälle. Vad som är viktigt är dock att lagstiftningen är ständigt granskad och att det pågår en diskussion kring den. Sexualitet är ett föränderligt fenomen och det måste vi omfamna på olika sätt. Som nu, märker vi att vår lagstiftning kring unga, sex och gränser gör ungdomsmottagningarnas arbete svårare och gör att unga blir felaktigt dömda då det egentligen handlat om sex med samtycke så är det kanske dags att se över den. En lag som ska skydda unga och fungerar på ett kontraproduktivt sätt måste formuleras om. Kanske är det ofrånkomligt att en lag tolkas utifrån individen som läser den, men jag tror att det finns gradskillnader och när egna moraliska föreställningar om sexualitet lyser igenom i domarna så har vi ett problem.

Jag har tidigare skrivit om sex mellan syskon och lagstiftning kring det.

Här är paragrafen i Brottsbalken som avses

4 § Den som har samlag med ett barn under femton år eller som med ett sådant barn genomför en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt mot barn till fängelse i lägst två och högst sex år.

Detsamma gäller den som begår en gärning som avses i första stycket mot ett barn som fyllt femton men inte arton år och som är avkomling till gärningsmannen eller står under fostran av eller har ett liknande förhållande till gärningsmannen, eller för vars vård eller tillsyn gärningsmannen skall svara på grund av en myndighets beslut.

Är brott som avses i första eller andra stycket att anse som grovt, döms för grov våldtäkt mot barn till fängelse i lägst fyra och högst tio år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om gärningsmannen har använt våld eller hot om brottslig gärning eller om fler än en förgripit sig på barnet eller på annat sätt deltagit i övergreppet eller om gärningsmannen med hänsyn till tillvägagångssättet eller barnets låga ålder eller annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet. Lag (2005:90).

 

Läs även andra bloggares åsikter om brott, juridik, moral, politik, sex, sexuallagstiftning, unga

Relationen med J

April 1st, 2012 § 3 comments § permalink

Eftersom den här veckan har kretsat kring temat relationer på en flera olika sätt så var årets aprilskämt inte svårt att konstruera. Samtidigt är vårt aprilskämt för mig mer än ett skämt, det kan också ses i förhållande till hur vi sorterar och rubricerar våra relationer. Jag och A som jag också bor med såg för någon dag sedan filmen Last night. En film som handlar om tvåsamma heterorelationer och otrohet. En bit in i filmen frågar A mig hur jag tänker om de olika formerna av otrohet som skildras; den ena parten i förhållande har en mycket direkt fysisk attraktion till en annan person och den andra parten har istället en mer känslomässig kontakt med en annan person.

Vad är otrohet? Kan det handla om en emotionellt och intellektuellt band med en människa som inte är din partner? Eller är det endast den fysiska sexuella handlingen som räknas och vad är i så fall sex? Under en föreläsningskväll igår diskuterade vi det komplexa i att definiera vad sex är; är oralsex sex, kan en blick vara sex, att ta någon på armen, sex på internet? Frågorna är lika många som de olika svar som vi får. Vad jag tycker är spännande är att det som ofta får definiera om det handlar om en romantisk relation eller inte är någon form av sexuell exklusivitet. Alltså blir den sexuella otroheten mycket problematisk för partnerna. Jag vet inte riktigt vad det betyder, men det är svårt för mig att komma på sätt som jag skulle kunna vara otrogen mina vänner på.

Mitt aprilskämt får mig också att fundera över de olika relationer som jag har och är på väg in i. Vad definierar dem?  Genom orden “in a relationship” på Facebook antyds en sexuell exklusivitet, annars kan jag markera mitt ställningstagande med “in an open relationship”. Ändå är definitionerna av vad en relation är lika många som antalet relationer. Kanske har vi ett för fattigt språk när det gäller att beskriva relationer?  Jag frågar mig också varför jag inte på Facebook lyfter och markerar min och J’s relation på samma sätt som jag skulle markera ett kärleksförhållande? Det är tekniskt möjligt via ‘life event’.

J har sagt att vi ska vara ihop till midnatt, till när första april tar slut och hon kommer hem från jobbet.  Jag vet att vi antagligen kommer att “vara ihop” som vänner resten av livet. Det gör mig glad och det vill jag hylla minst lika mycket som de romantiska relationer som jag går in och ur. Igår träffade jag exempelvis flera nya vänner. Det borde jag smälla upp på min Facebookwall med samma tyngd som om jag hade blivit ihop med en ny partner.

Bor ni i närheten av Malmö och vill diskutera relationer kan jag rekommendera temakvällen om relationer den 28e april hos Justine & Juliette.

“Att ha sex med andra – relationer. Vilka ligger vi med och behöver vi “regler” för detta? Vad menas med relation? Hur inleder vi, bibehåller och avslutar relationer? Vad är kopplingen mellan sex och kärlek i relationer? Vad är kärleksideologin och görs det en koppling mellan sex och kärlek? Finns det “fina” och “fula” relationer?”

Läs även andra bloggares åsikter om Facebook, kärlek, normer, relationer, sex, vänskap

Saga om Sexologi hos Justine & Juliette

April 1st, 2012 § 2 comments § permalink

I skrivande stund har jag precis avslutat kursen Sexualitet i ord och bild på masterprogrammet i sexologi. Under en föreläsning om kontextens betydelse för sexuellt material så kom vi att tala om sexbutiker och hur hela bild- och formspråket förändrats  hos de butiker som öppnas nu. Ett exempel som gavs, på en nyare butik, var Malmös Justine & Juliette. En butik med sexuellt material, allt från buttplugs till erotisk litteratur, i centrala Malmö.

Ofta talas i relativt negativa ordalag om att sex finns överallt och att vårt samhälle har blivit sexualiserat. Jag tycker att utformandet av Justine & Juliette är intressant att ställa i förhållande till det påståendet. Emma, som tillsammans med Thomas driver butiken berättar för oss att det ofta händer att kunder kommer in och tror att det handlar om en antikaffär. Det är inte så märkligt, butiken ligger centralt i Malmö och är inredd på ett välkomnande sätt. Det märks att varorna som ligger framme är noggrant utvalda och jag ser inte en enda plastförpackad dildo med en tjej i leopardkläder på förpackningen. Skyltfönstret mot gatan är stort och då vi utforskar butiken kan förbipasserande se oss som på display. Det finns inte några mörka bås och jag hittar snart till hyllan med erotisk litteratur av kvalitet. Då jag kommer hem tänker jag att något som kännetecknar mitt besök är en avsaknad av skam i förhållande till sexualitet. Det är intressant att jämföra med påståendet att sexualisering av det offentliga skulle vara negativt och bara kan se ut på ett sätt. Jga får en tanke om att det kan finnas olika sätt som sexualitet är synligt i det offentliga rummet. I butiken tror jag också att jag hittar något som jag tycker att vi förlorar i många sammanhang när det gäller sex. Jag vänder mig till min vän och Emma och frågar dem varför vi inte leker mer. Det jag tycker mig ana i butiken som jag saknar på så många andra platser är lust och lekfullhet.

Ibland får jag höra att sex är sexigast då det är lite hemligt och smygigt. Det funderar jag på när jag går runt inne i affären. Sällan har sex känts så exponerat för mig som hos Justine & Juliette. Vår föreläsare Mariah Larsson berättar för oss om hur studier visat att kvinnor som kommer in i sexbutiker inte beter sig så som var kotym bland männen som besöker butiken. Kvinnorna var  högljudda och förstod inte alls koderna. Ändå verkar kvinnor vara en nyupptäckt målgrupp för sexbutiker. Vi frågar Emma vilka som handlar. Det är både ensamma och par/flera, män och kvinnor. Vissa vet precis vad de vill ha, andra behöver lite betänketid. Min uppfattning är att Justine & Juliette stimulerar. Både sexuellt och intellektuellt. Butiken är ett ställe där du kan komma in och diskutera normer kring sexualitet, bli informerad om och klämma på visuellt attraktiva sexleksaker och gå därifrån med en snygg påse som du håller högt på after worken.

Justine & Juliette ligger på Friisgatan 10. Deras hemsida hittar ni här. Under våren kommer de att ha en föreläsningsserie, Sex gånger sex, som går att anmäla sig till, mer info hittar ni här.

Läs även andra bloggares åsikter om Justine & Juliette, lust, Saga om Sexologi, sex, sexbutik, sexualitet

Relationer i virtuella miljöer

March 27th, 2012 § 7 comments § permalink

Bilden kommer härifrån. 

En gång träffade jag en kärlek på en flygplats i Sydfrankrike. Det var natt, försommar och luften så där tung och fuktigt tropisk som den är när man åker utomlands. När vi, jag och mina vänner, utforskar internetdejtandets jaktmarker funderar jag över det där med miljöer, virtuella och fysiska. Föreställningar som finns om vilka som är fina och vilka som är fula, vilket får mig att tänka på Gayle S. Rubins välsignade cirkel. Kanske skulle vi kunna lägga till en tårtbit för internet/inte internet i cirkeln?

Varför det sitter längre in att säga att jag träffat kärleken på en dejtingsajt än på ensydfransk flygplats? Varför tänker jag att miljön där de där första minuterna utspelar sig ska vara avgörande för hur vi kommer att bli? Jag hör talas om människor som mörkar att de träffats på nätet. Som konstruerar romantiska flygplatshistorier för att skriva om sin historia. Jag som älskar internet borde inte ha några problem med det som miljö för romanser. Jag tänker att jag kanske är en generation för tidig. Att det ser annorlunda ut bara några år efter mig, eller tio år kanske. De som fötts in i en digital era. Som lever integrerade med internet på ett annat sätt än vad jag gör.

Fast ändå tänker jag, är det vi som skapar historierna. Här och nu. Kanske i samspel med kontexten, men inte enbart beroende på den. Svek och smärta gör ont även på den vackraste platsen i världen och jag tänker att internet också kan vara min flygplats.

Läs även andra bloggares åsikter om dejting, förälskelse, internet, kärlek, nätdejting, relationer

Saga om Sexologi & Sexdagarna

March 18th, 2012 § 2 comments § permalink

Tillsammans med bland annat Robert och Linda var jag förra veckan Levande bok under Sexdagarna. Sexdagarna är ett återkommande arrangemang  som möjliggör möten mellan människor för samtal och information om sex och sexualitet. Att vara Levande bok innebar att jag fanns till hands för samtal över en fika om masterprogrammet i sexologi och hur det är att blogga om sexualitet. Under två dagar fick jag uppleva intressanta möten med människor som berättade minst lika mycket för mig som jag för dem om sexualitet och kultur. Jag träffade bland annat en av personerna bakom sidan Kåtspråk, ett projekt kring digital sexuell kommunikation av studenter på Malmö Högskola. Deras sida hittar ni här. Arrangörerna uppmuntrade oss att tala om aktivitet och inte identiet, dvs vad vi gör och inte hur vi är. Diskussionen kring just komplexiteten i det privata, personliga och professionella en av de spännande dikussioner som vi förde under dagarna. Vad är det privata och vad är det publika? Jag fick bland annat flera gånger frågan hur min omgivning reagerar på mitt yrkesval. En fråga som skulle kunna sägas vara privat och personlig, men i svaret finns också information om hur samhället ser på sexualitet.

Ett annat arrangemang som pågick samtidigt som Sexdagarna var BUFF (Barn och ungdomsfilmfestivalen). Jag har växt upp med filmerna på BUFF och även det här året bjöd festivalen på spännande upplevelser som jag tänker återkomma till, bland annat filmer som Identity card och 17 girls. I fredags satt jag på prisutdelningen för festivalens filmer, flera av filmerna hade tema sexualitet och där fanns bland annat titlar som Ligg med mig. Då titlarna med sexuellt innehåll lästes upp skrattade stora delar av publiken. Skratt är en av de reaktioner som jag får på mitt val att utbilda mig inom sexologi. Skratt och mer eller mindre lyckade skämt. Humor och sexualitet verkar ligga väldigt nära för många människor och det är en av de saker som jag tar med mig från Sexdagarna och något som jag tänker återkomma till och skriva om. Jag funderar på vad som göra att sexualitet och skämt ligger så nära och hur det ser ut i olika kulturer? Handlar det om lust, handlar det om försvar eller handlar det om något helt annat? Ytterligare reaktioner är nyfikenhet och frågor om vad sexologi är och under vilka former det går att arbeta med sexologi.

Ett annat tema, mycket tack vare de utbytesstudenter som fanns på plats, var hur attityden till sexualitet ser ut i Sverige. En av frågorna var en undran över den öppna diskussion som finns kring sexualitet i förhållande till hur lite vi talar om känslor och hur känslomässigt stängd den svenska kulturen kan uppfattas, om det nu kan sägas finnas någon typisk svensk kultur.

Sexdagarna var ett fantastiskt äventyr som uppmuntrade mig enormt i mitt yrkesval. Behovet att prata om sexualitet är stort och det gör att jag ser mycket fram emot en framtid inom sexologin. Från Sexdagarna tar jag också med mig en medvetenhet om att sexualitet är ett ständigt föränderligt begrepp och ett begrepp i ständigt behov av rörlig diskussion. Sanningarna måste omprövas och jag tror att få sätt är så effektiva för det som samtalet.

Här pratar jag om Sexdagarna i TV4 Malmö.

Intervju med mig i City.

Läs även andra bloggares åsikter om BUFF, humor, Malmö, Malmö Högskola, Saga om Sexologi, sex, Sexdagarna, Sexologi, sexualitet

Hår – om den virtuella demokratin

March 15th, 2012 § 1 comment § permalink

Under veckan har det talats mycket om hår. Jag har dragit mig lite för att skriva något om det här eftersom jag känner ett stort obehag inför den massa av hat som möter mig på Facebook. Så, vad var det då som hände? Under ett euforiskt ögonblick fångar tv-kameror en kvinna som valt att inte raka sig under armarna. Bilden sprids sedan av en privatperson på Facebook. Många människor delar bilden och flera av kommentarerna handlar om hur äckligt det är att kvinnan valt att inte ta bort håret under armarna. Hanna Fridén fångar upp händelsen och skriver en kritisk replik. Efter det startar ett motstånd i form av personer som lägger upp bilder på sina mer eller mindre håriga armhålor. Detta för att visa sympati med kvinnan vars bild ofrivilligt blivit delad av över tusen människor. I gruppen Ta håret tillbaka! rör sig grupper mot varandra. Jag möter en person som gör mig uppmärksam på att kommentarerna till bilderna ofta handlar om huruvida personen på bilden är vacker eller inte med sitt hår. De handlar om utseende. Kommentarerna kan på så sätt sägas förstärka den struktur som till en början lett till en problematik. Problemet med att definiera människor utifrån deras yta, utifrån deras utseende. Särskilt kvinnor. Istället menar jag att vi borde belysa det fria valet, och möjligheten att bara vara. Utan att bli bedömd eller kommenterad. Utan att känna att blicken riktats mot ditt utseende och inte mot din person. Att själv få välja hur mycket eller hur lite hår, utan att behöva värdera det.

Diskussionen kring de håriga armhålorna kan också handla om hur vi förhåller oss till våra medmänniskor. Om vi visar dem den tolerans och värme som de behöver. Det är min uppfattning att ett samhälle inte enbart byggs uppifrån. Det är vi, samhällets medborgare som anger tonen och skapar den miljö där vi ska finnas. Det privata och personliga är det politiska, det privata och personliga är samhället. Internet är inte ett undantagssamhälle, Facebook är på riktigt.  Jag tror att vi i högsta grad påverkas av den virtuella miljön. Det borde inte finnas specialregler för hur etik och moral fungerar på nätet, en strävan efter respekt och tolerans borde finnas även där.

Ibland upplever jag att det finns en rädsla för att tala om etik och moral. I diskussion på en av mina utbildningar lyfts en fråga om det handlar om att etik och moral förknippas med religion, något som vi aktar oss för att röra i vårt sekulariserade samhälle. Ändå är frågorna i högsta grad aktuella. Problematiken där människor gömmer sig i massor för att kunna uttrycka hatiska åsikter är långtifrån ny, den har bara förflyttats till en ny plats. En plats som ännu inte riktigt omfattas  av ett system som kan främja ett respektfullt bemötande av varandra.

Före det att jag skrev den här texten arbetade jag med en text om hur mycket jag tror att internet betytt för mig och mitt förhållande till sexologi. Den positiva roll som internet spelar i många sammanhang är också viktig att komma ihåg. Internet är inte dikotomt gott eller ont, det finns betydligt fler nyanser i användande av internet. Därför behövs en flexibilitet i förhållningssättet och ett kritiskt tänkande, inte bara i förhållande till den information som du möter utan även i förhållande till dig själv och den del av internet som är du.

Läs även andra bloggares åsikter om demokrati, Hanna Fridén, hat, hår, internet, näthat

Hubotar & sex

March 13th, 2012 § 3 comments § permalink

De vanligaste sökorden just nu för min blogg förutom “sagasexologi” och “saga om sexologi” är “hubot sex”. Intresset för hubotar och sex verkar vara mycket stort. Jag frågar mig vad det är som gör att nyfikenheten är så stor? En sak har jag konstaterat och det är att serien Äkta människor påverkar en. När jag för hundrade gången börjar prata om hubotar med en vän som inte ser serien tittar hon trött på mig och suckar, blicken säger “sluta tjata om de där jäkla hubotarna”. Sexualitet är ett av de teman som presenteras i Äkta människor. Med vissa hubotar följer ett programmeringskort där du kan ställa in din hubot i erotiskt läge. Vi får också besöka Hubot Heaven (ett annat vanligt sökord på min blogg) där hubotar framför sexshower, både i grupp och privata. En annan sysselsättning på Hubot Heaven är omprogrammering av hubotar. Så att de ska bli mer som ägaren vill ha dem, sexuellt. Jag funderar på vilka önskemål som kan ligga bakom drömmen om det kravlösa sexet, som jag tänker att en hubot kan stå för.

Under Sexdagarna som jag medverkar i talar vi mycket om kommunikation och sex. Om hur digitala medier har förändrat kommunikationssätt och hur viktig kommunikationen är för att förhållanden ska fungera. I förhållandet hubot människa leker vi med tanken om en envägskommunikation där den ena partens önskemål blir lag. Det kan inte bli några missar eftersom det är människan som definierar förhållandet. Samtidigt problematiseras hubotarnas roll i serien. Är de verkligen utan känslor? Vad är känslor och vad säger att vi inte lärt oss dem på samma sätt som hubotarna?  I diskussionerna kring Sexdagarna blir det också tydligt hur många olika normer kring sexualitet som vi förhåller oss till. Vad är fulsex och vad är finsex? Kan vi säga fitta och kuk? Kanske är en tjusning med hubotsexet att det ger människorna en chans att kliva utanför normerna utan att behöva riskera att bli dömd för det. Vill du köra lite BDSM så kan du göra det utan att riskera att bli stigmatiserad. Kanske är sökhistoriken på hubot och sex så hög för att vi bär en dröm om något annat. Om sexuell frihet. Samtidigt är den sexuella friheten i förhållande till en hubot komplicerad eftersom den kanske blir frihet på någon annans bekostnad. Frågan väcks hur mycket önskan om sexuell frihet är värd, hur mycket ansvar och eventuellt obehag vi är beredda att ta för att kommunicera den?

Läs även andra bloggares åsikter om hubot, kommunikation, normer, sex, SVT, Äkta människor

Pretty woman – en studie i kapital

March 11th, 2012 § 4 comments § permalink

När jag ser om Pretty woman kanske femton år efter det att jag sett filmen första gången är det många tankar som väcks. Att jag inte ens förstod första gången att det handlade om sexköp och sexsäljande är en, vad jag såg var att hon hade spännande kläder och sen blev de kära. Filmen är en intressant resa i olika sociala roller som vi spelar. Jag studerar hur Vivian lutar sig in i bilen med en intention och sedan ändras dialogen och rollerna. Helt plötsligt är det hon som kör bilen och undervisar honom. Sedan skiftas rollerna tillbaka igen när han erbjuder henne den överenskomna summan hundra dollar för att hon ska följa med honom till hans rum.

När de väl kommer till hotellrummet är rollerna oklara. Ska hon vara kvinnan som körde bilen eller kvinnan som han betalar? De liksom dansar fram och tillbaka i sin interaktion. Hon försöker närma sig honom sexuellt – han backar. Slutligen kliver de in i rollerna som sexsäljande och sexköpande och efter en antagen avsugning somnar de tillsammans.

Då jag ser Pretty woman kan jag inte låta bli att tänka på Catherine Hakims forskning kring kapital. Forskningen och teorierna kring erotiskt kapital är en vidareutveckling av Bourdieus teorier om socialt, ekonomiskt och kulturellt kapital. När Edward beställer in alla former av frukost funderar jag på om det handlar om omtänksamhet eller en uppvisning i det kapital som han besitter – socialt, kulturellt och främst ekonomiskt.

Hakim beskriver sex olika former i vilka erotiskt kapital visar sig. Jag definierar fyra av de sex hos Vivian. Hon har skönhet, sex appeal, social kompetens och är livfull. Den första av de två andra formerna, stil, får hon med hjälp av Edward. Den andra, att vara “bra i sängen” visar sig enligt Hakim bara för de som kommer så nära och den kan vi bara spekulera om.

Är kärlek en biokemisk process eller passion, eller båda? Vad som är tydligt är att det är kärlek som ändrar definitionen på vad Vivian och Edward är. De går från rollerna som den sexsäljande och sexköpande till de älskande. Kanske möjliggörs detta av deras tafatthet. Vivian förefaller visserligen vara van vid sin roll som sexsäljande men hon flyter gärna över i tjejen som tandtrådar bort jordgubbskärnor eller skrattar rått åt en gammal film, barfota på golvet. Det är intressant att se paret gå från ett förhållande som ses som ett praktexempel på maktstrukturer till något som räknas som det vackraste vi vet – kärleken. Och kyssen på munnnen som får symbolisera skillnaden. Den symboliska getsen som bekräftar kärleken. Som förändrar dynamiken och leder till något annat. Vad som mer är intressant är hur Vivian genom att inte inrätta sig i rollen som sexsäljande vinner Edwards hjärta. Det är då hon är lite gulligt töntig och ligger med hörlurar och vrålar i badkaret som hans ögon glänser till och vi ser att han faller.

Slutligen kostaterar jag att Vivian i Pretty women genom Edward får tillgång till de andra kapitalformerna; socialt, kulturellt och ekonomiskt. Vad jag undrar är vad som skulle krävas för att Vivian själv skulle tillskansa sig de andra kapitalformerna? Eller är det så att erotiskt kapital fungerar som en antidot till socialt, kulturellt och ekonomiskt kapital? Att beskriva våra sociala roller utifrån kapital kan synas en smula cyniskt, men inte desto mindre intressant. Att prata om relationer i ekonomiska termer är allt annat än ovanligt; vi satsar på och investerar i varandra. Det är dock sällan som jag upplever att kapitalformerna blir så tydliga som i Pretty woman. Vad är då vårt värde och vem definierar det? Jag vill tro på ett värde i det att du finns till och en möjlighet att själv definiera dig. Oavsett vilka kapitalformer du besitter, oavsett vem som frågar dig om vägen.

Läs även andra bloggares åsikter om Bourdieu, Catherine Hakim, erotiskt kapital, film, kärlek, Pretty woman, relationer, sexköp, sexualitet

Putin. First time only for <3

February 29th, 2012 § 1 comment § permalink

Under de senaste veckorna har jag följt kampen mot lagförslaget där staden St Petersburg vill förbjuda människor att skriva, säga, läsa och träffas för att diskutera någonting i samband med ordet gay. Sidan All Out samlar namnunderskrifter mot förslaget och håller mig via mejl uppdaterad om hur det går. Senast igår demonstrerades det i  Berlin mot lagförslaget. Jag har tidigare funderat över de sätt som vi försöker att styra människors sexualitet. För några årtionden sedan hade vi ett diagnossystem som sjukdomsklassade sexualitet som inte ansågs passa in, är det så att vi i nuläget istället försöker lagstifta bort människors sexuella uttryck och integritet?

Med lagförslaget i bakhuvudet blir det därför något ironiskt att läsa om Putins nya valfilm. Ett kort klipp som utspelar sig på en läkarmottagning. En ung kvinna halvligger i en stol och talar om sin rädsla för att ha sex för första gången, med samtidig betoning på kärleken hon känner. Läkaren lugnar henne med att hennes nervositet är mycket vanlig. Att i samma land som det sker försök att tysta minst 10 procent av invånarnas sexualitet och kärlek tala om kärleken till politiken med sexuella metaforer är enligt mig ganska provocerande. Utrymmet för kärlek är något smalt i ett land där en stad juridiskt vill reglera människors sexualitet och rätten att uttrycka den.

Filmen kan ni se här.

All Outs namninsamling.

Sydsvenskan skriver om Putin och val.

 

Läs även andra bloggares åsikter om HBT, lagstiftning, politik, Putin, Ryssland, sexualitet, St Petersburg

« Older Entries

  • Twingly BlogRank
  • Twingly Blog Search ShowBlog=NO blog:http://www.sagasexologi.se/ sort:inlinks Most linked posts